Även om jag håller med övriga här om att det inte är den bästa vägen att gå, så respekterar jag att du vill välja din egen väg. Jag vet själv hur svårt det är att berätta, även om jag har kunnat göra det nu för mina allra närmaste åtminstone efter ett långt spelmissbruk. Att vi reagerar är för att vi vet hur mycket svårare det är att bli spelfri på egen hand, men det är klart att vi stöttar dig ändå oavsett hur du gör och hoppas verkligen att du lyckas.
En tanke bara, det finns ju viss hjälp du kan söka utan att blanda in familj mm. Att ha någon som kan ha insyn i din ekonomi hade definitivt varit det bästa, men om inte det känns som en möjlighet för dig just nu kanske du kan kontakta kommunen i alla fall och se om du kan få behandling för ditt spelberoende. Ring till vårdcentral, socialtjänst osv och berätta som det är, så får du reda på vilka möjligheter som finns. Om det finns självhjälpsmöten på Spelberoendes förening eller motsvarande där du bor, kan jag rekommendera dig att gå dit också. Det gör du helt anonymt utan att någon behöver få reda på det. Det har hjälpt mig otroligt mycket att träffa andra i samma situation, det ger mig hopp att se att många faktiskt har lyckats vända sina liv och kommit ur missbruket, att gå dit regelbundet påminner mig om hur dåligt jag mådde när jag spelade.
Jag hoppas att du kan berätta för dina närmaste så småningom, även om det är väldigt jobbigt. Reaktionerna från min familj blev väldigt annorlunda än jag trodde. Ja, de var sårade och besvikna, men också väldigt stöttande. Jag tror att du skulle känna dig lättad efteråt om du väl kom till beslutet att berätta, åtminstone för någon till att börja med som kan finnas där som ett stöd, men tills du gör det önskar jag dig all lycka till!!
Kom ihåg att när man väl har blivit spelberoende så kan man inte längre spela sunt, man kan inte sätta in en liten summa och tro att det stannar där. Man tappar kontrollen... Håll dig för allt i världen borta från allt vad casinospel heter!
