- Blev medlem
- 18 Februari 2021
- Meddelanden
- 1 969
- Mottagna reaktioner
- 989
- Poäng
- 787
Edit: Det blev en ganska lång utdragen berättelse men men.
Eftersom många delar med sig om sina historier tänkte jag varför inte dela med mig min.
Det hela började med när jag fyllde 18 år så fick jag mer eller mindre ett kreditkort "gratis" via Swedbank/Entercard. Detta maxade jag som 18 åring ganska snabbt på skit, tv-spel, utemat, festa osv.
Åren gick till jag blev 22-23 och började jobba på ONOFF. Slet där till jag blev runt 24-25. Tyvärr hade man som arbetsförmån att få ett Mastercard kreditkort på 30-35k hos Resursbank som var/är delägt av ONOFFs grundare. Sagt och gjort, omgiven att roliga "leksaker", mobiler, datorer, TV apparater så maxades den snabbt också.
2011 är året, ONOFF meddelar sina anställda out-of-the-blue vi konkar. Fuck you.
Där sitter jag som 24 årig naiv kille utan a-kassa (för vem trodde att en stor elektronikkedja ska konka) får efter månader med strul med konkursadvokaten ut min slutlön men då låg jag redan efter flera månader på hyra (fattar inte ens idag varför jag aldrig blev avhyst eller hot om KFM, hade nog en jävla snäll hyresvärd såhär i retrospekt).
Jag söker febrilt efter nya jobb... 3-4 månader efter konkursen blir jag erbjuden ett kundtjänst jobb på Telia.. men i norrland (jag bodde vid denna tidpunkt i Karlstad). Sagt och gjort, jag behöver ju ett jobb. Flyttar 60-70 mil norrut. Jag börjar komma på benen igen men har skulder över öronen med inkasso här och där. Våren 2012, får samtal från KFM om jag ska bli löneutmätt och fått anmärkningar. Vid denna tidpunkt hade jag skulder uppskattningsvis på 200-350k.
Under 2012-2014 jobbade jag arslet av mig för få ut övertid, OB osv för att få lite mer över än existensminimum som jag levde på tack vare utmätning. Det jag naivt inte visste då var att KFM kunde dra mer och det var lönlöst att försöka jobba ihjäl sig för några tusen extra i lönekuvertet.
2014.. Jag går in i väggen, blir sjukskriven på obestämd tid för utbrändhet. Jag får en ny tjänst på Telia, börjar komma tillbaka till heltid efter några månader.
Min skuld är nu på runt 100k men fortsatt knaper ekonomi p.g.a. utmätningarna.
2018 och jag börjar jobba med IT och får ett rejält lönelyft och har vi denna tidpunkt kvar en skuld på runt 25-30k. Sommaren 2018 så betalar jag in det sista med årsbonusen vi får och 2019 blir första året på nästan ett decennium där jag får behålla min skatteåterbäring.. Känslan som skuldfri går inte beskriva.
Nu väntar jag bara på att dessa jävla anmärkningar ska försvinna, i år försvinner 4 av 5. Tyvärr hann en CSN skuld gå iväg månader innan jag kunde slutbetala allt till KFM så nu får man vänta 1 år extra.
Så vad jag lärde mig av denna oaktsamhet som ungvuxen nu när jag är 33 år gammal.
- Tänka 2 gånger vid inköp av "skit".
- Inte ta onödiga lån och krediter.
- Har fått en helt annan bild av pengars värde och kan avsätta en stor del av min lön (i dagsläget lägger jag undan 6000kr i mån för sparande och buffert).
Mina planer för framtiden nu (som jag redan diskuterat i några trådar här på forumet).
- Spara till en kontaktinsats och köpa en lägenhet.
- Samla mina lån jag har idag (Nystart finans och Svea, både med räntor på 20% nånting så amortering är minimal..) med human ränta där man faktiskt kan se att någon blir amorterat.
- Börja leva ett normal liv där jag inte behöver oroa mig för att anmärkningar ska sätta käppar i mina "hjul"
Eftersom många delar med sig om sina historier tänkte jag varför inte dela med mig min.
Det hela började med när jag fyllde 18 år så fick jag mer eller mindre ett kreditkort "gratis" via Swedbank/Entercard. Detta maxade jag som 18 åring ganska snabbt på skit, tv-spel, utemat, festa osv.
Åren gick till jag blev 22-23 och började jobba på ONOFF. Slet där till jag blev runt 24-25. Tyvärr hade man som arbetsförmån att få ett Mastercard kreditkort på 30-35k hos Resursbank som var/är delägt av ONOFFs grundare. Sagt och gjort, omgiven att roliga "leksaker", mobiler, datorer, TV apparater så maxades den snabbt också.
2011 är året, ONOFF meddelar sina anställda out-of-the-blue vi konkar. Fuck you.
Där sitter jag som 24 årig naiv kille utan a-kassa (för vem trodde att en stor elektronikkedja ska konka) får efter månader med strul med konkursadvokaten ut min slutlön men då låg jag redan efter flera månader på hyra (fattar inte ens idag varför jag aldrig blev avhyst eller hot om KFM, hade nog en jävla snäll hyresvärd såhär i retrospekt).
Jag söker febrilt efter nya jobb... 3-4 månader efter konkursen blir jag erbjuden ett kundtjänst jobb på Telia.. men i norrland (jag bodde vid denna tidpunkt i Karlstad). Sagt och gjort, jag behöver ju ett jobb. Flyttar 60-70 mil norrut. Jag börjar komma på benen igen men har skulder över öronen med inkasso här och där. Våren 2012, får samtal från KFM om jag ska bli löneutmätt och fått anmärkningar. Vid denna tidpunkt hade jag skulder uppskattningsvis på 200-350k.
Under 2012-2014 jobbade jag arslet av mig för få ut övertid, OB osv för att få lite mer över än existensminimum som jag levde på tack vare utmätning. Det jag naivt inte visste då var att KFM kunde dra mer och det var lönlöst att försöka jobba ihjäl sig för några tusen extra i lönekuvertet.
2014.. Jag går in i väggen, blir sjukskriven på obestämd tid för utbrändhet. Jag får en ny tjänst på Telia, börjar komma tillbaka till heltid efter några månader.
Min skuld är nu på runt 100k men fortsatt knaper ekonomi p.g.a. utmätningarna.
2018 och jag börjar jobba med IT och får ett rejält lönelyft och har vi denna tidpunkt kvar en skuld på runt 25-30k. Sommaren 2018 så betalar jag in det sista med årsbonusen vi får och 2019 blir första året på nästan ett decennium där jag får behålla min skatteåterbäring.. Känslan som skuldfri går inte beskriva.
Nu väntar jag bara på att dessa jävla anmärkningar ska försvinna, i år försvinner 4 av 5. Tyvärr hann en CSN skuld gå iväg månader innan jag kunde slutbetala allt till KFM så nu får man vänta 1 år extra.
Så vad jag lärde mig av denna oaktsamhet som ungvuxen nu när jag är 33 år gammal.
- Tänka 2 gånger vid inköp av "skit".
- Inte ta onödiga lån och krediter.
- Har fått en helt annan bild av pengars värde och kan avsätta en stor del av min lön (i dagsläget lägger jag undan 6000kr i mån för sparande och buffert).
Mina planer för framtiden nu (som jag redan diskuterat i några trådar här på forumet).
- Spara till en kontaktinsats och köpa en lägenhet.
- Samla mina lån jag har idag (Nystart finans och Svea, både med räntor på 20% nånting så amortering är minimal..) med human ränta där man faktiskt kan se att någon blir amorterat.
- Börja leva ett normal liv där jag inte behöver oroa mig för att anmärkningar ska sätta käppar i mina "hjul"
