Hej alla,
Jag har skrivit här förut men då lite "rörigt" så jag tänkte att jag skulle lägga upp mitt scenario här eftersom jag väntar på besked om skuldsanering för jag behöver tips och råd.
2013 träffade jag min dotters pappa, han var världens bästa först men allt efter tiden gick så blev han värre och värre. Alla pengar lades på alkohol, äta ute (han åt ute varje dag "orkade" inte ta med matlådan), maxade alla kreditkort vi hade, behövde gå till tandläkaren. Ja, allting ställde jag upp på och var ju med tiden tvungen att lösa allting som kom in och skulle betalas med lån. Han är själv hos kf så han övertygade mig om nya lån hela tiden, inget ont i det - tar fullt ansvar för att jag står här idag med näsan lång. Ibland blir man blind av kärleken (och misshandeln). Tillslut orkade jag inte längre så i Maj förra året flyttade jag, egentligen till en alldeles för dyr lägenhet men var tvungen att försvinna ifrån honom. Då hade jag redan lån kanske på typ 700 k pga av honom. När jag insåg att ekonomin inte gick ihop själv, jag betalade av ca 11.000 kr i månaden på lån, hade en hyra på 8400kr, ensam med ett barn på 2 år så försökte jag lösa det med nya lån ex
ferratum osv. Helt åt helvete med alla räntor och det sket sig ännu mer (det hade det ju redan gjort innan med kalkylen men ja). Sålde av med min bil jag hade som knappt kostade 2000kr i mån men ändå bättre än inget, hade ock lånat till handpenningen på den privat. Den brann ju inne för bilen inte hade något värde kvar. Gick back på affären och fick betala 5000 för att bli av med bilen ens. Jag fick panikångestattacker, drömde om pengar, grät konstant, stresspåslag - rasade ihop som ledde till en sjukskrivning i December 2019. Gick till psykolog, läkare och budget och skuldrådgivare en gång. I februari tog jag beslutet att flytta från Sthlm då jag inte längre kan leva där (ingen familj - bara dotterns pappa) och sa upp mig från mitt jobb. Gjorde allting budget och skuldrådgivaren sa åt mig att göra innan jag släppte allt.
Fick ett nytt heltidsjobb där jag bor nu men pga Corona så drog de tillbaka allt (inga papper hann att skrivas), helt plötsligt blev jag avstängd från a-kassa i 3 mån eftersom jag då sagt upp mig själv, ekonomin fick sig en törn men jag överlevde. Går idag på a-kassa och söker alla jobb jag kan, får 3625 kr i veckan ca 15000 max i månaden + 1900kr i bostadsbidrag + 1250 i barnbidrag. Fick tillbaka en stor summa på skatten men betalade tillbaka den privata skulden jag hade på handpenningen på bilen jag sålde. Ansökte i Juni om skuldsanering och har aldrig haft något innan hos kfm, är väl runt en 8-900 k idag jag inte kan betala och mår oerhört dåligt över detta. Ser ingen framtid alls och undrar ens vad jag är för mamma till min dotter på 3 år, är ensamstående med henne på heltid och hennes pappa har umgängesrätt. Tror ni ens det är möjligt att få skuldsanering? Om jag inte får det nu utan löneutmätning så kommer jag ju aldrig kunna ha ett normalt liv utan sitta med det resten av livet.
Om jag får avslag vad kan jag göra för att ändra situationen? Tog ju det sista lånet i april kanske.
Mår så dåligt ännu så jag väntar på ny tid hos psykolgen, ska man ta kontakt med budget och skuldrådgivarna här på nya orten med? Vet inte vad de kan göra för mig dock längre