Hej!
Jag tänkte dela med mig av min resa som nu äntligen har börjat kännas lättare, ser en väg framåt som är hanterbar och bara blir bättre!
Tänkte börja med lite bakgrund:
Kortfattat skulle man kunna säga att jag har de senaste 7 åren samlat på mig en skuldbörda tack vare en osund syn på pengar och med en naiv inställning att det löser sig sen! Tog min högskoleexamen 2014 och fick strax därefter min första tillsvidareanställning. Bra betalt och en trygg tillvaro, jag och min fru fick vårat första barn och vi flyttade till hus. Då vi levde på en lön + en föräldrapenning på lägsta nivå så hade vi inte ett överflöd av pengar, men med en inställning där att detta var ju bara tillfälligt, snart skulle vi ha två löner så levde vi lite över vår ekonomiska förmåga. Två bilar ansåg vi vara nödvändigt, renoveringar i huset gjordes, semestrar åktes på, för allt detta skulle vi ju kunna betala av senare med två löner. Två år senare föddes vårt andra barn, och 1,5 år efter det vårat tredje. Div. sjukskrivningar och annat under dessa år gjorde att vi inte ofta hade ens en full månadslön att leva på, dock fortsatte utgifterna. Någonstans i mitten där när fakturor och annat på delbetalning började ge ganska ohållbart höga månadskostnader så upptäckte man det "fantastiska" i att samla lån för att få ned månadskostnaden, och vips hade man ju flera tusen över varje månad, som man kunde spendera på annat. Man försökte aldrig se hela bilden att dessa lån skulle betalas över en längre tid och skulderna minskade aldrig, tvärt om. Det kom nya "nödvändiga" utgifter som gjorde att man samla ytterligare lån och en onda cirkeln började. I jakten på att sänka månadskostnaderna så ökade man på skuldsumman.
Medans barn nummer tre väntades så hände det värsta som kunde hända, jag vann en större summa pengar. Alla skulder löstes och man kom enkelt undan. Vilket bara gav syre till elden, det osunda förhållandet till pengar var ju lugnt, det löser sig sen, det var ju det vi sa!
Det fortsattes konsumeras lite över månadens inkomster, och ett nytt sätt att "lösa" detta på var upptäckt, det fortsatte att spelas! Det var ju så man skulle lösa det, igen. Ett intresse för aktier hade också väckts. Dock inte det sunda långsiktiga sparandet med en rimlig årlig avkastning, nej det var snabba aktieraketer och förhoppningsbolag. Och även där hände något dåligt, jag lyckades! Läste på ett forum om ett företag som skulle rusa vid rapport, gick in med ca 30-40 tusen, och på ca 2 veckor hade det gått upp runt 100% och jag cashade ut. Enkelt! I ungefär samma veva hade jag börjat kolla över månadsbudgeten, samlade lån och kände att nu har jag en summa över varje månad vi kan leva på, nu är det dags att sluta öka på skulderna. Men när pengarna som skulle lösa ett lån betalades ut , ca 200.000:-, så pytsade jag in det i ett förhoppnigsbolag. Skulle ju enligt min plan minst fördubblas och fler lån skulle lösas efter. Det rasade totalt, sålde med en förlust på 150.000:- (hade jag haft de kvar fortf hade jag i stort sett förlorat allt)
Sen efter det var skulderna självgående, lån samlades för att "släcka mindre bränder" och skulderna växte av sig själva! Jag och min fru valde att separera vid årskiftet nu och efter det, med helt eget ansvar över min ekonomi så kände jag att nu j**lar skulle jag ordna upp det här!
För ca. 1 år sedan hittade jag in på detta forum och där började vändningen.
Med ett tilltuffsat UC-betyg och blancolån på ca 1.000.000:- och ett bolån på 680.000:- började jag försöka hitta en plan att vända detta. Onödiga månadskostnader gjorde jag av med. Huset som stigit bra i värde skulle värderas upp och jag skulle baka in så mycket som möjligt i bolånet. Jag skulle vänta ut min förfrågningar och i september 2021 skulle jag ha bara tre FF kvar och ha amorterat ned så pass så att blancolån efter inbakning i bolånet skulle ligga under den magiska gränsen 500.000:-.
I början på maj nu var inte förutsättningarna optimala, mina deklarerade uppgifter för 2020 hade inte kommit in (vilket var bättre än 2019) samt mina FF låg fort högt (16 st), men jag tog kontakt med Nordea efter att ha läst mycket gott om de här på forumet.
Fick ett möte med en rådgivare, förklarade ALLT, hur jag hamnat i denna sits och min plan på hur det skulle ordnas, varför jag hade så många förfrågningar osv. Och de lyssnade verkligen. Berättade om min deklarerade inkomst som skulle vara på 500.000:- nu 2020, samt underskott som minskat till 70.000:-
Huset värderades till 1.400.000:- och Nordea tog emot mig med öppna armar! Fick bolån + resten i ett blancolån från Nordea på 3,95% ränta (ca 520.000
Mina förutsättningar när Nordea tog emot mig:
UC: 2,3%
Blanco: 1, 011 miljoner
Bolån 680.000:-
16 st förfrågningar
Underskott 120.000:-
Inkomst: 427.000:-
Inga utnyttjade krediter (outnyttjad kredit 45.000)
Överlycklig! Nu har jag en strikt månadsbudget, ett buffertsparande samt ett långsiktigt, och äntligen har stressen över den rasande ekonomin lagt sig!
Jag tänkte dela med mig av min resa som nu äntligen har börjat kännas lättare, ser en väg framåt som är hanterbar och bara blir bättre!
Tänkte börja med lite bakgrund:
Kortfattat skulle man kunna säga att jag har de senaste 7 åren samlat på mig en skuldbörda tack vare en osund syn på pengar och med en naiv inställning att det löser sig sen! Tog min högskoleexamen 2014 och fick strax därefter min första tillsvidareanställning. Bra betalt och en trygg tillvaro, jag och min fru fick vårat första barn och vi flyttade till hus. Då vi levde på en lön + en föräldrapenning på lägsta nivå så hade vi inte ett överflöd av pengar, men med en inställning där att detta var ju bara tillfälligt, snart skulle vi ha två löner så levde vi lite över vår ekonomiska förmåga. Två bilar ansåg vi vara nödvändigt, renoveringar i huset gjordes, semestrar åktes på, för allt detta skulle vi ju kunna betala av senare med två löner. Två år senare föddes vårt andra barn, och 1,5 år efter det vårat tredje. Div. sjukskrivningar och annat under dessa år gjorde att vi inte ofta hade ens en full månadslön att leva på, dock fortsatte utgifterna. Någonstans i mitten där när fakturor och annat på delbetalning började ge ganska ohållbart höga månadskostnader så upptäckte man det "fantastiska" i att samla lån för att få ned månadskostnaden, och vips hade man ju flera tusen över varje månad, som man kunde spendera på annat. Man försökte aldrig se hela bilden att dessa lån skulle betalas över en längre tid och skulderna minskade aldrig, tvärt om. Det kom nya "nödvändiga" utgifter som gjorde att man samla ytterligare lån och en onda cirkeln började. I jakten på att sänka månadskostnaderna så ökade man på skuldsumman.
Medans barn nummer tre väntades så hände det värsta som kunde hända, jag vann en större summa pengar. Alla skulder löstes och man kom enkelt undan. Vilket bara gav syre till elden, det osunda förhållandet till pengar var ju lugnt, det löser sig sen, det var ju det vi sa!
Det fortsattes konsumeras lite över månadens inkomster, och ett nytt sätt att "lösa" detta på var upptäckt, det fortsatte att spelas! Det var ju så man skulle lösa det, igen. Ett intresse för aktier hade också väckts. Dock inte det sunda långsiktiga sparandet med en rimlig årlig avkastning, nej det var snabba aktieraketer och förhoppningsbolag. Och även där hände något dåligt, jag lyckades! Läste på ett forum om ett företag som skulle rusa vid rapport, gick in med ca 30-40 tusen, och på ca 2 veckor hade det gått upp runt 100% och jag cashade ut. Enkelt! I ungefär samma veva hade jag börjat kolla över månadsbudgeten, samlade lån och kände att nu har jag en summa över varje månad vi kan leva på, nu är det dags att sluta öka på skulderna. Men när pengarna som skulle lösa ett lån betalades ut , ca 200.000:-, så pytsade jag in det i ett förhoppnigsbolag. Skulle ju enligt min plan minst fördubblas och fler lån skulle lösas efter. Det rasade totalt, sålde med en förlust på 150.000:- (hade jag haft de kvar fortf hade jag i stort sett förlorat allt)
Sen efter det var skulderna självgående, lån samlades för att "släcka mindre bränder" och skulderna växte av sig själva! Jag och min fru valde att separera vid årskiftet nu och efter det, med helt eget ansvar över min ekonomi så kände jag att nu j**lar skulle jag ordna upp det här!
För ca. 1 år sedan hittade jag in på detta forum och där började vändningen.
Med ett tilltuffsat UC-betyg och blancolån på ca 1.000.000:- och ett bolån på 680.000:- började jag försöka hitta en plan att vända detta. Onödiga månadskostnader gjorde jag av med. Huset som stigit bra i värde skulle värderas upp och jag skulle baka in så mycket som möjligt i bolånet. Jag skulle vänta ut min förfrågningar och i september 2021 skulle jag ha bara tre FF kvar och ha amorterat ned så pass så att blancolån efter inbakning i bolånet skulle ligga under den magiska gränsen 500.000:-.
I början på maj nu var inte förutsättningarna optimala, mina deklarerade uppgifter för 2020 hade inte kommit in (vilket var bättre än 2019) samt mina FF låg fort högt (16 st), men jag tog kontakt med Nordea efter att ha läst mycket gott om de här på forumet.
Fick ett möte med en rådgivare, förklarade ALLT, hur jag hamnat i denna sits och min plan på hur det skulle ordnas, varför jag hade så många förfrågningar osv. Och de lyssnade verkligen. Berättade om min deklarerade inkomst som skulle vara på 500.000:- nu 2020, samt underskott som minskat till 70.000:-
Huset värderades till 1.400.000:- och Nordea tog emot mig med öppna armar! Fick bolån + resten i ett blancolån från Nordea på 3,95% ränta (ca 520.000
Mina förutsättningar när Nordea tog emot mig:
UC: 2,3%
Blanco: 1, 011 miljoner
Bolån 680.000:-
16 st förfrågningar
Underskott 120.000:-
Inkomst: 427.000:-
Inga utnyttjade krediter (outnyttjad kredit 45.000)
Överlycklig! Nu har jag en strikt månadsbudget, ett buffertsparande samt ett långsiktigt, och äntligen har stressen över den rasande ekonomin lagt sig!