- Blev medlem
- 31 mars 2024
- Meddelanden
- 167
- Mottagna reaktioner
- 87
- Poäng
- 237
Behöver ventilera lite, just nu är det en sån svacka i mående!
Kort bakgrund:
Vi har 1 miljon gemensamt, utöver det har mannen cirka 700 och jag 400.
Mannens löneutmätning startade i oktober och det kändes på nåt sätt som en lättnad. Han pratade även med sin chef som gav bra reaktion, inget dömande och gav stöd om han behövde prata.
Då kände vi ändå att det är som det är men vi kommer fixa det och hade även bra hopp att åtminstone få inledande på ansökan gjord i maj.
Nu börjar mina lån trilla in och få utslag och först är våra gemensamma, nu har vi till den 10/12 på oss innan de utreder tillgångar osv.
Mannens utredningsrappoet gjordes i september och de ansåg att inga tillgångar utöver lön fanns.
Den stora ångesten nu är att bilen står på mig. Det är en gammal bil, gått långt men värdet är nog runt 60 000.
När kfm sökte min man för att utreda tillgångar lämnade personen sitt nummer i röstmeddelande, mannen lämnade in digitalt och pratadd aldrig med personen.
Jag använde det faktum att vi hade ett direktnummer och ringde personen igår, ville fråga om hur de såg på vår möjlighet att ha bil, framförallt utifrån barnperspektiv. (Fattar att just vår bil kan anses ha för högt värde) Det blir cirka 45 min på buss med byten för barnen att komma till förskola/skola, de kommer inte kunna gå på sin aktivitet, största barnet får svået att komma hem från extrajobbet vissa pass osv.
Hon på kfm var så dömande så jag har haft sån ångest efter det. Jag sa att bilen verkligen underlättade för att kunna lämna barn i förskola o skola men det kunde de inte ta hänsyn till sa hon och det borde vi ha tänkt på innan, det är föräldrar som ansvarar för att barn inte ska hamna i kläm sa hon.
Hon frågade hur mycket skukd vi hade och när jag sa över miljonen sa hon att vad har ni gjort för alla pengar och hur kan ni tro att ni ska kunna ha en enda tillgång om ni är skuldsatta! Ni måste förstå att ni inte kan ha bil när ni är så skuldsatta och kan du åka buss till jobbet så får du göra det. Hon sa att max 10 000 kan vi gå med på att en bil är värd.
Jag fattar att vi är idioter som är i denna sits och det är helt okej att hon tycker det! Men att säga det som hon gjorde kändes så jävla förnedrande och att hon dessutom talade om att vi misslyckats som föräldrar och får ta ansvar för att våra barn blir lidande!
Samtalet för skuldsanering var för mig i måndags, har skrivit i en annan tråd men kortfattat så sålde vi hus i år och då tänker kfm att vi kommer få en skatteskuld. Den fodringen anses uppkomma vid utgången av beskattningsåret, 31 dec alltså, vilket då är efter ett inledande.
Så hon undrade om vi ville återta ansökan. Har inte gett besked än och mannen har sitt samtal i morgon.
Så nu känns det verkligen så ångestladdat, kan inte äta, tänka på annat osv.
Kort bakgrund:
Vi har 1 miljon gemensamt, utöver det har mannen cirka 700 och jag 400.
Mannens löneutmätning startade i oktober och det kändes på nåt sätt som en lättnad. Han pratade även med sin chef som gav bra reaktion, inget dömande och gav stöd om han behövde prata.
Då kände vi ändå att det är som det är men vi kommer fixa det och hade även bra hopp att åtminstone få inledande på ansökan gjord i maj.
Nu börjar mina lån trilla in och få utslag och först är våra gemensamma, nu har vi till den 10/12 på oss innan de utreder tillgångar osv.
Mannens utredningsrappoet gjordes i september och de ansåg att inga tillgångar utöver lön fanns.
Den stora ångesten nu är att bilen står på mig. Det är en gammal bil, gått långt men värdet är nog runt 60 000.
När kfm sökte min man för att utreda tillgångar lämnade personen sitt nummer i röstmeddelande, mannen lämnade in digitalt och pratadd aldrig med personen.
Jag använde det faktum att vi hade ett direktnummer och ringde personen igår, ville fråga om hur de såg på vår möjlighet att ha bil, framförallt utifrån barnperspektiv. (Fattar att just vår bil kan anses ha för högt värde) Det blir cirka 45 min på buss med byten för barnen att komma till förskola/skola, de kommer inte kunna gå på sin aktivitet, största barnet får svået att komma hem från extrajobbet vissa pass osv.
Hon på kfm var så dömande så jag har haft sån ångest efter det. Jag sa att bilen verkligen underlättade för att kunna lämna barn i förskola o skola men det kunde de inte ta hänsyn till sa hon och det borde vi ha tänkt på innan, det är föräldrar som ansvarar för att barn inte ska hamna i kläm sa hon.
Hon frågade hur mycket skukd vi hade och när jag sa över miljonen sa hon att vad har ni gjort för alla pengar och hur kan ni tro att ni ska kunna ha en enda tillgång om ni är skuldsatta! Ni måste förstå att ni inte kan ha bil när ni är så skuldsatta och kan du åka buss till jobbet så får du göra det. Hon sa att max 10 000 kan vi gå med på att en bil är värd.
Jag fattar att vi är idioter som är i denna sits och det är helt okej att hon tycker det! Men att säga det som hon gjorde kändes så jävla förnedrande och att hon dessutom talade om att vi misslyckats som föräldrar och får ta ansvar för att våra barn blir lidande!
Samtalet för skuldsanering var för mig i måndags, har skrivit i en annan tråd men kortfattat så sålde vi hus i år och då tänker kfm att vi kommer få en skatteskuld. Den fodringen anses uppkomma vid utgången av beskattningsåret, 31 dec alltså, vilket då är efter ett inledande.
Så hon undrade om vi ville återta ansökan. Har inte gett besked än och mannen har sitt samtal i morgon.
Så nu känns det verkligen så ångestladdat, kan inte äta, tänka på annat osv.