- Blev medlem
- 23 juni 2017
- Meddelanden
- 1 801
- Mottagna reaktioner
- 1 251
- Poäng
- 967
Hej alla,
Idag sitter jag, 27 år gammal, med skulder på närmare 1,7 miljoner kr fördelat på 9 krediter (mitt 3e återfall, spelmissbruk). De två tidigare återfallen har varit betydligt lägre belopp och jag fick då hjälp att lösa det och har även betalt tillbaka varenda krona efter detta till den som hjälpt. Jag har redan berättat för en familjemedlem och 3 av mina närmsta vänner. Veckan som kommer, kommer jag att berätta för mina föräldrar, de kommer bli oerhört sårade och det finns en övervägande risk att de inte kommer förlåta mig denna gång. Även om de skulle förlåta mig så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv.
Jag lyckades stoppa mitt spelande på nätcasino själv utan någon hjälp redan under 2018 (då hade jag i mitten på året runt 300 000 kr i skulder) men vände mig istället till börsen då jag har ett stort finansintresse och där eskalerade det, större belopp för jag trodde jag hade koll på läget och det "kändes" inte som hasard.
Jag har i många år mått väldigt dåligt men det är ingen i mitt liv som vetat det, har inte berättat för någon alls förrän förra veckan. Jag har aldrig sökt någon hjälp eller känt att jag haft någon att prata med. Min självkänsla har varit otroligt låg och jag har rent utsagt hatat mig själv medan mitt självförtroende däremot varit väldigt starkt vilket är varför jag lyckats lura alla i min omgivning att jag mår bra och dessutom lyckats prestera bra på jobbet med en usel motivation.
Varit så svårt att prata med folk för att alla har trott så himla högt om mig, både familj och vänner. Jag har helt enkelt inte kunnat bara har jag känt. Det är som en av av dessa 3 vänner som sa att hen känner ingen som tagit sig så långt karriärsmässigt och som tjänar så bra som jag gör i min ålder och som dessutom är den mest omtänksamma och smartaste personen hen känner (ironiskt nog, smart?).
Jag har turen att jag tjänar bra (och oturen för då hade jag inte kunnat få så höga skulder), så jag lyckas hålla detta flytande även om det är väldigt knapert. Jag har haft en annan vän som frågat om hen kan hjälpa ekonomiskt och jag har sagt nej (eller typ bjud mig på middag), skulle mina föräldrar erbjuda sig har jag redan i förväg bestämt mig för att säga nej till någon hjälp. Jag känner att det här är min röra och om jag någonsin ska få min självkänsla tillbaka så måste jag lösa det här.
Veckan som varit öppnade jag upp mig för några som jag nämnt ovan. Jag träffade en spelförening på ett individuellt samtal och jag betalade av 4 krediter (så nu har jag 9), 90 000 kr mindre. Jag ringde alla långivare och la korten på bordet, erbjöd mig att komplettera med skuldförteckning, lönespecar, intyg att jag sökt hjälp, deklarationer osv, alla sa nej till att sänka min ränta förutom 1. Jag har bokat en tid hos vårdcentralen och ringt specialistavdelning i vården som skickar mig en remiss. Vet inte om detta kommer hjälpa mig, men känner att jag är skyldig att testa, aldrig trott på såna här behandlingar själv.
Varför skriver jag om detta? Kanske kommer jag att läsa det här inlägget rakt av till mina föräldrar, jag vet inte är otroligt nervös. Sedan, finns det någon annan själ här som just nu håller upp en fasad som jag har gjort i många många år, så vill jag visa att det går att ta sig ur det här ekonomiskt själv men det behövs stöd från sina nära och kära för det mentala, släpp fasaden så mår du bättre. Jag kommer använda denna tråd för att skriva om mina framsteg, jag kommer må sämre innan det blir bättre är jag övertygad om.
Idag sitter jag, 27 år gammal, med skulder på närmare 1,7 miljoner kr fördelat på 9 krediter (mitt 3e återfall, spelmissbruk). De två tidigare återfallen har varit betydligt lägre belopp och jag fick då hjälp att lösa det och har även betalt tillbaka varenda krona efter detta till den som hjälpt. Jag har redan berättat för en familjemedlem och 3 av mina närmsta vänner. Veckan som kommer, kommer jag att berätta för mina föräldrar, de kommer bli oerhört sårade och det finns en övervägande risk att de inte kommer förlåta mig denna gång. Även om de skulle förlåta mig så vet jag inte om jag någonsin kommer kunna förlåta mig själv.
Jag lyckades stoppa mitt spelande på nätcasino själv utan någon hjälp redan under 2018 (då hade jag i mitten på året runt 300 000 kr i skulder) men vände mig istället till börsen då jag har ett stort finansintresse och där eskalerade det, större belopp för jag trodde jag hade koll på läget och det "kändes" inte som hasard.
Jag har i många år mått väldigt dåligt men det är ingen i mitt liv som vetat det, har inte berättat för någon alls förrän förra veckan. Jag har aldrig sökt någon hjälp eller känt att jag haft någon att prata med. Min självkänsla har varit otroligt låg och jag har rent utsagt hatat mig själv medan mitt självförtroende däremot varit väldigt starkt vilket är varför jag lyckats lura alla i min omgivning att jag mår bra och dessutom lyckats prestera bra på jobbet med en usel motivation.
Varit så svårt att prata med folk för att alla har trott så himla högt om mig, både familj och vänner. Jag har helt enkelt inte kunnat bara har jag känt. Det är som en av av dessa 3 vänner som sa att hen känner ingen som tagit sig så långt karriärsmässigt och som tjänar så bra som jag gör i min ålder och som dessutom är den mest omtänksamma och smartaste personen hen känner (ironiskt nog, smart?).
Jag har turen att jag tjänar bra (och oturen för då hade jag inte kunnat få så höga skulder), så jag lyckas hålla detta flytande även om det är väldigt knapert. Jag har haft en annan vän som frågat om hen kan hjälpa ekonomiskt och jag har sagt nej (eller typ bjud mig på middag), skulle mina föräldrar erbjuda sig har jag redan i förväg bestämt mig för att säga nej till någon hjälp. Jag känner att det här är min röra och om jag någonsin ska få min självkänsla tillbaka så måste jag lösa det här.
Veckan som varit öppnade jag upp mig för några som jag nämnt ovan. Jag träffade en spelförening på ett individuellt samtal och jag betalade av 4 krediter (så nu har jag 9), 90 000 kr mindre. Jag ringde alla långivare och la korten på bordet, erbjöd mig att komplettera med skuldförteckning, lönespecar, intyg att jag sökt hjälp, deklarationer osv, alla sa nej till att sänka min ränta förutom 1. Jag har bokat en tid hos vårdcentralen och ringt specialistavdelning i vården som skickar mig en remiss. Vet inte om detta kommer hjälpa mig, men känner att jag är skyldig att testa, aldrig trott på såna här behandlingar själv.
Varför skriver jag om detta? Kanske kommer jag att läsa det här inlägget rakt av till mina föräldrar, jag vet inte är otroligt nervös. Sedan, finns det någon annan själ här som just nu håller upp en fasad som jag har gjort i många många år, så vill jag visa att det går att ta sig ur det här ekonomiskt själv men det behövs stöd från sina nära och kära för det mentala, släpp fasaden så mår du bättre. Jag kommer använda denna tråd för att skriva om mina framsteg, jag kommer må sämre innan det blir bättre är jag övertygad om.
