• Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet: Skriv under här.

Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Sambla - Jämförelsetjänst
4. Klaralån - Lån utan UC
5. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
6. Banky - Lån utan UC
7. Merax - Nu med Swish, ingen UC
8. Nstart - Nystartslån
9. Brixo - Lån utan UC
10. Binly - Lån utan UC

Snart händer det

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
Av min erfarenhet samt hur jag tolkar det utifrån allt man pluggat kring beroende och psykologi så förklarar jag det helt enkelt med grundläggande funktioner i hjärnan. Hur människor själv förklarar situationen varierar, eftersom man själv bygger upp sin berättelse om varför, som är unik utifrån sitt liv men såklart i många fall väldigt likt andras. Jag tror iaf själva beroendet är desamma hos alla, grundläggande funktioner i hjärnan, främst belöning och avsaknad av belöning. Olika slags signalsubstanser.

Man blir beroende av belöningssystemet (signalsubstanser), spelandet är ju oftast en berg och dalbana av belöningar och motsatsen, eufori och ångest om varannat. Efteråt oftast bara ångest, därav hjärnas fokus att spela igen för att få belöningar. När jag själv vunnit mycket och tänkt att jag inte ska spela så har jag själv ofta haft ett sug att köpa/göra saker för att fortsätta få belöningar, men inget kommer nära som när man vinner, förmodligen att frekvensen inte kommer i närheten. Ibland har det känts som man är beroende av ångesten för det är den man känner starkast, eller iaf reflekterar över. Själva glädjen av att vinna är väldigt övergående efter som man blivit så van/beroende av alla dessa små regelbundna kickar.

Men för övrigt har jag alltid känt samma sak som dig, ångest, självhat och känslomässig skuld och blivit väldigt bra att stänga av dessa känslor. Men alltid ett sug att spela igen, inte för jag kommer ihåg några bra känslor utan mest ångest. I tanken för mig är det att vinna tillbaka alla pengar som man känner skuld i att ha förlorat, för att slippa ångesten, men i eftertanken är det att få kickar av att vinna medan jag spelar, inte för jag reflekterar över det då.

Nikotin och alkohol är nära spelandet för mig, men ger inte alls samma påslag av siginal substanser, bara något som håller en nivå.

Jag kan inte relatera till akoholen och nikotin men jag hänger med i resonemanget om belöningar och ångesten som du nämner. Jag tror också att det utvecklats till att vara beroende av ångest (en känsla), i varje fall efter ett tag. Det blir en trygghet och en känsla man känner igen.

Sen hur man ska behandla det hela är jag helt vilse i. Jag gör det som får mig att må bra just nu och testar lite allt möjligt. Försöker hålla mig öppensinnad.
 
  • Nystartslån
  • Lån utan UC

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
Ni som har spelmissbruk och nyligen berättat för era anhöriga vad gör ni för att orka med vardagen? Jag har varit spelfri i 44 dagar nu, går på självavhjälpsmöten samt KBT i vården.

Jag vet inte om jag kommer orka jobba som jag gjort tidigare. Jag bor hemma hos föräldrar. Varje gång jag tittar på familj ser jag bara mörker, de försöker vara positiva och glada men känns som de någonstans liksom föraktar en och ser ned på en även fast jag vet att det inte är sant och de aldrig skulle säga något sånt. Känns som de å ena sidan vill att jag ska må bra men å andra sidan tycker att jag förtjänar att lida för vad jag har gjort (jag som spelmissbrukare har ju lidit från den dagen mitt missbruk började). Allt det här svänger om dagarna. Jag är rädd att jag inte kommer orka jobba 2020 om jag inte omges med folk som uppmuntrar mig... Känns som de säger positiva saker ibland men deras ögon och kroppspråk säger något helt annat hela tiden.

Mina föräldrar blir tillsagda av andra att de inte kan lita på sina barn under några omständigheter, att barnen de är så skickliga lögnare. Det är sant när man är inne i sitt missbruk men inte när man är utanför det. Jag fattar att det kan vara svårt att veta, är en person i ett missbruk eller inte... Vill man så småningom ha en fin relation på nytt så måste ju man våga lita på varandra igen?

Jag har en tuff period nu, pengarna är en sak men det känns som det minsta problemet i världen för mig men det är vad alla som inte har ett missbruk fokuserar på. Det känns som min familj skäms över mig, jag har inte hört dom säga en enda gång att jag har ett spelmissbruk och jag tror inte de har förlåtit mig även om de försöker finnas där som stöd...
 
Senast ändrad:

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
Jag har börjat öppna upp mig för allt fler, inte berättat för alla jag känner än. Varje gång jag berättar så tär det på mig.

Jag berättar för att jag vill vara en ärlig person men också för jag vill inte skämmas över mig själv längre och jag vill inte vara en ljugande person. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över, att jag betett mig dumt osv till följd av det, det känner jag skuld, skam, sorg och ångest över men det försöker jag jobba bort.
 

Mummht1

Viktig medlem
Poäng: 137
Blev medlem
6 November 2019
Meddelanden
68
Mottagna reaktioner
38
Poäng
137
Jag har börjat öppna upp mig för allt fler, inte berättat för alla jag känner än. Varje gång jag berättar så tär det på mig.

Jag berättar för att jag vill vara en ärlig person men också för jag vill inte skämmas över mig själv längre och jag vill inte vara en ljugande person. Psykisk ohälsa är inget att skämmas över, att jag betett mig dumt osv till följd av det, det känner jag skuld, skam, sorg och ångest över men det försöker jag jobba bort.
 

Mummht1

Viktig medlem
Poäng: 137
Blev medlem
6 November 2019
Meddelanden
68
Mottagna reaktioner
38
Poäng
137
2pac du låter som en klok och insiktsfull person. Du har tagit steget och kommer ta nya steg i rätt riktning. Fokusera och var stolt över dig själv. Alla behöver inte veta allt om alla så jag tycker bara du ska vara öppen med de närmaste. Känner dig inte men det du skrivit berör mig och jag känner ärligheten i din kamp. Någonstans långt där borta finns ett ljus för oss alla
 

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
2pac du låter som en klok och insiktsfull person. Du har tagit steget och kommer ta nya steg i rätt riktning. Fokusera och var stolt över dig själv. Alla behöver inte veta allt om alla så jag tycker bara du ska vara öppen med de närmaste. Känner dig inte men det du skrivit berör mig och jag känner ärligheten i din kamp. Någonstans långt där borta finns ett ljus för oss alla

Tack för de fina orden! Ska fundera lite hur jag gör med att vara öppen, det är bara så jobbigt socialt nu. Vissa frågar mig hur jag mår och sådär utan att de vet och jag tror också att jag stött bort folk som faktiskt brytt sig om mig (de har ju ställt jobbiga frågor under mitt missbruk). Några enstaka har jag sagt detta till med tårarna i ögonen och sagt att om de känner att relationen är annorlunda (till följd av mitt missbruk) på något sätt så får de gärna säga till och om det finns något jag kan göra, för jag värdesätter verkligen den vänskapen som vi haft.

Jag känner mig som en hycklare, jag har många bekanta och vänner, blir bjuden till saker (som inte nödvändigtvis alltid kostar pengar), bjuden hem till folk. Så vet kanske 1-2 personer i sällskapet om mitt spelmissbruk, så frågar andra framför denna person som vet, hur allt går i livet osv, då berättar jag allt om jobbet och allt annat som "normala" personer gör. Allt detta är sant som jag säger, men känner mig som en hycklare för det finns en stor jävla baksida i mitt liv som de inte känner till och så berättar jag hur bra allting är...

Samtidigt är det väl så de flesta gör, lyfter fram sina bästa sidor i sociala sammanhang. Inte särskilt många som vill höra hur dåligt allting är när de frågar.
 

Mummht1

Viktig medlem
Poäng: 137
Blev medlem
6 November 2019
Meddelanden
68
Mottagna reaktioner
38
Poäng
137
Tack för de fina orden! Ska fundera lite hur jag gör med att vara öppen, det är bara så jobbigt socialt nu. Vissa frågar mig hur jag mår och sådär utan att de vet och jag tror också att jag stött bort folk som faktiskt brytt sig om mig (de har ju ställt jobbiga frågor under mitt missbruk). Några enstaka har jag sagt detta till med tårarna i ögonen och sagt att om de känner att relationen är annorlunda (till följd av mitt missbruk) på något sätt så får de gärna säga till och om det finns något jag kan göra, för jag värdesätter verkligen den vänskapen som vi haft.

Jag känner mig som en hycklare, jag har många bekanta och vänner, blir bjuden till saker (som inte nödvändigtvis alltid kostar pengar), bjuden hem till folk. Så vet kanske 1-2 personer i sällskapet om mitt spelmissbruk, så frågar andra framför denna person som vet, hur allt går i livet osv, då berättar jag allt om jobbet och allt annat som "normala" personer gör. Allt detta är sant som jag säger, men känner mig som en hycklare för det finns en stor jävla baksida i mitt liv som de inte känner till och så berättar jag hur bra allting är...

Samtidigt är det väl så de flesta gör, lyfter fram sina bästa sidor i sociala sammanhang. Inte särskilt många som vill höra hur dåligt allting är när de frågar.
En hycklare för mig är någon som tror sig veta allt och talar om hur andra ska vara och göra. Och sedan själva inte agerar så.
Du är inte det som jag tolkar det utan en ärlig människa som vill rätta till saker som blivit mindre bra i ditt liv. Starkt och beundransvärt 2pac! De som dömmer andra brukar ha mest skelett i garderoben är min erfarenhet. Kämpa på en dag i taget, känn glädje för det lilla och grubbla inte på vad andra tycker. Jobba med din inre lycka, det där andra ytliga är inte värt ett smack i slutändan.
 

Hw77

Viktig medlem
Poäng: 287
Blev medlem
26 Oktober 2019
Meddelanden
98
Mottagna reaktioner
121
Poäng
287
Ni som har spelmissbruk och nyligen berättat för era anhöriga vad gör ni för att orka med vardagen? Jag har varit spelfri i 44 dagar nu, går på självavhjälpsmöten samt KBT i vården.

Jag vet inte om jag kommer orka jobba som jag gjort tidigare. Jag bor hemma hos föräldrar. Varje gång jag tittar på familj ser jag bara mörker, de försöker vara positiva och glada men känns som de någonstans liksom föraktar en och ser ned på en även fast jag vet att det inte är sant och de aldrig skulle säga något sånt. Känns som de å ena sidan vill att jag ska må bra men å andra sidan tycker att jag förtjänar att lida för vad jag har gjort (jag som spelmissbrukare har ju lidit från den dagen mitt missbruk började). Allt det här svänger om dagarna. Jag är rädd att jag inte kommer orka jobba 2020 om jag inte omges med folk som uppmuntrar mig... Känns som de säger positiva saker ibland men deras ögon och kroppspråk säger något helt annat hela tiden.

Mina föräldrar blir tillsagda av andra att de inte kan lita på sina barn under några omständigheter, att barnen de är så skickliga lögnare. Det är sant när man är inne i sitt missbruk men inte när man är utanför det. Jag fattar att det kan vara svårt att veta, är en person i ett missbruk eller inte... Vill man så småningom ha en fin relation på nytt så måste ju man våga lita på varandra igen?

Jag har en tuff period nu, pengarna är en sak men det känns som det minsta problemet i världen för mig men det är vad alla som inte har ett missbruk fokuserar på. Det känns som min familj skäms över mig, jag har inte hört dom säga en enda gång att jag har ett spelmissbruk och jag tror inte de har förlåtit mig även om de försöker finnas där som stöd...

Låter som du är på rätt väg.
Jag tror din familj försöker men även de kan bara göra sitt bästa. Kanske är det inte tillräckligt för dig men det är allt de förmår.

du vill att de ska lita på dig, stötta och förlåta och idag tror jag tror du är ärlig mot dig själv och säkert dem också.

du har varit spelfri 44 dagar - precis så många dagar har du inte ljugit för dina familj. Hur många dagar innan dess ljög du för din familj? Varje dag du spelade.

det kommer ta tid för dem att lita på dig och de har anledning att vara besviken på dig. De gör säkert sitt bästa och du kan inte styra deras känslor. Om du fokuserar på din egen spelfrihet, ärlighet och tillfrisknande så kommer deras tillit byggas upp igen.Tills dess fokusera på dig själv och var snäll mot dig själv.
 

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
Låter som du är på rätt väg.
Jag tror din familj försöker men även de kan bara göra sitt bästa. Kanske är det inte tillräckligt för dig men det är allt de förmår.

du vill att de ska lita på dig, stötta och förlåta och idag tror jag tror du är ärlig mot dig själv och säkert dem också.

du har varit spelfri 44 dagar - precis så många dagar har du inte ljugit för dina familj. Hur många dagar innan dess ljög du för din familj? Varje dag du spelade.

det kommer ta tid för dem att lita på dig och de har anledning att vara besviken på dig. De gör säkert sitt bästa och du kan inte styra deras känslor. Om du fokuserar på din egen spelfrihet, ärlighet och tillfrisknande så kommer deras tillit byggas upp igen.Tills dess fokusera på dig själv och var snäll mot dig själv.

Försöker för fulla muggar att blicka framåt... Varje människa måste ta ansvar för sitt eget välmående, försöker fokusera på mig själv och blicka framåt men är otroligt svårt när många i ens omgivning mår dåligt och tror deras välmående är beroende av mitt välmående. Det är dum ond jävla cirkel.

Det är klart att man påverkar varandra i en familj men hade varit så mycket lättare om alla fokuserade på sig själv i huvudsak och se till att de mådde bra i första hand (inkluderar mig själv i allra högsta grad). De är inte ansvariga för att jag mår som jag mår, det är mitt fel och bara jag som kan göra att jag mår bättre men jag kan inte heller hållas ansvarig för att de inte gör något åt sitt mående nu.
 

2pac

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 867
Blev medlem
23 Juni 2017
Meddelanden
1 684
Mottagna reaktioner
1 183
Poäng
867
Tips på vad jag kan göra med min nya fritid?

Varit spelfri i 48 dygn från kl 20:00 ikväll. "Sparat" 423 timmar under dessa dagar som annars hade gått till spel och ungefär 55 000 kr som jag hade förlorat om jag fortsatt spela, 1100-1250 kr/dag i 4 års tid (säkert mer om jag räknar med det jag hade i tillgångar etc också, nu räknar jag baserat på skulder). Nu under ledigheterna och så har mycket av tiden gått till att jag rannsakat mig själv och reflekterat väldigt mycket över livet, öppnat upp mig för vänner och så, slösat mycket tid på TV-serier också ;P Igår var jag på gymmet första gången sedan jag slutade spela trot eller ej.

Tillbaka på jobbet men rätt disträ just nu.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp