Jag förstår detta med skammen. Jag gör verkligen, verkligen det. I början så spydde jag av rena stressen som skammen orsakade mig. Tillsammans med att jag blev deprimerad och isolerade mig.
Men ... tyvärr så får man bara svälja den om man har "satt sig i skiten". Det låter hårt att säga (skriva). Men skammen har ingen företrädesrätt. Och är det den biten som gör att adekvata lösningar inte nås fram för att få kontroll på skulder, start på skusan eller dylikt får man lov att vända sig till psykolog och jobba sig igenom skammen där.
För allt som berör det här området är skamligt och ju fortare man underkastar sig det, accepterar det desto enklare blir processen.
Varför jag skriver detta är för att jag får uppfattningen om att huset och försäljningen av det är extremt kopplat till skam och att det blir att stå i vägen. Viktigast är inte att de facto bo kvar i själva huset. Viktigast är att se till att man har en bostad som tillåter just så många som man är i hushållet. Sedan att det kan innebära en lägenhet i ett område man inte gillar är smällar man får ta.
Men, jag kan ha uppfattat fel om det med huset och skammen.