En helt oförtjänt avundsjuka.

[Krediternasjudas]

Blir aldrig avundsjuk. Däremot undrar jag ofta hur folk har råd.

Men så är jag så nyfiken så ibland kollar jag upp.
Som nyligen

En fin familj.
Ett barn
Tjusigt hem
Båda bra jobb
Så vad har de gjort bara iår?
Ena startar egen firma
Skaffar ny firmabil
EPA till 12 åringen (som inte ens får köra än)
En gammal finbil
Åh en ny husvagn. Dubbelaxlad. Typ nr 4 eller kanske i ordningen av husvagnar senaste åren..
Ah de drog och köpte massa nytt till husvagnen. Ja ni vet allt. Täcken, kuddar, porslin, osv
Resa till fjällen mm

Så kollar jag upp dem. På ratsit
Vist ena tjänar nästan 500, andra typ 350.
Båda har över -150 000 var i kapital
Åh ett J (J för anmärkning vid kronofogden).

De lever nog på ruinens kant.

Det kan ju finnas omständigheter som gör att man kan göra vissa grejer. Resa kanske det bjuds på eller att man känner någon, kostar inte lika mycket. EPA kan vara en present från mor/farförälder. Samma med husvagn etc...

 

[Frågvos]

Det kan ju finnas omständigheter som gör att man kan göra vissa grejer. Resa kanske det bjuds på eller att man känner någon, kostar inte lika mycket. EPA kan vara en present från mor/farförälder. Samma med husvagn etc...

Så kan det absolut vara.

Nu känner ju jag dessa. Så vet vem som köpt sakerna

Det jag ville få fram var att allt kanske inte är så bra som ytan visar. Ibland är det människor som lever på ruinens brant, som kanske inte mår så bra.
Då lever jag hellre fattigt och vet att jag har råd med mat, än att ha ångest varje månad över att ej ha råd att betala räkningarna.

Det finns många som lever med ordnad ekonomi. Däremot vet jag få av dessa som "skyltar" med nya saker i tid och otid. Deras köpt verkar vara mer genomtänkta.

De flesta jag ser som skyltar med alla köp. Verkar inte ha de så bra ställt som det många ggr verkar.

 

[Ny2018]

Hej...

Jag ville bara snacka av mig lite.
Jag genomgår en skuldsanering och siktar mot att bli klar med denna i maj, 2026.

Allt går fint och man lever inte ens på kanten, även om allt planeras vid inköpen.

Men så till ämnet.
En vän köpte sig en nyare bil igår och jag unnar honom verkligen denna bil, och jag har levt gott jag med. Alldeles för gott, kanske är det en bidragande orsak till vart jag befinner mig idag.

Men problemet är, att jag blev så svundsjuk. Inte enbart för att köpte den men också för att jag blev så påmind om att jag inte ens är i närheten av den friheten att kunna få göra de valen. Jag är 40 år och tanken är att vi ska leta hus efter avslutad skusa. Det är det min sambo längtar efter allra mest, och jag med.

Men just den där jantelagen....vi svenskar är ju avundsjuka på varandra naturligt sett men detta var något mer.

Är det någon som kan relatera? Alltså, jag vet att mina/våra val har lett oss till denna situation som är en chans i livet.

Men jag kände via hans köp en viss längtan....att inte vara "ekonomiskt omyndigförklarad"?.....

Jag har inte känt så en enda gång vad jag kan minnas beträffande att vara svartsjuk på andra.
Däremot har jag mellan varven känt mig skamfylld över situationen och att vara sedd som "bottenskrap".
Min drivkraft var dock att jag var lyckligt lottad över att få en skuldsanering utan att ha haft löneutmätning och att få en ny chans
Idag har jag köpt en bostadsrätt och har en bra bil och är så lycklig.
Din dag kommer.

 

[pala87]

Jag tänker tvärtom. Mer avundsjuk på personer som har lite utgifter och inga lån. Speciellt om någon säger att man inte behöver jobba så mycket pga det.

 

[tapetklister]

Jag har inte känt så en enda gång vad jag kan minnas beträffande att vara svartsjuk på andra.
Däremot har jag mellan varven känt mig skamfylld över situationen och att vara sedd som "bottenskrap".
Min drivkraft var dock att jag var lyckligt lottad över att få en skuldsanering utan att ha haft löneutmätning och att få en ny chans
Idag har jag köpt en bostadsrätt och har en bra bil och är så lycklig.
Din dag kommer.

Fina ord! ❤️

 

[tardus]

Jag är inte avundsjuk på materiella ting. Det jag är avundsjuk på är folk som inte slösat bort sina liv på missbruk och på att betala av lån.

Jag har blivit otroligt bitter pga det här.

This.

Mitt liv hade varit helt annorlunda. Ingen ångest och skit som man dras med dagligen. Går inte en sekund där jag inte tänker på ekonomin. En riktig självorsakad förbannelse.

 

[Snart_klar]

Jag tror nog att det där är en fas man går igenom.
Jag har gjort det. Jag har varit avundsjuk (dock ej missunnsam ... och jag tror man måste förstå att man kan vara avundsjuk utan att vara missunnsam) på vad andra har kunnat göra (och köp, men mest göra). Det har känts surt, orättvist, jävligt irriterande och väldigt ledsamt. Mycket har handlat om att jag har varit besviken på mig själv och att jag skäms över mig själv och riktar det utåt i form av avundsjuka. Och framförallt att den här "jävla, jävla, jävla skiten" har gjort att jag inte kunnat få mitt drömjobb och det har gjort att jag har varit avundsjuk på andra.

Så ... jag resonerar bara som så nu att känner jag mig avundsjuk någon gång så låter jag det vara så. Det är i mina ögon mänskligt. Det är missunnsamhet jag i så fall ska hålla ögonen på ... och missunnsam mot andra har jag tack och lov inte varit (för det är ju en typ av bitterhet). Sedan så ibland får jag öva mig i tacksamhet och det går ju lättare och lättare och lättare. Jag menar ... väldigt ofta kommer känslan till mig spontant om _hur_ tacksam jag är att jag har ett bra boende där jag kan sova tryggt, duscha, laga mat, komma hem till och bara vara utan bekymmer.

Det är så jag har det och ser på det gällande det med avundsjuka.

 

[Gunma]

Hej
Jag tycker det är ensamt pga vänner umgås mycket med sina familjer och reser.
Jag är singel med liten vovve som börjar bli lite grinig osäker.
Hur ska jag kunna hitta en kärlek som inte är dömande.
Hur berättar man sin historia.
Jag har varit ensam sen barnen var små och nu är de vuxna.
Bara mitt lönekontor vet min situation.
Min förra chef kunde jag prata med, hon slutade hos oss och lever tyvärr inte längre.

Hur hittar ni förstående vänner.

Hoppas kunna spara efter jag är klar om typ 4 år 2028 och ha lite pengar kvar inför pension.
Nu är ju nya åldern 68 år. Så 6 år till att jobba och vill inte leva ensam.

Hopp tro och kärlek utan skam

 

[Lasseman]

Jag ser skuldsatta som får sambos då och då. Väldigt ofta är det en annan skuldsatt man flyttar ihop med.

 

[Varitmedförr]

Då har de nåt gemensamt i varje fall...