- Blev medlem
- 11 September 2022
- Meddelanden
- 18
- Mottagna reaktioner
- 14
- Poäng
- 37
Hej!
Jag är ny här i forumet och skulle behöva få lite råd kring min ekonomiska röra då jag inte har någon annan att prata med.
Jag ska försöka sammanfatta mig så kortfattat jag kan. Min resa till överskuldsatthet började för många år sen (är kvinna på 46 år) då jag handlade mindre saker på kredit/konton hos olika nätbutiker och det var inga problem i början att betala dessa räkningar.
Men sen ökade krediternas storlek och i och med att jag såg att räntorna var ganska höga så tog jag mitt första samlingslån (2010) med lite marginal (så jag kunde lägga undan pengar till möbler till min framtida lägenhet då jag ännu bodde hos min mamma).
Jag har under större delen av mitt liv studerat och levt på studiemedel fram till 2010 då jag efter avslutade högskolestudier blev färdig förskollärare och fick jobb på 100 %. Ett par år senare fick jag ett förstahandskontrakt hos ett kommunalt bostadsbolag på en mindre ort där jag bott hela mitt liv.
Jag har levt ensam hela tiden och varit ensam om hyra, mat, räkningar etc. Jag har inga barn men har under alla år varit den som hjälpt min mamma (min far är död) som nu är gammal och har det svårt i sitt liv med olika sjukdomar som gör att hon behöver hjälp med det mesta och inte har det bra ekonomiskt hon heller även om hon klarar det men med nöd och näppe.
Under åren som gått har mina ekonomiska dilemman för att få ihop allting gjort att jag tagit på mig nya skulder mellan varven och olika låneförmedlare har då och då hört av sig och velat erbjuda olika samlingslån och det har känts rätt då även om jag i efterhand borde insett hur dumt det var.
Jag har i alla år klarat mig trots mycket små marginaler eller inga alls då lönen tagit slut redan samma kväll den kommit in när jag betalat alla räkningar. Jag har gått back ett antal tusen varje månad och klarat mig tack vare att jag ”lagt” undan pengar från de lån jag tagit under årens lopp.
MEN nu har jag sedan april månad inga pengar kvar att lägga till när lönen kommer. Så sen april har jag släppt 3 större lån till inkasso och har nu fått delgivning på 2 hos kronofogden och väntar på att få även den tredje på delgivning. I augusti släppte jag ytterligare ett lån som ännu bara har blivit påminnelse om. Just nu betalar jag av de sm krediter jag har så jag blir av med dessa i alla fall.
Jag tjänar efter skatt ca 23 500 kr och har nu en sammanlagd skuld på ca 1 200 000 kr och med alla räkningar i månaden är jag uppe i ca 30 000 kr så det är ohållbart.
Jag vet att jag själv är ansvarig till mitt helvete men det gör inte tyngden lättare att bära. Jag har alltid skött mig och varit så noga med alla räkningar så det känns som om jag är en stor brottsling när jag nu är i den sits jag är i.
Min mamma vet inget om hur svårt jag har det även om hon vet att jag har skulder men inte hur mycket då jag inte vill oroa henne när hon har fullt sjå med att orka sin egen vardag. Min syster med familj vet att jag har skulder men inte hur mycket. Jag skäms och har svårt att egentligen orka med allt just nu känns det som. Ibland vill jag bara bort och de värsta dagarna när tankarna mal vill jag egentligen inte leva. Jag vill inte dö men vet inte om jag orkar leva.
Jag ansökte om skuldsanering i november 2021 via kronofogdens digitala ansökning och blev uppringd i februari av en kille som bara frågade några frågor och sa ganska omgående att det lutade åt avslag. Han sa att en skuldsanering inte skulle hjälpa mig då han ansåg att jag inte skulle vara skuldfri efter 5 år då han inte verkade lite på att kunde bättra mig och verkade misstro all jag sa.
Jag har under åren inte köpt en massa saker, äger inget dyrbart, ingen bil, aktier eller andra värdefulla saker. Idag har jag en lön som jag skulle kunnat leva bra på och kunna spara på om det inte vore för alla lån så för mig skulle skuldsaneringen bli början på ett nytt liv.
Jag har under hela mitt liv kämpat i motvind då jag under alla skolår mobbades, utstod utanförskap, en pappa som var alkoholist, levt med en del sjukdomar som gjort att jag varit tvungen att ligga på sjukhus då och då så jag har stått ut med mycket.
Nu när jag hamnat hos kronofogden så kommer förmodligen följande hända antar jag – löneutmätning, betalningsanmärkning, förbehållsbelopp etc.
Nu till mina funderingar:
Vad händer nu när jag skrivit under delgivning och 10 dagar passerat?
Jag tänkte ansöka om skuldsanering på nytt runt årsskiftet – finns det någon här på forumet som blivit nekad en gång och inom en snar framtid blivit beviljad? Hjälper det att skicka med ett personligt brev?
Jag bor i en äldre (byggd på 60 talet) trea där hyran gått upp ca 1800 kr sen inflyttning 2012 så nu är den drygt 8000 kr månad – kan kronofogden tvinga mig att söka något billigare? (med betalningsanmärkning är det inte lätt att hitta något nytt och hyrorna där jag bor är överlag dyra oavsett storlek).
Jag har ett lån hos CSN som jag betalar varje månad och undrar om det är någon idé att släppa även detta lån – jag har förstått att det är andra regler gällande studielån?
Hur lång tid tar det från ett utslag från kronofogden till att lönen börjar utmätas?
Gör kronofogden alltid hembesök innan någon löneutmätning sker?
I stort sett alla möbler och teknik jag har hemma är köpt 2012 då jag flyttade in eller tidigare är det saker de kan göra anspråk på? (Jag har två tv apparater - en från 2012 och en som är 14 år gammal, en stationär dator från 2005, en bärbar dator från 2010, en mobiltelefon 3 år gammal sen är det inga andra ”dyrare” teknikprylar eller möbler och de jag har är inga lyxapparater utan normal standard).
Jag ber om ursäkt för att det blev långt men jag är på helt okänd mark och jag är rädd, ledsen, trött och dränerad på känslor så jag behöver få lite råd och stöd av personer I liknande situation.
Mvh
En som inte ser annat än mörker just nu!
Jag är ny här i forumet och skulle behöva få lite råd kring min ekonomiska röra då jag inte har någon annan att prata med.
Jag ska försöka sammanfatta mig så kortfattat jag kan. Min resa till överskuldsatthet började för många år sen (är kvinna på 46 år) då jag handlade mindre saker på kredit/konton hos olika nätbutiker och det var inga problem i början att betala dessa räkningar.
Men sen ökade krediternas storlek och i och med att jag såg att räntorna var ganska höga så tog jag mitt första samlingslån (2010) med lite marginal (så jag kunde lägga undan pengar till möbler till min framtida lägenhet då jag ännu bodde hos min mamma).
Jag har under större delen av mitt liv studerat och levt på studiemedel fram till 2010 då jag efter avslutade högskolestudier blev färdig förskollärare och fick jobb på 100 %. Ett par år senare fick jag ett förstahandskontrakt hos ett kommunalt bostadsbolag på en mindre ort där jag bott hela mitt liv.
Jag har levt ensam hela tiden och varit ensam om hyra, mat, räkningar etc. Jag har inga barn men har under alla år varit den som hjälpt min mamma (min far är död) som nu är gammal och har det svårt i sitt liv med olika sjukdomar som gör att hon behöver hjälp med det mesta och inte har det bra ekonomiskt hon heller även om hon klarar det men med nöd och näppe.
Under åren som gått har mina ekonomiska dilemman för att få ihop allting gjort att jag tagit på mig nya skulder mellan varven och olika låneförmedlare har då och då hört av sig och velat erbjuda olika samlingslån och det har känts rätt då även om jag i efterhand borde insett hur dumt det var.
Jag har i alla år klarat mig trots mycket små marginaler eller inga alls då lönen tagit slut redan samma kväll den kommit in när jag betalat alla räkningar. Jag har gått back ett antal tusen varje månad och klarat mig tack vare att jag ”lagt” undan pengar från de lån jag tagit under årens lopp.
MEN nu har jag sedan april månad inga pengar kvar att lägga till när lönen kommer. Så sen april har jag släppt 3 större lån till inkasso och har nu fått delgivning på 2 hos kronofogden och väntar på att få även den tredje på delgivning. I augusti släppte jag ytterligare ett lån som ännu bara har blivit påminnelse om. Just nu betalar jag av de sm krediter jag har så jag blir av med dessa i alla fall.
Jag tjänar efter skatt ca 23 500 kr och har nu en sammanlagd skuld på ca 1 200 000 kr och med alla räkningar i månaden är jag uppe i ca 30 000 kr så det är ohållbart.
Jag vet att jag själv är ansvarig till mitt helvete men det gör inte tyngden lättare att bära. Jag har alltid skött mig och varit så noga med alla räkningar så det känns som om jag är en stor brottsling när jag nu är i den sits jag är i.
Min mamma vet inget om hur svårt jag har det även om hon vet att jag har skulder men inte hur mycket då jag inte vill oroa henne när hon har fullt sjå med att orka sin egen vardag. Min syster med familj vet att jag har skulder men inte hur mycket. Jag skäms och har svårt att egentligen orka med allt just nu känns det som. Ibland vill jag bara bort och de värsta dagarna när tankarna mal vill jag egentligen inte leva. Jag vill inte dö men vet inte om jag orkar leva.
Jag ansökte om skuldsanering i november 2021 via kronofogdens digitala ansökning och blev uppringd i februari av en kille som bara frågade några frågor och sa ganska omgående att det lutade åt avslag. Han sa att en skuldsanering inte skulle hjälpa mig då han ansåg att jag inte skulle vara skuldfri efter 5 år då han inte verkade lite på att kunde bättra mig och verkade misstro all jag sa.
Jag har under åren inte köpt en massa saker, äger inget dyrbart, ingen bil, aktier eller andra värdefulla saker. Idag har jag en lön som jag skulle kunnat leva bra på och kunna spara på om det inte vore för alla lån så för mig skulle skuldsaneringen bli början på ett nytt liv.
Jag har under hela mitt liv kämpat i motvind då jag under alla skolår mobbades, utstod utanförskap, en pappa som var alkoholist, levt med en del sjukdomar som gjort att jag varit tvungen att ligga på sjukhus då och då så jag har stått ut med mycket.
Nu när jag hamnat hos kronofogden så kommer förmodligen följande hända antar jag – löneutmätning, betalningsanmärkning, förbehållsbelopp etc.
Nu till mina funderingar:
Vad händer nu när jag skrivit under delgivning och 10 dagar passerat?
Jag tänkte ansöka om skuldsanering på nytt runt årsskiftet – finns det någon här på forumet som blivit nekad en gång och inom en snar framtid blivit beviljad? Hjälper det att skicka med ett personligt brev?
Jag bor i en äldre (byggd på 60 talet) trea där hyran gått upp ca 1800 kr sen inflyttning 2012 så nu är den drygt 8000 kr månad – kan kronofogden tvinga mig att söka något billigare? (med betalningsanmärkning är det inte lätt att hitta något nytt och hyrorna där jag bor är överlag dyra oavsett storlek).
Jag har ett lån hos CSN som jag betalar varje månad och undrar om det är någon idé att släppa även detta lån – jag har förstått att det är andra regler gällande studielån?
Hur lång tid tar det från ett utslag från kronofogden till att lönen börjar utmätas?
Gör kronofogden alltid hembesök innan någon löneutmätning sker?
I stort sett alla möbler och teknik jag har hemma är köpt 2012 då jag flyttade in eller tidigare är det saker de kan göra anspråk på? (Jag har två tv apparater - en från 2012 och en som är 14 år gammal, en stationär dator från 2005, en bärbar dator från 2010, en mobiltelefon 3 år gammal sen är det inga andra ”dyrare” teknikprylar eller möbler och de jag har är inga lyxapparater utan normal standard).
Jag ber om ursäkt för att det blev långt men jag är på helt okänd mark och jag är rädd, ledsen, trött och dränerad på känslor så jag behöver få lite råd och stöd av personer I liknande situation.
Mvh
En som inte ser annat än mörker just nu!