nu känns det tungt

[skyatnight]

Senaste dagarna över helgen har det varit en sån där dag då allt känns tungt och omöjligt, varför ska man kämpa liksom. Dels så är det ständiga oron över avslag trots inledande, mest pga "nya skulder". Sen är det Försämringskassan som tar knäcken på mig helt och hållet. Jag är utmattad och fibro på det och orkar knappt se folk om dagarna, men har ett super special anpassat jobb genom arbetsgivaren som gör att jag faktiskt fixar jobba 50%. Nu så ska det krabbas med min sjukersättningsansökan för att jag inte fått kicken, harvat mig genom arbetsförmedlingen, samhall etc etc etc i jakt på ett "särskilt anpassat arbete". Är det inte good enough att man redan har ett? Undrar egentligen hur mycket vi skattebetalare förlorar på idioti. De kan väl lika gärna skicka hit nån och se vad jag gör här, men nej det går inte. Lika illa är det i kommunen jag jobbar i. En kollega jag delar kontor med behövde för ett år sedan ett skrivbord. Det stod 5-6 stycken nere i hallen redo att slängas och på frågan "får vi ta ett för vi behöver?" så nej de ska kastas. Ni måste beställa. Hon fick ett skrivbord först för en månad sen. Varför kunde vi inte bara burit upp ett skrivbord en trapp så hade det varit klart?

Ok, det var en parantes om skrivbordet. Känns bara otroligt tungt att krångla med Försämringskassan. Ingen vits att be läkaren om hjälp heller för det är ständigt olika och de läser inte ens i journalen verkar det som för de är helt clueless varje gång jag kommer förfortsatt sjukskrivning. När det inte finns ork till nånting om dagarna, hur ska man då orka med myndigheter? Kf har varit absolut bäst att ha att göra med när jag ringt om utslag, delgivningar osv osv.

Det känns som jag har hamnat i en mardrömssituation som jag för 10 år sedan aldrig skulle kunna tro jag någonsin skulle hamna i. Kanske inte ens för 5 år sedan. Det är så mycket som hänger på att få godkänd skuldsanering, att få lite människovärde tillbaka.

 

[Annhha]

Senaste dagarna över helgen har det varit en sån där dag då allt känns tungt och omöjligt, varför ska man kämpa liksom. Dels så är det ständiga oron över avslag trots inledande, mest pga "nya skulder". Sen är det Försämringskassan som tar knäcken på mig helt och hållet. Jag är utmattad och fibro på det och orkar knappt se folk om dagarna, men har ett super special anpassat jobb genom arbetsgivaren som gör att jag faktiskt fixar jobba 50%. Nu så ska det krabbas med min sjukersättningsansökan för att jag inte fått kicken, harvat mig genom arbetsförmedlingen, samhall etc etc etc i jakt på ett "särskilt anpassat arbete". Är det inte good enough att man redan har ett? Undrar egentligen hur mycket vi skattebetalare förlorar på idioti. De kan väl lika gärna skicka hit nån och se vad jag gör här, men nej det går inte. Lika illa är det i kommunen jag jobbar i. En kollega jag delar kontor med behövde för ett år sedan ett skrivbord. Det stod 5-6 stycken nere i hallen redo att slängas och på frågan "får vi ta ett för vi behöver?" så nej de ska kastas. Ni måste beställa. Hon fick ett skrivbord först för en månad sen. Varför kunde vi inte bara burit upp ett skrivbord en trapp så hade det varit klart?

Ok, det var en parantes om skrivbordet. Känns bara otroligt tungt att krångla med Försämringskassan. Ingen vits att be läkaren om hjälp heller för det är ständigt olika och de läser inte ens i journalen verkar det som för de är helt clueless varje gång jag kommer förfortsatt sjukskrivning. När det inte finns ork till nånting om dagarna, hur ska man då orka med myndigheter? Kf har varit absolut bäst att ha att göra med när jag ringt om utslag, delgivningar osv osv.

Det känns som jag har hamnat i en mardrömssituation som jag för 10 år sedan aldrig skulle kunna tro jag någonsin skulle hamna i. Kanske inte ens för 5 år sedan. Det är så mycket som hänger på att få godkänd skuldsanering, att få lite människovärde tillbaka.

Förstår din uppgivenhet inför alla käppar i hjulet som dessutom är så onödigt men så har vi det i detta byråkratiska samhälle. Var ändå stolt för att du kämpar och inte ger upp♥️ Håller med dig, för tre år sedan trodde inte jag heller att jag skulle sitta här med en miljon skuld, skuldsanering och ett spelberoende. Helt sjukt men fakta att så blev mitt liv. Men.. jag har varit spelfri i 5 månader, pratat om mitt spelberoende på radion, gått ut på Facebook och berättat om mitt spelberoende. Så jag är faktiskt stolt över det jag gör nu och det jag har gjort tidigare har jag givetvis skam och skuldkänslor för och det får jag leva med men det får inte ta över mitt liv.
Så ge inte upp, du kommer framåt även om det tar tid...

 

[Självkontroll]

Senaste dagarna över helgen har det varit en sån där dag då allt känns tungt och omöjligt, varför ska man kämpa liksom. Dels så är det ständiga oron över avslag trots inledande, mest pga "nya skulder". Sen är det Försämringskassan som tar knäcken på mig helt och hållet. Jag är utmattad och fibro på det och orkar knappt se folk om dagarna, men har ett super special anpassat jobb genom arbetsgivaren som gör att jag faktiskt fixar jobba 50%. Nu så ska det krabbas med min sjukersättningsansökan för att jag inte fått kicken, harvat mig genom arbetsförmedlingen, samhall etc etc etc i jakt på ett "särskilt anpassat arbete". Är det inte good enough att man redan har ett? Undrar egentligen hur mycket vi skattebetalare förlorar på idioti. De kan väl lika gärna skicka hit nån och se vad jag gör här, men nej det går inte. Lika illa är det i kommunen jag jobbar i. En kollega jag delar kontor med behövde för ett år sedan ett skrivbord. Det stod 5-6 stycken nere i hallen redo att slängas och på frågan "får vi ta ett för vi behöver?" så nej de ska kastas. Ni måste beställa. Hon fick ett skrivbord först för en månad sen. Varför kunde vi inte bara burit upp ett skrivbord en trapp så hade det varit klart?

Ok, det var en parantes om skrivbordet. Känns bara otroligt tungt att krångla med Försämringskassan. Ingen vits att be läkaren om hjälp heller för det är ständigt olika och de läser inte ens i journalen verkar det som för de är helt clueless varje gång jag kommer förfortsatt sjukskrivning. När det inte finns ork till nånting om dagarna, hur ska man då orka med myndigheter? Kf har varit absolut bäst att ha att göra med när jag ringt om utslag, delgivningar osv osv.

Det känns som jag har hamnat i en mardrömssituation som jag för 10 år sedan aldrig skulle kunna tro jag någonsin skulle hamna i. Kanske inte ens för 5 år sedan. Det är så mycket som hänger på att få godkänd skuldsanering, att få lite människovärde tillbaka.

 

[Självkontroll]

När du gick igenom arbetsförmedlingen och Samhall, gjordes detta under tiden du jobbade 50% ? Sökte du en helt ny tjänst eller bara på 50 % ?
Anledningen att jag frågar för sitter i liknande sits, i januari kommer min arbetsförmåga ställas inför hela arbetsmarknaden, det gäller 25%. Har fibro + två andra diagnoser som påverkar min arbetsförmåga. Är villig att arbeta 75% vilket jag gör oxå på ren jävla envishet. Jobba är det enda jag gör med mitt liv resten av tiden spenderar jag sängliggandes ... hade önskat 50% sjukersättning men kan knappt få igenom 25% sjukskrivning.
Min arbetsplats är tillräckligt anpassad i mins ögon och där finns inget arbete jag hade klarat på 100,
Min läkare säger att jag aldrig kommer få 25% sjukersättning eftersom ingen får det nuförtiden, men sen samtidigt så har vi aldrig testat att ansöka om det... jag tänker göra det nu i januari!

Förstår din frustration, uppgivenhet och hopplöshet!
Sist jag gick ifrån min läkare tänkte jag, detta är inte lönt, livet är meningslöst jag har ingen plats i detta samhället, jag orkar inte kämpa längre... känns som mitt liv inte är värt något om jag inte kan jobba heltid. Jag känner mig totalt utlämnad, ensam och som om ingen tar mig och min sjukdom på allvar!

Massa styrkekramar till dig och till alla andra som kämpar
❤️

 

[Ny2018]

Livet är inte lätt. Det är svårt att se ljuset då man har motgång efter motgång.
Även om det är svårt så försök fokusera på saker som är positiva i ditt liv. Gör saker som du tycker om och var snäll mot dig själv.
Jag har varit med om mycket skit i livet och har aldrig satt mig själv i fokus. Därav jag idag sitter med skulder på 1.4 miljoner, en utmattningsdepression och många förlorade år. Jag försöker ändå se det positiva i det hela och idag är jag i fokus inte alla andra. ( bortsett från min dotter). Jag väntar på besked om skuldsanering och får jag den beviljad så ska resten av mitt liv levas enbart för min egen skull.
Det kan bara bli bättre och tillsammans är vi på väg dit. -

 

[Annhha]

Önskar verkligen att du få skuldsanering beviljad. Känner med dig♥️

 

[Ny2018]

Önskar verkligen att du få skuldsanering beviljad. Känner med dig♥️

Om det var till mig så tusen tack.

 

[Annhha]

Om det var till mig så tusen tack.

Absolut, av hela mitt hjärta♥️

 

[Ny2018]

Absolut, av hela mitt hjärta♥️

Vad snäll du är.❤️

 

[skyatnight]

Förstår din uppgivenhet inför alla käppar i hjulet som dessutom är så onödigt men så har vi det i detta byråkratiska samhälle. Var ändå stolt för att du kämpar och inte ger upp♥️ Håller med dig, för tre år sedan trodde inte jag heller att jag skulle sitta här med en miljon skuld, skuldsanering och ett spelberoende. Helt sjukt men fakta att så blev mitt liv. Men.. jag har varit spelfri i 5 månader, pratat om mitt spelberoende på radion, gått ut på Facebook och berättat om mitt spelberoende. Så jag är faktiskt stolt över det jag gör nu och det jag har gjort tidigare har jag givetvis skam och skuldkänslor för och det får jag leva med men det får inte ta över mitt liv.
Så ge inte upp, du kommer framåt även om det tar tid...

Vilket jätte jobb du gör! Du är verkligen stark som är så öppen om spelberoendet. Så klart du ska vara stolt och att du nu gör det bästa du kan av livet, viktigt att kunna förlåta sig själv också. Jag har vid nått korkat tillfälle funderat på att testa lite nätspel, men jag har kronisk otur/kass på allt spel som handlar om pengar och har som tur är den insikten.

 

[skyatnight]

När du gick igenom arbetsförmedlingen och Samhall, gjordes detta under tiden du jobbade 50% ? Sökte du en helt ny tjänst eller bara på 50 % ?
Anledningen att jag frågar för sitter i liknande sits, i januari kommer min arbetsförmåga ställas inför hela arbetsmarknaden, det gäller 25%. Har fibro + två andra diagnoser som påverkar min arbetsförmåga. Är villig att arbeta 75% vilket jag gör oxå på ren jävla envishet. Jobba är det enda jag gör med mitt liv resten av tiden spenderar jag sängliggandes ... hade önskat 50% sjukersättning men kan knappt få igenom 25% sjukskrivning.
Min arbetsplats är tillräckligt anpassad i mins ögon och där finns inget arbete jag hade klarat på 100,
Min läkare säger att jag aldrig kommer få 25% sjukersättning eftersom ingen får det nuförtiden, men sen samtidigt så har vi aldrig testat att ansöka om det... jag tänker göra det nu i januari!

Förstår din frustration, uppgivenhet och hopplöshet!
Sist jag gick ifrån min läkare tänkte jag, detta är inte lönt, livet är meningslöst jag har ingen plats i detta samhället, jag orkar inte kämpa längre... känns som mitt liv inte är värt något om jag inte kan jobba heltid. Jag känner mig totalt utlämnad, ensam och som om ingen tar mig och min sjukdom på allvar!

Massa styrkekramar till dig och till alla andra som kämpar
❤️

Det ska inte underlättas att jobba för oss som mår dåligt. Jag var nära att få sparken för jag var helt icke funktionsduglig som ssk, var fortfarande tokutmattad efter lite över 1 års heltidssjukskrivning. Lyckades bli omplacerad till ett fantastiskt jobb där all möjlig hänsyn är tagen, jag tror att enda jobbet som skulle vara bättre än detta är det som han i Falun kommun hade (han gick hemma och lyfte lön för han var släkt med chefen). Jag har alltså inte ställts mot hela arbetsmarknaden. Nu är hr inkopplat, den som omplacerade mig tyckte det var ren idioti att sparka nån bara för att göra försäkringskassan glad. Fick ganska mycket stöd av henne så idag känns det lite bättre. Satt hos psykologen och babblade mig också, det var ganska mycket fokus på det du själv säger... att de få gångerna som allt känns helt meningslöst för mig är efter läkarbesöken. Nu är det ny läkare igen nästa vecka. Mitt förtroende för läkare har störtdykt sen jag blev sjukskriven. Det pratas om fibro, me/cfs osv osv, men de tyckeri inte det är nån vits att göra mer för Försäkringskassan är enligt dom nöjd med utmattning. Det är bara ett byråkratiskt spel känns det som där folk som mår dåligt hamnar i kläm. Hoppas det löser sig för dig, det är min egen stora skräck (efter att kf ska ta bilen) att bli utslängd på arbetsmarknaden, det skulle sänka mig totalt i botten igen.

 

[skyatnight]

Livet är inte lätt. Det är svårt att se ljuset då man har motgång efter motgång.
Även om det är svårt så försök fokusera på saker som är positiva i ditt liv. Gör saker som du tycker om och var snäll mot dig själv.
Jag har varit med om mycket skit i livet och har aldrig satt mig själv i fokus. Därav jag idag sitter med skulder på 1.4 miljoner, en utmattningsdepression och många förlorade år. Jag försöker ändå se det positiva i det hela och idag är jag i fokus inte alla andra. ( bortsett från min dotter). Jag väntar på besked om skuldsanering och får jag den beviljad så ska resten av mitt liv levas enbart för min egen skull.
Det kan bara bli bättre och tillsammans är vi på väg dit. -

Jag brukar vara positiv och kämpa på i ur och skur fast alla "friska" ligger helt däck. Nu i helgen var det tungt, idag känns det bättre. Du gör helt rätt som lägger fokus på dig och din dotter, gör du det så kan du sen lägga fokus på andra. Jag har insett att det är inte egoistiskt att sätta på sig själv andningsmasken först, för efter det kan du fokusera på andra. Har själv gett och gett och gett till andra och därför satt mig där jag sitter nu. Vet inte hur mitt liv kommer se ut efter en eventuell skuldsanering, men jag har klargjort hemma att jag lånar inte en krona till oavsett. Det får stå och falla om det är så. Jag jobbar i alla fall på att lägga mer fokus på mig själv, men det är svårt. Det är inte lätt med relationer, inte svart eller vitt, skilsmässa eller inte. Ganska slut i huvudet efter dessa dagarna, får ligga lite lågt på skrivandet för det känns som det mest blir massa svammel.

 

[Ny2018]

Det känns som att du och jag har en liknande bakgrund.
Nej, relationer är inte svarta el vita men det finns en gräns för allt.
Jag har levt med en spel och alkoholmissbrukare men även med en son som genom åren ” utnyttjat” mig känslomässigt så att jag inte kunde/vågade säga nej. För lite mer än ett år sedan så var min gräns nådd.
Det blev bara så uppenbart. Han är mitt barn men han är inget barn. Han är vuxen och måste ta sitt ansvar liksom jag. Han åkte ut på gatan och jag gjorde honom hemlös. Sen rasade jag efter alla års press och ångest.
Jag vill aldrig mer göra om resan men den var nödvändig. Idag är jag på väg mot en ljusare framtid och jag älskar mig själv och sätter mig själv först.
Jag är så långt ifrån den tjejen som stod vid kanten på perrongen beredd att hoppa då allt var svart.
Det är värt att kämpa och vända blicken framåt istället för bakåt där det svarta fanns.
Kram på dig.❤️

 

[Annhha]

Vilket jätte jobb du gör! Du är verkligen stark som är så öppen om spelberoendet. Så klart du ska vara stolt och att du nu gör det bästa du kan av livet, viktigt att kunna förlåta sig själv också. Jag har vid nått korkat tillfälle funderat på att testa lite nätspel, men jag har kronisk otur/kass på allt spel som handlar om pengar och har som tur är den insikten.

Snälla, testa aldrig. Blir så ledsen för varje människa som går ner sig i detta. Finns så mycket annat i livet som ger så mycket mer.

 

[skyatnight]

Det känns som att du och jag har en liknande bakgrund.
Nej, relationer är inte svarta el vita men det finns en gräns för allt.
Jag har levt med en spel och alkoholmissbrukare men även med en son som genom åren ” utnyttjat” mig känslomässigt så att jag inte kunde/vågade säga nej. För lite mer än ett år sedan så var min gräns nådd.
Det blev bara så uppenbart. Han är mitt barn men han är inget barn. Han är vuxen och måste ta sitt ansvar liksom jag. Han åkte ut på gatan och jag gjorde honom hemlös. Sen rasade jag efter alla års press och ångest.
Jag vill aldrig mer göra om resan men den var nödvändig. Idag är jag på väg mot en ljusare framtid och jag älskar mig själv och sätter mig själv först.
Jag är så långt ifrån den tjejen som stod vid kanten på perrongen beredd att hoppa då allt var svart.
Det är värt att kämpa och vända blicken framåt istället för bakåt där det svarta fanns.
Kram på dig.❤️

Det låter som du har haft mycket att kämpa med. Själv är jag gift med en vars medberoende till sina psyksjuka föräldrar påverkar våran relation väldigt mycket då jag själv är den konflikträdda sorten som vill folk ska må bra. Ingen toppen mix tyvärr. Vad bra att du mår bättre nu och ser en bra framtid för dig, hoppas verkligen din skuldsanering går igenom så du alla möjligheter till att må bra.

Senaste veckan har varit kaos och jag har haft fullt upp med klassiskt utmattningsbeteende. Känner inte igen jobbarkompisar, försöker låsa upp andra bilar på parkeringen, kör vilse i stan, tappar ord och orkar knappt se folk på vykort ens. Sover sover sover. Läkarbesök igen på måndag och borde kanske gå ner till 25% ett tag om det går, men vågar inte krångla med inkomsten i detta med skuldsaneringsansökan. Ska jag vara ärlig med handläggaren och säga hur det är? De behöver inte räkna om, van leva under minimum ändå och det är bara för några veckor säkert i så fall.

 

[skyatnight]

Snälla, testa aldrig. Blir så ledsen för varje människa som går ner sig i detta. Finns så mycket annat i livet som ger så mycket mer.

Nä kommer aldrig testa. Det är hjärnspöken bara.

 

[Ny2018]

Det låter som du har haft mycket att kämpa med. Själv är jag gift med en vars medberoende till sina psyksjuka föräldrar påverkar våran relation väldigt mycket då jag själv är den konflikträdda sorten som vill folk ska må bra. Ingen toppen mix tyvärr. Vad bra att du mår bättre nu och ser en bra framtid för dig, hoppas verkligen din skuldsanering går igenom så du alla möjligheter till att må bra.

Senaste veckan har varit kaos och jag har haft fullt upp med klassiskt utmattningsbeteende. Känner inte igen jobbarkompisar, försöker låsa upp andra bilar på parkeringen, kör vilse i stan, tappar ord och orkar knappt se folk på vykort ens. Sover sover sover. Läkarbesök igen på måndag och borde kanske gå ner till 25% ett tag om det går, men vågar inte krångla med inkomsten i detta med skuldsaneringsansökan. Ska jag vara ärlig med handläggaren och säga hur det är? De behöver inte räkna om, van leva under minimum ändå och det är bara för några veckor säkert i så fall.

Ärlighet varar ju längst och det kommer ju fram i slutändan. Jag tycker att du ska berätta.

Jag kände länge att det var på gång men kämpade emot. En dag på väg till jobbet ( jobbar 6,5 mil bort) när jag var nästan framme så körde jag in i bilen framför som stoppat för ett rödljus. Jag vaknade till och insåg att jag inte kommer ihåg något från jag körde hemifrån tills jag körde in i bilen. Allt var bortraderat och jag hade inte uppfattat rödljuset el bilen framför. När jag kom hem den natten så skrev jag på mina vårdkontakter och bad om en tid. Fick en tid på måndagen ( detta var lördag natt.) Sen fick jag hjälp.