Så lycklig

[Kimsan72]

De blir så när man får skuldsanering då sjunker det beloppet man betalar in om man har löneutmätning, när löneutmätningen fortgår så betalar man in så kan lever på existensminimum de är verkligen inget roligt alls det

Jo, men det var ju en ytterst påtaglig skillnad...

Jag hade oxå först löneutmätning och betalade då en tusenlapp mer än vad jag idag gör med skuldsanering...

 

[Mjau 74]

Och min man betalar ungefär samma som när han hade löneutmätning, så nej sån skillnad har jag aldrig hört det blir...

 

[Luna]

Ringde Wasa kredit. Det är som att prata med en vägg. Hjälpte ingenting alls. Det ville inte ens gå med på en avbetalningsplan. Enligt henne kunde man då låta det gå till inkasso och där kan man eventuellt göra en betalningsplan.
What? I mina öron låter det helt korkat.
tänkte att mitt X kunde få chansen betala det. Och göra rätt för sig.
Lånet var på 320””” tkr och är nere på 182””” 3900 i månaden.
Har någon gjort så för släppa till inkasso sedan gör en avbetalningsplan där?

 

[KassaKon]

Har ni skuldsanering?

Jag har skuldsanering och betalar in 18500 kr/månad. Min man har löneutmätning och får allt utom ca 8500 utmätt.

 

[KassaKon]

Det var mycket och betala in du måste ha rätt bra lön då om de anser du kan betala så mycket varje månad?

Jo, har ca 54000.

 

[KassaKon]

De blir så när man får skuldsanering då sjunker det beloppet man betalar in om man har löneutmätning, när löneutmätningen fortgår så betalar man in så kan lever på existensminimum de är verkligen inget roligt alls det

Jag fick ingen större skillnad mot utmätnig. En summa till buffert bara.

 

[KassaKon]

Ringde Wasa kredit. Det är som att prata med en vägg. Hjälpte ingenting alls. Det ville inte ens gå med på en avbetalningsplan. Enligt henne kunde man då låta det gå till inkasso och där kan man eventuellt göra en betalningsplan.
What? I mina öron låter det helt korkat.
tänkte att mitt X kunde få chansen betala det. Och göra rätt för sig.
Lånet var på 320””” tkr och är nere på 182””” 3900 i månaden.
Har någon gjort så för släppa till inkasso sedan gör en avbetalningsplan där?

Kan inte ens påminna mig om att vårt lån hos Wasa kredit någonsin hamnade hos inkasso. Det var sett lånet som stjälpte mig totalt och gick till kronofogden på några få veckor bara. Och med den otrevligaste människan ever som ringde och sa att man faktiskt ska betala på sina lån före allt annat. Han var nog lite i blåsväder för att han hade beviljat det lånet på det sättet som det blev. Var restlånet efter makens husförsäljning med förlust.

 

[Luna]

Kan inte ens påminna mig om att vårt lån hos Wasa kredit någonsin hamnade hos inkasso. Det var sett lånet som stjälpte mig totalt och gick till kronofogden på några få veckor bara. Och med den otrevligaste människan ever som ringde och sa att man faktiskt ska betala på sina lån före allt annat. Han var nog lite i blåsväder för att han hade beviljat det lånet på det sättet som det blev. Var restlånet efter makens husförsäljning med förlust.

Wasa personalen är generellt roligt otrevliga. Försökte dumförklarar mig om att det viktigt att betala jo jag vet vad det viktigt. Men kan man inte så kan man inte. Enligt dom skulle detta 100 dagar till den går till inkasso. Men mitt x kommer o betala skiten. Jag går i bak och måste priorers hyra o barnen.

 

[Från ingenstans]

Grattis! Jag hade skuldsanering 2012 tom början på 2017. Är inte skuldfri, dvs jag har lån och krediter, men som jag har råd att ha. Har haft turen att ha fått höjd inkomst till det dubbla sedan inledningen av skuldsaneringen 2012. Jag skjuter aldrig på räkningar eller betalar för sent. Jag tänkte aldrig sluta låna men definitivt sluta ta lån jag inte har ekonomiskt utrymme för. Lärde mig massor under de 5 åren. Det är fantastiskt att få den chansen att bli helt skuldfri och komma på grön kvist. Men det är också tufft att ha en betalplan i 5 år. Jag blev sambo under skuldsaneringstiden och gifte mig så småningom, att bli sambo blev rena mardrömmen vad gäller betalplanen, den ökade något enormt. Önskar dig i alla fall lycka till nu!

 

[Från ingenstans]

Såg mitt namn i poit i dag, känns som en Sten har lättat från mitt lilla hjärta och man kan börja leva ett liv om 5 år lite drygt

Jag såg att jag klantigt nog svarat på ett annat inlägg som visade sig vara från 2019, jag är ju trots allt ny på forumet, så jag postar det här istället, för de som undrar ”hur det blir” med kreditbetyg och annat när skuldsaneringen till slut är klar.

Jag var klar med min skuldsanering i början av 2017. Det var ett stort ögonblick att se hur uc-betyget förändrades på min uc, det hände nämllgen inte ”på en gång” för min del. Under tiden skuldsaneringen pågick stod det: ”Kreditbetyg kan inte visas, personen är föremål för skuldsanering”, har jag för mig? Kollade min uc natten (efter midnatt) till dagen då skuldsaneringen skulle vara avslutad. Först fick jag inte upp någonting. Efter ett par timmar såg det väldigt konstigt ut med diverse olika färger, som om sidan höll på att byggas om.

Runt kl 6 på morgonen kunde jag läsa mitt kreditbetyg som var 0,5; ”du har mycket bra kreditvärdighet” Årsinkomst nu knappt 500 000 kr, då hade jag lägre, ca 420 000 kr. Som sagt, man har ju varken lån, krediter eller förfrågningar efter en skuldsanering så förutsättningarna är ju för en gångs rätt jämförbara i jämförelse med nu när man har ett kreditbetyg sedan några år. Har du en schysst inkomst och inte snart går i pension så får du en schysst start.

Dock är jag tämligen övertygad om, angående kreditupplysningen, att ”alla fattar” att man haft en skuldsanering i 5 år med tanke på hur kreditupplysning ser ut när man genomfört sin betalplan. Minns inte i detalj, bara kreditbetyget, men det står ju liksom ingenting, man har ingen historik, alllt är gallrat som det ska vara efter 5 år. Men samtidigt kanske ”klart misstänkt” i kreditgivarnas ögon, föreställer jag mig, att ha ett så ”fläckfritt” förflutet.

 

[KassaKon]

Jag såg att jag klantigt nog svarat på ett annat inlägg som visade sig vara från 2019, jag är ju trots allt ny på forumet, så jag postar det här istället, för de som undrar ”hur det blir” med kreditbetyg och annat när skuldsaneringen till slut är klar.

Jag var klar med min skuldsanering i början av 2017. Det var ett stort ögonblick att se hur uc-betyget förändrades på min uc, det hände nämllgen inte ”på en gång” för min del. Under tiden skuldsaneringen pågick stod det: ”Kreditbetyg kan inte visas, personen är föremål för skuldsanering”, har jag för mig? Kollade min uc natten (efter midnatt) till dagen då skuldsaneringen skulle vara avslutad. Först fick jag inte upp någonting. Efter ett par timmar såg det väldigt konstigt ut med diverse olika färger, som om sidan höll på att byggas om.

Runt kl 6 på morgonen kunde jag läsa mitt kreditbetyg som var 0,5; ”du har mycket bra kreditvärdighet” Årsinkomst nu knappt 500 000 kr, då hade jag lägre, ca 420 000 kr. Som sagt, man har ju varken lån, krediter eller förfrågningar efter en skuldsanering så förutsättningarna är ju för en gångs rätt jämförbara i jämförelse med nu när man har ett kreditbetyg sedan några år. Har du en schysst inkomst och inte snart går i pension så får du en schysst start.

Dock är jag tämligen övertygad om, angående kreditupplysningen, att ”alla fattar” att man haft en skuldsanering i 5 år med tanke på hur kreditupplysning ser ut när man genomfört sin betalplan. Minns inte i detalj, bara kreditbetyget, men det står ju liksom ingenting, man har ingen historik, alllt är gallrat som det ska vara efter 5 år. Men samtidigt kanske ”klart misstänkt” i kreditgivarnas ögon, föreställer jag mig, att ha ett så ”fläckfritt” förflutet.

Men det finns ju folk som inte tar lån till något annat än boendet. Och som inte handlar på faktura och inte heller byter abonnemang och sånt. Speciellt om man har en hög inkomst med. Men visst, jag har också undrat om det kommer att se misstänkt ut med en helt ren UC när min skuldsanering är slut och jag vill ta ett bolån.

 

[Från ingenstans]

Men det finns ju folk som inte tar lån till något annat än boendet. Och som inte handlar på faktura och inte heller byter abonnemang och sånt. Speciellt om man har en hög inkomst med. Men visst, jag har också undrat om det kommer att se misstänkt ut med en helt ren UC när min skuldsanering är slut och jag vill ta ett bolån.

Du kommer nog inte få några problem med bolån. Utan skulder, förfrågningar, anmärkningar får man trots allt ett bra uc-betyg

 

[Kimsan72]

Du kommer nog inte få några problem med bolån. Utan skulder, förfrågningar, anmärkningar får man trots allt ett bra uc-betyg

Exakt. Har läst om flertalet inne på Fattiga Riddare med avslutade skuldsaneringar som har kunnat få bland annat just bolån.

Några har till och med nämnt att dom blivit erbjudna lån från banker vars skulder ingått i deras skuldsaneringar...

 

[Från ingenstans]

Exakt. Har läst om flertalet inne på Fattiga Riddare med avslutade skuldsaneringar som har kunnat få bland annat just bolån.

Några har till och med nämnt att dom blivit erbjudna lån från banker vars skulder ingått i deras skuldsaneringar...

Det stämmer, att man rentav får erbjudande från de man betalat till i en skuldsanering. Det här är belagt med så mycket skuld och skam, att inte vara en fullvärdig medborgare. All den där oron. Först före skuldsaneringen och sedan under tiden man har den. 5 år, det är lång tid, det blir normalitet och ens vardag. Man mår långt ifrån bra under de 5 åren, det är lätt att oroa sig för att allt ska skita sig innan saneringen hunnit bli klar. Det är ju så ”stort”.

När jag skulle påbörja min skuldsanering fick man själv ringa runt till alla borgenärer och fråga hur de ville ha betalt; plusgiro/bankgiro? OCR-nummer? Och jag hade runt 30-35 olika skulder. De flesta var jättetrevliga men inte alla. En del tyckte uppenbarligen att man var en riktigt dålig människa. Ganska mycket förödmjukelse. Nu behöver man inte göra det längre; man betalar bara till 1 enda ”inbetalning” så sköter Kronofogden resten och man har 2 betalningsfria månader per år. Bra, till och med fantastiskt! Så det finns hopp

 

[KassaKon]

Det stämmer, att man rentav får erbjudande från de man betalat till i en skuldsanering. Det här är belagt med så mycket skuld och skam, att inte vara en fullvärdig medborgare. All den där oron. Först före skuldsaneringen och sedan under tiden man har den. 5 år, det är lång tid, det blir normalitet och ens vardag. Man mår långt ifrån bra under de 5 åren, det är lätt att oroa sig för att allt ska skita sig innan saneringen hunnit bli klar. Det är ju så ”stort”.

När jag skulle påbörja min skuldsanering fick man själv ringa runt till alla borgenärer och fråga hur de ville ha betalt; plusgiro/bankgiro? OCR-nummer? Och jag hade runt 30-35 olika skulder. De flesta var jättetrevliga men inte alla. En del tyckte uppenbarligen att man var en riktigt dålig människa. Ganska mycket förödmjukelse. Nu behöver man inte göra det längre; man betalar bara till 1 enda ”inbetalning” så sköter Kronofogden resten och man har 2 betalningsfria månader per år. Bra, till och med fantastiskt! Så det finns hopp

Jag hade typ 97 olika borgenärer att jaga rätt på. Fick inte tag i alla så därför saknas några småbelopp som skulle ha betalats in under de första månaderna. Valde att efter omprövningen bara betala ett belopp till kronofogdens betalservice istället för ca 30 olika belopp per månad som det blev till sist. Sån skillnad det blev att sätta sig med räkningarna helt plötsligt. Har det mesta annat på autogiro eller e-faktura så det är bara 2-3 manuella inbetalningar nu.

 

[Från ingenstans]

Jag hade typ 97 olika borgenärer att jaga rätt på. Fick inte tag i alla så därför saknas några småbelopp som skulle ha betalats in under de första månaderna. Valde att efter omprövningen bara betala ett belopp till kronofogdens betalservice istället för ca 30 olika belopp per månad som det blev till sist. Sån skillnad det blev att sätta sig med räkningarna helt plötsligt. Har det mesta annat på autogiro eller e-faktura så det är bara 2-3 manuella inbetalningar nu.

Jag vet hur det känns. Jag brukade sitta 2 timmar varje gång jag betalade in. Alla långa OCR-nummer och olika belopp. Måste ju bli rätt också, man var ju livrädd att göra fel under de 5 åren

 

[Från ingenstans]

Jag hade typ 97 olika borgenärer att jaga rätt på. Fick inte tag i alla så därför saknas några småbelopp som skulle ha betalats in under de första månaderna. Valde att efter omprövningen bara betala ett belopp till kronofogdens betalservice istället för ca 30 olika belopp per månad som det blev till sist. Sån skillnad det blev att sätta sig med räkningarna helt plötsligt. Har det mesta annat på autogiro eller e-faktura så det är bara 2-3 manuella inbetalningar nu.

Har du långt kvar på betalplanen?

 

[KassaKon]

Har du långt kvar på betalplanen?

9 inbetalningar kvar, 8 efter den nu i juli.

 

[Från ingenstans]

9 inbetalningar kvar, 8 efter den nu i juli.

Grattis du är ju snart där

 

[Kimsan72]

Det stämmer, att man rentav får erbjudande från de man betalat till i en skuldsanering. Det här är belagt med så mycket skuld och skam, att inte vara en fullvärdig medborgare. All den där oron. Först före skuldsaneringen och sedan under tiden man har den. 5 år, det är lång tid, det blir normalitet och ens vardag. Man mår långt ifrån bra under de 5 åren, det är lätt att oroa sig för att allt ska skita sig innan saneringen hunnit bli klar. Det är ju så ”stort”.

När jag skulle påbörja min skuldsanering fick man själv ringa runt till alla borgenärer och fråga hur de ville ha betalt; plusgiro/bankgiro? OCR-nummer? Och jag hade runt 30-35 olika skulder. De flesta var jättetrevliga men inte alla. En del tyckte uppenbarligen att man var en riktigt dålig människa. Ganska mycket förödmjukelse. Nu behöver man inte göra det längre; man betalar bara till 1 enda ”inbetalning” så sköter Kronofogden resten och man har 2 betalningsfria månader per år. Bra, till och med fantastiskt! Så det finns hopp

Om jag jämför mitt liv innan jag fick min skuldsanering och året som nu passerat med skuldsanering, så har detta året varit som en ”walk in the park” i jämförelse med tidigare liv (svårt skuldsatt).

Jarg är så jäkla tacksam för denna chans att reda ut det ekonomiska kaos jag försatte mig i att jag gladeligen betalar över 17tkr/mån till KF.

Jag vet inte när jag senast var så lugn och tillfreds med livet som jag är nu.

Jag är även rätt trygg och stabil i mig själv, så många i min närhet vet om att jag har skuldsanering. Känner mig heller inte alls dömd pga det. Snarare tvärtom.

Jag sparar oxå en hel del pengar genom betalfria månader samt semesterersättning, men för att inte äventyra något, så sitter dessa pengar på ett annat konto bara. Känns tryggt.

Detta med skuldsanering är verkligen en ekonomisk rehabilitering för mig - VERKLIGEN!

 

[Ny2018]

Jag vet hur det känns. Jag brukade sitta 2 timmar varje gång jag betalade in. Alla långa OCR-nummer och olika belopp. Måste ju bli rätt också, man var ju livrädd att göra fel under de 5 åren

På något vis så ska det inte vara enkelt. Att sitta med alla inbetalningar är på ett sätt en påminnelse om skiten man satt sig i.
Jag har en inbetalning till Kfm och visst det känns men jag har ändå kommit ganska lindrigt undan.

 

[Från ingenstans]

Om jag jämför mitt liv innan jag fick min skuldsanering och året som nu passerat med skuldsanering, så har detta året varit som en ”walk in the park” i jämförelse med tidigare liv (svårt skuldsatt).

Jarg är så jäkla tacksam för denna chans att reda ut det ekonomiska kaos jag försatte mig i att jag gladeligen betalar över 17tkr/mån till KF.

Jag vet inte när jag senast var så lugn och tillfreds med livet som jag är nu.

Jag är även rätt trygg och stabil i mig själv, så många i min närhet vet om att jag har skuldsanering. Känner mig heller inte alls dömd pga det. Snarare tvärtom.

Jag sparar oxå en hel del pengar genom betalfria månader samt semesterersättning, men för att inte äventyra något, så sitter dessa pengar på ett annat konto bara. Känns tryggt.

Detta med skuldsanering är verkligen en ekonomisk rehabilitering för mig - VERKLIGEN!

Skuldsaneringen är en fantastisk institution. Är glad att den finns. Jag har själv ett ordnat liv tillsammans med min fru och numera ett bra jobb med en bra lön. Kommer dessutom att höja min årsinkomst med ytterligare ca 40 k i slutet på året pga. förändrade arbetsuppgifter och mer ansvar. Men jag har nästan alltid haft dålig ekonomi, där är vi alla lika oavsett ”bakgrund” eller olika resurser. Förutom nu, efter skuldsaneringen. Nu är det bra! Jag lärde mig verkligen massor under de 5 åren.

Man kan ha hög inkomst men ändå dålig ekonomi. För min egen del har jag inget spelmissbruk (eller annat missbruk för den delen), ingen sjukdom fysiskt eller psykiskt men det var svårt när barnen var små, ekonomiskt, vi hade aldrig några pengar. Dåvarande frun (barnens mamma) jobbade deltid, själv hade jag ett lågavlönat heltidsjobb. Det blev inte några semestrar som tex resor utomlands. Det där med dålig ekonomi satt i under många år. Sanningen är ju, att har man inte råd att tex spara 2000 i månaden så har man heller inte råd med ett lån på 2000 i månaden.

Min mamma gick bort för några månader sedan. Men hon hann i alla fall uppleva att jag blev klar med min skuldsanering, det känns i alla fall lite bra Jag firade slutet på betalplanen med att först bjuda henne på en fin restaurang och sedan min syster. Jag gifte mig samma år och köpte motorcykel. Klart att det ska firas! Det är fantastiskt att vara ”klar”

 

[KassaKon]

Grattis du är ju snart där

Tack!
Ja, snart i mål, men har nog den tuffaste tiden kvar. Omprövade för att maken fått jobb och jag löneökning och ska nu betala 18500 kr, vilket är en ökning med 6500. Maken fick löneutmätning direkt och får behålla 8500 och då har han kostnader för att ta sig till och från jobbet med bil. Slutsumman blir alltså ca 1000 kr mindre i plånboken än innan. Och utav de ca 10000 kr som vi får kvar efter boende och barnomsorg betalar jag också för en vuxen son (Hyra, el, mobil, internet på 5000kr och mat, han får klara sig på 1000kr). 4000kr kvar till vår el, internet, mobiler och mat. Inget får hända på dessa månader. Jag har t.o.m. slutat med min astmamedicin för att klara detta.

 

[Från ingenstans]

Tack!
Ja, snart i mål, men har nog den tuffaste tiden kvar. Omprövade för att maken fått jobb och jag löneökning och ska nu betala 18500 kr, vilket är en ökning med 6500. Maken fick löneutmätning direkt och får behålla 8500 och då har han kostnader för att ta sig till och från jobbet med bil. Slutsumman blir alltså ca 1000 kr mindre i plånboken än innan. Och utav de ca 10000 kr som vi får kvar efter boende och barnomsorg betalar jag också för en vuxen son (Hyra, el, mobil, internet på 5000kr och mat, han får klara sig på 1000kr). 4000kr kvar till vår el, internet, mobiler och mat. Inget får hända på dessa månader. Jag har t.o.m. slutat med min astmamedicin för att klara detta.

Håll ut. Det viktigaste i livet just nu är att bli klar med skuldsaneringen. Men oerhört tuff situation. Jag hade det oerhört tufft själv. De första 2 åren var det riktigt bra, gick upp i lön, stora höjningar. Skickade alltid in omprövning men fick behålla allt. Sen flyttade jag och min nuvarande fru ihop. Betalplanen höjdes till det dubbla! Jag hade därtill fått flera lönehöjningar, även det tillfället jag blev sambo (skickade alltid in omprövning), så det hände mycket samtidigt. Så där hade jag det i 3 år tills jag var klar. Höll på att inte klara oss då min fru själv har ansträngd ekonomi men inga betalningsanmärkningar eller sådana konsekvenser. Vi fick leva mycket på henne tyvärr, hon hade själv behövt sitt ekonomiska utrymme.

Jag överklagade den enorma höjningen men förlorade. Skickade även in en JO-anmälan men den gav ingenting alls. Det var bara att kämpa på och 3 år är en fruktansvärt lång tid. Jag hade dock en livlina; jag kunde låna kontinuerligt av barnens mamma som förut haft dålig ekonomi men fått det betydligt bättre. Det var inga enorma summor varje gång men det pågick under lång tid, alla de 3 åren, eftersom jag fick. Blev skyldig henne en del tills betalplanen var klar. Det var en besvärlig situation som handlade om överlevnad, jag kunde heller inte berätta om att jag lånade av exet pga. en viss svartsjuka. Allt var bara jobbigt. Gissa om jag var glad när skuldsaneringen var klar! Det var alltid tufft men värt det.

 

[KassaKon]

Håll ut. Det viktigaste i livet just nu är att bli klar med skuldsaneringen. Men oerhört tuff situation. Jag hade det oerhört tufft själv. De första 2 åren var det riktigt bra, gick upp i lön, stora höjningar. Skickade alltid in omprövning men fick behålla allt. Sen flyttade jag och min nuvarande fru ihop. Betalplanen höjdes till det dubbla! Jag hade därtill fått flera lönehöjningar, även det tillfället jag blev sambo (skickade alltid in omprövning), så det hände mycket samtidigt. Så där hade jag det i 3 år tills jag var klar. Höll på att inte klara oss då min fru själv har ansträngd ekonomi men inga betalningsanmärkningar eller sådana konsekvenser. Vi fick leva mycket på henne tyvärr, hon hade själv behövt sitt ekonomiska utrymme.

Jag överklagade den enorma höjningen men förlorade. Skickade även in en JO-anmälan men den gav ingenting alls. Det var bara att kämpa på och 3 år är en fruktansvärt lång tid. Jag hade dock en livlina; jag kunde låna kontinuerligt av barnens mamma som förut haft dålig ekonomi men fått det betydligt bättre. Det var inga enorma summor varje gång men det pågick under lång tid, alla de 3 åren, eftersom jag fick. Blev skyldig henne en del tills betalplanen var klar. Det var en besvärlig situation som handlade om överlevnad, jag kunde heller inte berätta om att jag lånade av exet pga. en viss svartsjuka. Allt var bara jobbigt. Gissa om jag var glad när skuldsaneringen var klar! Det var alltid tufft men värt det.

Grattis till att du klarade det!
Jag har tyvärr ingen som kan hjälpa till med en endaste krona. Så mycket hänger på att jag förblir frisk nog att jobba. En enda sjukdag blir katastrof. Jag gör mitt bästa för att kämpa på!

 

[Från ingenstans]

Grattis till att du klarade det!
Jag har tyvärr ingen som kan hjälpa till med en endaste krona. Så mycket hänger på att jag förblir frisk nog att jobba. En enda sjukdag blir katastrof. Jag gör mitt bästa för att kämpa på!

Tack, det kändes enormt stort att komma ut i andra änden av tunneln. Det är bara alla vi som haft skuldsanering som vet ”hur allting är och känns”. Man är ju verkligen inte ”fri på riktigt” innan man är klar. Då som först kan man andas ut, leva sitt liv. Jag upplevde det som helt fantastiskt under det 1:a året att få den där chansen. Men efter 2-3 år var det riktigt tungt - och fortfarande så jäkla långt kvar! Skulle enkelt kunna skriva en bok om allt det där

 

[tigerkatten007]

Tack, det kändes enormt stort att komma ut i andra änden av tunneln. Det är bara alla vi som haft skuldsanering som vet ”hur allting är och känns”. Man är ju verkligen inte ”fri på riktigt” innan man är klar. Då som först kan man andas ut, leva sitt liv. Jag upplevde det som helt fantastiskt under det 1:a året att få den där chansen. Men efter 2-3 år var det riktigt tungt - och fortfarande så jäkla långt kvar! Skulle enkelt kunna skriva en bok om allt det där

Skriv en bok! Skulle hjälpa många som är eller är på väg dit eller allmänheten som nog inte förstår att detta kan hända ”vem som helst” och hur det påverkar en som person. Jag har förändrats mycket, både i positiv och negativ bemärkelse.

 

[Från ingenstans]

Hoppsan, de va ord och inga visor...för jag undrar om vi (de flesta av oss på detta forum) är rätt personer att läxa upp andra föräldrar... really?!

Jag kan lova Dig att ja försökte med min idag 21 åriga dotter, men äpplet föll inte långt från trädet...uttryckligen !! Min dotter var tidigare en riktig ”slösa”...

Det var först när jag tvingades släppa mina skulder - när jag uttryckligen krälade på hallgolvet av ett krampande brevinkast pga alla inkassokrav, KF brev och det chockade uttrycket & inledningsvis hennes enorma hat mot mig, som hon TVÄRVÄNDE i sitt sätt att hantera pengar...

ALDRIG att hon skulle bli som sin mamma - ALDRIG !!
Idag, två år senare, sitter hon i fin lgh, bra jobb (universitet till hösten) och med över 100tkr i aktier och annat sparande !

Enda anledningen var att hon såg vad jag gick igenom annars hade hon nog kunnat vandra i mina skor !!

MEN att se hennes totala förändring gällande pengar har gjort min egen resa värd all ångest, all skräck som jag genomlevde !!

Ja vilka är vi.. jag försöker vara väldigt ödmjuk inför att jag själv hamnade rejält i klistret men slutligen tog mig igenom alltihop. Jag har haft stor tur, inte minst med skuldsaneringen.

På tal om att äpplet inte faller långt från trädet, jag blev pappa tidigt (dock planerat bägge gångerna, vi hade bägge två fasta jobb, egen bostad etc). Jag har aldrig kunnat hålla i pengar. Däremot nu, efter att betalplanen gått i mål, tänker jag på ett annat sätt och försätter mig inte i något liknande igen. Visst, jag är ju fortfarande en människa och kan göra fel eller ta mindre bra beslut. Men jag lärde mig verkligen något under de 5 åren och jag tar ingenting för givet längre.

Jo, ang mina barn, bägge söner har BRA koll på pengar och ekonomi. Jag behöver aldrig hjälpa dem ekonomiskt. Inte min förtjänst det lovar jag! Eller jo, jag var antagligen det avskräckande exemplet! Det är till och med så att jag frågar ibland, nu när jag äntligen har bra ekonomi: Behöver du pengar? Ska jag hjälpa dig med det där? (ekonomiskt) men det behövs aldrig.

Å andra sidan, det rejält tragiska i det hela är ju att jag under de 5 åren, plus ett par år av löneutmätning dessförinnan, inte alls kunde hjälpa till med något ”extra” i pengaväg och att jag vet att mina pojkar flera gånger bad om saker under de åren jag inte kunde ”ge något”, ekonomiskt. Visst, jag gjorde allt i min makt, lånade privat av någon när det behövdes en cykel eller något stort, så gott det nu gick, men jag hade verkligen inga ekonomiska resurser. Säkert en stor anledning till att de idag aldrig frågar; de har blivit vana vid att jag aldrig kan hjälpa till. Den förlusten och sorgen är något jag får leva med.

 

[Från ingenstans]

Skriv en bok! Skulle hjälpa många som är eller är på väg dit eller allmänheten som nog inte förstår att detta kan hända ”vem som helst” och hur det påverkar en som person. Jag har förändrats mycket, både i positiv och negativ bemärkelse.

Tack. Långt svar: Har funderat mycket över det, att skriva något. Jag håller med om att man förändrats både positivt och negativt.

Man måste komma ihåg att man lever under hård press och stress under skuldsaneringsåren. Det finns ingen som mår bra av det, vare sig med nya förbättrade regler eller inte. Men varje förbättring som kommer är ju av godo. Att inte längre behöva sitta med 30-40-100(?) olika inbetalningar och OCR-nummer, bankgiro, plusgiro och betala in till var och en av skulderna i 60 månader i sträck (med ständig risk för att 1 siffra blir fel) är en enorm skillnad.

Momentet att helt i början av skuldsaneringen ringa runt till samtliga man hade skulder till och fråga på vilket sätt de ville ha betalt (bankgiro/plusgiro/OCR) var inte heller något man mådde direkt bättre av. För att inte tala om att man nu behåller en stor summa av sin lön under hela betalplanen. Än värre var det uppenbarligen ytterligare lite längre tillbaka, då man inte ens kom ”på grön kvist” omedelbart efter skuldsaneringen utan hade en betalningsanmärkning i ytterligare 3 år (tror jag) efter att betalplanen var klar. Det var ju mer en ”bestraffning” nästan, om man uttrycker sig så.

Jag kan ärligt säga att jag nästan ständigt kände oro under de 5 åren. Leva med små, små marginaler, inte ”göra några fel” under hela delen (inte enbart vad gäller själva inbetalningarna i betalplanen), som eventuellt kunde äventyra betalplanen. Det för mycket på spel. Det gjordes ju studier för några få år sedan som visade att dödligheten bland de som får skuldsanering Är 33(?) gånger högre än bland andra. Då pratar vi inte ens om de som är evighetsgäldenärer utom om de som fått den här definitiva lösningen på sina problem. Stress och psykisk ohälsa. På ett sätt förlorade jag 5 år av mitt liv och ännu mer därtill, i form av priset man fått betala för sin psykiska hälsa. Visst det var självförvållat, jag försatte mig i den här situationen, även om det också fanns faktorer och andra personer som jag inte alls kunde ha någon kontroll över.

 

[Från ingenstans]

På något vis så ska det inte vara enkelt. Att sitta med alla inbetalningar är på ett sätt en påminnelse om skiten man satt sig i.
Jag har en inbetalning till Kfm och visst det känns men jag har ändå kommit ganska lindrigt undan.

Det är sant, det är helt och hållet självförvållat och visst är det en påminnelse. I 5 år.