För dig är det bättre, men för fordringsägarna är det sämre, som då får mindre pengar än om du haft sanering fem år med lön under alla fem år. Du kan inte garantera att du får jobb efter studierna eller vilken lön du kommer ha vilket gör det hela osäkert. Jag tror att du kommer få stå ut tills studierna är avslutade och sen landa ett jobb innan en sanering godkänns.
Jag var i samma situation. Dom tyckte att jag inte hade gjort tillräckligt innan min inledande skuldsanering för att få avbetalningsplaner etc. Vidare ansåg dom att frågan om skuldsanering var för tidigt väckt då jag inte haft löneutmätning så lång tid.
Vet inte hur vanligt det är. I mitt fall gjorde det att det drog ut lite på tiden mellan inledande och beslut men KF ansåg inte att deras invändning förändrade något i sak utan det gick till min fördel som sagt.Tack för svar. Guld värt.
Min handläggare ville bara att jag skulle förklara för henne via telefonen vart pengarna gått, sen var hon nöjd med det och lämnar nu över till annan handläggare.
Vad skönt att det gick bra för dig. Känns lite hoppfullt. Men det kanske är rätt vanligt att borgenärer motsätter sig betalplanen? Att de testar liksom.
För jag fråga vad det var för skuld och vad den gick till?
Vad har pengarna gått till ?Tack för svar. Guld värt.
Min handläggare ville bara att jag skulle förklara för henne via telefonen vart pengarna gått, sen var hon nöjd med det och lämnar nu över till annan handläggare.
Vad skönt att det gick bra för dig. Känns lite hoppfullt. Men det kanske är rätt vanligt att borgenärer motsätter sig betalplanen? Att de testar liksom.
Överlevnad. Se mitt svar ovan.
Räknade nu ut att skulden avser mindre än 3% av den totala skulden.
Hon ville inte ha några såna uppgifter av mig nu, utan det räckte med en muntlig förklaring. Vill den nya handläggaren ha det få hen höra av sig.
Tack för pepp och svar.
Känner mig lite lugnare och får nu bara sitta still i båten och vänta glatt.
Det är ingen som väljer sida utan det tittas på helheten. Hur har skulderna uppkommit, hur har man försökt att lösa sin situation, hur ser nuvarande levnadssituation upp mm mm.
Det kan mycket väl vara så att den sålts vidare ..flera av mina skulder har sålts vidare så till slut vet man fan inte vart det började.
Säkert tusen olika skäl. Svårt att spekulera i men kvalificerat insolvent gäller för alla som ett grundskäl.
Vi är flera som försökt att hjälpa dig och svara på dina frågor och som upplever samma sak, dvs att om du bara får skuldsanering så löser sig allt. Som jag tidigare skrivit så finns det i princip aldrig endast en lösning på problemen man har. Jag tycker på nytt att du skall försöka få kontakt med en kurator eller annan person som kan stötta dig, råda dig och se till att du får en struktur i livet. Jag skriver detta med de bästa intentioner.
Jag kan ju tycka att man bör ha säkrat en a-kassa för att anses ha gjort vad man kunnat. Det är lika viktigt att man säkrar sin inkomst om något händer med den aktuella inkomsten som att äta mat för dagen.
Jag kommer inte svara något mer då jag tycker diskussionen gått i stå. Lycka till i framtiden och det menar jag verkligen.
Jag har försökt följa mina och sambons skulder men de säljs till höger och vänster och är näst intill omöjligt att hitta rätt siffror på något ärendenummer som stämmer överens med papper från kfm... Systemet borgenärerna använder när de köper o säljer fram och tillbaka är ju uppbyggt på att villa bort oss så att de ska kunna lura oss på högre avgifter och ändrade belopp utan att bli påkomna (känner jag). För vem fasen kan hålla reda på 40 skulder som köps och säljs..Hade man liten koll tidigare, så har man om möjligt ännu mindre koll nu.
Alltså, man kan ju bli gråhårig för mindre..
Man prioriterar vad man betalar med sin inkomst såklart! Självklart går färdmedel till arbetet före lån och skulder! Man gör vad man kan för stunden för att säkra sin inkomst i det långa loppet, men du har prioriterat att leva för stunden. Äta nudlar kan man överleva på, men att äta luft som du får göra utan a-kassa överlever man inte på. Men det känns lite svårt att förklara detta för någon som vägrar inse att man kanske inte gjort allt man kan..
Jag tror att du behöver hjälp av utomstående som kan göra upp en plan åt dig och sätta upp kortsiktiga och långsiktiga mål och få hjälp med vad som bör prioriteras under din väg genom detta. Låter inte som att du kan det på egen hand.
Är fortfarande nyfiken på det där med att så många verkar backa vid kontraktsskrivning, att man uppger att du har för många prickar och för stora skulder. Säger de verkligen så?