Väldigt bra fråga. I nuläget har jag inga bra svar. Jag har börjat tänka att jag varit högt belånad så lång tid att det liksom blivit en del av min identitet som är svårt att tänka sig utanför. Men identiteter är ju av naturen rörliga som tur är.
Just nu är mitt mål att vara skuldfri innan jag fyller 60. Knappt 700 K kvar. Jag har svårt att ens se mig själv som 60. Då är man ju "gammal". Känner mig typ som 30 och har ännu inte riktigt bestämt vad jag ska bli när jag blir stor. Låter ju mest patetiskt inser jag ;-)
Kan bli lite less på mig själv när jag inser hur långt efter ekonomiskt jag hamnat jämfört med många andra 70-talister. Bor i en hyresrätt (källar-etta), har inget sommarboende, ingen fin bil, båt etc. Önskar ofta att jag hade gjort andra ekonomiska val. Mindre egoistiska. Inte minst för min dotters skull, jag hade velat ge henne en uppväxt med lite mer guldkant (även om vi långt ifrån har levt påvert)
Å andra sidan känner jag att jag trots skulderna har haft ett väldigt bra liv. Och det är ju inte över ännu på ett bra tag om allt går som planerat. Jag växte upp i en lugn och trygg "förort", snälla föräldrar som älskade/r mig, alltid haft bra vänner kring mig, aldrig varit arbetslös eller drabbats att några allvarligare beroenden eller sjukdomar (senast jag var "sjukskriven" tror jag var när jag egentligen skolkade i nian i samband med att vi hade hyrt ett NES med Zelda 2/AiT som var nytt då), jag har fått ägna 12 år på universitetet i rent "nöjessyfte" (läst allt från konstvetenskap till id'e- och religionshistoria och fått forska/undervisa i mitt favoritämne). Dessutom är det ekonomiska läget mer stabilt nu än på väldigt länge. Framförallt allt efter att ha flyttat från dyr trea till billigare etta och ha lyckats lägga om att lånen till ett stort på Nordea. Och så underbar flickvän på det och det rullar på fint för dottern som nu blivit ung vuxen så jag ska verkligen inte klaga.
Jag tror framförallt jag längtar och ser fram emot känslan av att vara mer oberoende. Just nu finns hela tiden en inre stress att bli arbetslös. Det skulle bli väldigt tufft (omöjligt) att klara av lånen och alla andra vardagskostnader på bara a-kassa. Den dagen jag gör min sista inbetalning på mitt stora Nordea-lån kommer jag känna frihet, som att bli släppt ur ett sorts fängelse. Jag har just nu inga mer konkreta planer än så, men jag har alltid drömt om en liten stuga vid en sjö eller ännu hellre nära havet. Vem vet
