Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Kontokredit - Lån utan UC
4. Creditstar - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån - Lån utan UC
6. Loanstep - Lån utan UC
7. Klaralån - Lån utan UC
8. Kredio - Lån utan UC
9. Lumify - Lån utan UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Nstart - Godkänner skuld hos KF+bet.anmärkningar

Snart händer det

Av min erfarenhet samt hur jag tolkar det utifrån allt man pluggat kring beroende och psykologi så förklarar jag det helt enkelt med grundläggande funktioner i hjärnan. Hur människor själv förklarar situationen varierar, eftersom man själv bygger upp sin berättelse om varför, som är unik utifrån sitt liv men såklart i många fall väldigt likt andras. Jag tror iaf själva beroendet är desamma hos alla, grundläggande funktioner i hjärnan, främst belöning och avsaknad av belöning. Olika slags signalsubstanser.

Man blir beroende av belöningssystemet (signalsubstanser), spelandet är ju oftast en berg och dalbana av belöningar och motsatsen, eufori och ångest om varannat. Efteråt oftast bara ångest, därav hjärnas fokus att spela igen för att få belöningar. När jag själv vunnit mycket och tänkt att jag inte ska spela så har jag själv ofta haft ett sug att köpa/göra saker för att fortsätta få belöningar, men inget kommer nära som när man vinner, förmodligen att frekvensen inte kommer i närheten. Ibland har det känts som man är beroende av ångesten för det är den man känner starkast, eller iaf reflekterar över. Själva glädjen av att vinna är väldigt övergående efter som man blivit så van/beroende av alla dessa små regelbundna kickar.

Men för övrigt har jag alltid känt samma sak som dig, ångest, självhat och känslomässig skuld och blivit väldigt bra att stänga av dessa känslor. Men alltid ett sug att spela igen, inte för jag kommer ihåg några bra känslor utan mest ångest. I tanken för mig är det att vinna tillbaka alla pengar som man känner skuld i att ha förlorat, för att slippa ångesten, men i eftertanken är det att få kickar av att vinna medan jag spelar, inte för jag reflekterar över det då.

Nikotin och alkohol är nära spelandet för mig, men ger inte alls samma påslag av siginal substanser, bara något som håller en nivå.

Jag kan inte relatera till akoholen och nikotin men jag hänger med i resonemanget om belöningar och ångesten som du nämner. Jag tror också att det utvecklats till att vara beroende av ångest (en känsla), i varje fall efter ett tag. Det blir en trygghet och en känsla man känner igen.

Sen hur man ska behandla det hela är jag helt vilse i. Jag gör det som får mig att må bra just nu och testar lite allt möjligt. Försöker hålla mig öppensinnad.
 
Ni som har spelmissbruk och nyligen berättat för era anhöriga vad gör ni för att orka med vardagen? Jag har varit spelfri i 44 dagar nu, går på självavhjälpsmöten samt KBT i vården.

Jag vet inte om jag kommer orka jobba som jag gjort tidigare. Jag bor hemma hos föräldrar. Varje gång jag tittar på familj ser jag bara mörker, de försöker vara positiva och glada men känns som de någonstans liksom föraktar en och ser ned på en även fast jag vet att det inte är sant och de aldrig skulle säga något sånt. Känns som de å ena sidan vill att jag ska må bra men å andra sidan tycker att jag förtjänar att lida för vad jag har gjort (jag som spelmissbrukare har ju lidit från den dagen mitt missbruk började). Allt det här svänger om dagarna. Jag är rädd att jag inte kommer orka jobba 2020 om jag inte omges med folk som uppmuntrar mig... Känns som de säger positiva saker ibland men deras ögon och kroppspråk säger något helt annat hela tiden.

Mina föräldrar blir tillsagda av andra att de inte kan lita på sina barn under några omständigheter, att barnen de är så skickliga lögnare. Det är sant när man är inne i sitt missbruk men inte när man är utanför det. Jag fattar att det kan vara svårt att veta, är en person i ett missbruk eller inte... Vill man så småningom ha en fin relation på nytt så måste ju man våga lita på varandra igen?

Jag har en tuff period nu, pengarna är en sak men det känns som det minsta problemet i världen för mig men det är vad alla som inte har ett missbruk fokuserar på. Det känns som min familj skäms över mig, jag har inte hört dom säga en enda gång att jag har ett spelmissbruk och jag tror inte de har förlåtit mig även om de försöker finnas där som stöd...
 
Senast ändrad:
Jag har börjat öppna upp mig för allt fler, inte berättat för alla jag känner än. Varje gång jag berättar så tär det på mig.

Jag berättar för att jag vill vara en ärlig person men också för jag vill inte skämmas över mig själv längre och jag vill inte vara en ljugande person. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över, att jag betett mig dumt osv till följd av det, det känner jag skuld, skam, sorg och ångest över men det försöker jag jobba bort.
 
Jag har börjat öppna upp mig för allt fler, inte berättat för alla jag känner än. Varje gång jag berättar så tär det på mig.

Jag berättar för att jag vill vara en ärlig person men också för jag vill inte skämmas över mig själv längre och jag vill inte vara en ljugande person. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över, att jag betett mig dumt osv till följd av det, det känner jag skuld, skam, sorg och ångest över men det försöker jag jobba bort.
 
2pac du låter som en klok och insiktsfull person. Du har tagit steget och kommer ta nya steg i rätt riktning. Fokusera och var stolt över dig själv. Alla behöver inte veta allt om alla så jag tycker bara du ska vara öppen med de närmaste. Känner dig inte men det du skrivit berör mig och jag känner ärligheten i din kamp. Någonstans långt där borta finns ett ljus för oss alla
 
2pac du låter som en klok och insiktsfull person. Du har tagit steget och kommer ta nya steg i rätt riktning. Fokusera och var stolt över dig själv. Alla behöver inte veta allt om alla så jag tycker bara du ska vara öppen med de närmaste. Känner dig inte men det du skrivit berör mig och jag känner ärligheten i din kamp. Någonstans långt där borta finns ett ljus för oss alla

Tack för de fina orden! Ska fundera lite hur jag gör med att vara öppen, det är bara så jobbigt socialt nu. Vissa frågar mig hur jag mår och sådär utan att de vet och jag tror också att jag stött bort folk som faktiskt brytt sig om mig (de har ju ställt jobbiga frågor under mitt missbruk). Några enstaka har jag sagt detta till med tårarna i ögonen och sagt att om de känner att relationen är annorlunda (till följd av mitt missbruk) på något sätt så får de gärna säga till och om det finns något jag kan göra, för jag värdesätter verkligen den vänskapen som vi haft.

Jag känner mig som en hycklare, jag har många bekanta och vänner, blir bjuden till saker (som inte nödvändigtvis alltid kostar pengar), bjuden hem till folk. Så vet kanske 1-2 personer i sällskapet om mitt spelmissbruk, så frågar andra framför denna person som vet, hur allt går i livet osv, då berättar jag allt om jobbet och allt annat som "normala" personer gör. Allt detta är sant som jag säger, men känner mig som en hycklare för det finns en stor jävla baksida i mitt liv som de inte känner till och så berättar jag hur bra allting är...

Samtidigt är det väl så de flesta gör, lyfter fram sina bästa sidor i sociala sammanhang. Inte särskilt många som vill höra hur dåligt allting är när de frågar.
 
Tack för de fina orden! Ska fundera lite hur jag gör med att vara öppen, det är bara så jobbigt socialt nu. Vissa frågar mig hur jag mår och sådär utan att de vet och jag tror också att jag stött bort folk som faktiskt brytt sig om mig (de har ju ställt jobbiga frågor under mitt missbruk). Några enstaka har jag sagt detta till med tårarna i ögonen och sagt att om de känner att relationen är annorlunda (till följd av mitt missbruk) på något sätt så får de gärna säga till och om det finns något jag kan göra, för jag värdesätter verkligen den vänskapen som vi haft.

Jag känner mig som en hycklare, jag har många bekanta och vänner, blir bjuden till saker (som inte nödvändigtvis alltid kostar pengar), bjuden hem till folk. Så vet kanske 1-2 personer i sällskapet om mitt spelmissbruk, så frågar andra framför denna person som vet, hur allt går i livet osv, då berättar jag allt om jobbet och allt annat som "normala" personer gör. Allt detta är sant som jag säger, men känner mig som en hycklare för det finns en stor jävla baksida i mitt liv som de inte känner till och så berättar jag hur bra allting är...

Samtidigt är det väl så de flesta gör, lyfter fram sina bästa sidor i sociala sammanhang. Inte särskilt många som vill höra hur dåligt allting är när de frågar.
En hycklare för mig är någon som tror sig veta allt och talar om hur andra ska vara och göra. Och sedan själva inte agerar så.
Du är inte det som jag tolkar det utan en ärlig människa som vill rätta till saker som blivit mindre bra i ditt liv. Starkt och beundransvärt 2pac! De som dömmer andra brukar ha mest skelett i garderoben är min erfarenhet. Kämpa på en dag i taget, känn glädje för det lilla och grubbla inte på vad andra tycker. Jobba med din inre lycka, det där andra ytliga är inte värt ett smack i slutändan.
 
Ni som har spelmissbruk och nyligen berättat för era anhöriga vad gör ni för att orka med vardagen? Jag har varit spelfri i 44 dagar nu, går på självavhjälpsmöten samt KBT i vården.

Jag vet inte om jag kommer orka jobba som jag gjort tidigare. Jag bor hemma hos föräldrar. Varje gång jag tittar på familj ser jag bara mörker, de försöker vara positiva och glada men känns som de någonstans liksom föraktar en och ser ned på en även fast jag vet att det inte är sant och de aldrig skulle säga något sånt. Känns som de å ena sidan vill att jag ska må bra men å andra sidan tycker att jag förtjänar att lida för vad jag har gjort (jag som spelmissbrukare har ju lidit från den dagen mitt missbruk började). Allt det här svänger om dagarna. Jag är rädd att jag inte kommer orka jobba 2020 om jag inte omges med folk som uppmuntrar mig... Känns som de säger positiva saker ibland men deras ögon och kroppspråk säger något helt annat hela tiden.

Mina föräldrar blir tillsagda av andra att de inte kan lita på sina barn under några omständigheter, att barnen de är så skickliga lögnare. Det är sant när man är inne i sitt missbruk men inte när man är utanför det. Jag fattar att det kan vara svårt att veta, är en person i ett missbruk eller inte... Vill man så småningom ha en fin relation på nytt så måste ju man våga lita på varandra igen?

Jag har en tuff period nu, pengarna är en sak men det känns som det minsta problemet i världen för mig men det är vad alla som inte har ett missbruk fokuserar på. Det känns som min familj skäms över mig, jag har inte hört dom säga en enda gång att jag har ett spelmissbruk och jag tror inte de har förlåtit mig även om de försöker finnas där som stöd...

Låter som du är på rätt väg.
Jag tror din familj försöker men även de kan bara göra sitt bästa. Kanske är det inte tillräckligt för dig men det är allt de förmår.

du vill att de ska lita på dig, stötta och förlåta och idag tror jag tror du är ärlig mot dig själv och säkert dem också.

du har varit spelfri 44 dagar - precis så många dagar har du inte ljugit för dina familj. Hur många dagar innan dess ljög du för din familj? Varje dag du spelade.

det kommer ta tid för dem att lita på dig och de har anledning att vara besviken på dig. De gör säkert sitt bästa och du kan inte styra deras känslor. Om du fokuserar på din egen spelfrihet, ärlighet och tillfrisknande så kommer deras tillit byggas upp igen.Tills dess fokusera på dig själv och var snäll mot dig själv.
 
Låter som du är på rätt väg.
Jag tror din familj försöker men även de kan bara göra sitt bästa. Kanske är det inte tillräckligt för dig men det är allt de förmår.

du vill att de ska lita på dig, stötta och förlåta och idag tror jag tror du är ärlig mot dig själv och säkert dem också.

du har varit spelfri 44 dagar - precis så många dagar har du inte ljugit för dina familj. Hur många dagar innan dess ljög du för din familj? Varje dag du spelade.

det kommer ta tid för dem att lita på dig och de har anledning att vara besviken på dig. De gör säkert sitt bästa och du kan inte styra deras känslor. Om du fokuserar på din egen spelfrihet, ärlighet och tillfrisknande så kommer deras tillit byggas upp igen.Tills dess fokusera på dig själv och var snäll mot dig själv.

Försöker för fulla muggar att blicka framåt... Varje människa måste ta ansvar för sitt eget välmående, försöker fokusera på mig själv och blicka framåt men är otroligt svårt när många i ens omgivning mår dåligt och tror deras välmående är beroende av mitt välmående. Det är dum ond jävla cirkel.

Det är klart att man påverkar varandra i en familj men hade varit så mycket lättare om alla fokuserade på sig själv i huvudsak och se till att de mådde bra i första hand (inkluderar mig själv i allra högsta grad). De är inte ansvariga för att jag mår som jag mår, det är mitt fel och bara jag som kan göra att jag mår bättre men jag kan inte heller hållas ansvarig för att de inte gör något åt sitt mående nu.
 
Tips på vad jag kan göra med min nya fritid?

Varit spelfri i 48 dygn från kl 20:00 ikväll. "Sparat" 423 timmar under dessa dagar som annars hade gått till spel och ungefär 55 000 kr som jag hade förlorat om jag fortsatt spela, 1100-1250 kr/dag i 4 års tid (säkert mer om jag räknar med det jag hade i tillgångar etc också, nu räknar jag baserat på skulder). Nu under ledigheterna och så har mycket av tiden gått till att jag rannsakat mig själv och reflekterat väldigt mycket över livet, öppnat upp mig för vänner och så, slösat mycket tid på TV-serier också ;P Igår var jag på gymmet första gången sedan jag slutade spela trot eller ej.

Tillbaka på jobbet men rätt disträ just nu.
 
Läsa böcker, spela spel (alltså brädspel, dataspel), motionera, olika typer av handslöjd, lär dig någon ny färdighet (ex. programmering, stickning, fotografering), serier/film, vandra, umgås med vänner/familj etc.

Det blir vad man gör det. Bara att prova, du kommer säkert inte gilla allt du provar men du kommer garanterat gilla att du prövat! :)
 
Lära sig ett nytt språk?
 
Eller bli familjens mästerkock? Har själv en stor passion för matlagning och lagade galet mkt mat förut, nu med 3 extrajobb finns tyvärr inte tid för det och det saknar jag stort.
 
Eller bli familjens mästerkock? Har själv en stor passion för matlagning och lagade galet mkt mat förut, nu med 3 extrajobb finns tyvärr inte tid för det och det saknar jag stort.
Ja bra tips och att kunna laga mat är vägen för att få en lycklig och nöjd kvinna. Två flugor i en smäll haha
 
Ja bra tips och att kunna laga mat är vägen för att få en lycklig och nöjd kvinna. Två flugor i en smäll haha

Hahah sant ju iofs. Måste hitta en tjej nu också någonstans här på vägen.

Jag är ung, tjänar bra, ser bra ut, är någorlunda i form. Dock med 1,7 miljoner i skulder och bor hos föräldrar. Den detaljen bara 😛
 
Ja bra tips och att kunna laga mat är vägen för att få en lycklig och nöjd kvinna. Två flugor i en smäll haha
Finns fler vinster... det är avkopplande, avstressande, man vet vad man stoppar i sig och sen blir det ju billigare och godare än färdig köpt mat eller halvfabrikat.
 
Hahah sant ju iofs. Måste hitta en tjej nu också någonstans här på vägen.

Jag är ung, tjänar bra, ser bra ut, är någorlunda i form. Dock med 1,7 miljoner i skulder och bor hos föräldrar. Den detaljen bara 😛
För rätt tjej så kommer inte dina skulder att spela ngn roll, det är jag helt säker på :) Däremot kanske kommer de som vill gifta sig rikt inte nappa ;)

Men om du börjar med matlagningen nu så kan du imponera på tjejen när du hittat henne :)
 
För rätt tjej så kommer inte dina skulder att spela ngn roll, det är jag helt säker på :) Däremot kanske kommer de som vill gifta sig rikt inte nappa ;)

Men om du börjar med matlagningen nu så kan du imponera på tjejen när du hittat henne :)

Jag hoppas det är så, jag tänker ju annorlunda men det visar sig!

Tidigare har jag kommit långt på humor och vara lite utav en knasboll som kan bjuda på sig själv haha. Absolut men jag gillar matlagning så det är inte en dum idé faktiskt. Lättare under helger och så när man inte jobbar o typ känner sig kroniskt trött.
 
Hahah sant ju iofs. Måste hitta en tjej nu också någonstans här på vägen.

Jag är ung, tjänar bra, ser bra ut, är någorlunda i form. Dock med 1,7 miljoner i skulder och bor hos föräldrar. Den detaljen bara 😛
Tror du har ett hjärta av guld! Har du det går allt att lösa
 
Sitter ju i samma sits som du, fast tjänar betydligt mycket mindre om jag förstår saken rätt(160 kr i timmen, hoppade av mina universitetsutbildingar så är fast på den här lönenivån så får jobba fler timmar) och jag har ofrivilligt slutat trada eftersom jag körde allt nu i mellandagarna.
Verkar som om du har mycket färre krediter och därmed bättre räntor, har själv en månadskostnad på enbart krediter runt 25.000 kronor och det är utan alla avgifter som jag fått nu sen i slutet av november när jag fick svårt att betala. Beroende på vad du har för arbete så tror jag du löser det här. Jag vet inte var jag kommer vara om ett par månader eller ett par år, men det är närmast garanterat löneutmätning här samt total nollställning av mina ickeexisterande tillgångar.

Om du vill ta råd från någon likt mig så tror jag att du, likt jag, behöver en verklig mental break. En stor anledning till att jag gjort mycket dumheter har varit pågrund av bristande tålamod. Ser att du räknar med att lägga undan x tusenlappar om dagen och därmed bli skuldfri om x antal år, den uträkningen behöver inte vara benhård just nu i början, du behöver inte vara besviken ifall det inte går så fort som du vill. Om du nu har bra lön och i övrigt ett bra driv när kraften finns där, så se till och återhämta dig en aning så att du har den reservkraften. Det är det där man ofta hör när folk galloperar som idioter i filmerscener eller serier, att man tar död på hästen och att det aldrig skulle gå i verkliga livet om man ska resa en längre sträcka fort. Låt den uträkningen vara ett par månader, betala av dina skulder och tänk taktiskt.
Jag märkte av en hel del saker nu senaste två åren, sömnsvårigheter, urin som luktade annorlunda och hade annan färg. Alltid haft tjockt hår på huvudet och har det fortfarande, men märkt mer och mer senaste året att jag börjar fälla hårstrån i större omfattning. Jag tror, om du inte redan är i blans, behöver komma i balans. Andas, jag kommer på mig själv att jag håller andan ofta. Träna din hållning, jag står mycket i uniform när jag arbetar och märker ofta att jag låter svanken komma ut istället för att skjuta fram höfterna och andas in med luft i magen, höja blicken rakt fram och låta axlarna slappna av.
Säger inte att du ska ta semester, utan bara att du skall på något vis acklimatisera dig själv. Mycket av den stressen som jag bär på verkar vara omedveten, för jag har alltid avfärdat allt och kört vidare. Den stressproblematiken som jag bär på är inget jag kan med viljestyrka påverka i stunden, det finns en massa mentalt som jag behöver släppa på. Det där du sa om att du berättat för vänner är väl en del av det. Finns ju ingen anledning att berätta för allt och alla i onödan. Men det finns ju en viss oro förknippat med att hela tiden dölja sådant där. Är väl bra att du dragit av det plåstret inför dem som du tycker om och gärna vill ha kvar som vänner. I den händelse det visar sig att de beter sig annorlunda gentemot dig så får du väl helt enkelt se om det är något tillfälligt obekvämt hos dem som beror på att de inte vet hur de ska hantera det hela som går över allt eftersom du är dig själv, eller ifall du bara ska skita i dem. Till skillnad från dig har jag isolerat mig helt och har praktiskt taget inget socialt liv utanför jobbet som jag inte tycker om, så har inte den stressen på samma vis som dig. Skulderna är en sak, den onödiga stressen som man skapar pågrund av ett problem som man faktiskt inte kan lösa blixtsnabbt, är en annan. Dumt och stressa över saker du inte kan kontrollera, på något vis måste du acceptera att saker och ting är som de är, börja andas normalt och bara utgå från var du är någonstans.
Det där med skammen eller osäkerheten fram och tillbaka mellan dig eller inför föräldrarna vet jag inte hur du ska hantera, annat än att inte sluta göra småsaker för dem. Se till, när du bor hemma och på eget initiativ göra saker som de inte ber dig om. Små vardagliga saker, inte att du hela tiden gör stora gester för/inför dem, utan småsaker.

När det gäller träning så tycker jag Calisthenics eller bara vanlig gymnastik är en rätt rolig träningsform som du dessutom kan köra på där hemma. Du behöver inte nå så långt att du kan göra fristående handstand pushups utan och tappa balansen, eller hålla front lever i tjugosekunder. Men jag tror du kan underhålla din kropp på ett sätt där du undviker att skada dig själv, blir mer flexibel och definitivt blir bra mycket starkare och dessutom får en helt annan kontroll och känner dig mer levande. Tänk dig hur folk gör i fängelsen där de kanske titt som tätt går och gör magövningar eller armhävningar. Gör sånt bara för skojsskull och skaffa dig ett gymkort så du kan köra lite annat med som vanliga chins och pullups. Hollow body hold är en annan bra övning som man kan söka upp på youtube för korrekt form eller vad man ska tänka på med svanken och magen, den går och göra var du än är i världen. Bara och ladda ner en Tabata app på telefonen, ställa in den på säg 30-34 sekunder med 3-6 repetitioner och anpassa övningen till var du just nu är. Ett annat alternativ är och köra handstående mot vägg i bra form i 30 sekunder, 30 sekunder hollow body och sen 30 sekunder superman hold. x antal gånger.

Har själv snöat in lite på äldre filosofer, vet inte om tex epictetus hade varit intressant. Bara för och tänka efter lite och få lite nya tankebanor.
 
Sitter ju i samma sits som du, fast tjänar betydligt mycket mindre om jag förstår saken rätt(160 kr i timmen, hoppade av mina universitetsutbildingar så är fast på den här lönenivån så får jobba fler timmar) och jag har ofrivilligt slutat trada eftersom jag körde allt nu i mellandagarna.
Verkar som om du har mycket färre krediter och därmed bättre räntor, har själv en månadskostnad på enbart krediter runt 25.000 kronor och det är utan alla avgifter som jag fått nu sen i slutet av november när jag fick svårt att betala. Beroende på vad du har för arbete så tror jag du löser det här. Jag vet inte var jag kommer vara om ett par månader eller ett par år, men det är närmast garanterat löneutmätning här samt total nollställning av mina ickeexisterande tillgångar.

Det här är bara min bild av det hela och det är att det finns i botten 2 aspekter:

1. Ens välmående
2. Praktiska problem såsom (ekonomi, bostad osv)

Nummer 1: så tror jag att i långa loppet förutsatt att man inte har andra psykiska diagnoser (har ingen koll på sånt) och så att man "väljer" antingen att må bra eller att må dåligt. Med det sagt betyder det inte att man väljer att må dåligt kortsiktigt, utan det finns yttre omständigheter som kan påverka och få en att må dåligt på kortare sikt men det gäller att reflektera och välja att göra saker som får en att må bra då i långa loppet.

Gör man inte detta utan "väljer" att stanna i sitt dåliga mående (kan vara att man inte orkar ensam och behöver stöd eller vägledning) så kan det väldigt lätt mynna ut i ett destruktivt beteende utan att man märker det. Kan vara allt från spelmissbruk, till något annat missbruk eller till depression. Jag har en miljon reflektioner kring detta men stannar där just nu för att hålla det kort.

Nummer 2: Man tror att om man börjar med denna så kommer man att må bra igen (så har det varit för mig tidigare), men jag tror innerligt inte att det funkar. Man intalar sig att det praktiska är en förutsättning för att må bra, men så är det inte. Utan jobbar man på att må bra så kan man sedan ta itu med det praktiska och hur man mår bra kan vara individuellt.

För min egen del angående det praktiska, fortsätter jag att jobba på mig själv så tror jag att jag kan lösa mina skulder och kanske till och med snabbare än vad jag tror. Tappar jag däremot bort mig längs vägen här, för jag har en lång jävla väg att gå, och likt dig, har jag bristande tålamod som du kallar det, eller som enligt mig bottnar i och är en del av något djupare som ett spelmissbruk/impulsivt beteende.

Jag är som person väldigt analytisk på gott och på ont så jag inser att jag har rationaliserat allt jag har gjort. Ah jag torskade pengar på denna trade, varför gjorde jag det? Så i mitt missbruk hittade jag anledningar i efterhand, jag måste jobba på mitt tålamod, jag blev känslostyrd, räknat något fel vid bolagsvärderingar, handlar med allt jag har i kapital i samma trade, för kort tidshorisont vad som helst för att förklara varför jag torska!

Einstein har ett känt citat: "The definition of insanity is doing the same thing over and over again, but expecting different results."

Jag har gjort om samma saker om och om igen, huuuuur många gånger som helst. Och allt kanske stämmer om tålamod etc men allt ovan är tillföljd av mitt spelmissbruk.

För din del så kan jag säga att även om jag inte är där så har jag pratat med väldigt många som är hos kronofogden och har utmätning och så, det är inget att vara rädd för även fast jag förstår att man är det. För de flesta på forumet verkar det nästan vara mer en befrielse i sig och en mental break i sig på sitt sätt.

Om du vill ta råd från någon likt mig så tror jag att du, likt jag, behöver en verklig mental break. En stor anledning till att jag gjort mycket dumheter har varit pågrund av bristande tålamod. Ser att du räknar med att lägga undan x tusenlappar om dagen och därmed bli skuldfri om x antal år, den uträkningen behöver inte vara benhård just nu i början, du behöver inte vara besviken ifall det inte går så fort som du vill. Om du nu har bra lön och i övrigt ett bra driv när kraften finns där, så se till och återhämta dig en aning så att du har den reservkraften. Det är det där man ofta hör när folk galloperar som idioter i filmerscener eller serier, att man tar död på hästen och att det aldrig skulle gå i verkliga livet om man ska resa en längre sträcka fort. Låt den uträkningen vara ett par månader, betala av dina skulder och tänk taktiskt.
Jag märkte av en hel del saker nu senaste två åren, sömnsvårigheter, urin som luktade annorlunda och hade annan färg. Alltid haft tjockt hår på huvudet och har det fortfarande, men märkt mer och mer senaste året att jag börjar fälla hårstrån i större omfattning. Jag tror, om du inte redan är i blans, behöver komma i balans. Andas, jag kommer på mig själv att jag håller andan ofta. Träna din hållning, jag står mycket i uniform när jag arbetar och märker ofta att jag låter svanken komma ut istället för att skjuta fram höfterna och andas in med luft i magen, höja blicken rakt fram och låta axlarna slappna av.
Säger inte att du ska ta semester, utan bara att du skall på något vis acklimatisera dig själv. Mycket av den stressen som jag bär på verkar vara omedveten, för jag har alltid avfärdat allt och kört vidare. Den stressproblematiken som jag bär på är inget jag kan med viljestyrka påverka i stunden, det finns en massa mentalt som jag behöver släppa på. Det där du sa om att du berättat för vänner är väl en del av det. Finns ju ingen anledning att berätta för allt och alla i onödan. Men det finns ju en viss oro förknippat med att hela tiden dölja sådant där. Är väl bra att du dragit av det plåstret inför dem som du tycker om och gärna vill ha kvar som vänner. I den händelse det visar sig att de beter sig annorlunda gentemot dig så får du väl helt enkelt se om det är något tillfälligt obekvämt hos dem som beror på att de inte vet hur de ska hantera det hela som går över allt eftersom du är dig själv, eller ifall du bara ska skita i dem. Till skillnad från dig har jag isolerat mig helt och har praktiskt taget inget socialt liv utanför jobbet som jag inte tycker om, så har inte den stressen på samma vis som dig. Skulderna är en sak, den onödiga stressen som man skapar pågrund av ett problem som man faktiskt inte kan lösa blixtsnabbt, är en annan. Dumt och stressa över saker du inte kan kontrollera, på något vis måste du acceptera att saker och ting är som de är, börja andas normalt och bara utgå från var du är någonstans.
Det där med skammen eller osäkerheten fram och tillbaka mellan dig eller inför föräldrarna vet jag inte hur du ska hantera, annat än att inte sluta göra småsaker för dem. Se till, när du bor hemma och på eget initiativ göra saker som de inte ber dig om. Små vardagliga saker, inte att du hela tiden gör stora gester för/inför dem, utan småsaker.

Tack för all din input, supervettiga grejer och uppskattar verkligen det. Jag försöker tänka på allt, men det är verkligen lättare sagt än gjort. Du vill inte börja plugga igen då, det är ju absolut inte försent. Du är bara 31 väl?

Jag tror du har rätt i att vi behöver en mental break, men jag tror det är fel väg att gå att isolera sig, har du funderat på varför du gjort det? För mig så har det varit en mental break att bara sluta spela (räknar in börsen i det här), skriva för mig själv varje dag (typ som en dagbok nästan fjantigt nog), att skriva här, att öppna upp mig för nära. Skammen för mig försvinner nästan för mig när jag öppnar upp mig helt och blottar mig, typ som jag sliter av skamhuvudet. Det är inget att skämmas för, ALLA har sina problem och mer än vad man tror mår dåligt. Det tar sig bara i uttryck på olika sätt.

När det gäller träning så tycker jag Calisthenics eller bara vanlig gymnastik är en rätt rolig träningsform som du dessutom kan köra på där hemma. Du behöver inte nå så långt att du kan göra fristående handstand pushups utan och tappa balansen, eller hålla front lever i tjugosekunder. Men jag tror du kan underhålla din kropp på ett sätt där du undviker att skada dig själv, blir mer flexibel och definitivt blir bra mycket starkare och dessutom får en helt annan kontroll och känner dig mer levande. Tänk dig hur folk gör i fängelsen där de kanske titt som tätt går och gör magövningar eller armhävningar. Gör sånt bara för skojsskull och skaffa dig ett gymkort så du kan köra lite annat med som vanliga chins och pullups. Hollow body hold är en annan bra övning som man kan söka upp på youtube för korrekt form eller vad man ska tänka på med svanken och magen, den går och göra var du än är i världen. Bara och ladda ner en Tabata app på telefonen, ställa in den på säg 30-34 sekunder med 3-6 repetitioner och anpassa övningen till var du just nu är. Ett annat alternativ är och köra handstående mot vägg i bra form i 30 sekunder, 30 sekunder hollow body och sen 30 sekunder superman hold. x antal gånger.

Har själv snöat in lite på äldre filosofer, vet inte om tex epictetus hade varit intressant. Bara för och tänka efter lite och få lite nya tankebanor.

Har ett bra gymkort faktiskt men varit usel på att använda det, men kom ju igår iförrigår, ska försöka fortsätta med det. Jag är dock usel på teknik alltså... Hade varit lättare att träna med någon annan som kan haha. Ska kika på videon sen.
 
Senast ändrad:
Äkta kärlek bryr sig inte om pengar, status, fastigheter, guld och annat materiellt. Det är det som är så häftigt med äkta kärlek men tyvärr inte alla förunnat.
 
Jag är som person väldigt analytisk på gott och på ont så jag inser att jag har rationaliserat allt jag har gjort. Ah jag torskade pengar på denna trade, varför gjorde jag det? Så i mitt missbruk hittade jag anledningar i efterhand, jag måste jobba på mitt tålamod, jag blev känslostyrd, räknat något fel vid bolagsvärderingar, handlar med allt jag har i kapital i samma trade, för kort tidshorisont vad som helst för att förklara varför jag torska!

Einstein har ett känt citat: "The definition of insanity is doing the same thing over and over again, but expecting different results."

Jag har gjort om samma saker om och om igen, huuuuur många gånger som helst. Och allt kanske stämmer om tålamod etc men allt ovan är tillföljd av mitt spelmissbruk.

Med casino i mitt missbruk kunde jag fatta någonstans innerst inne att det inte var hållbart trots alla rationaliseringar (var lättare för mig) och jag hade periodvis längre uppehåll, men föll tillbaka och spärrade mig från sajter, men finns ju typ 2500 sajter. Spärrade mig sedan från spelpaus.

Med börsen hade jag så många anledningar till varför saker gick snett just där och det blev inte lättare för mig till följd av att jag dessutom sitter på en massvis med kunskap också... Otroligt svårt var det att ta huvudet ur röven och bryta mitt tankemönster och jag kämpar fortfarande.
 
Känns inte som jag kan läsa något där jag är nu, är 31 och det är väldigt dags att ta tag i det. Men iochmed alla skulder och att jag är 1-3 månader från KFM så är det kanske inte läge för något sådant...
Har alltid varit duktig på att isolera mig, inte så att jag gör det med vilje, men är väldigt passiv, vet inte har praktiskt taget tappat allt umgänge, började med att jag gick diverse utbildningar som jag hoppade av(civilekonom i lund, jurist i göteborg, systemvetenskap och röntgensjuksköterska), sen var jag iväg i Norge och jobabde lite och har väl praktiskt taget tappat allt. Tror inte det kommer bli så lätt att starta nytt. Det konstiga är att jag på väldigt kort tid nu, samtidigt som saker och ting brakat samman väldigt fort omkring mig, under hösten fått kontakt med två olika intressanta tjejer, brukar annars bli en del som som var och varannan helg ska ha nummer eller som flörtar men dessa var intressanta och en som jag under en period november/december träffade en del. Även om det runnit ut i sanden nu när jag inte hört av mig till henne sen i julas. Det skapas en del kontaktmöjligheter när man jobbar som jag gör extra som ordningsvakt på krogen, inte bara med fulla småungar utan händer titt som tätt att man ändå pratar med någon som känns lite intressant och som är 25+.
Fram tills nu i julas så körde jag ändå på, trots orosmoln i huvudet, men nu vet jag inte hur jag ska hantera det och det har hela tiden funnits en osäkerhet i att presentera det hela eller att försöka inleda en relation med någon. Det känns som sagt ganska omöjligt för mig när jag är under den pressen jag är. Vet inte om det ens är lönt och tror inte att de flörtar eller one night stands som man kanske kan få via att jobba på krogen leder till den typen av relation som hade fungerat för mig. Dessutom är jag aningen rädd att ens försöka den vägen om jag nu träffar någon när jag jobbar extra, för som det är nu är det bara min familj som vet om min skuldproblematik. Det finns en viss frihet i att vara singel i det helvetet jag har skapat, jag kan arbeta mycket och jag kan sköta mig själv. Vet inte riktigt hur det blir med KFM men utgår från att ett av mina jobb där jag arbetar mest 150-200+ timmar kommer bli uppringda av KFM, men vet inte i vilken omfattning alla andra arbetsgivare blir kontaktade där jag kanske bara arbetar en 20-60 timmar extra hos.

Om du inte gillar Epictetus så kanske Diogenes är ett alternativ. Har själv inte riktigt kommer till någon djupare insikt, men jag gillar som sagt dessa formuleringar som dyker upp ofta när man hör om dessa äldre filosofer som överlevt i flera tusen år. Kanske kan skapa någon slags djupare tankegång kring ens situation. Ska inte skriva sönder din tråd mer
 
Med casino i mitt missbruk kunde jag fatta någonstans innerst inne att det inte var hållbart trots alla rationaliseringar (var lättare för mig) och jag hade periodvis längre uppehåll, men föll tillbaka och spärrade mig från sajter, men finns ju typ 2500 sajter. Spärrade mig sedan från spelpaus.

Med börsen hade jag så många anledningar till varför saker gick snett just där och det blev inte lättare för mig till följd av att jag dessutom sitter på en massvis med kunskap också... Otroligt svårt var det att ta huvudet ur röven och bryta mitt tankemönster och jag kämpar fortfarande.
Börsen är väldigt svår. Det finns många som helt slutar handla efter nyheter och ifall de känner att något inte står rätt till istället reducerar risken och handlar i större tidsperspektiv i sin tekniska analys. Jag har ofta varit lönsam när jag tagit det lungt och handlat mycket. Det är när jag jagar pengar och vill tjäna mycket på en enda position som jag förlorar stora summor. Som mest var det 540k under en helg, men jag slog nästan det rekordet i våras under 2019 när jag gick från skuldfri och 1.2-1.5 miljoner på avanza till på bara någon månad närmast 0 innan jag började ta lån igen. Kommer nog sammanfalla med att jag hamnar hos KFM, årsdagen från att jag var miljonär.
 
Känns inte som jag kan läsa något där jag är nu, är 31 och det är väldigt dags att ta tag i det. Men iochmed alla skulder och att jag är 1-3 månader från KFM så är det kanske inte läge för något sådant...
Har alltid varit duktig på att isolera mig, inte så att jag gör det med vilje, men är väldigt passiv, vet inte har praktiskt taget tappat allt umgänge, började med att jag gick diverse utbildningar som jag hoppade av(civilekonom i lund, jurist i göteborg, systemvetenskap och röntgensjuksköterska), sen var jag iväg i Norge och jobabde lite och har väl praktiskt taget tappat allt. Tror inte det kommer bli så lätt att starta nytt. Det konstiga är att jag på väldigt kort tid nu, samtidigt som saker och ting brakat samman väldigt fort omkring mig, under hösten fått kontakt med två olika intressanta tjejer, brukar annars bli en del som som var och varannan helg ska ha nummer eller som flörtar men dessa var intressanta och en som jag under en period november/december träffade en del. Även om det runnit ut i sanden nu när jag inte hört av mig till henne sen i julas. Det skapas en del kontaktmöjligheter när man jobbar som jag gör extra som ordningsvakt på krogen, inte bara med fulla småungar utan händer titt som tätt att man ändå pratar med någon som känns lite intressant och som är 25+.
Fram tills nu i julas så körde jag ändå på, trots orosmoln i huvudet, men nu vet jag inte hur jag ska hantera det och det har hela tiden funnits en osäkerhet i att presentera det hela eller att försöka inleda en relation med någon. Det känns som sagt ganska omöjligt för mig när jag är under den pressen jag är. Vet inte om det ens är lönt och tror inte att de flörtar eller one night stands som man kanske kan få via att jobba på krogen leder till den typen av relation som hade fungerat för mig. Dessutom är jag aningen rädd att ens försöka den vägen om jag nu träffar någon när jag jobbar extra, för som det är nu är det bara min familj som vet om min skuldproblematik. Det finns en viss frihet i att vara singel i det helvetet jag har skapat, jag kan arbeta mycket och jag kan sköta mig själv. Vet inte riktigt hur det blir med KFM men utgår från att ett av mina jobb där jag arbetar mest 150-200+ timmar kommer bli uppringda av KFM, men vet inte i vilken omfattning alla andra arbetsgivare blir kontaktade där jag kanske bara arbetar en 20-60 timmar extra hos.

Om du inte gillar Epictetus så kanske Diogenes är ett alternativ. Har själv inte riktigt kommer till någon djupare insikt, men jag gillar som sagt dessa formuleringar som dyker upp ofta när man hör om dessa äldre filosofer som överlevt i flera tusen år. Kanske kan skapa någon slags djupare tankegång kring ens situation. Ska inte skriva sönder din tråd mer

Känn dig fri att skriva här också eller pm:a mig om du behöver vädra lite. Det är inte försent att börja plugga i varje fall så har du någon dröm så kör på det tycker jag men jag tror det är viktigt att du tar hand om dig själv först, se till att du mår bra. Kan som sagt varmt rekommendera att gå till en spelförening på ett självavhjälpsmöte, vad har du att förlora förutom lite tid?

Se vad det leder till med någon tjej. Du ska inte låta detta hindra dig heller tycker jag, berätta om det känns bra. Alla mår/har mått dåligt i mer eller mindre utsträckning och har till följd av det gjort dumma saker. Jag är sämre på tjejfronten, men har verkligen lagt 0 ansträngning på det också. Behövt fokusera på mig själv.

Jag hade inte heller kommit till någon djupare insikt förrän jag faktiskt började reflektera. Du är precis i startfasen, det kommer nog om du tillåter det!
 
Tack!

Fortfarande pank och skuldsatt men några erfarenheter rikare xD

Det kommer du troligen inte vara för alltid. Pank och skuldsatt alltså. Rik på erfarenheter hoppas jag du kommer fortsätta att bli. En annan typ bara. :)

Du är en krigare 2pac och förtjänar all respekt! Cheers mate!
 
Tack!

Fortfarande pank och skuldsatt men några erfarenheter rikare xD
Du kommer lösa det. Vad du än gör, gör inte som jag gjort. De där sista lånen känns mest av allt. Diverse flex konton eller northmill företag som credway/easycredit/credigo. Skapar sådana enorma låneutgifter varje månad och nu när jag närmar mig KFM är det dessa lånen som kommer försöka sägas upp fortast och som kommer välta hela skeppet. Om det är så att du bara har en 8-9 krediter och tjänar såpass bra så är jag säker på att möjlighet finns för dig och förstöra än mer med diverse icke UC krediter, så låt bli. Bättre att gå till inkasso eller KFM tillfälligt än och skapa en än mer ohållbar situation. Mina sista idiot smålån har höjt min månadskostnad med säkert 6.000-8000 kronor och jag har inga välbetalada jobb.
 
2/4 i familjen vet om det återfall jag tagit nu senast och som pågått i nästan 4 år samt mina skulder. 55 dygn spelfri och jag har bestämt mig för att berätta för en till ikväll och det är den jag är mest oroad över.

Jag är rätt säker på att det kommer komma månader nu av ilska och negativitet, något som jag inte behöver i livet och verkligen inte just nu. Speciellt inte när jag bor hemma och träffar personen varje dag.

Nästa vecka tar jag den sista 4/4 och jag hoppas jag klarar att göra allt jag ska på jobbet vid sidan om allt kaos...
 
2/4 i familjen vet om det återfall jag tagit nu senast och som pågått i nästan 4 år samt mina skulder. 55 dygn spelfri och jag har bestämt mig för att berätta för en till ikväll och det är den jag är mest oroad över.

Jag är rätt säker på att det kommer komma månader nu av ilska och negativitet, något som jag inte behöver i livet och verkligen inte just nu. Speciellt inte när jag bor hemma och träffar personen varje dag.

Nästa vecka tar jag den sista 4/4 och jag hoppas jag klarar att göra allt jag ska på jobbet vid sidan om allt kaos...

Fortsätt på den inslagna vägen 2pac! Ärligheten mot de närmsta är ett måste och även om det är tufft nu kommer det bli bättre på alla plan. Finns bara en väg, framåt-framåt!!!
 
Fortsätt på den inslagna vägen 2pac! Ärligheten mot de närmsta är ett måste och även om det är tufft nu kommer det bli bättre på alla plan. Finns bara en väg, framåt-framåt!!!

har berättat nu blev ett jävla liv. Stack ut, ångest att åka hem igen...
 

Har i familjen personer som tror likt Hw skrev tidigt i denna tråd (Hw tror inte längre men hade trott) att spelmissbruk egentligen bara är ett tecken på dålig karaktär och bristande ansvarskänsla och konsekvenstänk. Och de i familjen tror fortfarande det, vägrar att se att det är något sjukligt över det hela när man gång på gång upprepar samma sak fast ännu värre och ENBART i spel. Allt annat i livet är jag rationell i och smart, duktig etc.

Vill inte gå in på alla detaljerna här kring familjerelationerna och så, men alla vill mig väl i varje fall även om reaktionerna är helt irrationella och orimliga ibland.

Jag skäms inte över mig själv längre, men det finns personer som skäms över mig (om man läser mellan raderna) och tycker jag ska hyscha allt och inte berätta för någon vilket känns trist.
 
Folk reagerar för man blir orolig för någon man bryr sig om. Se det bara som en slags missriktad omtanke.

Det är bara att kämpa på.
 
Vi bor under samma tak men pratar inte med varandra. Mentalt jobbigt att komma hem till/vara i en sån miljö, sitta o äta middag ihop men inte säga ett ord och inte titta på varandra. Finns en dold ilska fortfarande, men vad ska man göra liksom... kan hitta på saker och hålla mig borta större delen av kvällarna, är väl typ det. Känns dock inte särskilt sunt tycker jag, men kan inte heller vara i en miljö som tar min energi.

jag börjar även bli lite rädd för den dagen jag blir skuldfri även fast det är långt långt kvar. Tänker ju på min ekonomi flera gånger om dagen, det kanske är något man borde vänja av sig vid. Gör ändå ingen skillnad dagligen.
 
Ja, känns som jag har en lång resa framför mig...

Såhär ser min situation ut:
Pengar in efter skatt: 40-70 tkr
Pengar ut för lån varje månad: 25621 kr
Total skuldebörda: 1692559,22 kr
Antal krediter: 10

4 större krediter utgör: 1324928,41 kr
Månadskostnad för dessa: 14608 kr

Getdivide 24949,13
Betalkoll 46500
BN 83092,51
SBAB 269270
Collector 352657,48
Avida 346337,38
Remember 344544,56
Klarna 63400
Privat skuld 110000

Skuldberg efter månadens räkningar: 1640751,06
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Tillbaka
Topp