- Blev medlem
- 3 Februari 2012
- Meddelanden
- 623
- Mottagna reaktioner
- 171
- Poäng
- 357
I december 2024 ansökte jag om skuldsanering. I augusti 2025 fick jag ett inledande beslut och första inbetalningen blev september 2025.
Idag 29/6 så fick beslut om att jag får skuldsanering. Det har varit en lång och oviss väntan på beslutet i10 månader och nu får jag bara hoppas att ingen överklagar tills beslutet vinner laga kraft. Min betalplan är på 5 år och jag har ju med denna väntan då redan avverkat 1 år snart.
Det finns bara en sak jag ångrar och det är att jag inte ansökte tidigare i mitt liv. Varför jag fört en ensam kamp i så många år utan att försöka ta den hjälp som finns och åtminstone försöka. Ansöknings- och handläggningstiderna är så långa så ju längre man väntar desto kämpigare blir det.
Jag är långt ifrån mål än och jag kämpar fortfarande med omställningen mot en normalare liv. Från att ha varit jagad dagligen på mail, telefon och sms till att det är tyst känns konstigt på ett positivt sätt. Att man varje månad år efter år förhandlat lösningar med fordringsägare, lagt om betalningsplaner, lånat nya pengar för att lösa förfallna skulder, ärenden hos KF som man betalat i sista stund för att inte få utslag osv osv år efter år..Att jag helt plötsligt har 10.700 kr i förbehållsbelopp känns ju som rikedom. Min hjärna tänker hela tiden på att vara försiktig och sparsam. I dec 2024 när min ansökan var inskickad så upphörde jag med allt onödigt. Jag bestämde mig då för köpstopp. Nu var inte "köpandet" det stora problemet men ändå nödvändigt att tänka om och utesluta allt oviktigt direkt.
Min hälsa är den sämsta och sedan inledande beviljades och betalplanen startade så hade jag hyfsad hälsa, bra lön och betalade drygt 20.000 kr varje månad från september 2025. Våren 2026 så rasade världen och jag drabbades hårt av psykisk ohälsa och är fortfarande sjukskriven. Jag kontaktade handläggaren och hon räknade om betalningsplanen utifrån sjukersättning så månadsbeloppet blev halverat.
En dag i taget nu och en nervös väntan på 3 veckor återstår.....
Idag 29/6 så fick beslut om att jag får skuldsanering. Det har varit en lång och oviss väntan på beslutet i10 månader och nu får jag bara hoppas att ingen överklagar tills beslutet vinner laga kraft. Min betalplan är på 5 år och jag har ju med denna väntan då redan avverkat 1 år snart.
Det finns bara en sak jag ångrar och det är att jag inte ansökte tidigare i mitt liv. Varför jag fört en ensam kamp i så många år utan att försöka ta den hjälp som finns och åtminstone försöka. Ansöknings- och handläggningstiderna är så långa så ju längre man väntar desto kämpigare blir det.
Jag är långt ifrån mål än och jag kämpar fortfarande med omställningen mot en normalare liv. Från att ha varit jagad dagligen på mail, telefon och sms till att det är tyst känns konstigt på ett positivt sätt. Att man varje månad år efter år förhandlat lösningar med fordringsägare, lagt om betalningsplaner, lånat nya pengar för att lösa förfallna skulder, ärenden hos KF som man betalat i sista stund för att inte få utslag osv osv år efter år..Att jag helt plötsligt har 10.700 kr i förbehållsbelopp känns ju som rikedom. Min hjärna tänker hela tiden på att vara försiktig och sparsam. I dec 2024 när min ansökan var inskickad så upphörde jag med allt onödigt. Jag bestämde mig då för köpstopp. Nu var inte "köpandet" det stora problemet men ändå nödvändigt att tänka om och utesluta allt oviktigt direkt.
Min hälsa är den sämsta och sedan inledande beviljades och betalplanen startade så hade jag hyfsad hälsa, bra lön och betalade drygt 20.000 kr varje månad från september 2025. Våren 2026 så rasade världen och jag drabbades hårt av psykisk ohälsa och är fortfarande sjukskriven. Jag kontaktade handläggaren och hon räknade om betalningsplanen utifrån sjukersättning så månadsbeloppet blev halverat.
En dag i taget nu och en nervös väntan på 3 veckor återstår.....