- Blev medlem
- 26 November 2021
- Meddelanden
- 170
- Mottagna reaktioner
- 131
- Poäng
- 317
Hej svej.
Dags att krypa till korset nu. Jag tänker inte dra hela historien, eftersom det finns många sådana att läsa här på forumet. Men jag behöver erkänna för mig själv att jag är spelmissbrukare och även om det är anonymt så känns det kanske bättre att plita ner min situation för andra att beskåda.
Jag är 35 år och bor ihop med en kvinna som jag älskar. Hon har tagit cirka 800 000kr i lån för att hjälpa mig med mina andra lån, men mycket av det jag fått, om inte det mesta, har gått till att spela för. Betalt av lån, tagit nya lån och spelat upp dem.
Privat har hon lånat ut cirka 250 000kr till mig, så över en miljon är jag skyldig henne.
Min pappa har cirka 600 000kr i lån i sitt namn som gått till att lösa mina lån. Istället för att lösa lån har jag spelat upp pengarna. Privat har han säkert låna ut över en halv miljon till mig under årens lopp.
Själv har jag ca 800 000kr synligt på UC och 60 000kr utanför UC.
Just nu är jag arbetslös och lider av depression, panikångest och har fått en ADHD-diagnos.
Självmord vet jag inte är ett alternativ, men självklart tänker man att man hade sluppit känna.
Min sambo har precis blivit gravid. Det gör inte den här saken enklare.
Inkomsten på 40 000kr som jag fick denna månad har jag spelat bort, för jag räknade ut att jag inte skulle kunna betala dem ändå. Har blott 800kr kvar av dessa.
Kommer alltså inte kunna betala min sambo 10 000kr, min pappa 7000kr eller mina egna skulder på 27 000kr denna månad. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra.
Ligger redan efter med två räkningar, en på Bank Norwegian på 16 000kr, SMSpengar på 7000kr, Monetti på 3000kr...
Känns inte som att jag kan göra något för att förbättra min situation. Min sambo kommer nog inte lämna mig om jag berättar, men ja... tanken på att se sveket rinna över hennes ögon när jag eventuellt skulle berätta, efter allt hon gjort för mig... Står inte ut med den känslan.
Spelpaus hjälper inte. Ingenting hjälper. Men har försökt lösa allting själv också och det ska man inte. Varit i kontakt med vårdcentralen. Ljög för dem om att jag inte spelade längre. Men det gör jag ju. Mår alltid bäst när jag inte har några pengar kvar för då kan jag inte spela och då finns det annat att göra. Annars är det bara spel hela dagarna som gäller.
Fy fan.
Dags att krypa till korset nu. Jag tänker inte dra hela historien, eftersom det finns många sådana att läsa här på forumet. Men jag behöver erkänna för mig själv att jag är spelmissbrukare och även om det är anonymt så känns det kanske bättre att plita ner min situation för andra att beskåda.
Jag är 35 år och bor ihop med en kvinna som jag älskar. Hon har tagit cirka 800 000kr i lån för att hjälpa mig med mina andra lån, men mycket av det jag fått, om inte det mesta, har gått till att spela för. Betalt av lån, tagit nya lån och spelat upp dem.
Privat har hon lånat ut cirka 250 000kr till mig, så över en miljon är jag skyldig henne.
Min pappa har cirka 600 000kr i lån i sitt namn som gått till att lösa mina lån. Istället för att lösa lån har jag spelat upp pengarna. Privat har han säkert låna ut över en halv miljon till mig under årens lopp.
Själv har jag ca 800 000kr synligt på UC och 60 000kr utanför UC.
Just nu är jag arbetslös och lider av depression, panikångest och har fått en ADHD-diagnos.
Självmord vet jag inte är ett alternativ, men självklart tänker man att man hade sluppit känna.
Min sambo har precis blivit gravid. Det gör inte den här saken enklare.
Inkomsten på 40 000kr som jag fick denna månad har jag spelat bort, för jag räknade ut att jag inte skulle kunna betala dem ändå. Har blott 800kr kvar av dessa.
Kommer alltså inte kunna betala min sambo 10 000kr, min pappa 7000kr eller mina egna skulder på 27 000kr denna månad. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra.
Ligger redan efter med två räkningar, en på Bank Norwegian på 16 000kr, SMSpengar på 7000kr, Monetti på 3000kr...
Känns inte som att jag kan göra något för att förbättra min situation. Min sambo kommer nog inte lämna mig om jag berättar, men ja... tanken på att se sveket rinna över hennes ögon när jag eventuellt skulle berätta, efter allt hon gjort för mig... Står inte ut med den känslan.
Spelpaus hjälper inte. Ingenting hjälper. Men har försökt lösa allting själv också och det ska man inte. Varit i kontakt med vårdcentralen. Ljög för dem om att jag inte spelade längre. Men det gör jag ju. Mår alltid bäst när jag inte har några pengar kvar för då kan jag inte spela och då finns det annat att göra. Annars är det bara spel hela dagarna som gäller.
Fy fan.