Orka kämpa vidare eller släppa allt. Om du berättar mer om hur din situation ser ut med lån och månadsbelopp samt vilken inkomst du har så underlättar det att ge tips.
Hej, förstår din oro. Har varit i samma situation men med spelmissbruk som orsak. Du behöver först söka hjälp för ditt beroende. Sen behöver du samla mod till dig och berätta igen för din man. Även om det känns som det sämsta tänkbara och omöjligt så behöver han få veta situationen. Om du tar tag i missbruket och är helt ärlig så har du gjort det du kan för stunden. Pengar betyder en del men finns annat som betyder mer
Tack för orden! Jag har cirka 750.000 kr i lån. Lön 32.000 kr innan skatt. Värsta lånen är lumify och vivus. Nu när räntorna gått upp ökade våra boendekostnader med 7000 kr månaden samt mina egna räntor steg. Jag skattejämkar redan. Min plan är att ta tag i att fråga mina föräldrar om hjälp. De har pengar och jag vet att de skulle hjälpa mig på något vis. Kanske stå med på ett stort bättre lån, förskott på framtida arv eller så, men att våga fråga? skäms så mycket.
Lägg skamkänslorna åt sidan, de gör ingen nytta just nu. Att du har föräldrar som skulle kunna hjälpa dig är guld värt. 750 k är inte så mkt ändå.
Så är det! Jag måste sluta shoppa! Men vart får man hjälp? Jag är så trött på att jaga lån och pengar hela tiden. Helt sjukt. Min man är SÅ ekonomisk och så kommer jag, har inte en krona sparat och är 39 år. Helt sjukt. Hur kunde det bli såhär
Ja jag måste berätta, på något vis. Men framförallt måste jag sluta shoppa. Älskar dyrt, dyra kläder, dyr inredning , älskar kicken, helt stört
Ja jag förstår hur du tänker men utan hjälp nu kommer lånen gå t inkasso och ja vidare därifrån. Men första steget är att berätta och så får jag ta det därifrån. Ska söka hjälp
Nja inte mycket. Tyvärr. Redan sålt mycket.
Stort tack för bra tips! Jag ska kolla där. Känns så jobbigt att ta första steget bara.
Har du kommit ur ditt beroende, hur gjorde du?
Nja, egentligen inte helt inser jag. Jag har nog inte ens riktigt reflekterat över det som ett beroende tidigare. Men det är det ju (nog). För mig handlar det mest om att jag dras till att "samla" på saker. Serietidningar, filmer, TV-spel, böcker, vinylskivor osv
Mitt beteende påminner mycket om ditt. Köper i perioder, nästan maniskt. Sen perioder då jag ”sköter” mig. Sen börjar det om. Samla lån, jaga lån, sälja saker. Men nu är jag så trött på detta beteende. Vill kunna köpa saker för mina egna pengar , inte lån.
Har insett att sökande efter samlingslån också känns som en typ av ”beroende”. När man har fått ett samlingslån som räddar situationen (tyvärr tillfälligt) har känslan av enorm glädje infunnit sig och man känner sig, som du säger, rik. Även väntandet på erbjudanden är lite beroendeframkallande
Precis. Då känner man så rik och då lättad. Men det är i förlängningen ännu värre.
Ja, precis så funkar det för mig också och jag känner exakt lika. Får vara slut på det beteendet nu
. En sak som funkar bra för mig är att (försöka) bygga upp ett litet sparande, en sorts buffert. Som alla andra alltid nämner är det ju bra att ha för oförutsägbara utgifter. En praktisk funktion alltså. Men för mig är det ännu viktigare mentalt. Fick jag in lite pengar tidigare brände jag dem i princip direkt. Jag hade inget "sammanhang" för dem, visste inte riktigt vad jag skulle ha för glädje av dem, så de fick omvandlas till roliga prylar istället. Nu tänker jag mer att 500 kr tex ju blir en fin tegelsten i min lilla sparbyggnad jag bygger. Har inte kommit så långt ännu, men det är ett helt nytt tänk för mig som känns väldigt bra (sånt som de flesta andra lär sig fatra redan i lågstadiet alltså) Bra tänk. Och jag är likadan med pengar, har alltid sen barnsben varit dålig med pengar trots bra uppväxt med föräldrar som har ett sunt tänk och lärt ut detsamma. Mina syskon ekonomiska men jag.. nej inte ett dugg. Säljer massor nu och det är skönt. Även om allt går t räkningar . Just nu.Ja, precis så funkar det för mig också och jag känner exakt lika. Får vara slut på det beteendet nu
Ja, precis, håller verkligen med. Att vänta in anbud ger mig nästan samma rush som vid en spännande auktion på ebay eller så. Man sitter som på nålar och väntar in anbud och efteråt känner man sig antingen som king of the world (vann auktionen/lyckades samla allt till 4% på en storbank!) eller uppgivet som universums största loser (förlorade auktionen/inte ens Banko vill erbjuda mig en fjärdedel till 32 procents ränta). På slutet har det mest blivit det senare för mig när jag sökt via Lendo och det var faktiskt ett wake-up-call som funkar för mig. Nu jävlar är det illa och måste styras upp typ
Precis! Blir som ett rus och så ja härligt när erbjudande kommer. Sist var det bara Banky som erbjöd mig och den känslan.. så skamligt. Och det var ett uppvaknande.Ja, precis, håller verkligen med. Att vänta in anbud ger mig nästan samma rush som vid en spännande auktion på ebay eller så. Man sitter som på nålar och väntar in anbud och efteråt känner man sig antingen som king of the world (vann auktionen/lyckades samla allt till 4% på en storbank!) eller uppgivet som universums största loser (förlorade auktionen/inte ens Banko vill erbjuda mig en fjärdedel till 32 procents ränta). På slutet har det mest blivit det senare för mig när jag sökt via Lendo och det var faktiskt ett wake-up-call som funkar för mig. Nu jävlar är det illa och måste styras upp typ
Det är intressant med ens bakgrund i sammanhanget. Kanske inte minst att den inte alltid spelar så stor roll för hur man blir i tex ekonomiskt hänseende. Jag har nog följt i minas spår. Båda mina föräldrar var/är (mamma lever ännu) de finaste och mest kärleksfulla man kan tänka sig, men katastrofala ekonomiskt. Pappas pengar gick vad jag minns mest till vin, cigaretter och krogbesök och mamma försökte mest lappa ihop allt med dåliga lån. Minns att jag redan i högstadietiden i mitten av 80-talet var "medberoende" och gick hem och gömde undan räkningarna från Finax och allt vad de giriga Instituten med megaräntor hette på den tiden så inte pappa skulle se dem när han kom hem. Hon var nog en av de första som fick skuldsanering, kämpade järnet för det på 90-talet minns jag. Så jag är lite likadan. Men utan alkohol och cigaretter. Dålig konsumtion och ännu sämre lösningar för att betala för "festen"
Ja många gånger är det nog så, just beroendeproblem oavsett vad kan gå i ”arv”. Så man kan ju undra vart mitt kommer ifrån.Det är intressant med ens bakgrund i sammanhanget. Kanske inte minst att den inte alltid spelar så stor roll för hur man blir i tex ekonomiskt hänseende. Jag har nog följt i minas spår. Båda mina föräldrar var/är (mamma lever ännu) de finaste och mest kärleksfulla man kan tänka sig, men katastrofala ekonomiskt. Pappas pengar gick vad jag minns mest till vin, cigaretter och krogbesök och mamma försökte mest lappa ihop allt med dåliga lån. Minns att jag redan i högstadietiden i mitten av 80-talet var "medberoende" och gick hem och gömde undan räkningarna från Finax och allt vad de giriga Instituten med megaräntor hette på den tiden så inte pappa skulle se dem när han kom hem. Hon var nog en av de första som fick skuldsanering, kämpade järnet för det på 90-talet minns jag. Så jag är lite likadan. Men utan alkohol och cigaretter. Dålig konsumtion och ännu sämre lösningar för att betala för "festen"
Jag tänker att socialt beroende lätt kan gå i arv, men att vi ju inte är för evigt fördömda utan kan bli "friska" från det med tid, övning och förändringar i inställningar och prioriteringar. Och du ska absolut inte lasta dig själv för att ha hamnat i en sorts konsumtionsberoende. Hela (i alla fall stora delar av det) samhället idag är ju uppbyggt på en sorts konsumtionshets med reklam och marknadsföring i tusentals olika varianter och ständiga erbjudanden att låna mer och mer och mer
Ja samhället är verkligen uppbyggt på så vis. Och kan man hantera det så fine, men jag lockas in och dras med. Men idag är det black friday och kommer för första gången inte klicka hem en enda sak.
Samma här faktiskt! Första gången jag inte kollat alla sms, pop-ups, mail osv som dyker upp och inte sitter på CDON osv och ständigt uppdaterar "timmens deal" för att göra "fynd" som fyller upp Qliro-krediten så man får kämpa ända till midsommar med att betala bort eländet. Blir inga nya hörlurar (-alltid bra att ha), en drös filmer (jag aldrig hinner se) eller allmänt random stuff (-är ju lika bra att köpa julklappar redan nu när det är så "bra" priser). Känns väldigt lugnt och skönt faktiskt, tycker vi ska vara lite stolta
Bra jobbat du med! Så starkt att inte ge efter och klicka hem massor. Julklapparna är jag redan klar med- så skönt!Samma här faktiskt! Första gången jag inte kollat alla sms, pop-ups, mail osv som dyker upp och inte sitter på CDON osv och ständigt uppdaterar "timmens deal" för att göra "fynd" som fyller upp Qliro-krediten så man får kämpa ända till midsommar med att betala bort eländet. Blir inga nya hörlurar (-alltid bra att ha), en drös filmer (jag aldrig hinner se) eller allmänt random stuff (-är ju lika bra att köpa julklappar redan nu när det är så "bra" priser). Känns väldigt lugnt och skönt faktiskt, tycker vi ska vara lite stolta
3-4 år är inte så nytt. Men som du sa i tidigare inlägg, så kan huset ni äger vara ett hinder för beviljad skuldsanering. Äger ni tillsammans? Hur mycket är den värd samt hur mycket är huset belånad?
Vi äger det ihop. En bostadsrätt som är ett radhus. Lån på 2.6 milj och värt cirka 3.4 milj.
Tyvärr är min känsla att den kommer utmätas då det finns ett försvarbart övervärde i huset även om du bara äger halva. Dock vet man ju aldrig samt så är det upp till borgenärerna ifall de vill att huset ska utmätas.
Ja det är nog så. Därför är det inte aktuellt med skuldsanering.
Dock kan den även utmätas vid tillgångsutredning ifall du släpper skulderna till kronofogden
Jo tanken är den. Men det är så tufft. Vågar inte.