- Blev medlem
- 27 Juli 2023
- Meddelanden
- 31
- Mottagna reaktioner
- 14
- Poäng
- 31
Känner med dig, men så skönt att du nått en punkt då du vill förändra.@Lilla-My Jag känner med dig! Får jag fråga vad som lett upp till situationen? För mig har det varit en seperation, flykt från ångest och spel. Jag väntar på löneutmätning. Tror och hoppas att den börjar som först i oktober. Jag kommer inte kunna söka skuldsanering fråns om 1 år eller 2, då min brytpunkt är nu, imorgon. Men jag hoppas verkligen att jag får igenom det om prognosen för att bli skuldfri blir lång.
Man blir tyvärr van av att leva i bergochdalbana och kaos, och när det slutar kan man först bli väldigt rastlös. Men jag tror att det går över med tiden, att man får lära sig hantera det.
Kämpa på du också!
Dåligt mående skulle jag ändå sammanfatta det hela för mig, mått psykiskt dåligt hela mitt vuxna liv även om jag utåt alltid har levt ett mycket städat liv, få som vet om hur dåligt jag mått. Den riktiga nedåtgående spiralen började för ett antal år sedan när jag började hjälpa en anhörig ekonomiskt som nu inte är i livet. Så det tog också hårt och bidrog väl.
Jag tycker du ska prova söka skuldsanering direkt. Jag gjorde det nu trots att jag släpper allt nu. Jag tror inte att jag får det, men det skadar ju inte att försöka. Annars får man ansöka på nytt. Jag har ju kommit till insikt att jag inte kommer bli kvitt skulderna på många många år ens med löneutmätning. Men antar att det ändå blir löneutmätning i ett par år först.
Jag mår så dåligt och vill aldrig hamna i den här situationen igen. Aldrig. Om jag kunde skulle jag leva på existensminimum utan KFM och bara klippa allt och betala, problemet är bara att det är helt omöjligt med alla räntor och avgifter. Och minimumbeloppen per månad är helt enkelt för stora tillsammans. Det bara går inte.
Hoppas det blir bra för dig till sist!