Att hamna i skuldfällan

[Squashen]

Det är klart att det finns snabba pengar men tänker man efter lite så inser man att insatserna/riskerna är för stora. Varför riskera familj och boende för att spela och kanske vinna lite? Förnöjsamhet är ett viktigt ledord i livet. Varför bryr sig om en massa pengar när man har en familj som bryr sig om en? De flesta blir nog inte från början kära/förtjusta i någon för att den har bara pengar. Jag skulle säga: SLUTA JAGA PENGAR vilket då förstås även inkluderar de snabba.
Som ensamstående utan barn förstår jag inte hur man kan välja spel och börsen framför sin familj. Om man kan lägga pengar och en massa tid på spel så prioriterar man inte sin familj, sen kan man med läpparnas bekännelse säga att man gör det men handlingar säger mer än tomma ord.

Det är en illusion. För om du nu lyckas få tag i snabba pengar så kommer du vilja ha mer och till slut har du troligtvis mindre än vad du startade med.

 

[Petnas]

Det är en illusion. För om du nu lyckas få tag i snabba pengar så kommer du vilja ha mer och till slut har du troligtvis mindre än vad du startade med.

Det handlar väl om att pengarna styr en och inte tvärtom. Konstigt att pengar styr en om man har massa andra saker i livet som borde vara mer värdefulla såsom familj och barn. Förnöjsamhet var ledordet.

 

[Doodles]

Det handlar väl om att pengarna styr en och inte tvärtom. Konstigt att pengar styr en om man har massa andra saker i livet som borde vara mer värdefulla såsom familj och barn. Förnöjsamhet var ledordet.

Allt är tveäggat. Har man familj osv vill man erbjuda det bästa och inte ta avkall på något. Har man ingen familj vill man göra det ännu mer för att fylla tomrummet istället. 'Tänk om man hade....'.

 

[Ny2018]

Tac

Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.

Tack för din berättelse verkligen gripande och också ångestframkallande.
Det bevisar hur lätt det är att hamna i skiten gång på gång. Du måste gå till grunden med varför du hamnar där gång på gång, få hjälp och behandling annars kommer du trilla dit om och om igen.

 

[Petnas]

Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.

Tänker att du mår dåligt för att du har ett beroende men kanske fr.a. för att lever med lögner och därav ett dåligt samvete.
1. Sök hjälp för ditt beroende.
2. Var helt ärlig med din sambo om hur allt förhåller sig.
3. Försök med ekonomisk hjälp från svärföräldrarna. En förutsättning för punkt 3 är förstås att punkt 1 och 2 är genomförs.

 

[Havregröt]

Streetspirit78,

Hur har det gått?

 

[Streetspirit78]

Jag har aldrig varit djupare under isen rent måendemässigt just nu och har helt enkelt inte haft orken att besvara era frågeställningar och funderingar. Jag återkommer till det men vill så länge bara tacka för era reaktioner. Det värmer i hjärtan och visar att det här forumet verkligen är något speciellt.

 

[Streetspirit78]

Följt dig på forumet sedan 2015.

Bra inlägg. Givande.

Du har inte funderat på skuldsanering?

Tack Terry, det värmer. Att ansöka om skuldsanering är ett alternativ eftersom jag inser att jag aldrig någonsin kommer bli skuldfri av en löneutmätning. Just nu tar jag dock sats och fattar mod om att prata med svärföräldrarna om ekonomisk hjälp.

 

[Streetspirit78]

Streetspirit78,

Hur har det gått?

Just nu försöker jag fatta mod till att berätta för min sambon om min situation och även prata med hennes föräldrar om ekonomisk hjälp. Brottas varje dag med den sugande känslan i magen som består av ångest, skam och förtvivlan. Parallellt med detta består min vardag av eviga telefonsamtal till olika inkassobolag för att förhandla om fryst ränta och avbetalningsplaner. På något sätt lyckas jag iaf hålla mig flytande.

 

[Doodles]

Just nu försöker jag fatta mod till att berätta för min sambon om min situation och även prata med hennes föräldrar om ekonomisk hjälp. Brottas varje dag med den sugande känslan i magen som består av ångest, skam och förtvivlan. Parallellt med detta består min vardag av eviga telefonsamtal till olika inkassobolag för att förhandla om fryst ränta och avbetalningsplaner. På något sätt lyckas jag iaf hålla mig flytande.

Du gör ett fantastiskt jobb med att hålla dig flytande. Håller alla tummar och tår att du får hjälp!