Det är väl bara ett bevis på hur olika vi upplever ss? Jag känner också positivt med ss, men det har varit jobbigt, "det ska jag inte sticka under stol med"!
Nu vet jag inte hur din familjesituation ser ut, men har man barn så kan det också påverka hur man upplever det, ständigt dåligt samvete att vara otillräcklig!
Jag, precis som många andra har haft ett liv i skulder ända sen man blev myndig och den känslan är inget man bara kan skaka av sig. Nu har jag haft ett par dagar sen jag blev fri, jag har hunnit att reflektera över mitt "nya" liv? Bara känslan att vara fri är underbart, men ingen halleluja har infunnit sig.
Känslan att kunna göra något som har varit omöjligt innan är bra, men det är inget jag har behov av, jag är fri och det räcker för mig!
Jag tror att ss har varit läkande för mig, jag kommer inte att gå på enkla nitar om man säger så?
Fick för fyra dagar sen ett samtal från bingolotto, dom hade ett erbjudande om jag prenumererade på lotter, hade detta varit innan så hade jag sagt, visst skicka lotter, men nu sa jag nä trots att säljaren försökte och det är jag ganska stolt över.
Tror vi alla är olika, men jag är glad att du känner på det viset.
En sista grej? Om man redan har haft det tungt och knapert i livet innan ss så tror jag att det är lättare att klara av ss än om du haft det bättre förspänt, lättare att klara av om du haft det tufft?
Sen har inte alltid jag och min fru stått på samma våglängd? Vi hade det gamla ss där vi varje månad fick lägga in varje betalning själva och det var jag som skötte det varje månad. Det var alltid jag som fick tjata på henne att hjälpa mig, jag var livrädd att något skulle bli fel. Min fru råkade ut för en utmattningsdepression som gjorde att hon inte riktigt fick ihop det där med ekonomin och det skapade ett stort kaos hos mig, lägg till att hon inte riktigt tänkte efter vad hon hade råd till, detta pga hennes problem. Ibland så blev det nått fel eftersom inkassobolagen ändrade hennes uppgifter och då var det ett helvete för mig att få rätsida på detta!
Jag har många gånger varit nära att gå in i väggen, men min morot och motivation har varit ett skuldfritt liv och det har varit det som gjort att jag orkat hela vägen.
Och till er alla som känner att jag orkar inte, ni orkar, har jag klarat det så klarar vem som helst det.
Får en massa reklam om låneerbjudande, jag har inte ansökt, men det är sånt i stort sett alla får? Jag skrattar, känner mig smickrad, nästan som att nån snygg Hollywood har bjudit ut en? Jag skulle kunna nappa, bara friheten att kunna göra det, men jag säger nej och det är väl ett bevis på att man blivit lite klokare?
