Var ska jag börja någonstans?
Reglerna för ägande i Norge är lite annorlunda och likaså avgiften du betalar i Norge (bostadsrätt) mot i Sverige. Det finns två typer av bostadsrätter i Norge mot i Sverige finns det bara en sorts typ och det är just bostadsrätt.
Men ok, vi köpte en lägenhet i mars 2014 och det fanns ingen seriös styrelse. I huset vi köpte lägenheten var det tre lägenheter. En medelåldersman som ägde de två översta lägenheterna (en bostadshaj) som köpte lägenheter i staden och sedan hyrde ut dom. Han var god för flera hundra miljoner kronor, en privatperson med ett registrerat bolag ihop med sin sambo. I media har han och hans sambo fått mycket kritik för deras agerande och sätt. Nog om det.
Vi köper lägenheten och det börjar med att vi har en parkering utanför vår ytterdörr och den får inte vi använda för den har Kalle (vi kan kalla han bostadshajen för Kalle) köpt av den säljaren för en annan lägenhet i huset men Kalle kan inte visa något kvitto eller köpekontrakt för parkeringen. Kalle säger att han har betalat 250.000 för den parkeringen.
Vi har en källarlägenhet och där finns en tvättstuga som vi delar med de två andra lägenheterna ovan. Strömmen som går in till tvättstugan registreras på vår elmätare så får vi får betala för strömmen som de två andra lägenheter använder när dom tvättar.
Kommunala avgifter ska vi betala 12,5% av varje kvartal eftersom vi äger 12,5% av huset men det framkommer att Kalle har under flera månader lurat oss på pengar. Vi har alltså betalat upp emot 25-30% till honom efter att jag har börjat ana ugglor i mossen och kontrollerat fakturorna som han skickat mig.
Efter 1,5 år framkommer det att husets fasad måste renoveras. Tak måste bytas, fönster måste bytas och fasaden måste putsas. Ett kostnadsförslag kommer och det hamnar på 1,6 miljoner kronor och vi ska betala 12,5% av detta eftersom vi då äger som sagt 12,5%. Vi tar ett lån på 200.000 kr och sedan framkommer det att ingen renovering ska göras och ångerrätten har då gått ut för lånet och vi har istället använt pengarna för att renovera vår egen lägenhet (golvvärme vardagsrum, nytt kök från IKEA, isolering av väggar, målning och spackling av väggar, nya golv i alla rum och lister plus golvvärme och klinker i hallen).
När vi då ska sälja hösten 2017 framkommer det också att lägenheten inte är godkänd vilket får priset på lägenheten att störtdyka och där sitter vi med 2,25 miljoner kronor i lån på bostaden. För att vi då ska få vår lägenhet godkänd som boenhet så behöver kommunen gå upp i Kalles lägenheter och titta planlösningen men han har olagligt byggt ut sina två lägenheter med väggar för att skapa fler sovrum och därefter kan hyra ut fler sovrum och få in mer intäkter. Han släpper inte in kommunen i sina lägenheter för han vet att det han har gjort i sina lägenheter är olagligt. Vi får då inte vår lägenhet godkänd. Vi lägger ut den till försäljningen för vi ska flytta hem till Sverige och då erbjuder sig Kalle att löpa lägenheten och han köper den för 1,7 miljoner kronor och vi har då bostadslån kvar till banken när vi kommer hem till Sverige. Eftersom lönerna i Sverige inte matchar dom lönerna vi hade när vi bodde i Norge så hamnar vi direkt efter med bolånet plus en del konsumtionslån på det. Tog kontakt med en advokat i Norge som hjälpte oss med Kalle och skickade ett brev till honom men Kalle sket i att svara på brevet eller bry sig överhuvudtaget.
Det är historian kring vår lägenhet i Norge.
