- Blev medlem
- 5 juni 2022
- Meddelanden
- 532
- Mottagna reaktioner
- 352
- Poäng
- 487
Jag har legat ganska lågt på detta forum angående dessa ämnen, men just nu känner jag att jag eventuellt kan bidra med lite reflektioner till dig,upplever att du söker kunskap.
Jag ber dig att läsa detta med ett öppet sinne och reflektera över det jag skriver.
Jag har läst några få av dina inlägg och utifrån dessa har jag uppfattat det som att du mår väldigt dåligt, både kring din situation i ditt spelmissbruk som påverkar ditt liv negativt, men även i dig själv.
Det verkar finnas en inre negativ självbild som påverkar det dagliga livet i stort, där gränsen mellan vem du är och vad du gör inte verkar finnas.
- Kan du se om det finns situation där du kände att du inte dög som den du är?
Jag kan lite under ytan ana att det finns en dynamik i din familjesituation kring dina föräldrar som kanske inte varit helt bra under din uppväxt. Finns det en möjlighet att du under din uppväxt haft föräldrar som inte varit helt närvarande och inkännande i dina känslor och ditt mående, där du inte fått stöd och stöttning när du behövt eller fått lära dig skillnaden mellan ditt värde och det du gör?
Jag ser att du har försökt ta tag i ditt mående och verkar ha gått i någon form av KBT och gruppsamtal, men att du ställer dig frågande till om detta fungerar överhuvudtaget. Samt att du verkar uppleva en hel del frustation kring vården kring dig, att ingen verkar vilja tänka "utanför boxen".
Min upplevelse är att du verkar vilja söka information men inte helt vet vart du ska vända dig, samt att du sitter lite fast i dig själv.
Jag vill att du ska veta, att jag är helt enig med dig, KBT är bra till mycket, men om kärnproblemet finns kvar kommer inte heller KBT hjälpa dig fullt ut.
Samma sak är det med min syn på gruppterapi där en grupp människor sitter och berättar om allt de varit med om, ja vist för stunden kan det kännas bra, lite lättare att dela med sig, öppna upp och det skapar möjligen en känsla av gemenskap.
Men helt ärligt, vem sjutton mår bättre av att berätta om dåliga saker och återuppleva det man varit med om?
Jag upplever att detta skapar oftast en stor stress på kroppen, att gå igenom det gång på gång.
Det är inte i själva upplevelsen problemet sitter, utan i kroppen. Det är kroppen som behöver läka inte upplevelsen i sig.
Hjärnans neuroanatomi och neurokemi påverkas av både biologiska och miljömässiga faktorer. Faktorer som genetik, näringsintag, stress och sociala relationer har avgörande roll i hur hjärnan formas i sin struktur och kemiska sammansättning.
Neurokemi och neuroanatomi är centralt för att påverka vårt beteende och mentala hälsa. Samtidigt kan våra beteenden och vår mentala hälsa påverka neurokemin och neuroanatomin, därför kan vi förändra hjärnans struktur och funktion över tid genom våra tankar, beteenden och erfarenheter.
Man kan behandla detta på flera olika sätt, genom farmakologiska behandling som direkt kan påverka hjärnans kemiska sammansättning genom att justera nivåerna av av neurotransmittorer och andra kemiska substanser.
Man kan försöka behandla med andra psykologiska aspekter genom tex KPT.
Eller... Så kan man försöka behandla det med kroppsbaserade metoder för att försöka hjälpa hjärnan återställa balansen och främja mental hälsa.
Detta gör även att när du är fast i din självbild om hur dålig du är, så fortsätter detta påverka din kropp. Du är fast i ett missbruk och en ekonomisk situation som skapar en ständig stress i kroppen. Detta påverkar inte bara hjärnans struktur utan ökar även risken för en hel rad olika hälsomässiga problem i framtiden.
Såg att du tidigare tog upp om att missbrukare har en förhöjd risk för självmord, tyvärr stannar inte siffrorna där.
Ska vi gå ner i grunden, så kan man säga att ACE (negativa barndomsupplevelser) ökar risken för missbruk eftersom toxisk stress kan förändra hjärnans utveckling och hur kroppen hanterar stress, vilket leder till sämre coping-mekanismer och en högre benägenhet att använda substanser eller någon form av missbruk för att hantera smärta eller stress.
Till de 10 Vanligaste ACEn räknas, Psykiskt våld, Fysiskt våld, Sexuellt våld, Känslomässig försummelse , Fysisk försummelse, Våld i hemmet, Missbruk hos en förälder, Psykisk ohälsa hos en förälder, Förälder i fängelse eller kriminalitet, Föräldrars skilsmässa eller separation.
Dessa är de 10 vanligaste, men det finns såklart andra ACEs tex mobbing i skolan. Forskning visar att har man mer än 3-4 Aces från barndomen är risken för bland 10 gånger för missbruk. Men även ökad risk för psykisk ohälsa och svårigheter med stressreglering i vuxen ålder. ökad risk för förtidig död, hjärt och kärlsjukdommar, autoimmuna sjukdomar osv.
Att förstå detta är inte samma sak som att ursäkta sitt beteende, men det kan vara ett viktigt steg mot att förstå varför man mår som man mår och varför vissa mönster är så svåra att bryta.
Det kan också öppna upp för nya vägar till hjälp och läkning.
Nu vill jag påpeka att jag inte _vet_ om just du kvalar in i detta, men funktionen är i grunden ändå den samme.
Enkelt sagt. - Jag tror du behöver förändra strukturen i din hjärna för att må bättre!
Så hur gör man då detta?
KBT - Det har du redan provat men tycker inte det fungerar och du verkar vilja testa lite andra metoder.
Min teori är att det inte fungerar, för att det inte kopplar samman allt du behöver koppla samman.
Så mina förslag är
Trauma anpassad yoga, för att hjälpa dig koppla samman dina känslor och din kropp, lära känna din kropp igen.
Låter kanske konstigt såhär, men när man genomgår stress under lång tid, så ställer kroppen in sig på att överleva, då är inte känslan i kroppen särskilt viktig.
Därför stänger kroppen av känslan. Så vad händer när du mår dåligt, när du inte vet hur du ska stanna i känslan och hantera det hela?
Risken ökar för att du tar till spelmissbruk eller andra destruktiva beteenden. Yogan är för att hjälpa din hjärna koppla samman sig med kroppen igen.
Sedan finns det andra behandlingsmetoder som EMDR terapi, som hjälper dig att "programmera" om hjärnan med hjälp av ögonrörelser.
En metod som inte går ut på att "gå till grunden" och sitta och prata igenom ditt liv och dina problem.
Detta aktiverar hjärnans bearbetningssystem (liknar REM-sömn), och minnet ”omlagras” så att den känslomässiga laddningen minskar.
Detta kan hjälpa dig med din dåliga självkänsla.
Behandlingar som EMDR, Brainspotting och SE kan hjälpa att bearbeta känslomässiga triggers som ofta leder till spel som ensamhet, skam, ilska, stress.
Neurofeedback (EEG-biofeedback) – ofta kallad neuroterapi Stärker impulskontroll och lugnar nervsystemet. Vilket kan vara ett bra komplement.
Inget av det här är snabba lösningar, men det finns reella möjligheter till förändring när man arbetar med både kropp och hjärna, inte bara tankarna. Det viktigaste är att du inte är “trasig” eller “hopplös” du bär på erfarenheter som format dig, men som också går att påverka.
Du har redan visat mod genom att söka hjälp och prata om det här. Det är ofta just där en verklig förändring börjar.
Jag ber dig att läsa detta med ett öppet sinne och reflektera över det jag skriver.
Jag har läst några få av dina inlägg och utifrån dessa har jag uppfattat det som att du mår väldigt dåligt, både kring din situation i ditt spelmissbruk som påverkar ditt liv negativt, men även i dig själv.
Det verkar finnas en inre negativ självbild som påverkar det dagliga livet i stort, där gränsen mellan vem du är och vad du gör inte verkar finnas.
- Kan du se om det finns situation där du kände att du inte dög som den du är?
Jag kan lite under ytan ana att det finns en dynamik i din familjesituation kring dina föräldrar som kanske inte varit helt bra under din uppväxt. Finns det en möjlighet att du under din uppväxt haft föräldrar som inte varit helt närvarande och inkännande i dina känslor och ditt mående, där du inte fått stöd och stöttning när du behövt eller fått lära dig skillnaden mellan ditt värde och det du gör?
Jag ser att du har försökt ta tag i ditt mående och verkar ha gått i någon form av KBT och gruppsamtal, men att du ställer dig frågande till om detta fungerar överhuvudtaget. Samt att du verkar uppleva en hel del frustation kring vården kring dig, att ingen verkar vilja tänka "utanför boxen".
Min upplevelse är att du verkar vilja söka information men inte helt vet vart du ska vända dig, samt att du sitter lite fast i dig själv.
Jag vill att du ska veta, att jag är helt enig med dig, KBT är bra till mycket, men om kärnproblemet finns kvar kommer inte heller KBT hjälpa dig fullt ut.
Samma sak är det med min syn på gruppterapi där en grupp människor sitter och berättar om allt de varit med om, ja vist för stunden kan det kännas bra, lite lättare att dela med sig, öppna upp och det skapar möjligen en känsla av gemenskap.
Men helt ärligt, vem sjutton mår bättre av att berätta om dåliga saker och återuppleva det man varit med om?
Jag upplever att detta skapar oftast en stor stress på kroppen, att gå igenom det gång på gång.
Det är inte i själva upplevelsen problemet sitter, utan i kroppen. Det är kroppen som behöver läka inte upplevelsen i sig.
Hjärnans neuroanatomi och neurokemi påverkas av både biologiska och miljömässiga faktorer. Faktorer som genetik, näringsintag, stress och sociala relationer har avgörande roll i hur hjärnan formas i sin struktur och kemiska sammansättning.
Neurokemi och neuroanatomi är centralt för att påverka vårt beteende och mentala hälsa. Samtidigt kan våra beteenden och vår mentala hälsa påverka neurokemin och neuroanatomin, därför kan vi förändra hjärnans struktur och funktion över tid genom våra tankar, beteenden och erfarenheter.
Man kan behandla detta på flera olika sätt, genom farmakologiska behandling som direkt kan påverka hjärnans kemiska sammansättning genom att justera nivåerna av av neurotransmittorer och andra kemiska substanser.
Man kan försöka behandla med andra psykologiska aspekter genom tex KPT.
Eller... Så kan man försöka behandla det med kroppsbaserade metoder för att försöka hjälpa hjärnan återställa balansen och främja mental hälsa.
Detta gör även att när du är fast i din självbild om hur dålig du är, så fortsätter detta påverka din kropp. Du är fast i ett missbruk och en ekonomisk situation som skapar en ständig stress i kroppen. Detta påverkar inte bara hjärnans struktur utan ökar även risken för en hel rad olika hälsomässiga problem i framtiden.
Såg att du tidigare tog upp om att missbrukare har en förhöjd risk för självmord, tyvärr stannar inte siffrorna där.
Ska vi gå ner i grunden, så kan man säga att ACE (negativa barndomsupplevelser) ökar risken för missbruk eftersom toxisk stress kan förändra hjärnans utveckling och hur kroppen hanterar stress, vilket leder till sämre coping-mekanismer och en högre benägenhet att använda substanser eller någon form av missbruk för att hantera smärta eller stress.
Till de 10 Vanligaste ACEn räknas, Psykiskt våld, Fysiskt våld, Sexuellt våld, Känslomässig försummelse , Fysisk försummelse, Våld i hemmet, Missbruk hos en förälder, Psykisk ohälsa hos en förälder, Förälder i fängelse eller kriminalitet, Föräldrars skilsmässa eller separation.
Dessa är de 10 vanligaste, men det finns såklart andra ACEs tex mobbing i skolan. Forskning visar att har man mer än 3-4 Aces från barndomen är risken för bland 10 gånger för missbruk. Men även ökad risk för psykisk ohälsa och svårigheter med stressreglering i vuxen ålder. ökad risk för förtidig död, hjärt och kärlsjukdommar, autoimmuna sjukdomar osv.
Att förstå detta är inte samma sak som att ursäkta sitt beteende, men det kan vara ett viktigt steg mot att förstå varför man mår som man mår och varför vissa mönster är så svåra att bryta.
Det kan också öppna upp för nya vägar till hjälp och läkning.
Nu vill jag påpeka att jag inte _vet_ om just du kvalar in i detta, men funktionen är i grunden ändå den samme.
Enkelt sagt. - Jag tror du behöver förändra strukturen i din hjärna för att må bättre!
Så hur gör man då detta?
KBT - Det har du redan provat men tycker inte det fungerar och du verkar vilja testa lite andra metoder.
Min teori är att det inte fungerar, för att det inte kopplar samman allt du behöver koppla samman.
Så mina förslag är
Trauma anpassad yoga, för att hjälpa dig koppla samman dina känslor och din kropp, lära känna din kropp igen.
Låter kanske konstigt såhär, men när man genomgår stress under lång tid, så ställer kroppen in sig på att överleva, då är inte känslan i kroppen särskilt viktig.
Därför stänger kroppen av känslan. Så vad händer när du mår dåligt, när du inte vet hur du ska stanna i känslan och hantera det hela?
Risken ökar för att du tar till spelmissbruk eller andra destruktiva beteenden. Yogan är för att hjälpa din hjärna koppla samman sig med kroppen igen.
Sedan finns det andra behandlingsmetoder som EMDR terapi, som hjälper dig att "programmera" om hjärnan med hjälp av ögonrörelser.
En metod som inte går ut på att "gå till grunden" och sitta och prata igenom ditt liv och dina problem.
Detta aktiverar hjärnans bearbetningssystem (liknar REM-sömn), och minnet ”omlagras” så att den känslomässiga laddningen minskar.
Detta kan hjälpa dig med din dåliga självkänsla.
Behandlingar som EMDR, Brainspotting och SE kan hjälpa att bearbeta känslomässiga triggers som ofta leder till spel som ensamhet, skam, ilska, stress.
Neurofeedback (EEG-biofeedback) – ofta kallad neuroterapi Stärker impulskontroll och lugnar nervsystemet. Vilket kan vara ett bra komplement.
Inget av det här är snabba lösningar, men det finns reella möjligheter till förändring när man arbetar med både kropp och hjärna, inte bara tankarna. Det viktigaste är att du inte är “trasig” eller “hopplös” du bär på erfarenheter som format dig, men som också går att påverka.
Du har redan visat mod genom att söka hjälp och prata om det här. Det är ofta just där en verklig förändring börjar.
Fattar också vad du menar och att det är tufft med jobbet. Har du sökt hjälp annars rekommenderar jag att göra det men du måste vara öppen för och vilja det också.