Hej!
Har under större delen av mitt liv levt med mycket ångest. Framförallt mycket ångest gällande utseende osv. Mycket komplex och höga krav på mig själv. Levde under många år med en kille som krävde att jag hade ”rätt” hårfärg, byggda naglar, ”rätt” stil, snygg kropp osv osv. Inte ens mina tår kunde han låta bli att kommentera. Dessa skulle för övrigt vara målade annars var man äcklig. På det så var han otrogen fler gånger än jag kan räkna och utsatte mig för allt möjligt jobbigt. Som att bjuda alla på fest utom mig?! Vi var unga absolut men detta satte sina spår. Finns även mycket annat som påverkat mig, allt ifrån barndomen till möjligtvis beroende genetik. Har såklart endast mig själv att skylla men detta är väl en del av förklaringen, hur det kunde bli såhär...
När jag blev 18 började jag köpa väldigt mycket på kredit.Min ekonomi var ändå ok fortfarande. Men det blev snabbt värre. Jävligt mycket värre. Konsumerade & konsumerade. Tog lån för att konsumera, tog sedan lån för att överleva/betala räkningar. Köpte saker för att må bra, när jag beställde kändes det som att jag hade något att se fram emot. Något som skulle göra mitt liv bättre. Sedan kom ”saken” & jag stoppade det i en låda och försökte hitta något annat att köpa. Dyra väskor,kläder, dyra hudvårdsprodukter, dyra hårprodukter, dyra jackor osv osv...ångest ångest ångest. Konstant ångest, sömnsvårigheter, panikgråt, social ångest, oro, rädsla, hopplöshet, meningslöshet. Depressioner & antidepressiva. Det är vad min sjukliga shopping ledde till. På det var jag även tvungen att jobba röven av mig. 7 dagar i sträck ibland. För att få in så mycket pengar som möjligt.
För några år sedan träffade jag en fantastisk kille efter att ha levt ensam i många år. Jag valde att berätta för honom att jag hade skulder och inte gick runt (förskönade såklart hela storyn). Han tvingade mig berätta för mina föräldrar. Sagt och gjort. Min mamma och hennes man tog det ”bra”. De valde att hjälpa mig direkt och samlade mina lån. Jag skulle skicka en summa till dem varje månad för att amortera. Dock förstod inte de och nog inte riktigt jag heller att jag var sjuk. Shoppingberoende (hur löjligt det än låter så fattar jag det nu). Så jag gjorde som alla missbrukade hade gjort. Fortsatte shoppa. Som aldrig förr. Lån och krediter. Dyra väskor, jackor och skit! Snabbt gick det. Fick börja sälja av allt. Oanvända saker såldes för hälften av vad jag köpte det för. Var tvungen, för att gå runt. Nu skulle jag ju även skicka en summa till mina föräldrar varje månad. Till slut kraschande jag. Jag låg hemma en kväll och kände att nu tar jag livet av mig... det blev aldrig så dock. Jag valde att berätta igen & jag krossade min mammas hjärta totalt. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Hon blev så ledsen och besviken. De anade ingenting. Fick ännu en gång sitta där med skammen och visa upp den totala röra jag orsakat. Jag som kunde haft ett underbart liv. Jag hade alla möjligheter. Jag kunde ha Pluggat, flyttat ihop med killen, bytt jobb, rest- vad fan som helst. Hade istället shoppat bort 500.000kr på egentligen ingenting (då jag fått sälja av för att ens överleva då alla lån och krediter har skyhöga räntor). Så nu var skulden med den till föräldrarna och det nya uppe i nästan en miljon. Jag spyr när jag tänker på det. Jag har förstört mitt liv!!!!!
Denna gången förstod vi alla att jag var sjuk. Att jag mådde dåligt. Att jag använt shopping för att döva alla hemska tankar och känslor av meningslöshet osv.
Jag pratar med psykolog varje vecka och har även pratat med en familjemedlem som levt med ett alkoholmissbruk som känner igen sig väldigt mycket i mina tankar och som kan förklara mycket för mig och hjälpa. Jag gör allt jag kan. Har inget sug att shoppa, endast en del rädsla för att inte räcka till och för att känna mig ful i somnar osv. Men att kunna sova och se på en film utan att sitta och räkna på hur man ska lyckas betala sina räkningar känns just nu underbart. Mina föräldrar ska nämligen samla mina lån ännu en gång. En sista gång...villkoret var dock att jag skulle ha en förvaltare.
Fick ordna med mycket intyg och annat men till slut gick det igenom. Jag har nu en förvaltare som är en mycket nära vän till familjen. Tanken är att min lön kommer in på förvaltarens konto, han betalar mina räkningar och på lånet mina föräldrar samlat och skickar sedan över fickpengar till mig. Detta är inte ordnat ännu då vi fick beslutet godkänt idag. Han har koll på mitt konto dagligen ändå.
Skulle idag logga in för att se mitt lönespec men kunde inte logga in med mitt bank id. Bankdosan funkade inte heller och inte heller mitt kort (Swedbank). Jag ringde min förvaltare och han tyckte det var väldigt konstigt då han absolut inte ville spärra mitt bank id (behöver det för psykologsamtal på kry bland annat).
Han ringde både överförmyndaren och tingsrätten och även de tyckte att det var konstigt då de inte informerar bankerna om detta!?! Nu till min fråga. Någon som vet om det kan vara så att Swedbank fått reda på att jag fått en förvaltare och då spärrat allt utan att ha varit i kontakt med oss (vi ska dit på måndag). Eller vad kan ha hänt? Är det en slump? Något som varit med om samma sak?
Blir också väldigt tacksam om nån som kanske känner igen sig i min problematik eller varit med om liknande osv vill berätta lite. Varför tror du att du blev shoppingmissbrukare? Hur är det att ha förvaltare? Undrar om allt. Tycker det är svårt att hitta någon som förstår eller känner igen sig när det gäller shoppingberoende.
Kan lova er att många runt mig tror att jag är en glad och snygg lyckad tjej. Men jag är allt annat än det... kan knappt förstå att detta är vad jag gjorde med mitt liv. Jag trodde aldrig detta skulle bli mitt öde.
Förlåt för en rörig text men är ganska rörig i huvudet just nu. Dock har jag inte sovit bättre än på många år.
Kram!
Har under större delen av mitt liv levt med mycket ångest. Framförallt mycket ångest gällande utseende osv. Mycket komplex och höga krav på mig själv. Levde under många år med en kille som krävde att jag hade ”rätt” hårfärg, byggda naglar, ”rätt” stil, snygg kropp osv osv. Inte ens mina tår kunde han låta bli att kommentera. Dessa skulle för övrigt vara målade annars var man äcklig. På det så var han otrogen fler gånger än jag kan räkna och utsatte mig för allt möjligt jobbigt. Som att bjuda alla på fest utom mig?! Vi var unga absolut men detta satte sina spår. Finns även mycket annat som påverkat mig, allt ifrån barndomen till möjligtvis beroende genetik. Har såklart endast mig själv att skylla men detta är väl en del av förklaringen, hur det kunde bli såhär...
När jag blev 18 började jag köpa väldigt mycket på kredit.Min ekonomi var ändå ok fortfarande. Men det blev snabbt värre. Jävligt mycket värre. Konsumerade & konsumerade. Tog lån för att konsumera, tog sedan lån för att överleva/betala räkningar. Köpte saker för att må bra, när jag beställde kändes det som att jag hade något att se fram emot. Något som skulle göra mitt liv bättre. Sedan kom ”saken” & jag stoppade det i en låda och försökte hitta något annat att köpa. Dyra väskor,kläder, dyra hudvårdsprodukter, dyra hårprodukter, dyra jackor osv osv...ångest ångest ångest. Konstant ångest, sömnsvårigheter, panikgråt, social ångest, oro, rädsla, hopplöshet, meningslöshet. Depressioner & antidepressiva. Det är vad min sjukliga shopping ledde till. På det var jag även tvungen att jobba röven av mig. 7 dagar i sträck ibland. För att få in så mycket pengar som möjligt.
För några år sedan träffade jag en fantastisk kille efter att ha levt ensam i många år. Jag valde att berätta för honom att jag hade skulder och inte gick runt (förskönade såklart hela storyn). Han tvingade mig berätta för mina föräldrar. Sagt och gjort. Min mamma och hennes man tog det ”bra”. De valde att hjälpa mig direkt och samlade mina lån. Jag skulle skicka en summa till dem varje månad för att amortera. Dock förstod inte de och nog inte riktigt jag heller att jag var sjuk. Shoppingberoende (hur löjligt det än låter så fattar jag det nu). Så jag gjorde som alla missbrukade hade gjort. Fortsatte shoppa. Som aldrig förr. Lån och krediter. Dyra väskor, jackor och skit! Snabbt gick det. Fick börja sälja av allt. Oanvända saker såldes för hälften av vad jag köpte det för. Var tvungen, för att gå runt. Nu skulle jag ju även skicka en summa till mina föräldrar varje månad. Till slut kraschande jag. Jag låg hemma en kväll och kände att nu tar jag livet av mig... det blev aldrig så dock. Jag valde att berätta igen & jag krossade min mammas hjärta totalt. Det gör ont i mig när jag tänker på det. Hon blev så ledsen och besviken. De anade ingenting. Fick ännu en gång sitta där med skammen och visa upp den totala röra jag orsakat. Jag som kunde haft ett underbart liv. Jag hade alla möjligheter. Jag kunde ha Pluggat, flyttat ihop med killen, bytt jobb, rest- vad fan som helst. Hade istället shoppat bort 500.000kr på egentligen ingenting (då jag fått sälja av för att ens överleva då alla lån och krediter har skyhöga räntor). Så nu var skulden med den till föräldrarna och det nya uppe i nästan en miljon. Jag spyr när jag tänker på det. Jag har förstört mitt liv!!!!!
Denna gången förstod vi alla att jag var sjuk. Att jag mådde dåligt. Att jag använt shopping för att döva alla hemska tankar och känslor av meningslöshet osv.
Jag pratar med psykolog varje vecka och har även pratat med en familjemedlem som levt med ett alkoholmissbruk som känner igen sig väldigt mycket i mina tankar och som kan förklara mycket för mig och hjälpa. Jag gör allt jag kan. Har inget sug att shoppa, endast en del rädsla för att inte räcka till och för att känna mig ful i somnar osv. Men att kunna sova och se på en film utan att sitta och räkna på hur man ska lyckas betala sina räkningar känns just nu underbart. Mina föräldrar ska nämligen samla mina lån ännu en gång. En sista gång...villkoret var dock att jag skulle ha en förvaltare.
Fick ordna med mycket intyg och annat men till slut gick det igenom. Jag har nu en förvaltare som är en mycket nära vän till familjen. Tanken är att min lön kommer in på förvaltarens konto, han betalar mina räkningar och på lånet mina föräldrar samlat och skickar sedan över fickpengar till mig. Detta är inte ordnat ännu då vi fick beslutet godkänt idag. Han har koll på mitt konto dagligen ändå.
Skulle idag logga in för att se mitt lönespec men kunde inte logga in med mitt bank id. Bankdosan funkade inte heller och inte heller mitt kort (Swedbank). Jag ringde min förvaltare och han tyckte det var väldigt konstigt då han absolut inte ville spärra mitt bank id (behöver det för psykologsamtal på kry bland annat).
Han ringde både överförmyndaren och tingsrätten och även de tyckte att det var konstigt då de inte informerar bankerna om detta!?! Nu till min fråga. Någon som vet om det kan vara så att Swedbank fått reda på att jag fått en förvaltare och då spärrat allt utan att ha varit i kontakt med oss (vi ska dit på måndag). Eller vad kan ha hänt? Är det en slump? Något som varit med om samma sak?
Blir också väldigt tacksam om nån som kanske känner igen sig i min problematik eller varit med om liknande osv vill berätta lite. Varför tror du att du blev shoppingmissbrukare? Hur är det att ha förvaltare? Undrar om allt. Tycker det är svårt att hitta någon som förstår eller känner igen sig när det gäller shoppingberoende.
Kan lova er att många runt mig tror att jag är en glad och snygg lyckad tjej. Men jag är allt annat än det... kan knappt förstå att detta är vad jag gjorde med mitt liv. Jag trodde aldrig detta skulle bli mitt öde.
Förlåt för en rörig text men är ganska rörig i huvudet just nu. Dock har jag inte sovit bättre än på många år.
Kram!
Senast ändrad:
Önskar bara att min lön var högre så jag kunde ta mig ur min situation och sedan kunna tjäna ihop pengarna själv om jag vill ha något. Kommer aldrig mer handla något på kredit efter detta.
Hoppas verkligen du får ordning på det denna gång.