Stöd eller nåt sökes

[AphexTwin]

Jag känner att jag börjar tappa livet. Sen avstängningen av elen så har allt bara gått åt fel håll. Naturligtvis för att det inte går att ha mina barn där. Men känns som det ena leder till det andra, som leder till det tredje. Jag står nu inför en rätt oklar sommar. Mitt mående har egentligen aldrig varit sämre än nu. Det finns en enda sak som betyder nåt och det är barnen. Nu är min äldsta på sjukhus för hon äter eller dricker ingenting. Det är kopplat till OCD som eskalerat nåt fruktansvärt senaste tiden. Och så står man där, maktlös och undrar om ens eget mående har med saken att göra och det har det säkert till liten del iaf. Jag skärper till mig nåt oerhört i deras närhet men klart att man ser ändå kanske.

Jag har viss erfarenhet av en massa spydiga kommentarer och allmänt dumma ”ryck upp dig”-svar. Jag ber dig som tänker nåt sånt, skriv inte. Jag har gjort vad jag kunnat men det går inte längre. Jag ÄR SÅ JÄKLA trött.

Jag vill bara prata av mig, och skulle nån vilja prata i PM så kör. Jag känner mig helt löjligt ensam i detta och jag vete fan om detta kommer funka.

 

[Varitmedförr]

Skriver detta i all välmening.
Depression är ett helvete, vet det av egen erfarenhet tidigare i livet.
Då sjukdomen kan i många fall gör en helt handlingsförlamad skulle jag rekommendera dig att ansöka om godman så att slipper ekonomi ett tag.
Får du ingen hjälp från psykiatrin?

 

[AphexTwin]

Skriver detta i all välmening.
Depression är ett helvete, vet det av egen erfarenhet tidigare i livet.
Då sjukdomen kan i många fall gör en helt handlingsförlamad skulle jag rekommendera dig att ansöka om godman så att slipper ekonomi ett tag.
Får du ingen hjälp från psykiatrin?

Jo men i princip bara när jag söker den själv. Jag har dock märkt att jag inte kan komma tillbaka riktigt så länge det finns en massa andra praktiska saker som inte fungerar. Det är omöjligt. Ska jag fullt fokusera på mående så har jag ingen bostad kvar. Och dottern är ännu viktigare. Det blir inte heller bra utan livsnödvändiga ting.

 

[tardus]

Önskar jag kunde göra något, men är själv lite halvt nere i bajjamajjan.
Skriv om du känner att du behöver, jag kollar in på sidan några ggr per dag!

 

[Terry_]

Hur gamla är dina barn?

 

[Terry_]

Du har förresten mitt stöd 100% finns här för dig.

Vad hände med elen förresten lever du fortfarande utan elektricitet?

 

[AphexTwin]

Du har förresten mitt stöd 100% finns här för dig.

Vad hände med elen förresten lever du fortfarande utan elektricitet?

5 och 9 år är dom.
Yes, den har varit av i snart 2 veckor.

 

[Sommar25]

Förstår att det känns riktigt jobbigt nu. Men det kan alltid bli bättre. Jag arbetar inom psykiatrin och undrar över vilket stöd du har idag. Vem hjälper dej med den situation som du är i nu? Jag förstår att du är orolig för din dotter men nu får hon hjälp från sjukvården och du behöver fokusera på dej själv. Bra att du skärper till dej när det behövs och fortsätt med det och var en närvarande förälder när ni träffas. Men du behöver ju må bra för att orka vara en stöttande förälder när hon mår dåligt. Jag vet för lite om din situation men tänker att man behöver strukturera upp det du behöver hjälp med och börja där. Men glöm inte att mycket går att lösa med tid och vilja. Livet kan se helt annorlunda ut om ett par år. Hoppas allt blir bra för dej och din dotter

 

[Patron]

Beklagar att du och dina barn måste möta så många svårigheter det måste vara en riktigt svår situation. Att känna sig maktlös i en situation som denna är helt normalt, men kom ihåg att du gör ditt bästa för dina barn och att du är en viktig stöttepelare för dem.Det är därför också viktigt att försöka ta hand om sig själv och försöka att söka hjälp och stöd från både vänner, familj och professionella.

Du har inte kollat möjligheten för att ha ett personligt ombud det gör du genom kommunen där du bor. Dom riktar in sig mot personer som har en psykiskt funktionsnedsättning främst men man behöver dock inte ha nån diagnos.
Hoppas ni kommer igenom den här svåra perioden tillsammans. Mitt hjärta går ut till dig och dina barn.

Om personligt ombud

kunskapsguiden.se

 

[Athena]

Låter fruktansvärt tufft. Jag vet inte om du arbetar, är sjukskriven, arbetssökande men om du har en inkomst under 229000 kr (4 prisbasbelopp) om året så kan du söka fonder/stiftelser. Du kan söka ekonomisk förstärkning, fritidsaktiviteter till dina barn, sängar till dina barn m.m. Då du har två barn får du lägga till två prisbasbelopp så du får max tjäna 343500 kr om året.
Kontakta diakonen i församlingen du bor och fråga om dom kan hjälpa dig med elräkningen. En hel del församlingar har fonder man kan söka.

https://foreningenfvo.se/ (öppnar igen 15 augusti)

Ekonomiskt stöd

Kyrkokansliet förvaltar ett antal stiftelser och fonder. En gång per år kan privatpersoner och organisationer söka ekonomiskt anslag från dem.

www.svenskakyrkan.se

http://www.ritterfonden.se/ (delar ut 5000-6000 kr i december om man blir beviljad)

Har du eller någon av barnen funktionsnedsättning så finns det jättemånga fonder/stiftelser att söka. Ta hjälp av diakon, en familjemedlem/vän som kan hjälpa dig fylla i allt.

Ansök om bidrag – Stiftelsen Sunnerdahls Handikappfond

https://norlundsstiftelser.se/ (endast Stockholm nu men januari till mars kan hela landet söka)

Felix Neuberghs Stiftelse

Eva och Oscar Ahréns stiftelse

Stiftelse för områdena vård, uppfostran, utbildning till yrken inom hantverk samt medel för medicinsk forskning

www.ahrenstiftelse.se

Johanniterorden - Hem

Johanniterorden hemsida

www.johanniterorden.se

Många kommuner i landet har fonder/stiftelser man kan söka. Dvs i den kommunen man bor i. Vet inte vilket län eller kommun du bor i.

https://www.facebook.com/groups/2243632819033416?locale=sv_SE (många tips på fonder/stiftelser att söka)

https://www.facebook.com/groups/1278882109589400?locale=sv_SE (samma i denna grupp)

Söka bidrag från fonder och stiftelser | Neuro

För att kunna söka bidrag krävs att man uppfyller de ändamål som fonden eller stiftelsen har satt upp.

neuro.se

Fonder att söka pengar ur - SökaStipendium.se

Vi har gjort en lista över olika fonder som du kan söka pengar ur. Det finns stipendier att söka som delas ut för olika ändamål till både individer, grupper och föreningar.

sokastipendium.se

Var rädd om dig.

 

[AphexTwin]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

 

[Patron]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

Jag förstår verkligen att det är en väldigt svårt situation du befinner dig i. Att ha en mängd olika problem som behöver lösas samtidigt kan verkligen kännas överväldigande. Det är bra att du försöker hitta lösningar genom att söka hjälp och inte ger upp.

Att fundera på att hyra ut lägenheten kan vara en möjlig väg att gå för att få in extra pengar och kunna betala av skulden. Det kan vara värt att utforska och se om det kan vara en möjlig väg för dig att gå om du har ett bra alternativ för vart du ska bo under tiden.

När det kommer till att söka hjälp från socialtjänsten kan det vara bra att vara tydlig med din situation och behov. Det är också det här ett personligt ombud är till för som kan hjälpa dig att navigera och få den hjälp du behöver för att få till en så bra livssituation för dig och dina barn som det går. Dom tar inget beslut som du inte själv vill utan det är alltid med ditt samtycke det tas beslut.

Om du vill söka bidrag från stiftelser så kan du med fördel använda dig av förening FVO. Då söker du från ett åttiotal stiftelser direkt genom en ansökan, tror jag tipsat dig om denna förut.

Ekonomiskt stöd privatpersoner

Ekonomiskt stöd för dig själv som privatperson. Vi hjälper till med bidrag till dig som befinner dig i en ekonomiskt utsatt situation.

foreningenfvo.se

Det är verkligen viktigt att du tar hand om dig själv också, även om det känns som att det inte finns utrymme för det. Att prata med någon professionell kan vara till stor hjälp för att hantera stress och oro. Ta hand om dig och jag hoppas att situationen ljusnar för dig och dina barn snart.

 

[Kraputt]

Som en som gått genom depression vet jag vilken rävsax du sitter i, och jag vet hur det påverkar ens egen aktivitetsgrad. Och jag vet hur lite det spelar roll av vad jag säger här, men jag säger det ändå. Du måste se till att få hjälp. Depression är inget man klarar av ensam.

När du känner att det är meningslöst att försöka, och hittar en massa skäl för varför det är så, så är det din sjukdom som talar. Sen är psykvården ett jävla härke i det här landet, och det hjälper ju inte, men rävsaxen du sitter i är ju den att det finns vård att få och du måste få vård, men om det är som med mig så är ditt inre helt övertygat om att det är meningslöst och därför söker du inte vård.

 

[Terry_]

Hur/Vad är det bästa sättet att hantera depression, ångest och oro på? Kanske kan vara bra att ge lite tips om det till TS.

 

[Patron]

@AphexTwin Glömde bort att säga att personliga ombud även har tystnadsplikt.Dom är till för att göra vardagen till det bättre för dig och dina barn och det är dina upplevda behov och önskningar som står i fokus. Dom arbetar i fält så det är inte att du behöver komma till ett kontor för ett möte varje gång utan det kan ske hemma hos dig eller ute på ett cafe över en fika.

 

[Krelf]

Tack för svaren som faktiskt kändes samlade, fina och sansade. Ska försöka förklara lite mer.

Alla vet säkert hur det är att inte komma ikapp? Ja jag har varit riktig dum i vissa lägen. Jag har glömt viktiga saker. Kanske för att jag inbillat mig att jag klarar av att göra flera saker samtidigt. Vilket är fel. Min kropp och hjärna har inte den förmågan.
men
I höstas avbröt jag min sjukskrivning för att börja plugga. Det var mitt val och det var eventuellt fel val. Den fysiska närvaron man var tvungen att ha existerade inte. Jag klarade kurser på ren erfarenhet. Men herregud vad det tärde. Jag hade där och då även en hyrestvist att ta hand om då jag även slarvat med det. Boendet löste sig men jag fick hoppa av skolan. Ansökte på distans istället och det har funkat bättre. Men nu är jag där igen. Ytterligare en gammal synd måste repareras och skolan får stå tillbaka återigen (funkar ju oavsett inte utan el).

Det absolut mest frustrerande är att jag egentligen får en bättre inkomst som studerande just nu än när man jobbar och har utmätning. Men vad hjälper det. Jag kan betala av, självklart, men skulden är isåfall betald om ett drygt år. Jag tror ingen fixar ett år utan el.

Så nu funderar jag på om uthyrning av lägenhet är ett alternativ eller om man ska fortsätta trycka på att soc ska hjälpa (aldrig fått någon som helst hjälp därifrån).

Nu går jag mest och oroar mig för mitt barn. Vetskapen om att jag inte ens kan ställa upp med ett bra boende när hon kommer hem från sjukhuset är otroligt deprimerande. Jag nämnde faktiskt för elbolaget och Visma om hur viktigt det var med rutiner och stabilitet för henne men jag fick ett robotsvar tillbaka.

Så ni förstår. Man mår rent piss, men det finns inget utrymme för att må piss.

Hyra ut lägenheten går väl dock inte va? Kommer dem att sätta på elen så länge som du står på kontraktet innan den är betald?

 

[ankikna]

Jag hejar på dig! Jag har inga större konkreta tips, dock vill jag tipsa om något så enkelt som att gå promenader, att röra på sig är jäääättebra mot depression. Jag vet att det är skitsvårt att ta steget att komma utanför dörren när man mår som man mår, men när man väl har fått knalla en sväng så känns det lite lättare i kroppen och knoppen, om än kanske bara lite tillfälligt och det är jätteskönt att få en paus från att må svinkasst. Man kan t.o.m. ibland få lite snilleblixtar och hitta lösningar på saker när man får vara lite ”klar” i huvudet.

Hoppas verkligen det löser sig för dig, håller tummarna.

 

[AphexTwin]

@AphexTwin Glömde bort att säga att personliga ombud även har tystnadsplikt.Dom är till för att göra vardagen till det bättre för dig och dina barn och det är dina upplevda behov och önskningar som står i fokus. Dom arbetar i fält så det är inte att du behöver komma till ett kontor för ett möte varje gång utan det kan ske hemma hos dig eller ute på ett cafe över en fika.

Mm, det låter ju bra. Ska ta till mig av allt du skriver faktiskt. Tack!

 

[AphexTwin]

Som en som gått genom depression vet jag vilken rävsax du sitter i, och jag vet hur det påverkar ens egen aktivitetsgrad. Och jag vet hur lite det spelar roll av vad jag säger här, men jag säger det ändå. Du måste se till att få hjälp. Depression är inget man klarar av ensam.

När du känner att det är meningslöst att försöka, och hittar en massa skäl för varför det är så, så är det din sjukdom som talar. Sen är psykvården ett jävla härke i det här landet, och det hjälper ju inte, men rävsaxen du sitter i är ju den att det finns vård att få och du måste få vård, men om det är som med mig så är ditt inre helt övertygat om att det är meningslöst och därför söker du inte vård.

Jag märker direkt att du förstår vad som sker just nu. Men jag har ett problem.

Min äldsta dotter kom hem från sjukhuset idag. Det har varit riktigt dåligt. Hon behöver extrema rutiner. Jag känner ju att jag måste lösa en plats för henne att vara här med mig också. Det kommer bli ohållbart annars. Vad fasen gör man då?

 

[AphexTwin]

Hyra ut lägenheten går väl dock inte va? Kommer dem att sätta på elen så länge som du står på kontraktet innan den är betald?

Ska jag vara ärlig. Osäkert. Men eftersom dom har monopol kan dom ju inte neka el till en tillfällig andrahandshyresgäst. Eller?

 

[Krelf]

Ska jag vara ärlig. Osäkert. Men eftersom dom har monopol kan dom ju inte neka el till en tillfällig andrahandshyresgäst. Eller?

Ingen aning men har en känsla av att det blir svårt så kolla upp det noga innan isåfall bara så inte någon flyttar in och dem inte kan få el då kan det nog bli lite livat

 

[AphexTwin]

Ok. Tänkte faktiskt mest bara skriva av mig då det var ett år sen jag gjorde nåt vettigt här inne. Vad har hänt?

Att elen kom tillbaka vet väl de flesta.

Men min mamma gick bort. Hon hade varit förlamad efter en stroke och bodde på äldreboende. Det var jag och mina barn som höll kontakten med henne, vi var hennes sociala nätverk. Vi åkte och hälsade på ganska ofta. Sen tog det slut. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, mer än att något i mig gick sönder med henne.

Samtidigt har min dotter fortfarande en svår OCD som yttrar sig i en rädsla för mat. Det kräver struktur, tålamod, medicinering, och ständig närvaro. Hon är ju bara ett barn, men hon kämpar som fasen och är otroligt duktig. Jag försöker vara stark för henne varje dag. Men det är fasen inte lätt alltså.
Jag är ju själv inte helt återhämtad från depression och utmattning. Jag pluggar, men har ingen ersättning över sommaren. Allt är dag för dag just nu, vad vi har råd med, vad vi orkar, hur vi ska få ihop det. Mycket sålda möbler. Nu senast en soffa jag fick kaffepengar för. Och där tog nog den sista värdesaken slut också.

Och nu som ett brev på posten är min bror borta. Han har länge haft ett alkoholberoende och psykisk ohälsa. Han sa att han skulle lägga in sig, men han kom aldrig dit fick jag veta idag. Hans telefon är avstängd, och ingen har hört av honom på en vecka. Vi vet inte om han lever.

Jag skriver inte det här för att få råd, men kanske för att få andas. Jag vet att många här kämpar med ekonomi, beroende, ensamhet. Jag ville bara säga att det fortfarande är rätt tufft. Kanske också för att påminna mig själv om att jag fortfarande står upp, även om det känns som om allt lutar lite grann.

Tack till dig som läste. Det betyder mer än du tror.

 

[Jessica87]

Ok. Tänkte faktiskt mest bara skriva av mig då det var ett år sen jag gjorde nåt vettigt här inne. Vad har hänt?

Att elen kom tillbaka vet väl de flesta.

Men min mamma gick bort. Hon hade varit förlamad efter en stroke och bodde på äldreboende. Det var jag och mina barn som höll kontakten med henne, vi var hennes sociala nätverk. Vi åkte och hälsade på ganska ofta. Sen tog det slut. Jag vet inte hur jag ska beskriva det, mer än att något i mig gick sönder med henne.

Samtidigt har min dotter fortfarande en svår OCD som yttrar sig i en rädsla för mat. Det kräver struktur, tålamod, medicinering, och ständig närvaro. Hon är ju bara ett barn, men hon kämpar som fasen och är otroligt duktig. Jag försöker vara stark för henne varje dag. Men det är fasen inte lätt alltså.
Jag är ju själv inte helt återhämtad från depression och utmattning. Jag pluggar, men har ingen ersättning över sommaren. Allt är dag för dag just nu, vad vi har råd med, vad vi orkar, hur vi ska få ihop det. Mycket sålda möbler. Nu senast en soffa jag fick kaffepengar för. Och där tog nog den sista värdesaken slut också.

Och nu som ett brev på posten är min bror borta. Han har länge haft ett alkoholberoende och psykisk ohälsa. Han sa att han skulle lägga in sig, men han kom aldrig dit fick jag veta idag. Hans telefon är avstängd, och ingen har hört av honom på en vecka. Vi vet inte om han lever.

Jag skriver inte det här för att få råd, men kanske för att få andas. Jag vet att många här kämpar med ekonomi, beroende, ensamhet. Jag ville bara säga att det fortfarande är rätt tufft. Kanske också för att påminna mig själv om att jag fortfarande står upp, även om det känns som om allt lutar lite grann.

Tack till dig som läste. Det betyder mer än du tror.

Styrkekram till dig!

 

[Jägob Lögoinen]

Starkt av dig att ta dig tiden att berätta allt som hänt och allting du går igenom.
Vi står bakom dig allihopa.
Trist läsning det mesta men jag är helt övertygad om att livet ändå kan ta en vändning även om det ser väldigt mörkt ut för en många gånger.
Det känns ändå som att du inte helt fallit ner i det där svarta hålet utan du har faktiskt, orkat en hel del, orkat ta hand om andra, orkat tagit hand om dig själv, kämpat och faktiskt lyckats med en hel del.

Jag har ju lärt känna dig privat så det där med din mor visste jag och jag beklagar hennes bortgång, vad jag dock inte visste var det här med din bror.

Må gud vara med honom, att han lever och att han faktiskt blir inlagd och får den hjälp och stöd som han behöver.
Jag hoppas verkligen att ingenting har hänt honom.
Du kämpar på

 

[Terry_]

Min tös har också matskräck, börjar gråta i panik om hon ser oss förbereda mat som inte är korv + nuggets. Ingenting annan går ner och det framkallar kaos inom henne. Vad äter er tös?

Fortsätt kämpa!

 

[Anam]

Min tös har också matskräck, börjar gråta i panik om hon ser oss förbereda mat som inte är korv + nuggets. Ingenting annan går ner och det framkallar kaos inom henne. Vad äter er tös?

Fortsätt kämpa!

Det låter som min son, han äter endast Nuggets eller kall hots korv doppad i ketchup. Hamburgare med bröd o ketchup kan gå ner ungefär 5 gånger per år. I övrigt äter han inget annat.

Han kräktes vid matbordet när han såg vår mat förr, samma med lukten. De har dock blitt bättre men han äter 9/10 ggr på sitt rum.

 

[Terry_]

Exakt samma hos oss. Helt hopplöst och man kan ju inte göra någonting för det går ju inte heller med våld tvinga ett barn att äta något.

Lillasyskonet å sin sida äter allt så det är ju någonting som är annorlunda med äldre tjejen.

 

[Anam]

Exakt samma hos oss. Helt hopplöst och man kan ju inte göra någonting för det går ju inte heller med våld tvinga ett barn att äta något.

Lillasyskonet å sin sida äter allt så det är ju någonting som är annorlunda med äldre tjejen.

Precis! De är ju bara ge dom de de vill ha typ, så länge de äter 😵 grabben åt pannkaka och även korvbröd för typ 1/2 år sen, men de ratar han nu av okänd anledning. Så de minskar tyvärr med alternativt.

Det är exakt samma hos oss lillasyster äter ALLT, inkl sånt som inte är ätbart dock. Så att de är annorlunda, helt klart, men båda mina barn har samma diagnos och nivå. Haha.

 

[Terry_]

Precis! De är ju bara ge dom de de vill ha typ, så länge de äter 😵 grabben åt pannkaka och även korvbröd för typ 1/2 år sen, men de ratar han nu av okänd anledning. Så de minskar tyvärr med alternativt.

Det är exakt samma hos oss lillasyster äter ALLT, inkl sånt som inte är ätbart dock. Så att de är annorlunda, helt klart, men båda mina barn har samma diagnos och nivå. Haha.

Samma hos oss att det är lillasyster som äter allt, sjukt också hur vår dotter tidigare precis som er son kunde äta saker som pommes tidigare nu går inte det heller bra längre. Märkligt

 

[Anam]

Samma hos oss att det är lillasyster som äter allt, sjukt också hur vår dotter tidigare precis som er son kunde äta saker som pommes tidigare nu går inte det heller bra längre. Märkligt

Verkligen, man undrar ju VAD de är som gör att viss mat går bra men annan inte. Jag fattar ju att utseende och konsistens betyder mycket. Men varför gick de bra att äta pommes förut men inte nu längre?!

 

[AphexTwin]

Min tös har också matskräck, börjar gråta i panik om hon ser oss förbereda mat som inte är korv + nuggets. Ingenting annan går ner och det framkallar kaos inom henne. Vad äter er tös?

Fortsätt kämpa!

När det var som värst? Ingenting. Då var det akut till sjukhus för tvångsmatning flera ggr om och hon tappade väl 10 kg såg det ut som. I takt med att hon fått ganska mycket medicinering går det mesta bra. Så det handlar i sig inte om någon speciell mat (förutom hennes allergier då) utan om att ta bort den ångest som finns kring mat osv. Det är kraftig OCD helt enkelt.

 

[ankikna]

Ni som har barn med svårigheter att äta, har ni hört talas om selektiv ätovilja? Tänkte om det isåfall kan vara något för er att kolla upp även om ni säkerligen googlat och haft med sjukvården att göra pga detta, så har jag förstått att den generella sjukvården inte har någon stor eller ibland inte alls koll på just selektiv ätovilja.
Min dotter har haft det sedan spädbarn, började med kort tungband som fick klippas 2 gånger då hon inte kunde amma och kräktes av flaska oavsett om det var ersättning eller bröstmjölk i, sedan fick hon som 3 åring operera halsmandlarna och med tiden har det börjat ebba ut sakta, hon blir 9 år om någon månad.
Hon har dock fortfarande problem med vissa konsistenser, kan tex inte äta potatismos eller vissa såser, även om hon tycker dom är goda så gör konsistensen att hon inte kan svälja och i de fall hon lyckas så kräks hon upp det igen.

 

[Anam]

Ni som har barn med svårigheter att äta, har ni hört talas om selektiv ätovilja? Tänkte om det isåfall kan vara något för er att kolla upp även om ni säkerligen googlat och haft med sjukvården att göra pga detta, så har jag förstått att den generella sjukvården inte har någon stor eller ibland inte alls koll på just selektiv ätovilja.
Min dotter har haft det sedan spädbarn, började med kort tungband som fick klippas 2 gånger då hon inte kunde amma och kräktes av flaska oavsett om det var ersättning eller bröstmjölk i, sedan fick hon som 3 åring operera halsmandlarna och med tiden har det börjat ebba ut sakta, hon blir 9 år om någon månad.
Hon har dock fortfarande problem med vissa konsistenser, kan tex inte äta potatismos eller vissa såser, även om hon tycker dom är goda så gör konsistensen att hon inte kan svälja och i de fall hon lyckas så kräks hon upp det igen.

Vi har hört talas om det, men min son som främst är selektiv i kosten har autism så hans problem kring kost kommer främst pga den diagnosen, diagnosen autism har även min dotter men hon är (än så länge) inte selektiv.