- Blev medlem
- 1 juli 2023
- Meddelanden
- 136
- Mottagna reaktioner
- 35
- Poäng
- 147
Jag vill bara skriva av mig lite. Jag är en kille på 32 år som har förstört mycket för mig själv och andra. Spelberoende är tyvärr det värsta beroende jag kan tänka mig. Jag sitter mitt i det. Från att ha varit personen som många såg upp till har jag blivit personen som förlorade allt.
Jag förlorade familjen, förhållandet, vännerna, ekonomin och mycket mer. Det enda jag fortfarande har kvar — men som också ligger i riskzonen — är jobbet. Som tur är har jag en bra chef och fina kollegor som stöttar mig. Utan dem vet jag inte om jag hade klarat mig. Jag har lånat pengar av nästan tio kollegor och är fortfarande skyldig dem. Det är jobbigt att se dem i ögonen. Det har gått två år sedan jag lånade av dem och mitt spelberoende har bara blivit värre.
Jag förlorade mitt förhållande efter 13 år. Jag förlorade mitt förstahandskontrakt och sedan efter det fem privata hyreskontrakt. En av hyresvärdarna misshandlade mig på grund av obetalda hyror. Har nu varit bostadslös i 3-4 månader.
Jag sökte hjälp för drygt ett och halv år sedan. Jag går på spelbehandling, är i kontakt med psykiatrin, tar mediciner och får hjälp av kommunen. Inget av det har gjort mig spelfri, men det har hjälpt mig att fortsätta leva och inte ge upp. Annars hade jag inte funnits kvar idag. Jag har försökt ta livet av mig tidigare.
Min behandlare och mina handläggare säger att jag kämpar väldigt mycket, och det är därför jag får så mycket stöd. Jag fick nyligen besked om att jag kommer få ett kommunalt bostadskontrakt med låg hyra. Det gör mig enormt glad och ger mig motivation att ta den här chansen.
Just nu har jag löneutmätning. Jag vet att det är fel, men jag tänker inte meddela Kronofogden om min minskade hyra direkt. Jag vet att det kan bli negativt för mig, men jag vill använda de pengarna för att betala tillbaka till kollegorna först. Det är just skulderna till dem som gjort att jag gång på gång fallit tillbaka i spelandet. När jag betalat tillbaka allt kommer jag meddela Kronofogden. Jag gör inte det här för att lura någon, utan för att jag tror att det är enda sättet att bryta mitt destruktiva beteende och inte förlora jobbet — det sista jag har kvar. Tror inte heller Kronofogden kommer ta reda på det. De har aldrig ställt fråga när jag skickade in ändring i vaf jag betalar i hyra.
För första gången på många år har jag sammanställt alla skulder och gjort en plan i excel för ett helt år framåt. Om jag följer den blir jag av med de privata skulderna inom ett år. Och för första gången på länge tror jag att jag kommer kunna hålla mig spelfri. Jag har lovat det många gånger förut, men nu känns det annorlunda.
Jag har sökt skuldsanering två gånger tidigare, första gången för ca 3 år sedan. Första gången fick jag inledande beslut men sedan avslag. Andra gången blev det avslag direkt. Jag har inte sökt sedan dess. Min plan är att ansöka igen när jag verkligen litar på mig själv och har varit spelfri i minst sex månader. De flesta bankskulderna är över tre år gamla. De privata skulderna är mer än två år gamla. Däremot har jag många hyresskulder till privata hyresvärdar, och det oroar mig. Men med det kommunala kontraktet tänker jag aldrig mer hamna i hyresskulder, och jag hoppas att Kronofogden kommer förstå det.
Min handläggare har också pratat om förvaltare. Överförmyndaren skickade till och med in en ansökan till tingsrätten utan mitt samtycke, men jag lyckades få dem att dra tillbaka den. Då jag inte behålla jobbet om jag hade en förvaltare. Det hade varit katastrof.
Jag ångrar dagen jag började spela. Det har förstört hela mitt liv. Min pappa är svårt psykiskt sjuk, och det var på grund av allt runt honom som jag började spela. Historien är väldigt lång, och det skulle krävas en bok för att få plats här.
Ursäkta att jag hoppar mellan saker, men jag behövde bara skriva av mig.
Jag har gått alldeles för långt i min spelproblematik. Jag har gjort många dåliga saker och lurat folk. Men innerst inne är jag en snäll person som skulle hjälpa alla om jag kunde. Jag tror att för att bli fri från beroende måste man först acceptera allt man har gjort och sedan förlåta sig själv.
Jag har varit i situationer där jag inte såg någon utväg alls och inte ville leva. Men jag tror att allt går, oavsett hur mörkt det är, om man vill och om man får rätt hjälp.
Som jag sa tidigare: för första gången ser jag ljuset i tunneln. Jag har accepterat att jag förlorat min tjej (det gör fortfarande ont), och allt annat. Men jag har i alla fall en chans att bygga upp ett liv igen. Jag hoppas kunna få skuldsanering inom två år, och vara skuldfri inom tio.
Det var lite kort om min situation. Jag kommer att uppdatera hur det går för mig, och om jag lyckas hålla mig spelfri och betala tillbaka till kollegorna. Det är min plan för det kommande året. Om någon behöver stöd eller vill prata är det bara att höra av sig.
Jag förlorade familjen, förhållandet, vännerna, ekonomin och mycket mer. Det enda jag fortfarande har kvar — men som också ligger i riskzonen — är jobbet. Som tur är har jag en bra chef och fina kollegor som stöttar mig. Utan dem vet jag inte om jag hade klarat mig. Jag har lånat pengar av nästan tio kollegor och är fortfarande skyldig dem. Det är jobbigt att se dem i ögonen. Det har gått två år sedan jag lånade av dem och mitt spelberoende har bara blivit värre.
Jag förlorade mitt förhållande efter 13 år. Jag förlorade mitt förstahandskontrakt och sedan efter det fem privata hyreskontrakt. En av hyresvärdarna misshandlade mig på grund av obetalda hyror. Har nu varit bostadslös i 3-4 månader.
Jag sökte hjälp för drygt ett och halv år sedan. Jag går på spelbehandling, är i kontakt med psykiatrin, tar mediciner och får hjälp av kommunen. Inget av det har gjort mig spelfri, men det har hjälpt mig att fortsätta leva och inte ge upp. Annars hade jag inte funnits kvar idag. Jag har försökt ta livet av mig tidigare.
Min behandlare och mina handläggare säger att jag kämpar väldigt mycket, och det är därför jag får så mycket stöd. Jag fick nyligen besked om att jag kommer få ett kommunalt bostadskontrakt med låg hyra. Det gör mig enormt glad och ger mig motivation att ta den här chansen.
Just nu har jag löneutmätning. Jag vet att det är fel, men jag tänker inte meddela Kronofogden om min minskade hyra direkt. Jag vet att det kan bli negativt för mig, men jag vill använda de pengarna för att betala tillbaka till kollegorna först. Det är just skulderna till dem som gjort att jag gång på gång fallit tillbaka i spelandet. När jag betalat tillbaka allt kommer jag meddela Kronofogden. Jag gör inte det här för att lura någon, utan för att jag tror att det är enda sättet att bryta mitt destruktiva beteende och inte förlora jobbet — det sista jag har kvar. Tror inte heller Kronofogden kommer ta reda på det. De har aldrig ställt fråga när jag skickade in ändring i vaf jag betalar i hyra.
För första gången på många år har jag sammanställt alla skulder och gjort en plan i excel för ett helt år framåt. Om jag följer den blir jag av med de privata skulderna inom ett år. Och för första gången på länge tror jag att jag kommer kunna hålla mig spelfri. Jag har lovat det många gånger förut, men nu känns det annorlunda.
Jag har sökt skuldsanering två gånger tidigare, första gången för ca 3 år sedan. Första gången fick jag inledande beslut men sedan avslag. Andra gången blev det avslag direkt. Jag har inte sökt sedan dess. Min plan är att ansöka igen när jag verkligen litar på mig själv och har varit spelfri i minst sex månader. De flesta bankskulderna är över tre år gamla. De privata skulderna är mer än två år gamla. Däremot har jag många hyresskulder till privata hyresvärdar, och det oroar mig. Men med det kommunala kontraktet tänker jag aldrig mer hamna i hyresskulder, och jag hoppas att Kronofogden kommer förstå det.
Min handläggare har också pratat om förvaltare. Överförmyndaren skickade till och med in en ansökan till tingsrätten utan mitt samtycke, men jag lyckades få dem att dra tillbaka den. Då jag inte behålla jobbet om jag hade en förvaltare. Det hade varit katastrof.
Jag ångrar dagen jag började spela. Det har förstört hela mitt liv. Min pappa är svårt psykiskt sjuk, och det var på grund av allt runt honom som jag började spela. Historien är väldigt lång, och det skulle krävas en bok för att få plats här.
Ursäkta att jag hoppar mellan saker, men jag behövde bara skriva av mig.
Jag har gått alldeles för långt i min spelproblematik. Jag har gjort många dåliga saker och lurat folk. Men innerst inne är jag en snäll person som skulle hjälpa alla om jag kunde. Jag tror att för att bli fri från beroende måste man först acceptera allt man har gjort och sedan förlåta sig själv.
Jag har varit i situationer där jag inte såg någon utväg alls och inte ville leva. Men jag tror att allt går, oavsett hur mörkt det är, om man vill och om man får rätt hjälp.
Som jag sa tidigare: för första gången ser jag ljuset i tunneln. Jag har accepterat att jag förlorat min tjej (det gör fortfarande ont), och allt annat. Men jag har i alla fall en chans att bygga upp ett liv igen. Jag hoppas kunna få skuldsanering inom två år, och vara skuldfri inom tio.
Det var lite kort om min situation. Jag kommer att uppdatera hur det går för mig, och om jag lyckas hålla mig spelfri och betala tillbaka till kollegorna. Det är min plan för det kommande året. Om någon behöver stöd eller vill prata är det bara att höra av sig.
