Hem
Forum
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Nytt i forumet
Populära trådar
Bästa Samlingslån
Lånforums guide Samlingslån
Logga in
Registrera
Vad är nytt
Sök
Sök
Sök bara titlar
Av:
Nya inlägg
Bokmärken
Sök forum
Meny
Logga in
Registrera
Navigering
Installera vår App!
Installera
Fler alternativ
Kontakta oss
Stäng Meny
Senaste inlägg
Populära trådar
Bästa samlingslån
Bästa Sms-lån
Bästa Lån utan UC
Lånforums guide Samlingslån
Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet:
Skriv under här
.
Lånforum.se rekommenderar
1.
Lendo
- Forumets favorit
2.
Compricer
- Jämför lån (ny)
3.
Zmarta
- Ett bra alternativ
4.
Kontantfinans
- Swish-utbetalning, ingen UC
5.
Klaralån
- Lån utan UC
6.
Brixo Privatlån (ny)
- Ingen UC
7.
Binly
- Lån utan UC
8.
Loanstep
- Lån utan UC
9.
Banky
- Lån utan UC
10.
Ferratum
- Lån utan UC
11.
Lumify
- Lån utan UC
Visa ränteexempel
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Spelberoende ledsen mamma
JavaScript är inaktiverat. För en bättre upplevelse, vänligen aktivera JavaScript i din webbläsare innan du fortsätter.
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en
alternativ webbläsare
.
Svara på tråd
Meddelande
<blockquote data-quote="rollercoaster" data-source="post: 97899" data-attributes="member: 4053"><p>Hej!</p><p>Jag är också en mamma som spelat ner sig i fördärvet. Jag har en man och en dotter på snart sex år. Natten till den 16 april loggade jag ut från nätcasinot och hade spelat bort precis allt, spelat bort bostadsrätten, skuldsatt både mig själv och min man (som jag manipulerat till att "rädda" situationen gång på gång) för livet. Jag hade spelat bort allt hopp och var säker på att min man skulle lämna mig. Jag har varit spelberoende sedan 2009 och har försökt sluta fler gånger än jag kan räkna... Men alltid fallit tillbaka och förvärrat situationen hela tiden. I april fick jag nog och sökte hjälp. Jag hade gått en KBT behandling några år tidigare men behöll någon bakdörr och föll tillbaka. Den här gången har jag gjort det så svårt jag bara kan för mig själv att spela. Lämnat över ekonomin till min man. Han blev förstås sårad och besviken som så många gånger tidigare, men han har stannat kvar. Han förstår att det är något jag inte har haft kontroll över, att beroendet hade gjort mig till någon jag inte ville vara, någon jag inte var innerst inne. Det är en sjukdom och man behöver hjälp för att ta sig ur missbruket, men det går! Jag går till psykolog, Spelberoendes förening, budget- och skuldrådgivare. Och på onsdag har jag varit spelfri 150 dagar!! Jag har inte varit spelfri så länge sedan jag fick min dotter 2012. Då började jag spela igen när hon var fyra månader gammal och kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde sluta spela nu när jag hade henne att bry mig om. Jag VILLE inte spela, jag heller. Men jag spelade ändå. Det var som att stå vid sidan av och se sig själv spela ner sig allt djupare i skiten, utan att kunna göra något åt det. Men nu har jag tagit tillbaka kontrollen över min kidnappade hjärna! Jag som på allvar trodde att jag var ett hopplöst fall...</p><p></p><p>Jag har precis läst en bok som heter Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Den var jättebra tycker jag. Det var som att den beskrev mig perfekt. Jag kan rekommendera den till alla som kämpar med ett beroende. Där beskrivs det hur ens "beroendepersonlighet" sakta växer fram och tar över mer och mer tills JAGET är totalt underkuvat. Det är därför man känner sig så maktlös... JAGET kan fortfarande logiskt tänka att det är fel att spela, att det bara kommer att förstöra livet ännu mer. Men ens beroendepersonlighet lyssnar inte på den logiken, utan på en lömsk känslomässig logik som beroendet bygger upp över tid. Vi är inga dåliga personer. Vi är inga värdelösa mammor, för att vi satte spelet framför familjen. Det är en sjukdom och inget att skämmas över. Ja, skuldkänslorna kan vara oerhört tunga att bära, tro mig jag vet. Men skulden kan vi gottgöra. Vi kan försöka reparera skadan vi har orsakat både i relationer och i vår ekonomi. Från och med nu kan vi börja ta bättre beslut och börja gå i rätt riktning igen. Det är alla vi har sårat värda. Och framför allt, det är vi själva värda! Det är en känslomässig berg- och dalbana. Känslorna går upp och ner väldigt mycket. Jag har aldrig gråtit så mycket som de senaste månaderna. Jag kan fortfarande vakna med ångesten och skammen liggande som ett tryck över bröstet, så att jag knappt kan andas. Men det är samtidigt ingenting emot ångesten och självföraktet jag kände när jag spelade, när jag jagade krediter och lån i panik för att försöka "fixa" situationen och spela tillbaka allt jag förlorat. Nu efter snart fem månader känns det bättre. Jag börjar tro att jag faktiskt kommer att lyckas den här gången! Om känslorna blir för tunga, så brukar jag skriva av mig. Det är ett tips. Skriv ner dina känslor, så kanske de blir lite lättare att hantera. Det hjälper i alla fall mig väldigt mycket att få lite distans till allt.</p><p></p><p>Även om min ekonomi har blivit värre innan den blir bättre, kan man säga. Eftersom vi nu båda har släppt över 1,5 miljoner i skuld till Kronofogden med hutlösa räntor och kommer att vara skuldsatta tills vi dör om vi inte får skuldsanering. Men det känns faktiskt helt ok. Jag har alltid varit livrädd för Kronofogden och för några månader sedan var jag skräckslagen inför allt som väntade och höll på att svimma när jag tänkte på mitt enorma skuldberg. Men nu har jag förlikat mig med det. Jag kan inte göra något åt det. Det tornar upp sig framför mig lika orubbligt hur mycket jag än skriker åt det att försvinna. Det är som det är - inte alls som jag hade önskat eller drömt om att livet skulle bli, men jag har ändå en hel del att vara tacksam över. Min lycka är inte beroende av hur mycket pengar jag har på bankkontot, tack och lov (eftersom det är i princip tomt). Jag vägrar att känna mig som ett hopplöst fall, som en värdelös människa och bädda ner mig under det där ångesttäcket för evigt. Jag har gömt mig tillräckligt länge inne i min spelbubbla. Nu vill jag leva, vara närvarande med min familj, även om vi är fattiga som kyrkråttor.</p><p></p><p>Sök hjälp! Om du bara lämnar ifrån dig din ekonomi, spärrar casinosidor, insättningsmöjligheter, säger upp internetbank, bankkort osv., gör det så svårt som möjligt för dig att spela, så tror jag att det kommer att kännas bättre. För mig var det en lättnad att inte ha tillgång till pengar och inte kunna ställa till det mer. Gå till Spelberoendes förening om de finns nära dig, så att du får stöd av andra i samma sits. Jag är säker på att du kan vända det här! Lycka till!<img src="https://www.xn--lnforum-exa.se/upload/smilies/heavy-black-heart.png" class="smilie" loading="lazy" alt="<3" title="Hjärta <3" data-shortname="<3" /></p></blockquote><p></p>
[QUOTE="rollercoaster, post: 97899, member: 4053"] Hej! Jag är också en mamma som spelat ner sig i fördärvet. Jag har en man och en dotter på snart sex år. Natten till den 16 april loggade jag ut från nätcasinot och hade spelat bort precis allt, spelat bort bostadsrätten, skuldsatt både mig själv och min man (som jag manipulerat till att "rädda" situationen gång på gång) för livet. Jag hade spelat bort allt hopp och var säker på att min man skulle lämna mig. Jag har varit spelberoende sedan 2009 och har försökt sluta fler gånger än jag kan räkna... Men alltid fallit tillbaka och förvärrat situationen hela tiden. I april fick jag nog och sökte hjälp. Jag hade gått en KBT behandling några år tidigare men behöll någon bakdörr och föll tillbaka. Den här gången har jag gjort det så svårt jag bara kan för mig själv att spela. Lämnat över ekonomin till min man. Han blev förstås sårad och besviken som så många gånger tidigare, men han har stannat kvar. Han förstår att det är något jag inte har haft kontroll över, att beroendet hade gjort mig till någon jag inte ville vara, någon jag inte var innerst inne. Det är en sjukdom och man behöver hjälp för att ta sig ur missbruket, men det går! Jag går till psykolog, Spelberoendes förening, budget- och skuldrådgivare. Och på onsdag har jag varit spelfri 150 dagar!! Jag har inte varit spelfri så länge sedan jag fick min dotter 2012. Då började jag spela igen när hon var fyra månader gammal och kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde sluta spela nu när jag hade henne att bry mig om. Jag VILLE inte spela, jag heller. Men jag spelade ändå. Det var som att stå vid sidan av och se sig själv spela ner sig allt djupare i skiten, utan att kunna göra något åt det. Men nu har jag tagit tillbaka kontrollen över min kidnappade hjärna! Jag som på allvar trodde att jag var ett hopplöst fall... Jag har precis läst en bok som heter Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Den var jättebra tycker jag. Det var som att den beskrev mig perfekt. Jag kan rekommendera den till alla som kämpar med ett beroende. Där beskrivs det hur ens "beroendepersonlighet" sakta växer fram och tar över mer och mer tills JAGET är totalt underkuvat. Det är därför man känner sig så maktlös... JAGET kan fortfarande logiskt tänka att det är fel att spela, att det bara kommer att förstöra livet ännu mer. Men ens beroendepersonlighet lyssnar inte på den logiken, utan på en lömsk känslomässig logik som beroendet bygger upp över tid. Vi är inga dåliga personer. Vi är inga värdelösa mammor, för att vi satte spelet framför familjen. Det är en sjukdom och inget att skämmas över. Ja, skuldkänslorna kan vara oerhört tunga att bära, tro mig jag vet. Men skulden kan vi gottgöra. Vi kan försöka reparera skadan vi har orsakat både i relationer och i vår ekonomi. Från och med nu kan vi börja ta bättre beslut och börja gå i rätt riktning igen. Det är alla vi har sårat värda. Och framför allt, det är vi själva värda! Det är en känslomässig berg- och dalbana. Känslorna går upp och ner väldigt mycket. Jag har aldrig gråtit så mycket som de senaste månaderna. Jag kan fortfarande vakna med ångesten och skammen liggande som ett tryck över bröstet, så att jag knappt kan andas. Men det är samtidigt ingenting emot ångesten och självföraktet jag kände när jag spelade, när jag jagade krediter och lån i panik för att försöka "fixa" situationen och spela tillbaka allt jag förlorat. Nu efter snart fem månader känns det bättre. Jag börjar tro att jag faktiskt kommer att lyckas den här gången! Om känslorna blir för tunga, så brukar jag skriva av mig. Det är ett tips. Skriv ner dina känslor, så kanske de blir lite lättare att hantera. Det hjälper i alla fall mig väldigt mycket att få lite distans till allt. Även om min ekonomi har blivit värre innan den blir bättre, kan man säga. Eftersom vi nu båda har släppt över 1,5 miljoner i skuld till Kronofogden med hutlösa räntor och kommer att vara skuldsatta tills vi dör om vi inte får skuldsanering. Men det känns faktiskt helt ok. Jag har alltid varit livrädd för Kronofogden och för några månader sedan var jag skräckslagen inför allt som väntade och höll på att svimma när jag tänkte på mitt enorma skuldberg. Men nu har jag förlikat mig med det. Jag kan inte göra något åt det. Det tornar upp sig framför mig lika orubbligt hur mycket jag än skriker åt det att försvinna. Det är som det är - inte alls som jag hade önskat eller drömt om att livet skulle bli, men jag har ändå en hel del att vara tacksam över. Min lycka är inte beroende av hur mycket pengar jag har på bankkontot, tack och lov (eftersom det är i princip tomt). Jag vägrar att känna mig som ett hopplöst fall, som en värdelös människa och bädda ner mig under det där ångesttäcket för evigt. Jag har gömt mig tillräckligt länge inne i min spelbubbla. Nu vill jag leva, vara närvarande med min familj, även om vi är fattiga som kyrkråttor. Sök hjälp! Om du bara lämnar ifrån dig din ekonomi, spärrar casinosidor, insättningsmöjligheter, säger upp internetbank, bankkort osv., gör det så svårt som möjligt för dig att spela, så tror jag att det kommer att kännas bättre. För mig var det en lättnad att inte ha tillgång till pengar och inte kunna ställa till det mer. Gå till Spelberoendes förening om de finns nära dig, så att du får stöd av andra i samma sits. Jag är säker på att du kan vända det här! Lycka till!<3 [/QUOTE]
Verifiering
Klassisk svensk soppa som är gul och brukar vara populär inom militären...
Skicka svar
Hem
Forum
Övrigt
Fritt
Spelberoende ledsen mamma
Topp