Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Ja tror att det är därför vi hänger här.. Inte bara få tipps! Ja brukar tänka att var dags har nog med sitt, varför oros sig för morgondagen. Men de är tufft..
Varje dag är en kamp. Vissa månader känns bara som ett månadsslut. Posten och varje vardag blir en skräck i sig självt. Man mår hela tiden dåligt och är orolig, får försämrade sovvanor och annat. Det leder till ett sämre liv med depressioner och ångest och kan innebära att man inte heller längre klarar eventuella jobb och studier om det vill sig illa.
Men ibland när man gör annat tänker man faktiskt inte nämnvärt på det. Jag mår inte så dåligt över pengarna i sig, utan konsekvenser att jag vill bli skuldfri men vet att det kommer ta flera år, att jag under flera år kommer ha svårt att leva ett normalt liv och få ett normalt liv när man har skulder hos kronofogden.
Det handlar mycket om inställning och om psyket. Man kan bortse från skulderna till viss del, engagera sig i annat, prata om det till exempel här, lägga upp en långsiktig budget, vara stolt över hur långt man ändå kommit även om det är långt kvar, kämpa mot inkasson medan man betar av en skuld i taget om att få ner skulden genom ackord, erbjudanden och avskrivningar på delar av skulden precis innan man betalar just den skulden osv. Det finns många sätt att mildra lidandet och få kontakt med nya människor i samma situation och liknande
Du kan odla ett förakt mot sms-lån och förespråka ett förbud eller hårda restriktioner så inga fler ofta unga människor får sina liv förstörda i flera år.
I början var det jobbigt men jag hade superbra stöd av min skuldrådgivare från kommunen. "Släpp allt". I början var jag nervös och jag var dum nog att svara i telefon när de ringde från företagen och jagade mig. Men efter att ett företag ställt väldigt närgångna frågor tog jag kontakt med min skuldrådgivare igen och fick rådet att inte svara eller bara lägga på luren om jag kände obehag. Visst fylldes min brevlåda med mängder av inkassobrev men till slut blev man van vid det. Jag oroades över den byråkratiska texten i breven med hot om rättsliga åtgärder men det var lugnt. Till slut började breven från Kronofogden komma och jag skrev på alla delgivningskvitton och skickade in omgående. Trots mina enorma skulder är jag en ärlig person och jag har hela tiden bara velat göra rätt för mig. Att få en anmärkning var inte så farligt för jag började då psykiskt må bättre för min privata ekonomi rätade upp sig och jag kunde äntligen se ett ljus i tunneln. Jag kunde äta mig mätt, det var en underbar känsla! Idag har jag en beviljad skuldsanering som jag betalat på i snart ett år och jag är verkligen en optimist idag. Jag ser ett slut på mitt elände. Jag var skuldsatt upp över öronen för några år sedan med över 20 sms-lån och många mindre lån med hög ränta och postorderskulder och jag övervägde dagligen att ta livet av mig. Men viljan att leva var för stark och sidan från Fattiga Riddare var ett enormt stöd och att sedan våga skriva till en budget- och skuldrådgivare och få en tid var ett enormt steg för mig. Idag är emot alla sms-låneföretag och jag vill att de stoppas men detta är bara min åsikt och jag respekterar att många här inte håller med mig. Jag vill bara med denna text få säga att även om du ska "släppa allt" för att skuldberget rasar över dig så ska du veta att det blir faktiskt bättre. Man kanske är lite fattigare, lever på existensminimum en tid men vadå? Jag lever och jag är glad och mår bra och den ständiga oron är borta. Det är viktigast! Jag vill inte dö på grund av skulder. Jag har lärt min läxa och aldrig mer ett lån! För mig gäller kontant betalning och det kommer jag att fortsätta med. Jag har fått en andra chans och jag är så tacksam för den.
Tack för att ni delat med er. Man får lite hopp även om jag inte är redo att släppa allt till KFM än. Jag vill tro att jag ska fixa detta, om inte annat så iallafall för min familjs skull.