- Blev medlem
- 23 Juni 2017
- Meddelanden
- 1 684
- Mottagna reaktioner
- 1 183
- Poäng
- 867
Av min erfarenhet samt hur jag tolkar det utifrån allt man pluggat kring beroende och psykologi så förklarar jag det helt enkelt med grundläggande funktioner i hjärnan. Hur människor själv förklarar situationen varierar, eftersom man själv bygger upp sin berättelse om varför, som är unik utifrån sitt liv men såklart i många fall väldigt likt andras. Jag tror iaf själva beroendet är desamma hos alla, grundläggande funktioner i hjärnan, främst belöning och avsaknad av belöning. Olika slags signalsubstanser.
Man blir beroende av belöningssystemet (signalsubstanser), spelandet är ju oftast en berg och dalbana av belöningar och motsatsen, eufori och ångest om varannat. Efteråt oftast bara ångest, därav hjärnas fokus att spela igen för att få belöningar. När jag själv vunnit mycket och tänkt att jag inte ska spela så har jag själv ofta haft ett sug att köpa/göra saker för att fortsätta få belöningar, men inget kommer nära som när man vinner, förmodligen att frekvensen inte kommer i närheten. Ibland har det känts som man är beroende av ångesten för det är den man känner starkast, eller iaf reflekterar över. Själva glädjen av att vinna är väldigt övergående efter som man blivit så van/beroende av alla dessa små regelbundna kickar.
Men för övrigt har jag alltid känt samma sak som dig, ångest, självhat och känslomässig skuld och blivit väldigt bra att stänga av dessa känslor. Men alltid ett sug att spela igen, inte för jag kommer ihåg några bra känslor utan mest ångest. I tanken för mig är det att vinna tillbaka alla pengar som man känner skuld i att ha förlorat, för att slippa ångesten, men i eftertanken är det att få kickar av att vinna medan jag spelar, inte för jag reflekterar över det då.
Nikotin och alkohol är nära spelandet för mig, men ger inte alls samma påslag av siginal substanser, bara något som håller en nivå.
Jag kan inte relatera till akoholen och nikotin men jag hänger med i resonemanget om belöningar och ångesten som du nämner. Jag tror också att det utvecklats till att vara beroende av ångest (en känsla), i varje fall efter ett tag. Det blir en trygghet och en känsla man känner igen.
Sen hur man ska behandla det hela är jag helt vilse i. Jag gör det som får mig att må bra just nu och testar lite allt möjligt. Försöker hålla mig öppensinnad.