igår var den absolut längsta dagen i mitt liv. Jag och sambon klev av från samma tunnelbana och möttes vid spärrarna. Jag sa inte ett ord, hon log med en trygg blick och gav mig en kram sen gick vi hem och pratade. Att hon kan vara så otroligt pedagogisk, lugn och klartänkt även fast hon är förbannad är en utav hennes bästa egenskaper. vi pratade länge och beslöt oss för att tillsammans åka hem till mina föräldrar. Vi la upp en plan på hur vi ska lösa det ekonomiska samt psykiska, sedan åkte vi raka vägen hem, gick igenom alla lån och kontaktade alla krediter angående livstids spärr på lån och uttag av krediter. bytte lösenord på bankid, delad kivra etc. Lyckades även försova mig till jobbet idag, tror min hjärna o kropp behövde återhämtning. För första gången på år känner jag faktiskt en lättnad över att alla korten ligger på bordet, och jag mår faktiskt rätt bra, jag känner hopp inför framtiden, vilket jag inte kan minnas senast jag kände så