• Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet: Skriv under här.

Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Sambla - Jämförelsetjänst
4. Flexkontot - Swish-utbetalning, ingen UC
5. Klaralån - Lån utan UC
6. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
7. Binly - Lån utan UC
8. Banky - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Lumify - Lån utan UC

Spelberoende ledsen mamma

Ledsenmamma

Ny medlem
Poäng: 2
Blev medlem
10 September 2018
Meddelanden
2
Mottagna reaktioner
0
Poäng
2
Hej!
Jag vill berätta min historia för första gången. Jag har insett att jag har ett spelmissbruk.. Tredje gången gillt nu och jag orkar inte mer. Jag har en fantastisk sambo, två underbara små barn och bor i ett fint hus. VARFÖR skulle jag trilla dit igen.. Varför.. Jag vet att allt detta med spel är ett eget val, för det är ju JAG som trycker.. Men min hjärna samarbetar inte.. Jag har aldrig velat detta.. Jag förstår hur idiotiskt allt är. Men där och då lyssnar inte hjärnan, hur mycket jag än vill! Jag har aldrig mått bra när jag spelat, är så arg även fast jag vinner. JAG VILL INTE.. det känns som att ingen kan förstå, går inte att förklara.. För någon som inte vet..

Från att ha haft 150 000:- på sparkontot, har jag nu skulder på 260 000:-. Jag vill inte leva såhär, jag är så slut i både kropp och själ! Min mamma och pappa och min sambo vet om mitt spelade från förr.. Men det var längesen.. Nu vet ingen något. Jag vet inte hur jag ska kunna berätta, men jag måste för vill inte må såhär mer! Att leva men denna ångest och skam! Jag älskar min sambo och mina barn mer än allt! Vill bara slippa detta helvete och börja må bra! För jag har ett fantastiskt liv.. Och massa att leva för! Men just nu känns allt bara som ett mörker som aldrig kommer tändas..
 
  • Nystartslån
  • Lån utan UC

lola8000

Kunnig medlem
Poäng: 101
Blev medlem
18 Juli 2018
Meddelanden
146
Mottagna reaktioner
23
Poäng
101
Hej. Jag är också en ledsen mamma, i exakt samma sits som du. Jag hade 200000:- på sparkontot för exakt ett år sen, nu har jag 0:- på båda kontona och 300000:- i skulder. Jag vet inte vad jag ska skriva, är lika olycklig som du. Men jag tror vi måste bromsa våran känsla av att det är vårat fel och att vi är värdelösa, har speldjävulen väl fått grepp om oss är vi fast där. Det är ett helvete att slita sig ur. Vi kan inte spola tillbaka tiden, men vi kan förbättra vår situation från idag.
 

rollercoaster

Aktiv medlem
Poäng: 212
Blev medlem
8 Maj 2018
Meddelanden
28
Mottagna reaktioner
84
Poäng
212
Hej!
Jag vill berätta min historia för första gången. Jag har insett att jag har ett spelmissbruk.. Tredje gången gillt nu och jag orkar inte mer. Jag har en fantastisk sambo, två underbara små barn och bor i ett fint hus. VARFÖR skulle jag trilla dit igen.. Varför.. Jag vet att allt detta med spel är ett eget val, för det är ju JAG som trycker.. Men min hjärna samarbetar inte.. Jag har aldrig velat detta.. Jag förstår hur idiotiskt allt är. Men där och då lyssnar inte hjärnan, hur mycket jag än vill! Jag har aldrig mått bra när jag spelat, är så arg även fast jag vinner. JAG VILL INTE.. det känns som att ingen kan förstå, går inte att förklara.. För någon som inte vet..

Från att ha haft 150 000:- på sparkontot, har jag nu skulder på 260 000:-. Jag vill inte leva såhär, jag är så slut i både kropp och själ! Min mamma och pappa och min sambo vet om mitt spelade från förr.. Men det var längesen.. Nu vet ingen något. Jag vet inte hur jag ska kunna berätta, men jag måste för vill inte må såhär mer! Att leva men denna ångest och skam! Jag älskar min sambo och mina barn mer än allt! Vill bara slippa detta helvete och börja må bra! För jag har ett fantastiskt liv.. Och massa att leva för! Men just nu känns allt bara som ett mörker som aldrig kommer tändas..

Hej!
Jag är också en mamma som spelat ner sig i fördärvet. Jag har en man och en dotter på snart sex år. Natten till den 16 april loggade jag ut från nätcasinot och hade spelat bort precis allt, spelat bort bostadsrätten, skuldsatt både mig själv och min man (som jag manipulerat till att "rädda" situationen gång på gång) för livet. Jag hade spelat bort allt hopp och var säker på att min man skulle lämna mig. Jag har varit spelberoende sedan 2009 och har försökt sluta fler gånger än jag kan räkna... Men alltid fallit tillbaka och förvärrat situationen hela tiden. I april fick jag nog och sökte hjälp. Jag hade gått en KBT behandling några år tidigare men behöll någon bakdörr och föll tillbaka. Den här gången har jag gjort det så svårt jag bara kan för mig själv att spela. Lämnat över ekonomin till min man. Han blev förstås sårad och besviken som så många gånger tidigare, men han har stannat kvar. Han förstår att det är något jag inte har haft kontroll över, att beroendet hade gjort mig till någon jag inte ville vara, någon jag inte var innerst inne. Det är en sjukdom och man behöver hjälp för att ta sig ur missbruket, men det går! Jag går till psykolog, Spelberoendes förening, budget- och skuldrådgivare. Och på onsdag har jag varit spelfri 150 dagar!! Jag har inte varit spelfri så länge sedan jag fick min dotter 2012. Då började jag spela igen när hon var fyra månader gammal och kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde sluta spela nu när jag hade henne att bry mig om. Jag VILLE inte spela, jag heller. Men jag spelade ändå. Det var som att stå vid sidan av och se sig själv spela ner sig allt djupare i skiten, utan att kunna göra något åt det. Men nu har jag tagit tillbaka kontrollen över min kidnappade hjärna! Jag som på allvar trodde att jag var ett hopplöst fall...

Jag har precis läst en bok som heter Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Den var jättebra tycker jag. Det var som att den beskrev mig perfekt. Jag kan rekommendera den till alla som kämpar med ett beroende. Där beskrivs det hur ens "beroendepersonlighet" sakta växer fram och tar över mer och mer tills JAGET är totalt underkuvat. Det är därför man känner sig så maktlös... JAGET kan fortfarande logiskt tänka att det är fel att spela, att det bara kommer att förstöra livet ännu mer. Men ens beroendepersonlighet lyssnar inte på den logiken, utan på en lömsk känslomässig logik som beroendet bygger upp över tid. Vi är inga dåliga personer. Vi är inga värdelösa mammor, för att vi satte spelet framför familjen. Det är en sjukdom och inget att skämmas över. Ja, skuldkänslorna kan vara oerhört tunga att bära, tro mig jag vet. Men skulden kan vi gottgöra. Vi kan försöka reparera skadan vi har orsakat både i relationer och i vår ekonomi. Från och med nu kan vi börja ta bättre beslut och börja gå i rätt riktning igen. Det är alla vi har sårat värda. Och framför allt, det är vi själva värda! Det är en känslomässig berg- och dalbana. Känslorna går upp och ner väldigt mycket. Jag har aldrig gråtit så mycket som de senaste månaderna. Jag kan fortfarande vakna med ångesten och skammen liggande som ett tryck över bröstet, så att jag knappt kan andas. Men det är samtidigt ingenting emot ångesten och självföraktet jag kände när jag spelade, när jag jagade krediter och lån i panik för att försöka "fixa" situationen och spela tillbaka allt jag förlorat. Nu efter snart fem månader känns det bättre. Jag börjar tro att jag faktiskt kommer att lyckas den här gången! Om känslorna blir för tunga, så brukar jag skriva av mig. Det är ett tips. Skriv ner dina känslor, så kanske de blir lite lättare att hantera. Det hjälper i alla fall mig väldigt mycket att få lite distans till allt.

Även om min ekonomi har blivit värre innan den blir bättre, kan man säga. Eftersom vi nu båda har släppt över 1,5 miljoner i skuld till Kronofogden med hutlösa räntor och kommer att vara skuldsatta tills vi dör om vi inte får skuldsanering. Men det känns faktiskt helt ok. Jag har alltid varit livrädd för Kronofogden och för några månader sedan var jag skräckslagen inför allt som väntade och höll på att svimma när jag tänkte på mitt enorma skuldberg. Men nu har jag förlikat mig med det. Jag kan inte göra något åt det. Det tornar upp sig framför mig lika orubbligt hur mycket jag än skriker åt det att försvinna. Det är som det är - inte alls som jag hade önskat eller drömt om att livet skulle bli, men jag har ändå en hel del att vara tacksam över. Min lycka är inte beroende av hur mycket pengar jag har på bankkontot, tack och lov (eftersom det är i princip tomt). Jag vägrar att känna mig som ett hopplöst fall, som en värdelös människa och bädda ner mig under det där ångesttäcket för evigt. Jag har gömt mig tillräckligt länge inne i min spelbubbla. Nu vill jag leva, vara närvarande med min familj, även om vi är fattiga som kyrkråttor.

Sök hjälp! Om du bara lämnar ifrån dig din ekonomi, spärrar casinosidor, insättningsmöjligheter, säger upp internetbank, bankkort osv., gör det så svårt som möjligt för dig att spela, så tror jag att det kommer att kännas bättre. För mig var det en lättnad att inte ha tillgång till pengar och inte kunna ställa till det mer. Gå till Spelberoendes förening om de finns nära dig, så att du får stöd av andra i samma sits. Jag är säker på att du kan vända det här! Lycka till!<3
 
Senast ändrad:

Kimsan72

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 3 907
Blev medlem
18 Augusti 2017
Meddelanden
5 941
Mottagna reaktioner
6 131
Poäng
3 907
Hej!
Jag är också en mamma som spelat ner sig i fördärvet. Jag har en man och en dotter på snart sex år. Natten till den 16 april loggade jag ut från nätcasinot och hade spelat bort precis allt, spelat bort bostadsrätten, skuldsatt både mig själv och min man (som jag manipulerat till att "rädda" situationen gång på gång) för livet. Jag hade spelat bort allt hopp och var säker på att min man skulle lämna mig. Jag har varit spelberoende sedan 2009 och har försökt sluta fler gånger än jag kan räkna... Men alltid fallit tillbaka och förvärrat situationen hela tiden. I april fick jag nog och sökte hjälp. Jag hade gått en KBT behandling några år tidigare men behöll någon bakdörr och föll tillbaka. Den här gången har jag gjort det så svårt jag bara kan för mig själv att spela. Lämnat över ekonomin till min man. Han blev förstås sårad och besviken som så många gånger tidigare, men han har stannat kvar. Han förstår att det är något jag inte har haft kontroll över, att beroendet hade gjort mig till någon jag inte ville vara, någon jag inte var innerst inne. Det är en sjukdom och man behöver hjälp för att ta sig ur missbruket, men det går! Jag går till psykolog, Spelberoendes förening, budget- och skuldrådgivare. Och på onsdag har jag varit spelfri 150 dagar!! Jag har inte varit spelfri så länge sedan jag fick min dotter 2012. Då började jag spela igen när hon var fyra månader gammal och kände mig som världens sämsta mamma som inte kunde sluta spela nu när jag hade henne att bry mig om. Jag VILLE inte spela, jag heller. Men jag spelade ändå. Det var som att stå vid sidan av och se sig själv spela ner sig allt djupare i skiten, utan att kunna göra något åt det. Men nu har jag tagit tillbaka kontrollen över min kidnappade hjärna! Jag som på allvar trodde att jag var ett hopplöst fall...

Jag har precis läst en bok som heter Beroendepersonligheten av Craig Nakken. Den var jättebra tycker jag. Det var som att den beskrev mig perfekt. Jag kan rekommendera den till alla som kämpar med ett beroende. Där beskrivs det hur ens "beroendepersonlighet" sakta växer fram och tar över mer och mer tills JAGET är totalt underkuvat. Det är därför man känner sig så maktlös... JAGET kan fortfarande logiskt tänka att det är fel att spela, att det bara kommer att förstöra livet ännu mer. Men ens beroendepersonlighet lyssnar inte på den logiken, utan på en lömsk känslomässig logik som beroendet bygger upp över tid. Vi är inga dåliga personer. Vi är inga värdelösa mammor, för att vi satte spelet framför familjen. Det är en sjukdom och inget att skämmas över. Ja, skuldkänslorna kan vara oerhört tunga att bära, tro mig jag vet. Men skulden kan vi gottgöra. Vi kan försöka reparera skadan vi har orsakat både i relationer och i vår ekonomi. Från och med nu kan vi börja ta bättre beslut och börja gå i rätt riktning igen. Det är alla vi har sårat värda. Och framför allt, det är vi själva värda! Det är en känslomässig berg- och dalbana. Känslorna går upp och ner väldigt mycket. Jag har aldrig gråtit så mycket som de senaste månaderna. Jag kan fortfarande vakna med ångesten och skammen liggande som ett tryck över bröstet, så att jag knappt kan andas. Men det är samtidigt ingenting emot ångesten och självföraktet jag kände när jag spelade, när jag jagade krediter och lån i panik för att försöka "fixa" situationen och spela tillbaka allt jag förlorat. Nu efter snart fem månader känns det bättre. Jag börjar tro att jag faktiskt kommer att lyckas den här gången! Om känslorna blir för tunga, så brukar jag skriva av mig. Det är ett tips. Skriv ner dina känslor, så kanske de blir lite lättare att hantera. Det hjälper i alla fall mig väldigt mycket att få lite distans till allt.

Även om min ekonomi har blivit värre innan den blir bättre, kan man säga. Eftersom vi nu båda har släppt över 1,5 miljoner i skuld till Kronofogden med hutlösa räntor och kommer att vara skuldsatta tills vi dör om vi inte får skuldsanering. Men det känns faktiskt helt ok. Jag har alltid varit livrädd för Kronofogden och för några månader sedan var jag skräckslagen inför allt som väntade och höll på att svimma när jag tänkte på mitt enorma skuldberg. Men nu har jag förlikat mig med det. Jag kan inte göra något åt det. Det tornar upp sig framför mig lika orubbligt hur mycket jag än skriker åt det att försvinna. Det är som det är - inte alls som jag hade önskat eller drömt om att livet skulle bli, men jag har ändå en hel del att vara tacksam över. Min lycka är inte beroende av hur mycket pengar jag har på bankkontot, tack och lov (eftersom det är i princip tomt). Jag vägrar att känna mig som ett hopplöst fall, som en värdelös människa och bädda ner mig under det där ångesttäcket för evigt. Jag har gömt mig tillräckligt länge inne i min spelbubbla. Nu vill jag leva, vara närvarande med min familj, även om vi är fattiga som kyrkråttor.

Sök hjälp! Om du bara lämnar ifrån dig din ekonomi, spärrar casinosidor, insättningsmöjligheter, säger upp internetbank, bankkort osv., gör det så svårt som möjligt för dig att spela, så tror jag att det kommer att kännas bättre. För mig var det en lättnad att inte ha tillgång till pengar och inte kunna ställa till det mer. Gå till Spelberoendes förening om de finns nära dig, så att du får stöd av andra i samma sits. Jag är säker på att du kan vända det här! Lycka till!<3

Har Du ansökt om skuldsanering eller ämnar Du göra det? :)
 

Barajag

V.I.P
Poäng: 477
Blev medlem
11 Januari 2018
Meddelanden
367
Mottagna reaktioner
353
Poäng
477
Hej på er! Jag är precis som er, en ledsen mamma med oerhört mycket skam och ångest! Har fallit tillbaka ännu en gång, har varit spelfri periodvis senaste 2-3 åren men jag faller tillbaka :( jag är så fruktansvärt trött på mitt egna beteende. Hatar mig själv för att jag gör såhär gång på gång...

Mår fruktansvärt dåligt just nu och känner bara ett mörker. Men jag vet att jag måste upp på fötterna, helst berätta hemma men jag känner att jag inte törs. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag tog de största lånet nånsin just nu och bara körde rakt ner i botten.

Jag läste runt på nätet igår om att gå till en ekonomi rådgivare, jag tror att jag ska göra det för att en gång för alla få koll på ekonomin. Att man kan lägga upp en plan för just nu känns allt bara mörkt....

Hur kan man välja att spela när man vet konsekvenserna och hur fruktansvärt jävla dåligt man mår av det... Jag är så besviken på mig själv....

Förlåt om de blev rörigt, men de är precis så de känns i hjärnan.
 

rollercoaster

Aktiv medlem
Poäng: 212
Blev medlem
8 Maj 2018
Meddelanden
28
Mottagna reaktioner
84
Poäng
212
Har Du ansökt om skuldsanering eller ämnar Du göra det? :)
Ja, vi kommer att söka skuldsanering. Vår budget- och skuldrådgivare kommer att hjälpa oss med ansökan. Men vi väntar lite tills min man har en inkomst. Nu så är han arbetssökande. A-kassan som han borde ha fått utbetalt i augusti har dragit ut på tiden, så han har inte fått något besked därifrån heller ännu. Kronofogden har gjort utredningar på oss båda två och kommit fram till att det inte finns några pengar att hämta för tillfället. Min lön räcker inte långt... Men vi har i alla fall mat för dagen och jag känner mig inte så stressad längre över alltihop. Ju längre vi väntar desto bättre är det väl också kan jag tänka med tanke på mitt spelmissbruk, att jag då kan uppvisa att jag varit spelfri längre och kommit vidare från det.
 

Kimsan72

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 3 907
Blev medlem
18 Augusti 2017
Meddelanden
5 941
Mottagna reaktioner
6 131
Poäng
3 907
Ja, vi kommer att söka skuldsanering. Vår budget- och skuldrådgivare kommer att hjälpa oss med ansökan. Men vi väntar lite tills min man har en inkomst. Nu så är han arbetssökande. A-kassan som han borde ha fått utbetalt i augusti har dragit ut på tiden, så han har inte fått något besked därifrån heller ännu. Kronofogden har gjort utredningar på oss båda två och kommit fram till att det inte finns några pengar att hämta för tillfället. Min lön räcker inte långt... Men vi har i alla fall mat för dagen och jag känner mig inte så stressad längre över alltihop. Ju längre vi väntar desto bättre är det väl också kan jag tänka med tanke på mitt spelmissbruk, att jag då kan uppvisa att jag varit spelfri längre och kommit vidare från det.

Helt rätt tänkt :) och Du glöm inte visionen om att skriva en bok... Skriftens/talets gåva besitter Du sannerligen... :)
 

Hope777

V.I.P
Poäng: 557
Blev medlem
18 Januari 2018
Meddelanden
476
Mottagna reaktioner
574
Poäng
557
Hej på er! Jag är precis som er, en ledsen mamma med oerhört mycket skam och ångest! Har fallit tillbaka ännu en gång, har varit spelfri periodvis senaste 2-3 åren men jag faller tillbaka :( jag är så fruktansvärt trött på mitt egna beteende. Hatar mig själv för att jag gör såhär gång på gång...

Mår fruktansvärt dåligt just nu och känner bara ett mörker. Men jag vet att jag måste upp på fötterna, helst berätta hemma men jag känner att jag inte törs. Jag vet inte hur jag ska bete mig. Jag tog de största lånet nånsin just nu och bara körde rakt ner i botten.

Jag läste runt på nätet igår om att gå till en ekonomi rådgivare, jag tror att jag ska göra det för att en gång för alla få koll på ekonomin. Att man kan lägga upp en plan för just nu känns allt bara mörkt....

Hur kan man välja att spela när man vet konsekvenserna och hur fruktansvärt jävla dåligt man mår av det... Jag är så besviken på mig själv....

Förlåt om de blev rörigt, men de är precis så de känns i hjärnan.
♥️
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp