Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Privatlån - Ingen UC
4. Kredio - Lån utan UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Brixo Kontokredit - Swish-utbetalning & Ingen UC
8. Tomly - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Klaralån - Lån utan UC

Om det skitit sig totalt?

V.I.P
Poäng: 657
Blev medlem
6 mars 2020
Meddelanden
931
Mottagna reaktioner
706
Poäng
657
Hej alla,

Ni som följt mig vet att jag är spelberoende. Men detta tråden är inte om min situation utan en vän. Fö Trots att jag har enorma skulder så har jag alltid betalat mina räkningar och det går ändå runt hyfsat.

Men min vän sitter i skiten rejält. Han har släppt allt och står inför att första utmätningen börjar vilken dag som helst. Men han har också spelat bort förra månadens hyra. Och jag misstänker även den här månadens. Och precis alla andra tillgångar han har. Han har heller inga som helst möjligheter till lån kvar, hos familj eller vänner, och har inte en enda krona till mat eller räkningar eller någonting.

Vad ”händer” i en sådan här situation? Vad kan han göra? Vad finns det för skyddsnät i samhället? Absolut har han satt sig i den här situationen själv etc etc. Men… vad händer? Han har barn också, varannan vecka.

Jag har aldrig varit nära den situationen och aldrig liksom så konkret behövt fundera på vad man ska göra. Kontakt Soc?

Hjälp mig hjälpa, om han ens vill/orkar ta min hjälp. Men jag är så orolig för honom. Han är medlem här men inte så aktiv.
 
Jag har varit med om detta.
 
Flera gånger :D Men en gång var det illa. När jag studerade och bodde i Kalmar.

Spelade bort ALLT och lite till. Hade -70 kr på kontot och 2 obetalda hyror.

Hade givetvis inte mat hemma, alltså inga nudlar inget mjöl. NADA bokstavligen!

Då jag var student kunde jag inte heller låna naturligtvis. Familjen sa skyll dig själv, typ.

Däremot så var jag 20 år då så jag vet inte om mina tips är utav nytta då stackaren har barn också, jag hade inte det på den tiden.
 
Flera gånger :D Men en gång var det illa. När jag studerade och bodde i Kalmar.

Spelade bort ALLT och lite till. Hade -70 kr på kontot och 2 obetalda hyror.

Hade givetvis inte mat hemma, alltså inga nudlar inget mjöl. NADA bokstavligen!

Då jag var student kunde jag inte heller låna naturligtvis. Familjen sa skyll dig själv, typ.

Däremot så var jag 20 år då så jag vet inte om mina tips är utav nytta då stackaren har barn också, jag hade inte det på den tiden.
Vad gjorde du då för att komma igenom det?
 
Vad gjorde du då för att komma igenom det?

Det gjorde jag inte.
Alltså kom igenom det, fortsatte att spela under hela studenttiden så detta blev ett återkommande problem.

Däremot så kortsiktigt, och det som kanske kan hjälpa din kompis är att jag fick någon form utav checkar utav antingen kyrkan eller socialen. Glömt vilken utav dessa (kontaktade båda) jag har för mig att det var 800 kronor som jag fick använda på Coop till allt förutom lotter och tobak. Så det gjorde jag men var pinsamt i kassan :D

Sen fick jag faktiskt hyran betald också, båda två. Fick visa kontouttdrag och sen fick jag pengarna. Eller så betalade dom den.

Så det hade jag gjort, kontaktat kyrkan + socialen.

Sen ska det sägas att detta var säkert 15 år sedan, verkar som att socialen blivit lite tuffare med att bevilja?

Men jag hade:

1: Kontaktat kyrkan.
2: RINGT (inte mailat) hyresvärden (själv varit sen med hyran)
3: Ringt socialen.
4: Spelpaus och allt det där som ni har koll på.
 
Det är nog direkt socialen vid sån svår situation för att försöka säkra boende när det är barn med i bilden.
 
En orosanmälan på sig själv borde han ju börja med. Finns inga ursäkter hur spelsjuk man än är. Spela bort exakt alla pengar så att man inte ens har mat att lägga på bordet år sina barn. Fyfan vad vidrigt. Jag låter hård det vet jag. Jag förstår att det är en sjukdom och allt det där men någonstans så får man ändå ha en gräns. När det går ut över barnen, dvs man slutar spara pengar åt dom, spelar bort pengar som behövs för deras liv osv då har man blivit en vidrig människa.. Så ja han borde göra sina egna barn en tjänst och anmäla sig själv. Han fungerar inte som en förälder helt enkelt. När han gjort detta så får han ta tag i livet och börja jobba på sin sjukdom
 
En orosanmälan på sig själv borde han ju börja med. Finns inga ursäkter hur spelsjuk man än är. Spela bort exakt alla pengar så att man inte ens har mat att lägga på bordet år sina barn. Fyfan vad vidrigt. Jag låter hård det vet jag. Jag förstår att det är en sjukdom och allt det där men någonstans så får man ändå ha en gräns. När det går ut över barnen, dvs man slutar spara pengar åt dom, spelar bort pengar som behövs för deras liv osv då har man blivit en vidrig människa.. Så ja han borde göra sina egna barn en tjänst och anmäla sig själv. Han fungerar inte som en förälder helt enkelt. När han gjort detta så får han ta tag i livet och börja jobba på sin sjukdom

Den risken tänkte jag inte på. Går han till soss kommer nog en orosanmälan.
 
Jag hör vad ni säger. Men jag vill också snälla be, att döm inte för hårt (han kommer säkert läsa den här tråden). Jag kan inte heller förstå, jag har aldrig låtit det gå så långt. Men jag vet hur jävligt det här beroendet är och hur gränserna flyttas hela tiden. Det är ju i försök att ”rädda” situationen som han faller längre och längre ner i djupet och bara gör dummare och dummare saker. Det betyder inte att han är en dålig människa, han är tvärtom en av de finaste människorna jag har träffat, men som är väldigt desperat och väldigt djupt nere i sitt beroende.

Jag tänker mer, som Terry var inne på, vad som konkret händer. Om socialen kan gå in och betala hyra etc. Det är nog som Terry säger svårare idag, kanske någon har erfarenhet av detta från mer i närtid?
 
Sen får han inte glömma kyrkan. Dom dömer inte har tystnadsplikt och kan hjälpa. Behöver inte vara medlem där, jag var inte det.
 
Kontakta socialtjänsten på måndag där han kommer få berätta hela sin situation. Är det så pass akut så det är nu under helgen tex till mat så finns det en socialjour som han kan ringa till som hjälper till under helger.
I och med att det finns barn med i bilden så kommer han få hjälp, barnen går alltid först. Det finns hjälp att få med spelmissbruk, där socialtjänsten kan hjälpa till att komma i kontakt med rätt personer för vad man behöver hjälp med gällande sitt spelmissbruk.
 
Vad ”händer” i en sådan här situation? Vad kan han göra? Vad finns det för skyddsnät i samhället? Absolut har han satt sig i den här situationen själv etc etc. Men… vad händer? Han har barn också, varannan vecka.

Jag har aldrig varit nära den situationen och aldrig liksom så konkret behövt fundera på vad man ska göra. Kontakt Soc?

Hjälp mig hjälpa, om han ens vill/orkar ta min hjälp. Men jag är så orolig för honom. Han är medlem här men inte så aktiv.
Din vän kan få försörjningsstöd, men det är saker som måste på plats först för att det ska hjälpa. Det måste komma någon sorts diagnos om spelmissbruk, för till skillnad mot vad som ofta sägs så är det svårt att få försörjningsstöd. Det är, i stort sett, ytterkanten av välfärdssamhället och det är inte meningen att folk ska finnas där.

När diagnosen om spelmissbruk kommer så är det viktigt att det försörjningsstödet kommer i form av rekvisitioner; dvs skamliga små papper som din vän måste ta till den matvarubutik på orten som har avtal om att ta emot dem. Det går inte att undvika att stå där i kassakön och visa fram dem. Men, om din vän får pengar, är risken väl stor att de hamnar på kasinokontot. Det är också viktigt att din vän får lämna in hyresavi och elräkning så att de blir betalda av kommunen.

Det där är krångligt, skamligt, och kommer att äta upp vad som finns kvar av självkänslan. Likväl som det ständiga tvånget att redogöra för allt i ekonomin för att hjälpen ska fortsätta. Men den hjälpen finns där.
 
Din vän kan få försörjningsstöd, men det är saker som måste på plats först för att det ska hjälpa. Det måste komma någon sorts diagnos om spelmissbruk, för till skillnad mot vad som ofta sägs så är det svårt att få försörjningsstöd. Det är, i stort sett, ytterkanten av välfärdssamhället och det är inte meningen att folk ska finnas där.

När diagnosen om spelmissbruk kommer så är det viktigt att det försörjningsstödet kommer i form av rekvisitioner; dvs skamliga små papper som din vän måste ta till den matvarubutik på orten som har avtal om att ta emot dem. Det går inte att undvika att stå där i kassakön och visa fram dem. Men, om din vän får pengar, är risken väl stor att de hamnar på kasinokontot. Det är också viktigt att din vän får lämna in hyresavi och elräkning så att de blir betalda av kommunen.

Det där är krångligt, skamligt, och kommer att äta upp vad som finns kvar av självkänslan. Likväl som det ständiga tvånget att redogöra för allt i ekonomin för att hjälpen ska fortsätta. Men den hjälpen finns där.
Tack för svaret… tror nog att det är den enda vägen som finns kvar nu.

Det absolut enda positiva i det här, är rent egoistiskt att det för mig själv verkar som en ögonöppnare. Jag har trott att jag har det illa, men det kan verkligen vara så mycket värre. Och allt på grund av spelandet.
 
Tack för svaret… tror nog att det är den enda vägen som finns kvar nu.
Ja, från vad du säger så håller jag med. Det där om diagnos, det är viktigt. Som sagt, det är svårt att få försörjningsstöd, och om det inte finns en diagnos är risken överhängande att kommunen nekar det därför att det då faller inom ramen för individuellt ansvar. När folk får nedsatt eller nekat försörjningsstöd därför att en kompis swishar ett par hundringar, så är nog tröskeln hög att få hjälp om man stoppar in allt på ett kasino och spelar bort det. Därför, diagnos.

Jag ville lägga till en sak efter att jag skrivit den ovanstående paragrafen, och det är för att inte framstå som alltför stupstockig. Den där vägen ovan är förnedrande, ja, och jag vet för jag har själv vandrat på den vägen, men det är också vägen till ett bättre liv. Ibland måste man ramla ner i skiten för att ta tag i saker som man borde gjort åratal eller årtionden tidigare. Och när man tar tag i skiten, så mår man bättre. Det är till och med en liten egoboost. "Ja jävlar, jag klarade det".
 
Senast ändrad:
Hur är relationen till barnens mamma? Hade jag varit mamman så hade jag behållit barnen hos mig och sluppit varannan vecka tills hans situation har ordnat sig till det bättre så pass att barnen kan få mat och en pappa som inte är ett nervvrak. Alt att farföräldrarna bidrar med mat till barnen. Barnen har inte gjort nånting och inte valt detta så alla vuxna runt omkring borde tänka på barnens bästa och släppa prestige eller övrigt groll.

Och mitt tips är, som andra redan skrivit, kontakta soc jouren, alt psykakut om han är nära sammanbrott.

Jag hoppas att detta är en ögonöppnare för din vän! Han har alla chanser i världen att bums söka hjälp och jobba mot att bli frisk och om ett år kan allt detta vara ett minne blött och han kan njuta av umgänge med sina barn och känna sig stolt över den resan han gjort och den pappa han blivit.
Eller så kommer han om ett år att själv skapa en tråd som denna och bränt alla pengarna etc etc. Hjälp honom välja den rätta vägen.
 
Den risken tänkte jag inte på. Går han till soss kommer nog en orosanmälan.

Risk? Det är snarare att se som en CHANS eftersom barnen far illa. En risk är kopplat till något negativt. Men du kanske drabbades av en plötslig begreppsförvirring?
 
Hur är relationen till barnens mamma? Hade jag varit mamman så hade jag behållit barnen hos mig och sluppit varannan vecka tills hans situation har ordnat sig till det bättre så pass att barnen kan få mat och en pappa som inte är ett nervvrak. Alt att farföräldrarna bidrar med mat till barnen. Barnen har inte gjort nånting och inte valt detta så alla vuxna runt omkring borde tänka på barnens bästa och släppa prestige eller övrigt groll.

Och mitt tips är, som andra redan skrivit, kontakta soc jouren, alt psykakut om han är nära sammanbrott.

Jag hoppas att detta är en ögonöppnare för din vän! Han har alla chanser i världen att bums söka hjälp och jobba mot att bli frisk och om ett år kan allt detta vara ett minne blött och han kan njuta av umgänge med sina barn och känna sig stolt över den resan han gjort och den pappa han blivit.
Eller så kommer han om ett år att själv skapa en tråd som denna och bränt alla pengarna etc etc. Hjälp honom välja den rätta vägen.
Vad jag förstår är relationen mycket dålig. De är relativt nyskilda och hon kräver att han har barnen på lika villkor trots svårigheter innan -tror dock inte hon vet hur illa situationen är just nu.

Jag hoppas det också!
 
Vad jag förstår är relationen mycket dålig. De är relativt nyskilda och hon kräver att han har barnen på lika villkor trots svårigheter innan -tror dock inte hon vet hur illa situationen är just nu.

Jag hoppas det också!
Skulle det var okej att du t ex kontaktar mamman och berättar hur illa det är så hon kan åtminstone hoppa över en vecka? över mitt förstånd att man skulle välja att utsätta sina barn för misär oavsett vad man tycker om den andra föräldern.
 
Risk? Det är snarare att se som en CHANS eftersom barnen far illa. En risk är kopplat till något negativt. Men du kanske drabbades av en plötslig begreppsförvirring?

Märkligt hur du uttalar dig med största bestämdhet om saker du överhuvudtaget har 0 aning om, precis som inte jag har.

När du säger att barnen har farit illa får du gärna berätta hur eftersom att du verkar ha bättre inblick än oss andra?

Om han nu tar barnen och sedan nästa vecka inte kan ge dom mat så far dom illa. Du talar i presens alltså att dom far illa nu, så man blir ju lite nyfiken....
 
Märkligt hur du uttalar dig med största bestämdhet om saker du överhuvudtaget har 0 aning om, precis som inte jag har.

När du säger att barnen har farit illa får du gärna berätta hur eftersom att du verkar ha bättre inblick än oss andra?

Om han nu tar barnen och sedan nästa vecka inte kan ge dom mat så far dom illa. Du talar i presens alltså att dom far illa nu, så man blir ju lite nyfiken....
Snällt svarat :)
 
Min poäng var att det knappast är något fel i att sträcka ut en hand och be om hjälp. Det borde ligga i individens intresse att söka stöd och hjälp från flera håll.
 
Skulle det var okej att du t ex kontaktar mamman och berättar hur illa det är så hon kan åtminstone hoppa över en vecka? över mitt förstånd att man skulle välja att utsätta sina barn för misär oavsett vad man tycker om den andra föräldern.
Han kommer absolut inte att utsätta dem för misär, de har haft mat på bordet hittills. Just nu vet jag inte hur det kommer bli. Han är nog lite i chock och förnekelse just nu. Och för sin psykiska hälsa skulle han behöva ”slippa” ha barnen skulle jag säga. Jag känner tyvärr inte frun. Han och jag är ”internetkompisar” som har träffats några gånger, men har daglig messkontakt.
 
Hur är relationen till barnens mamma? Hade jag varit mamman så hade jag behållit barnen hos mig och sluppit varannan vecka tills hans situation har ordnat sig till det bättre så pass att barnen kan få mat och en pappa som inte är ett nervvrak. Alt att farföräldrarna bidrar med mat till barnen. Barnen har inte gjort nånting och inte valt detta så alla vuxna runt omkring borde tänka på barnens bästa och släppa prestige eller övrigt groll.

Och mitt tips är, som andra redan skrivit, kontakta soc jouren, alt psykakut om han är nära sammanbrott.

Jag hoppas att detta är en ögonöppnare för din vän! Han har alla chanser i världen att bums söka hjälp och jobba mot att bli frisk och om ett år kan allt detta vara ett minne blött och han kan njuta av umgänge med sina barn och känna sig stolt över den resan han gjort och den pappa han blivit.
Eller så kommer han om ett år att själv skapa en tråd som denna och bränt alla pengarna etc etc. Hjälp honom välja den rätta vägen.
Precis håller med till fullo.
 
Kan din vän anförtro sig åt någon annan som sköter ekonomi och hur är kontakt med hyresvärd med tanke på hyra som släpar? De kanske kan ge uppskov lägga upp avbetalningsplan i samråd med soss och kontaktperson så länge kommande inbetalningar sköts.
 
Kan din vän anförtro sig åt någon annan som sköter ekonomi och hur är kontakt med hyresvärd med tanke på hyra som släpar? De kanske kan ge uppskov lägga upp avbetalningsplan i samråd med soss och kontaktperson så länge kommande inbetalningar sköts.
Tror inte hyresvärden kommer gå med på det -han är nyinflyttad och har endast betalat 1-2 hyror innan det sker sig. Är ett stort bolag, nyproducerad lägenhet.
 
Min erfarenhet av detta är att soc inte hjälper överhuvudtaget om det funnits pengar (som man spelat bort). Jag har varit i det läget några ggr och inte fått hjälp. Ens med avstängd el.

Angående hyran är det ju snabba ryck att berätta hur läget är och försöka få till en avbetalningsplan. Men sen får han nog klara månaden ut med hjälp av vänner. Hoppas barnen slipper vara där under denna period iaf.
 
Min poäng var att det knappast är något fel i att sträcka ut en hand och be om hjälp. Det borde ligga i individens intresse att söka stöd och hjälp från flera håll.

Det håller jag med dig om reagerade mest på att du skrev att barnen far illa det är vi överhuvudtaget inte vet. Ofta har föräldrar en tendens att bli superhjältar när det gäller att få mat på bordet till sina barn. Jag har sett med egna ögon hur en mamma som inte kan simma räddade ett barn som började drunkna. Något som inte ska gå.
 
Det håller jag med dig om reagerade mest på att du skrev att barnen far illa det är vi överhuvudtaget inte vet. Ofta har föräldrar en tendens att bli superhjältar när det gäller att få mat på bordet till sina barn. Jag har sett med egna ögon hur en mamma som inte kan simma räddade ett barn som började drunkna. Något som inte ska gå.

Du har helt rätt, det var en ogenomtänkt och rätt så känslostyrd kommentar av mig.
 
Du har helt rätt, det var en ogenomtänkt och rätt så känslostyrd kommentar av mig.

Jag tror dock att du tänker rätt på det stora hela att barnens välbefinnande går framförallt.

Jag tackar bara min lyckliga stjärna att jag tog mig ut spelmissbruket cirka 1 år innan mitt första barn föddes...just av anledningar ni ett par har skrivit i tråden.

Samtidigt så tycker jag att barnen har varit en bra motivation att inte börja spela för jag vill hellre köpa leksaker och Leos Lekland till mina barn än att mata banditer på Malta och Caymanöarna...
 
Jag tror dock att du tänker rätt på det stora hela att barnens välbefinnande går framförallt.

Jag tackar bara min lyckliga stjärna att jag tog mig ut spelmissbruket cirka 1 år innan mitt första barn föddes...just av anledningar ni ett par har skrivit i tråden.

Samtidigt så tycker jag att barnen har varit en bra motivation att inte börja spela för jag vill hellre köpa leksaker och Leos Lekland till mina barn än att mata banditer på Malta och Caymanöarna...

Du är ett fint exempel på att det inte alltid behöver gå åt helvete. All heder till dig och fortsätt kämpa!
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Tillbaka
Topp