• Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet: Skriv under här.

Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Sambla - Jämförelsetjänst
4. Flexkontot - Swish-utbetalning, ingen UC
5. Klaralån - Lån utan UC
6. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
7. Binly - Lån utan UC
8. Banky - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Lumify - Lån utan UC

Så lycklig

Ny2018

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 4 117
Blev medlem
19 Juni 2018
Meddelanden
9 455
Mottagna reaktioner
6 092
Poäng
4 117
Jag vet hur det känns. Jag brukade sitta 2 timmar varje gång jag betalade in. Alla långa OCR-nummer och olika belopp. Måste ju bli rätt också, man var ju livrädd att göra fel under de 5 åren
På något vis så ska det inte vara enkelt. Att sitta med alla inbetalningar är på ett sätt en påminnelse om skiten man satt sig i.
Jag har en inbetalning till Kfm och visst det känns men jag har ändå kommit ganska lindrigt undan.
 
  • Nystartslån
  • Lån utan UC

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
Om jag jämför mitt liv innan jag fick min skuldsanering och året som nu passerat med skuldsanering, så har detta året varit som en ”walk in the park” i jämförelse med tidigare liv (svårt skuldsatt).

Jarg är så jäkla tacksam för denna chans att reda ut det ekonomiska kaos jag försatte mig i att jag gladeligen betalar över 17tkr/mån till KF.

Jag vet inte när jag senast var så lugn och tillfreds med livet som jag är nu. :)

Jag är även rätt trygg och stabil i mig själv, så många i min närhet vet om att jag har skuldsanering. Känner mig heller inte alls dömd pga det. Snarare tvärtom.

Jag sparar oxå en hel del pengar genom betalfria månader samt semesterersättning, men för att inte äventyra något, så sitter dessa pengar på ett annat konto bara. Känns tryggt.

Detta med skuldsanering är verkligen en ekonomisk rehabilitering för mig - VERKLIGEN!
Skuldsaneringen är en fantastisk institution. Är glad att den finns. Jag har själv ett ordnat liv tillsammans med min fru och numera ett bra jobb med en bra lön. Kommer dessutom att höja min årsinkomst med ytterligare ca 40 k i slutet på året pga. förändrade arbetsuppgifter och mer ansvar. Men jag har nästan alltid haft dålig ekonomi, där är vi alla lika oavsett ”bakgrund” eller olika resurser. Förutom nu, efter skuldsaneringen. Nu är det bra! Jag lärde mig verkligen massor under de 5 åren.

Man kan ha hög inkomst men ändå dålig ekonomi. För min egen del har jag inget spelmissbruk (eller annat missbruk för den delen), ingen sjukdom fysiskt eller psykiskt men det var svårt när barnen var små, ekonomiskt, vi hade aldrig några pengar. Dåvarande frun (barnens mamma) jobbade deltid, själv hade jag ett lågavlönat heltidsjobb. Det blev inte några semestrar som tex resor utomlands. Det där med dålig ekonomi satt i under många år. Sanningen är ju, att har man inte råd att tex spara 2000 i månaden så har man heller inte råd med ett lån på 2000 i månaden.

Min mamma gick bort för några månader sedan. Men hon hann i alla fall uppleva att jag blev klar med min skuldsanering, det känns i alla fall lite bra :) Jag firade slutet på betalplanen med att först bjuda henne på en fin restaurang och sedan min syster. Jag gifte mig samma år och köpte motorcykel. Klart att det ska firas! Det är fantastiskt att vara ”klar” :)
 

KassaKon

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 1 277
Blev medlem
30 Januari 2019
Meddelanden
2 792
Mottagna reaktioner
1 820
Poäng
1 277
Grattis du är ju snart där:)
Tack!
Ja, snart i mål, men har nog den tuffaste tiden kvar. Omprövade för att maken fått jobb och jag löneökning och ska nu betala 18500 kr, vilket är en ökning med 6500. Maken fick löneutmätning direkt och får behålla 8500 och då har han kostnader för att ta sig till och från jobbet med bil. Slutsumman blir alltså ca 1000 kr mindre i plånboken än innan. Och utav de ca 10000 kr som vi får kvar efter boende och barnomsorg betalar jag också för en vuxen son (Hyra, el, mobil, internet på 5000kr och mat, han får klara sig på 1000kr). 4000kr kvar till vår el, internet, mobiler och mat. Inget får hända på dessa månader. Jag har t.o.m. slutat med min astmamedicin för att klara detta.
 

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
Tack!
Ja, snart i mål, men har nog den tuffaste tiden kvar. Omprövade för att maken fått jobb och jag löneökning och ska nu betala 18500 kr, vilket är en ökning med 6500. Maken fick löneutmätning direkt och får behålla 8500 och då har han kostnader för att ta sig till och från jobbet med bil. Slutsumman blir alltså ca 1000 kr mindre i plånboken än innan. Och utav de ca 10000 kr som vi får kvar efter boende och barnomsorg betalar jag också för en vuxen son (Hyra, el, mobil, internet på 5000kr och mat, han får klara sig på 1000kr). 4000kr kvar till vår el, internet, mobiler och mat. Inget får hända på dessa månader. Jag har t.o.m. slutat med min astmamedicin för att klara detta.
Håll ut. Det viktigaste i livet just nu är att bli klar med skuldsaneringen. Men oerhört tuff situation. Jag hade det oerhört tufft själv. De första 2 åren var det riktigt bra, gick upp i lön, stora höjningar. Skickade alltid in omprövning men fick behålla allt. Sen flyttade jag och min nuvarande fru ihop. Betalplanen höjdes till det dubbla! Jag hade därtill fått flera lönehöjningar, även det tillfället jag blev sambo (skickade alltid in omprövning), så det hände mycket samtidigt. Så där hade jag det i 3 år tills jag var klar. Höll på att inte klara oss då min fru själv har ansträngd ekonomi men inga betalningsanmärkningar eller sådana konsekvenser. Vi fick leva mycket på henne tyvärr, hon hade själv behövt sitt ekonomiska utrymme.

Jag överklagade den enorma höjningen men förlorade. Skickade även in en JO-anmälan men den gav ingenting alls. Det var bara att kämpa på och 3 år är en fruktansvärt lång tid. Jag hade dock en livlina; jag kunde låna kontinuerligt av barnens mamma som förut haft dålig ekonomi men fått det betydligt bättre. Det var inga enorma summor varje gång men det pågick under lång tid, alla de 3 åren, eftersom jag fick. Blev skyldig henne en del tills betalplanen var klar. Det var en besvärlig situation som handlade om överlevnad, jag kunde heller inte berätta om att jag lånade av exet pga. en viss svartsjuka. Allt var bara jobbigt. Gissa om jag var glad när skuldsaneringen var klar! Det var alltid tufft men värt det.
 

KassaKon

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 1 277
Blev medlem
30 Januari 2019
Meddelanden
2 792
Mottagna reaktioner
1 820
Poäng
1 277
Håll ut. Det viktigaste i livet just nu är att bli klar med skuldsaneringen. Men oerhört tuff situation. Jag hade det oerhört tufft själv. De första 2 åren var det riktigt bra, gick upp i lön, stora höjningar. Skickade alltid in omprövning men fick behålla allt. Sen flyttade jag och min nuvarande fru ihop. Betalplanen höjdes till det dubbla! Jag hade därtill fått flera lönehöjningar, även det tillfället jag blev sambo (skickade alltid in omprövning), så det hände mycket samtidigt. Så där hade jag det i 3 år tills jag var klar. Höll på att inte klara oss då min fru själv har ansträngd ekonomi men inga betalningsanmärkningar eller sådana konsekvenser. Vi fick leva mycket på henne tyvärr, hon hade själv behövt sitt ekonomiska utrymme.

Jag överklagade den enorma höjningen men förlorade. Skickade även in en JO-anmälan men den gav ingenting alls. Det var bara att kämpa på och 3 år är en fruktansvärt lång tid. Jag hade dock en livlina; jag kunde låna kontinuerligt av barnens mamma som förut haft dålig ekonomi men fått det betydligt bättre. Det var inga enorma summor varje gång men det pågick under lång tid, alla de 3 åren, eftersom jag fick. Blev skyldig henne en del tills betalplanen var klar. Det var en besvärlig situation som handlade om överlevnad, jag kunde heller inte berätta om att jag lånade av exet pga. en viss svartsjuka. Allt var bara jobbigt. Gissa om jag var glad när skuldsaneringen var klar! Det var alltid tufft men värt det.
Grattis till att du klarade det!
Jag har tyvärr ingen som kan hjälpa till med en endaste krona. Så mycket hänger på att jag förblir frisk nog att jobba. En enda sjukdag blir katastrof. Jag gör mitt bästa för att kämpa på!
 

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
Grattis till att du klarade det!
Jag har tyvärr ingen som kan hjälpa till med en endaste krona. Så mycket hänger på att jag förblir frisk nog att jobba. En enda sjukdag blir katastrof. Jag gör mitt bästa för att kämpa på!
Tack, det kändes enormt stort att komma ut i andra änden av tunneln. Det är bara alla vi som haft skuldsanering som vet ”hur allting är och känns”. Man är ju verkligen inte ”fri på riktigt” innan man är klar. Då som först kan man andas ut, leva sitt liv. Jag upplevde det som helt fantastiskt under det 1:a året att få den där chansen. Men efter 2-3 år var det riktigt tungt - och fortfarande så jäkla långt kvar! Skulle enkelt kunna skriva en bok om allt det där:)
 

tigerkatten007

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 967
Blev medlem
15 Maj 2015
Meddelanden
1 942
Mottagna reaktioner
1 371
Poäng
967
Tack, det kändes enormt stort att komma ut i andra änden av tunneln. Det är bara alla vi som haft skuldsanering som vet ”hur allting är och känns”. Man är ju verkligen inte ”fri på riktigt” innan man är klar. Då som först kan man andas ut, leva sitt liv. Jag upplevde det som helt fantastiskt under det 1:a året att få den där chansen. Men efter 2-3 år var det riktigt tungt - och fortfarande så jäkla långt kvar! Skulle enkelt kunna skriva en bok om allt det där:)

Skriv en bok! Skulle hjälpa många som är eller är på väg dit eller allmänheten som nog inte förstår att detta kan hända ”vem som helst” och hur det påverkar en som person. Jag har förändrats mycket, både i positiv och negativ bemärkelse.
 

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
Hoppsan, de va ord och inga visor...för jag undrar om vi (de flesta av oss på detta forum) är rätt personer att läxa upp andra föräldrar... really?!

Jag kan lova Dig att ja försökte med min idag 21 åriga dotter, men äpplet föll inte långt från trädet...uttryckligen !! Min dotter var tidigare en riktig ”slösa”... :(

Det var först när jag tvingades släppa mina skulder - när jag uttryckligen krälade på hallgolvet av ett krampande brevinkast pga alla inkassokrav, KF brev och det chockade uttrycket & inledningsvis hennes enorma hat mot mig, som hon TVÄRVÄNDE i sitt sätt att hantera pengar...

ALDRIG att hon skulle bli som sin mamma - ALDRIG !!
Idag, två år senare, sitter hon i fin lgh, bra jobb (universitet till hösten) och med över 100tkr i aktier och annat sparande !

Enda anledningen var att hon såg vad jag gick igenom annars hade hon nog kunnat vandra i mina skor !!

MEN att se hennes totala förändring gällande pengar har gjort min egen resa värd all ångest, all skräck som jag genomlevde !!
Ja vilka är vi..^^ jag försöker vara väldigt ödmjuk inför att jag själv hamnade rejält i klistret men slutligen tog mig igenom alltihop. Jag har haft stor tur, inte minst med skuldsaneringen.

På tal om att äpplet inte faller långt från trädet, jag blev pappa tidigt (dock planerat bägge gångerna, vi hade bägge två fasta jobb, egen bostad etc). Jag har aldrig kunnat hålla i pengar. Däremot nu, efter att betalplanen gått i mål, tänker jag på ett annat sätt och försätter mig inte i något liknande igen. Visst, jag är ju fortfarande en människa och kan göra fel eller ta mindre bra beslut. Men jag lärde mig verkligen något under de 5 åren och jag tar ingenting för givet längre.

Jo, ang mina barn, bägge söner har BRA koll på pengar och ekonomi. Jag behöver aldrig hjälpa dem ekonomiskt. Inte min förtjänst det lovar jag! Eller jo, jag var antagligen det avskräckande exemplet! Det är till och med så att jag frågar ibland, nu när jag äntligen har bra ekonomi: Behöver du pengar? Ska jag hjälpa dig med det där? (ekonomiskt) men det behövs aldrig.

Å andra sidan, det rejält tragiska i det hela är ju att jag under de 5 åren, plus ett par år av löneutmätning dessförinnan, inte alls kunde hjälpa till med något ”extra” i pengaväg och att jag vet att mina pojkar flera gånger bad om saker under de åren jag inte kunde ”ge något”, ekonomiskt. Visst, jag gjorde allt i min makt, lånade privat av någon när det behövdes en cykel eller något stort, så gott det nu gick, men jag hade verkligen inga ekonomiska resurser. Säkert en stor anledning till att de idag aldrig frågar; de har blivit vana vid att jag aldrig kan hjälpa till. Den förlusten och sorgen är något jag får leva med.
 

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
Skriv en bok! Skulle hjälpa många som är eller är på väg dit eller allmänheten som nog inte förstår att detta kan hända ”vem som helst” och hur det påverkar en som person. Jag har förändrats mycket, både i positiv och negativ bemärkelse.
Tack. Långt svar: Har funderat mycket över det, att skriva något. Jag håller med om att man förändrats både positivt och negativt.

Man måste komma ihåg att man lever under hård press och stress under skuldsaneringsåren. Det finns ingen som mår bra av det, vare sig med nya förbättrade regler eller inte. Men varje förbättring som kommer är ju av godo. Att inte längre behöva sitta med 30-40-100(?) olika inbetalningar och OCR-nummer, bankgiro, plusgiro och betala in till var och en av skulderna i 60 månader i sträck (med ständig risk för att 1 siffra blir fel) är en enorm skillnad.

Momentet att helt i början av skuldsaneringen ringa runt till samtliga man hade skulder till och fråga på vilket sätt de ville ha betalt (bankgiro/plusgiro/OCR) var inte heller något man mådde direkt bättre av. För att inte tala om att man nu behåller en stor summa av sin lön under hela betalplanen. Än värre var det uppenbarligen ytterligare lite längre tillbaka, då man inte ens kom ”på grön kvist” omedelbart efter skuldsaneringen utan hade en betalningsanmärkning i ytterligare 3 år (tror jag) efter att betalplanen var klar. Det var ju mer en ”bestraffning” nästan, om man uttrycker sig så.

Jag kan ärligt säga att jag nästan ständigt kände oro under de 5 åren. Leva med små, små marginaler, inte ”göra några fel” under hela delen (inte enbart vad gäller själva inbetalningarna i betalplanen), som eventuellt kunde äventyra betalplanen. Det för mycket på spel. Det gjordes ju studier för några få år sedan som visade att dödligheten bland de som får skuldsanering Är 33(?) gånger högre än bland andra. Då pratar vi inte ens om de som är evighetsgäldenärer utom om de som fått den här definitiva lösningen på sina problem. Stress och psykisk ohälsa. På ett sätt förlorade jag 5 år av mitt liv och ännu mer därtill, i form av priset man fått betala för sin psykiska hälsa. Visst det var självförvållat, jag försatte mig i den här situationen, även om det också fanns faktorer och andra personer som jag inte alls kunde ha någon kontroll över.
 
Senast ändrad:

Från ingenstans

V.I.P
Poäng: 487
Blev medlem
21 Juli 2020
Meddelanden
727
Mottagna reaktioner
319
Poäng
487
På något vis så ska det inte vara enkelt. Att sitta med alla inbetalningar är på ett sätt en påminnelse om skiten man satt sig i.
Jag har en inbetalning till Kfm och visst det känns men jag har ändå kommit ganska lindrigt undan.
Det är sant, det är helt och hållet självförvållat och visst är det en påminnelse. I 5 år.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp