Lånforum.se rekommenderar
1. Sambla - Perfekt för samlingslån (tips)
2. Advisa - Jämför 38 kreditgivare
3. Lendo - Bra komplement vid samlingslån
4. Loanstep - Lån utan UC
5. Lumify - Ny 2019, utan UC
  1. Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får bästa upplevelse. Genom att fortsätta använda sidan accepterar du detta. Läs mer.

Så lycklig

Diskussion i 'Jag lyckades!' startad av Heffaklumpen, 15 juli 2020.

  1. Ny2018

    Ny2018 V.I.P & LF entusiast - Trofépoäng: 1 717

    Inlägg:
    3 808
    Mottagna gillanden:
    2 609
    Trofépoäng:
    1 717
    Blev medlem:
    19 juni 2018
    På något vis så ska det inte vara enkelt. Att sitta med alla inbetalningar är på ett sätt en påminnelse om skiten man satt sig i.
    Jag har en inbetalning till Kfm och visst det känns men jag har ändå kommit ganska lindrigt undan.
     
    Från ingenstans gillar detta.
  2. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Skuldsaneringen är en fantastisk institution. Är glad att den finns. Jag har själv ett ordnat liv tillsammans med min fru och numera ett bra jobb med en bra lön. Kommer dessutom att höja min årsinkomst med ytterligare ca 40 k i slutet på året pga. förändrade arbetsuppgifter och mer ansvar. Men jag har nästan alltid haft dålig ekonomi, där är vi alla lika oavsett ”bakgrund” eller olika resurser. Förutom nu, efter skuldsaneringen. Nu är det bra! Jag lärde mig verkligen massor under de 5 åren.

    Man kan ha hög inkomst men ändå dålig ekonomi. För min egen del har jag inget spelmissbruk (eller annat missbruk för den delen), ingen sjukdom fysiskt eller psykiskt men det var svårt när barnen var små, ekonomiskt, vi hade aldrig några pengar. Dåvarande frun (barnens mamma) jobbade deltid, själv hade jag ett lågavlönat heltidsjobb. Det blev inte några semestrar som tex resor utomlands. Det där med dålig ekonomi satt i under många år. Sanningen är ju, att har man inte råd att tex spara 2000 i månaden så har man heller inte råd med ett lån på 2000 i månaden.

    Min mamma gick bort för några månader sedan. Men hon hann i alla fall uppleva att jag blev klar med min skuldsanering, det känns i alla fall lite bra :) Jag firade slutet på betalplanen med att först bjuda henne på en fin restaurang och sedan min syster. Jag gifte mig samma år och köpte motorcykel. Klart att det ska firas! Det är fantastiskt att vara ”klar” :)
     
    hollygolightly, Lize, KassaKon och 1 annan gillar detta.
  3. KassaKon

    KassaKon V.I.P & LF entusiast - Trofépoäng: 697

    Inlägg:
    1 371
    Mottagna gillanden:
    808
    Trofépoäng:
    697
    Blev medlem:
    30 januari 2019
    Tack!
    Ja, snart i mål, men har nog den tuffaste tiden kvar. Omprövade för att maken fått jobb och jag löneökning och ska nu betala 18500 kr, vilket är en ökning med 6500. Maken fick löneutmätning direkt och får behålla 8500 och då har han kostnader för att ta sig till och från jobbet med bil. Slutsumman blir alltså ca 1000 kr mindre i plånboken än innan. Och utav de ca 10000 kr som vi får kvar efter boende och barnomsorg betalar jag också för en vuxen son (Hyra, el, mobil, internet på 5000kr och mat, han får klara sig på 1000kr). 4000kr kvar till vår el, internet, mobiler och mat. Inget får hända på dessa månader. Jag har t.o.m. slutat med min astmamedicin för att klara detta.
     
  4. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Håll ut. Det viktigaste i livet just nu är att bli klar med skuldsaneringen. Men oerhört tuff situation. Jag hade det oerhört tufft själv. De första 2 åren var det riktigt bra, gick upp i lön, stora höjningar. Skickade alltid in omprövning men fick behålla allt. Sen flyttade jag och min nuvarande fru ihop. Betalplanen höjdes till det dubbla! Jag hade därtill fått flera lönehöjningar, även det tillfället jag blev sambo (skickade alltid in omprövning), så det hände mycket samtidigt. Så där hade jag det i 3 år tills jag var klar. Höll på att inte klara oss då min fru själv har ansträngd ekonomi men inga betalningsanmärkningar eller sådana konsekvenser. Vi fick leva mycket på henne tyvärr, hon hade själv behövt sitt ekonomiska utrymme.

    Jag överklagade den enorma höjningen men förlorade. Skickade även in en JO-anmälan men den gav ingenting alls. Det var bara att kämpa på och 3 år är en fruktansvärt lång tid. Jag hade dock en livlina; jag kunde låna kontinuerligt av barnens mamma som förut haft dålig ekonomi men fått det betydligt bättre. Det var inga enorma summor varje gång men det pågick under lång tid, alla de 3 åren, eftersom jag fick. Blev skyldig henne en del tills betalplanen var klar. Det var en besvärlig situation som handlade om överlevnad, jag kunde heller inte berätta om att jag lånade av exet pga. en viss svartsjuka. Allt var bara jobbigt. Gissa om jag var glad när skuldsaneringen var klar! Det var alltid tufft men värt det.
     
  5. KassaKon

    KassaKon V.I.P & LF entusiast - Trofépoäng: 697

    Inlägg:
    1 371
    Mottagna gillanden:
    808
    Trofépoäng:
    697
    Blev medlem:
    30 januari 2019
    Grattis till att du klarade det!
    Jag har tyvärr ingen som kan hjälpa till med en endaste krona. Så mycket hänger på att jag förblir frisk nog att jobba. En enda sjukdag blir katastrof. Jag gör mitt bästa för att kämpa på!
     
    hollygolightly och Från ingenstans gillar detta.
  6. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Tack, det kändes enormt stort att komma ut i andra änden av tunneln. Det är bara alla vi som haft skuldsanering som vet ”hur allting är och känns”. Man är ju verkligen inte ”fri på riktigt” innan man är klar. Då som först kan man andas ut, leva sitt liv. Jag upplevde det som helt fantastiskt under det 1:a året att få den där chansen. Men efter 2-3 år var det riktigt tungt - och fortfarande så jäkla långt kvar! Skulle enkelt kunna skriva en bok om allt det där:)
     
    hollygolightly gillar detta.
  7. tigerkatten007

    tigerkatten007 V.I.P & LF entusiast - Trofépoäng: 947

    Inlägg:
    1 889
    Mottagna gillanden:
    1 318
    Trofépoäng:
    947
    Blev medlem:
    15 maj 2015
    Skriv en bok! Skulle hjälpa många som är eller är på väg dit eller allmänheten som nog inte förstår att detta kan hända ”vem som helst” och hur det påverkar en som person. Jag har förändrats mycket, både i positiv och negativ bemärkelse.
     
    hollygolightly gillar detta.
  8. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Ja vilka är vi..^^ jag försöker vara väldigt ödmjuk inför att jag själv hamnade rejält i klistret men slutligen tog mig igenom alltihop. Jag har haft stor tur, inte minst med skuldsaneringen.

    På tal om att äpplet inte faller långt från trädet, jag blev pappa tidigt (dock planerat bägge gångerna, vi hade bägge två fasta jobb, egen bostad etc). Jag har aldrig kunnat hålla i pengar. Däremot nu, efter att betalplanen gått i mål, tänker jag på ett annat sätt och försätter mig inte i något liknande igen. Visst, jag är ju fortfarande en människa och kan göra fel eller ta mindre bra beslut. Men jag lärde mig verkligen något under de 5 åren och jag tar ingenting för givet längre.

    Jo, ang mina barn, bägge söner har BRA koll på pengar och ekonomi. Jag behöver aldrig hjälpa dem ekonomiskt. Inte min förtjänst det lovar jag! Eller jo, jag var antagligen det avskräckande exemplet! Det är till och med så att jag frågar ibland, nu när jag äntligen har bra ekonomi: Behöver du pengar? Ska jag hjälpa dig med det där? (ekonomiskt) men det behövs aldrig.

    Å andra sidan, det rejält tragiska i det hela är ju att jag under de 5 åren, plus ett par år av löneutmätning dessförinnan, inte alls kunde hjälpa till med något ”extra” i pengaväg och att jag vet att mina pojkar flera gånger bad om saker under de åren jag inte kunde ”ge något”, ekonomiskt. Visst, jag gjorde allt i min makt, lånade privat av någon när det behövdes en cykel eller något stort, så gott det nu gick, men jag hade verkligen inga ekonomiska resurser. Säkert en stor anledning till att de idag aldrig frågar; de har blivit vana vid att jag aldrig kan hjälpa till. Den förlusten och sorgen är något jag får leva med.
     
    Luna gillar detta.
  9. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Tack. Långt svar: Har funderat mycket över det, att skriva något. Jag håller med om att man förändrats både positivt och negativt.

    Man måste komma ihåg att man lever under hård press och stress under skuldsaneringsåren. Det finns ingen som mår bra av det, vare sig med nya förbättrade regler eller inte. Men varje förbättring som kommer är ju av godo. Att inte längre behöva sitta med 30-40-100(?) olika inbetalningar och OCR-nummer, bankgiro, plusgiro och betala in till var och en av skulderna i 60 månader i sträck (med ständig risk för att 1 siffra blir fel) är en enorm skillnad.

    Momentet att helt i början av skuldsaneringen ringa runt till samtliga man hade skulder till och fråga på vilket sätt de ville ha betalt (bankgiro/plusgiro/OCR) var inte heller något man mådde direkt bättre av. För att inte tala om att man nu behåller en stor summa av sin lön under hela betalplanen. Än värre var det uppenbarligen ytterligare lite längre tillbaka, då man inte ens kom ”på grön kvist” omedelbart efter skuldsaneringen utan hade en betalningsanmärkning i ytterligare 3 år (tror jag) efter att betalplanen var klar. Det var ju mer en ”bestraffning” nästan, om man uttrycker sig så.

    Jag kan ärligt säga att jag nästan ständigt kände oro under de 5 åren. Leva med små, små marginaler, inte ”göra några fel” under hela delen (inte enbart vad gäller själva inbetalningarna i betalplanen), som eventuellt kunde äventyra betalplanen. Det för mycket på spel. Det gjordes ju studier för några få år sedan som visade att dödligheten bland de som får skuldsanering Är 33(?) gånger högre än bland andra. Då pratar vi inte ens om de som är evighetsgäldenärer utom om de som fått den här definitiva lösningen på sina problem. Stress och psykisk ohälsa. På ett sätt förlorade jag 5 år av mitt liv och ännu mer därtill, i form av priset man fått betala för sin psykiska hälsa. Visst det var självförvållat, jag försatte mig i den här situationen, även om det också fanns faktorer och andra personer som jag inte alls kunde ha någon kontroll över.
     
    Last edited: 24 juli 2020
  10. Från ingenstans

    Från ingenstans Kunnig medlem - Trofépoäng: 216

    Inlägg:
    224
    Mottagna gillanden:
    80
    Trofépoäng:
    216
    Blev medlem:
    21 juli 2020
    Det är sant, det är helt och hållet självförvållat och visst är det en påminnelse. I 5 år.
     
    Kpc gillar detta.

Dela sidan