Jag vet att detta är en viktig del, men jag kommer inte göra det. Jag har inte en egen familj utan det är mina föräldrar och bror som är min familj, och det går bara inte att jag berättar för dem eftersom det är jag som tar hand om alla.
Hej Betty! Kommer skriva rakt och ärligt utifrån min egen erfarenhet. Inte meningen att trivialisera hur det är att vara mitt i ett missbruk (var själv det innan jag lyckades bli spelfri). Hurusom, Har som många andra varit i din situation. Problemet med fortsatt spelande är att du aldrig kommer nöja dig. Spelar ingen roll hur mycket du vinner. Kroppen vill fortfarande uppleva kickarna igen. Den insikten fick mig tillslut att ta steget och bryta med spelandet, förhoppningsvis för alltid (spelfri sen sig 2017). Det kändes meningslöst när jag insåg att pengarna inte längre var den största drivkraften. Kan du hitta något som får dig att på riktigt bli less på allt och kasta in handduken, så kommer vinsten vara att ditt mående blir tusen gånger bättre (även om skuldsituationen kan vara skit). Du behöver också få hjälp så klart med ditt beroende, gå på spelmöten, kanske få någon att ta hand om ekonomin etc. Att prata med andra på spelmöten kring erfarenheter, känslor kring sitt mående etc är verkligen att rekommendera (hade själv inte klarat mig utan det).
Och sluta fokusera på hur länge du spelat börja fokusera på hur länge du inte spelar på istället. För att sitta tänka att man varit beroende så länge och att det inte går, då kommer du ingenstans. Tänk framåt istället. Att du vill sluta att du kan.
…och det är just därför jag inte söker hjälp längre eftersom detta är inställningen; att jag inte kan bli helt frisk om jag inte gör det. All fokus läggs på det. Jag förstår att det är extremt viktigt och jag skulle ge samma råd, men det är inte ett alternativ för mig att kunna berätta. Tyvärr. Jag kämpar på ändå.