Jag och min sambo har landat i beslutet att söka skuldsanering. Det känns skitläskigt men samtidigt skönt.
Båda har dragit på sig skulder efter skilsmässor och korkade lånekaruseller för att hålla sig flytande. Smålån för att överleva och ihopbakslån under flera år för oss båda.
Jag har drygt 600000 i lån och min sambo har drygt 900000. Vi håller på att gå under för att hålla oss flytande varje månad och lägger enormt stor del av inkomsten på lån.
Har varit i kontakt med Skuldrådgivaren i kommunen och hon sa att skuldsanering var ett alternativ för oss.
Vi har inga skulder som ligger hos KF eller inkassobolag än men det är en tidsfråga.
Tanken är att ansöka om skuldsanering till våren. Jag tog mitt senaste lilla paniklån i somras och innan dess ett ihopbakslån i dec-19. Min sambo tog senaste ihopbakslånet i jan-20. Min oro är att dessa lån är för nya så att det ska ligga oss i fatet.
En annan fundering är att min sambo äger en bil. Skulle tippa på att den är värd runt 50000. Är det något som gör det totalt kört?
Skuldrådgivaren pratade om att släppa lånen till KF och få ihop ett litet sparande inför saneringen, är det vanligt att göra det? Känns otroligt skrämmande att medvetet låta allt gå till KF - man är ju itutad att det är det värsta som kan hända typ. Samtidigt vore det en enorm lättnad.
Har läst alla 1110 sidor här i tråden och försöker förbereda mig mentalt