Släppa allt och börja om - stöd och råd

[Jenle]

När man släpper alla skulder. Går hela skulden till kronofogden eller är det det beloppet som förfallit?

 

[AphexTwin]

När man släpper alla skulder. Går hela skulden till kronofogden eller är det det beloppet som förfallit?

Hela

 

[Gunma]

Dom gick bara igenom uppgifterna jag lämnat, att de stämde, samt lite om hur skulderna uppstått. Jag hade aldrig löneutmätning, ansökte i maj och fick inledande i augusti. Treårig betalplan pga

Dom gick bara igenom uppgifterna jag lämnat, att de stämde, samt lite om hur skulderna uppstått. Jag hade aldrig löneutmätning, ansökte i maj och fick inledande i augusti. Treårig betalplan pga barn.

Vad hade du får lån/anv pengar till och skönt m 3 årig plan. Med anmärkning ändå i 5 år?
Har man löneutm är det anm i 3 år och längre m skukdsanering, tycker jag är konstigt.

 

[klarabella]

Jag förstår dig ts. Jag skilde mig för 2 år sen, mådde såååå bra! Hade skötsam och exemplarisk ekonomi fast jag då tog lån för att köpa nya möbler m.m då de gamla var inrökta (exet), samt att han på fyllan (daglig) hade inkontinens. Tänkte att jag o barn ska ha en nystart! Börja om! Så går månaderna frid o fröjd. Så får jag beskedet bröstcancer och allt bara gick i ett! Med läkare, prover, läkarbesök, behandling, sjukskrivning. Fk krånglar såklart och handläggningtiderna är jävliga. Så har varje månad betalat 7-8000 i lån, hade liiite sparat men är slut nu och sen levt på 10% jag får av min lön som sjukskriven, barnbidrag, underhållstödet. Tidigare hade jag inga problem alls. Nu orkar jag inte längre att ha 2500kr att leva på med 2 barn till mat, el osv.. Så har nu räknat på kfm vad som jag får behålla vid en utmätning och får då behålla ca 15.000 samt för hyran! Tänker att min sjukdom är långvarig och kommer säkert vara sjukskriven i omgångar. Jag orkar inte med dels cancern, ångesten och ta hand om mina barn (varav en har npf). Tänker att jag kommer ändå bli fri från kfm kanske 1-2 år senare än om jag ska kämpa mig till döds för att betala på en gång. Skammen skiyer jag i, för vi är inte ensamma hos kfm, även den bästa kan hamna där. Jag jobbar åt kommunen och vet att lönekontoret inte berättar för ens chef att man har löneutmätning och vår chef frågar inte lönekontoret om våra löner. Sen vet min chef att jag har bröstcancer och varför jag är sjuk. Hon har själv haft skiten och är förstående. Jag sa sist jag var där för att hälsa på ”snart kommer kfm på mig, jag mår piss”. Hon sa ”vet du? Skitsamma! Vem ska bry sig? Jag? Jag bryr mig inte, du har alltid varit skötsam och omtyckt här. Koncentra dig på dina barn och att bli frisk! Allt annat är oviktigt”.

 

[Ny2018]

Jag har nått botten nu och ber om ursäkt för en väldigt lång tråd men kanske kan den för den som orkar läsa ändå skänka tröst till någon annan som ser att de inte är ensamma. Även jag känner mig nu extremt ensam och rädd.

Har knappt kunnat äta eller sova på flera dagar sedan jag insåg att skulderna nu är övermäktiga. Har sådan ångest. Hatar mig själv så behöver ingen uppläxning om att det är mitt eget fel att jag hamnat här. Det vet jag så klart om. Har så klart funderat på att bara göra slut på allt, men man pendlar ju mellan hopp och förtvivlan. Känner mig som den sämsta människan på jorden och känner verkligen att livet är över.

Det känns extra hårt just nu, för jag har aldrig i mitt liv varit arbetslös, aldrig varit sjukskriven, alltid jobbat 100 %, aldrig varit sen med en enda räkning i hela mitt 35-åriga liv. Alltid skött jobb exemplariskt. Aldrig fått böter, alltid varit livrädd för att göra ett enda snedsteg. Men nu har allt kollapsat. Med CSN inräknat är mina skulder på runt 1,1 miljon just nu. Har fast anställning och lön på 37k före skatt och ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, men just nu går jag back enorma summor varje månad pga snabblån och liknande och har uttömt alla möjligheter till fler lån. Har börjat släppa några av snabblånen nu i dagarna, tänkte att jag kämpar någon eller några månader till med de mer seriösa banklånen jag har.

Det gick "fort" från att lyckas trolla med knäna varje månad tills jag till slut kraschade. Jag vet faktiskt inte hur jag hamnade här, men en anhörigs död för ett par år sedan (som jag hjälpte med dennes skulder) och extremt dåligt psykiskt mående har fått min ekonomi att krascha. Tar bara nya lån för att betala befintliga och nu finns ej längre några lån att få. Ja ni vet den karusellen. Nu har den stannat tvärt och det går inte längre.

Detta forumet har varit en tröst i dagarna, så tänkte att jag skriver av mig och hoppas att någon kanske känner igen sig eller kan ge råd. Har isolerat mig den senaste veckan och försökt hitta lösningar. Det blir till sist maniskt och jag har hyperventilerar, gråter, kan inte äta, sover dåligt. Nästa vecka ska jag tillbaka till jobbet efter semestern och det känns också tungt, men jag ska försöka att fokusera på att prestera där, har alltid jobbat hårt och varit extremt uppskattad på alla arbetsplatser.
Jag bor ensam, har ingen familj och de vänner jag har känner jag att jag inte kan prata med.

Jag tror det enda rätta är att släppa allt till inkasso och kronofogden och bara betala hyra, el, telefoni, fackavgifter osv? Har insett att situationen är ohållbar. Det känns förnedrande, skamligt. Vill göra rätt för mig och aldrig någonsin hamna i den här skuldfällan igen. Aldrig mer.

Det jag gjort de senaste dagarna mellan ångestattackerna är att jag har försökt läsa på om allt som har med löneutmätning och skuldsanering att göra. Jag har gjort en budget för att leva på existensminimum utifrån Kronofogdens hemsida och det känns som att jag skulle klara det, även om det så klart inte är kul. Men känns på något vis som en lättnad att ha en budget klar. Jag har kontaktat skuldrådgivaren i min kommun, men det är semestertider nu. Jag har provat att söka skuldsanering hos Kronofogden, lämnade in igår trots att mina skulder inte landat hos inkasso än för jag vet att jag hamnar där snart, var skönt att ställa upp alla skulder. Hemskt att se men också bra med en överblick. Har små förhoppningar om att få igenom skuldsaneringen, men tänker att jag får söka igen längre fram om jag (antagligen) får avslag.

Har börjat rensa hemma och sälja av det jag kan avvara och som kan dra it lite extra pengar.

Är så rädd för att hamna utanför samhället helt och inte kunna ha ett vanligt betalkort osv. Kommer bara sköta mig framöver, vill aldrig mer ha problem, vill bara ha hjälp och få ett något så när värdigt liv. Inget kan väl hända med min lägenhet sedan många år tillbaka? Har förstahandskontrakt hos stor hyresvärd och aldrig varit sen med hyran. Samma med det befintliga telefonabonnemanget?

Läste några skräcktrådar där autogiron från snabblån återaktiverats trots att man tagit bort dessa och är livrädd att det ska hända så att hyran inte kan dras, så kanske bättre flytta allt till ny bank? Också skönt med en nystart? Funderar i ett senare skede att byta mobilnummer, mail osv men tänker att det får bli längre fram så inget viktigt missas.

Jag har mått extremt psykiskt dåligt under så många år pga många andra orsaker (vilket har fått mig att hamna här) så har nu bokat in besök för det och ska träffa en psykolog om ett par veckor och hoppas på att få remiss vidare.

Eftersom jag aldrig har hamnat hos inkasso och kronofogden förut är jag förstås livrädd för vad som ska hända nu.
Min största skräck är att de ska trakassera min arbetsplats? Är det normalt förfarande? Borde jag försöka förhandla med inkasso när det hamnar där? Hur lång tid tar det? Hos några av de mer seriösa kreditgivarna har jag lyckats skjuta upp betalningen en månad (men det kommer inte hålla nästa månad heller) och några snabblån som jag inte kan betala har jag kontaktat och berättat men de verkar inte särskilt intresserade.

Vad händer om ett inkassobolag kontaktar mig och jag inte kan betala, om de nekar betalningsplan? Börjar de ringa mitt jobb då? Är så himla rädd för det. Läst en del trådar men råd om att släppa allt och ignorera samtal och mail tills det hamnar hos Kronofogden, men vågar man det? Om man har kontakt med inkasso, även om man inte kan betala, kommer de fortfarande kontakta ens arbetsplats? Är så rädd för alla samtal och mail och brev osv. och vet inte hur jag ska agera.

Så fort det hamnar hos Kronofogden kommer jag självfallet att kontakta dem. Vill inte undfly någonting, vill endast ha hjälp och försöka göra rätt för mig.
Kommer Kronofogden alltid hem till en? Jag förstår att löneutmätning är den enda utvägen och det har jag förlikat mig med i ångestkvalen, då jag inte äger bostad eller fordon.
Det känns extremt förnedrande att lönekontoret får info om löneutmätningen, men det är ju oundvikligt. De är ganska bra på att snacka på mitt jobb och jag vet mycket som jag inte borde veta, så är 100 % säker på att det kommer gå varvet runt på hela kontoret, även om så klart ingen kan öppet säga till mig att de vet. Jag antar att jag får försöka förlika mig med även detta och hålla huvudet högt trots förnedringen. Känns just nu som om jag är den enda människan som satt mig i den här skiten, även om jag på något plan förstår att det inte är så.
Jag ska försöka tänka att jobb bara är jobb och att det inte är hela mitt liv (har levt för mitt jobb på alla arbetsplatser).

Har jobbresor inbokade den kommande månaden, så är också rädd att jag ska missa ett brev eller besök hemma och att det gör allt värre, hur lång tid tror ni allt tar? Och Kronofogden, visst använder de Kivra också?

Finns det något mer jag kan göra förberedande i väntan på vad som känns som undergången?
Det jag gjort: Öppnat nytt bankkonto, sökt hjälp för mitt dåliga psykiska mående, börjat sälja av saker jag har hemma, kontaktat skuldrådgivaren i kommunen, sökt skuldsanering samt gjort en budget för ett liv på existensminimum.

Det är en sådan vidrig kamp varje månad att försöka få alla räkningar att gå ihop och att ständigt pussla med nya smålån, det är helt obeskrivligt vilken ångest det ger.

Ni som släppt allt och vandrat vägen mot löneutmätning och eventuell skuldsanering, kände ni er på något sätt lättade efter det beslutet? Är det värt att fortsätta kämpa? Vill så gärna ha ett nytt liv, ta hand om min kropp, min psykiska hälsa och leva ett normalt liv igen.

Hej.
Det du skriver skulle kunna vara jag då jag hamnade i samma sits 2018. Aldrig tidigare varit sen med räkningar, aldrig varit hos inkasso eller kfm.
Till slut föll korthuset pga en lång sjukskrivning och ett lånebolag som lovade att jag skulle få betala in 3000 kr veckan efter då jag under sjukskrivningen betalat 1000 kr mindre i månaden under tre månader men de skickade iväg det till inkasso och inkassobolaget gick inte med på mer än 6 månaders avbetalning och jag släppte alla lån den dagen och betalade bara på mina fasta avgifter.
Ångesten var fruktansvärd i början och när alla påminnelsebrev kom och därefter allt från kfm jag får nog säga 100-tals brev totalt ville jag bara gömma mig.
Det släppte efter ett tag och jag skickade in en ansökan om skuldsanering två månader efter att jag släppte allt.
Jag lovar dig att det kommer att kännas mycket bättre efter ett tag och när delgivningarna kommer från kfm numera i Kivra så skaffa det om du inte har det. Skriv under dom direkt så lär hembesök troligtvis inte bli om du inte verkar ha en massa tillgångar.
Din lägenhet och befintliga abonnemang plockas inte bort så länge du betalar på dom.
Lönekontoret har tystnadsplikt!
Om du har ett Csn-lån så är det bara förfallna fakturor som ingår i en ev skuldsanering. Mitt CSN är pausat under min skuldsanering och jag betalade på mitt CSN fram till inledande då jag kände att den skulden minskning gynnar mig när min skuldsanering är klar.

Till sist vill jag säga att du är inte ensam, tänk på din hälsa och det kommer att kännas som en enorm frihet att slippa jaga lån osv oavsett om du får löneutmätning eller skuldsanering. ❤️

 

[Ny2018]

Jag förstår dig ts. Jag skilde mig för 2 år sen, mådde såååå bra! Hade skötsam och exemplarisk ekonomi fast jag då tog lån för att köpa nya möbler m.m då de gamla var inrökta (exet), samt att han på fyllan (daglig) hade inkontinens. Tänkte att jag o barn ska ha en nystart! Börja om! Så går månaderna frid o fröjd. Så får jag beskedet bröstcancer och allt bara gick i ett! Med läkare, prover, läkarbesök, behandling, sjukskrivning. Fk krånglar såklart och handläggningtiderna är jävliga. Så har varje månad betalat 7-8000 i lån, hade liiite sparat men är slut nu och sen levt på 10% jag får av min lön som sjukskriven, barnbidrag, underhållstödet. Tidigare hade jag inga problem alls. Nu orkar jag inte längre att ha 2500kr att leva på med 2 barn till mat, el osv.. Så har nu räknat på kfm vad som jag får behålla vid en utmätning och får då behålla ca 15.000 samt för hyran! Tänker att min sjukdom är långvarig och kommer säkert vara sjukskriven i omgångar. Jag orkar inte med dels cancern, ångesten och ta hand om mina barn (varav en har npf). Tänker att jag kommer ändå bli fri från kfm kanske 1-2 år senare än om jag ska kämpa mig till döds för att betala på en gång. Skammen skiyer jag i, för vi är inte ensamma hos kfm, även den bästa kan hamna där. Jag jobbar åt kommunen och vet att lönekontoret inte berättar för ens chef att man har löneutmätning och vår chef frågar inte lönekontoret om våra löner. Sen vet min chef att jag har bröstcancer och varför jag är sjuk. Hon har själv haft skiten och är förstående. Jag sa sist jag var där för att hälsa på ”snart kommer kfm på mig, jag mår piss”. Hon sa ”vet du? Skitsamma! Vem ska bry sig? Jag? Jag bryr mig inte, du har alltid varit skötsam och omtyckt här. Koncentra dig på dina barn och att bli frisk! Allt annat är oviktigt”.

Så ledsamt att höra men du har gjort rätt!
Hälsan först och ekonomin sen.
Jag hoppas innerligt att allt blir bra för er.

 

[klarabella]

Så ledsamt att höra men du har gjort rätt!
Hälsan först och ekonomin sen.
Jag hoppas innerligt att allt blir bra för er.

Tack snälla för omtanken! Ja, just nu känns det bättre med ångest, än att ha ångest över sjukdom och ekonomin. Känns som att man iallafall kan släppa en tyngd. Tänker att ts är inte ensam och vi är många som är i samma sits, men det syns inte på utsidan och därför tror man alltid att man är ensam.

 

[Myra]

Jag förstår dig ts. Jag skilde mig för 2 år sen, mådde såååå bra! Hade skötsam och exemplarisk ekonomi fast jag då tog lån för att köpa nya möbler m.m då de gamla var inrökta (exet), samt att han på fyllan (daglig) hade inkontinens. Tänkte att jag o barn ska ha en nystart! Börja om! Så går månaderna frid o fröjd. Så får jag beskedet bröstcancer och allt bara gick i ett! Med läkare, prover, läkarbesök, behandling, sjukskrivning. Fk krånglar såklart och handläggningtiderna är jävliga. Så har varje månad betalat 7-8000 i lån, hade liiite sparat men är slut nu och sen levt på 10% jag får av min lön som sjukskriven, barnbidrag, underhållstödet. Tidigare hade jag inga problem alls. Nu orkar jag inte längre att ha 2500kr att leva på med 2 barn till mat, el osv.. Så har nu räknat på kfm vad som jag får behålla vid en utmätning och får då behålla ca 15.000 samt för hyran! Tänker att min sjukdom är långvarig och kommer säkert vara sjukskriven i omgångar. Jag orkar inte med dels cancern, ångesten och ta hand om mina barn (varav en har npf). Tänker att jag kommer ändå bli fri från kfm kanske 1-2 år senare än om jag ska kämpa mig till döds för att betala på en gång. Skammen skiyer jag i, för vi är inte ensamma hos kfm, även den bästa kan hamna där. Jag jobbar åt kommunen och vet att lönekontoret inte berättar för ens chef att man har löneutmätning och vår chef frågar inte lönekontoret om våra löner. Sen vet min chef att jag har bröstcancer och varför jag är sjuk. Hon har själv haft skiten och är förstående. Jag sa sist jag var där för att hälsa på ”snart kommer kfm på mig, jag mår piss”. Hon sa ”vet du? Skitsamma! Vem ska bry sig? Jag? Jag bryr mig inte, du har alltid varit skötsam och omtyckt här. Koncentra dig på dina barn och att bli frisk! Allt annat är oviktigt”.

Lider med dig! Det är så läskigt att vi aldrig kan veta vilken vändning livet tar imorgon, vi smider planer och känner att vi gör framsteg men rätt som det är så blir man allvarligt sjuk eller är med om nån olycka och vips så ställs ens ekonomi på kant igen. Och att vara ensam förälder med två barn och bära allt ansvar är tungt. Din chef verkar vara klok och förstående.
Försök inte oroa dig alltför mkt över ekonomin, det blir som det blir. Har du barn så hoppas jag att soc hjälper så ni har mat och tak över huvudet.
Att du blir frisk är det viktigaste för dig och barnen. Håller tummarna

 

[klarabella]

Lider med dig! Det är så läskigt att vi aldrig kan veta vilken vändning livet tar imorgon, vi smider planer och känner att vi gör framsteg men rätt som det är så blir man allvarligt sjuk eller är med om nån olycka och vips så ställs ens ekonomi på kant igen. Och att vara ensam förälder med två barn och bära allt ansvar är tungt. Din chef verkar vara klok och förstående.
Försök inte oroa dig alltför mkt över ekonomin, det blir som det blir. Har du barn så hoppas jag att soc hjälper så ni har mat och tak över huvudet.
Att du blir frisk är det viktigaste för dig och barnen. Håller tummarna

Ja precis! Från att varit full frisk, aktiv så kom med plötsligt. Mat och hyra har vi, var bara kämpigt innan jag släppte allt. Känner helt ok nu när jag tagit det beslutet. Bara invänta processen

 

[Myra]

Jag har nått botten nu och ber om ursäkt för en väldigt lång tråd men kanske kan den för den som orkar läsa ändå skänka tröst till någon annan som ser att de inte är ensamma. Även jag känner mig nu extremt ensam och rädd.

Har knappt kunnat äta eller sova på flera dagar sedan jag insåg att skulderna nu är övermäktiga. Har sådan ångest. Hatar mig själv så behöver ingen uppläxning om att det är mitt eget fel att jag hamnat här. Det vet jag så klart om. Har så klart funderat på att bara göra slut på allt, men man pendlar ju mellan hopp och förtvivlan. Känner mig som den sämsta människan på jorden och känner verkligen att livet är över.

Det känns extra hårt just nu, för jag har aldrig i mitt liv varit arbetslös, aldrig varit sjukskriven, alltid jobbat 100 %, aldrig varit sen med en enda räkning i hela mitt 35-åriga liv. Alltid skött jobb exemplariskt. Aldrig fått böter, alltid varit livrädd för att göra ett enda snedsteg. Men nu har allt kollapsat. Med CSN inräknat är mina skulder på runt 1,1 miljon just nu. Har fast anställning och lön på 37k före skatt och ett förstahandskontrakt på en hyresrätt, men just nu går jag back enorma summor varje månad pga snabblån och liknande och har uttömt alla möjligheter till fler lån. Har börjat släppa några av snabblånen nu i dagarna, tänkte att jag kämpar någon eller några månader till med de mer seriösa banklånen jag har.

Det gick "fort" från att lyckas trolla med knäna varje månad tills jag till slut kraschade. Jag vet faktiskt inte hur jag hamnade här, men en anhörigs död för ett par år sedan (som jag hjälpte med dennes skulder) och extremt dåligt psykiskt mående har fått min ekonomi att krascha. Tar bara nya lån för att betala befintliga och nu finns ej längre några lån att få. Ja ni vet den karusellen. Nu har den stannat tvärt och det går inte längre.

Detta forumet har varit en tröst i dagarna, så tänkte att jag skriver av mig och hoppas att någon kanske känner igen sig eller kan ge råd. Har isolerat mig den senaste veckan och försökt hitta lösningar. Det blir till sist maniskt och jag har hyperventilerar, gråter, kan inte äta, sover dåligt. Nästa vecka ska jag tillbaka till jobbet efter semestern och det känns också tungt, men jag ska försöka att fokusera på att prestera där, har alltid jobbat hårt och varit extremt uppskattad på alla arbetsplatser.
Jag bor ensam, har ingen familj och de vänner jag har känner jag att jag inte kan prata med.

Jag tror det enda rätta är att släppa allt till inkasso och kronofogden och bara betala hyra, el, telefoni, fackavgifter osv? Har insett att situationen är ohållbar. Det känns förnedrande, skamligt. Vill göra rätt för mig och aldrig någonsin hamna i den här skuldfällan igen. Aldrig mer.

Det jag gjort de senaste dagarna mellan ångestattackerna är att jag har försökt läsa på om allt som har med löneutmätning och skuldsanering att göra. Jag har gjort en budget för att leva på existensminimum utifrån Kronofogdens hemsida och det känns som att jag skulle klara det, även om det så klart inte är kul. Men känns på något vis som en lättnad att ha en budget klar. Jag har kontaktat skuldrådgivaren i min kommun, men det är semestertider nu. Jag har provat att söka skuldsanering hos Kronofogden, lämnade in igår trots att mina skulder inte landat hos inkasso än för jag vet att jag hamnar där snart, var skönt att ställa upp alla skulder. Hemskt att se men också bra med en överblick. Har små förhoppningar om att få igenom skuldsaneringen, men tänker att jag får söka igen längre fram om jag (antagligen) får avslag.

Har börjat rensa hemma och sälja av det jag kan avvara och som kan dra it lite extra pengar.

Är så rädd för att hamna utanför samhället helt och inte kunna ha ett vanligt betalkort osv. Kommer bara sköta mig framöver, vill aldrig mer ha problem, vill bara ha hjälp och få ett något så när värdigt liv. Inget kan väl hända med min lägenhet sedan många år tillbaka? Har förstahandskontrakt hos stor hyresvärd och aldrig varit sen med hyran. Samma med det befintliga telefonabonnemanget?

Läste några skräcktrådar där autogiron från snabblån återaktiverats trots att man tagit bort dessa och är livrädd att det ska hända så att hyran inte kan dras, så kanske bättre flytta allt till ny bank? Också skönt med en nystart? Funderar i ett senare skede att byta mobilnummer, mail osv men tänker att det får bli längre fram så inget viktigt missas.

Jag har mått extremt psykiskt dåligt under så många år pga många andra orsaker (vilket har fått mig att hamna här) så har nu bokat in besök för det och ska träffa en psykolog om ett par veckor och hoppas på att få remiss vidare.

Eftersom jag aldrig har hamnat hos inkasso och kronofogden förut är jag förstås livrädd för vad som ska hända nu.
Min största skräck är att de ska trakassera min arbetsplats? Är det normalt förfarande? Borde jag försöka förhandla med inkasso när det hamnar där? Hur lång tid tar det? Hos några av de mer seriösa kreditgivarna har jag lyckats skjuta upp betalningen en månad (men det kommer inte hålla nästa månad heller) och några snabblån som jag inte kan betala har jag kontaktat och berättat men de verkar inte särskilt intresserade.

Vad händer om ett inkassobolag kontaktar mig och jag inte kan betala, om de nekar betalningsplan? Börjar de ringa mitt jobb då? Är så himla rädd för det. Läst en del trådar men råd om att släppa allt och ignorera samtal och mail tills det hamnar hos Kronofogden, men vågar man det? Om man har kontakt med inkasso, även om man inte kan betala, kommer de fortfarande kontakta ens arbetsplats? Är så rädd för alla samtal och mail och brev osv. och vet inte hur jag ska agera.

Så fort det hamnar hos Kronofogden kommer jag självfallet att kontakta dem. Vill inte undfly någonting, vill endast ha hjälp och försöka göra rätt för mig.
Kommer Kronofogden alltid hem till en? Jag förstår att löneutmätning är den enda utvägen och det har jag förlikat mig med i ångestkvalen, då jag inte äger bostad eller fordon.
Det känns extremt förnedrande att lönekontoret får info om löneutmätningen, men det är ju oundvikligt. De är ganska bra på att snacka på mitt jobb och jag vet mycket som jag inte borde veta, så är 100 % säker på att det kommer gå varvet runt på hela kontoret, även om så klart ingen kan öppet säga till mig att de vet. Jag antar att jag får försöka förlika mig med även detta och hålla huvudet högt trots förnedringen. Känns just nu som om jag är den enda människan som satt mig i den här skiten, även om jag på något plan förstår att det inte är så.
Jag ska försöka tänka att jobb bara är jobb och att det inte är hela mitt liv (har levt för mitt jobb på alla arbetsplatser).

Har jobbresor inbokade den kommande månaden, så är också rädd att jag ska missa ett brev eller besök hemma och att det gör allt värre, hur lång tid tror ni allt tar? Och Kronofogden, visst använder de Kivra också?

Finns det något mer jag kan göra förberedande i väntan på vad som känns som undergången?
Det jag gjort: Öppnat nytt bankkonto, sökt hjälp för mitt dåliga psykiska mående, börjat sälja av saker jag har hemma, kontaktat skuldrådgivaren i kommunen, sökt skuldsanering samt gjort en budget för ett liv på existensminimum.

Det är en sådan vidrig kamp varje månad att försöka få alla räkningar att gå ihop och att ständigt pussla med nya smålån, det är helt obeskrivligt vilken ångest det ger.

Ni som släppt allt och vandrat vägen mot löneutmätning och eventuell skuldsanering, kände ni er på något sätt lättade efter det beslutet? Är det värt att fortsätta kämpa? Vill så gärna ha ett nytt liv, ta hand om min kropp, min psykiska hälsa och leva ett normalt liv igen.

Det bästa med att vara på botten är att det bara finns en väg nu och det är uppåt!
Har varit på botten, så jag vet hur det är, tro mig. Och har inte haft ngn att dela bördan med trots att jag har sambo. Skulder över miljonen, höll mig flytande med hjälp av snabblån ett bra tag tills det inte längre gick att få nya lån, ingenstans! Och nånstans så är det där det sakta sakta började vända att inte nya lån är svaret. Så många ggr har jag behövt välja i mataffären mellan bröd eller tandkräm och andra liknande situationer.
Vändpunkten för mig blev att jag inte kunde ta nya lån, slutade låna helt enkelt, släppte vissa lån till inkasso och prioriterade dem som rapporterar misskött kredit. Gjorde upp planer med alla möjliga inkasso. Känner mig tacksam att jag inte stött på ett enda inkasso som djävlats och fått kärran att vältra. Har varit tufft att ringa och be och böna men de flesta inkasso har varit hjälpsamma. Skaffade också extrajobb och det i kombination med inga nya lån gjorde att ekonomin sakta sakta började återhämtas.
Försök ägna dig åt sånt som får dig att må bra så att du kan bygga upp dig själv, du har ingen nytta av dig själv om du är ett nervvrak (vilket jag var konstant under en lång tid!) Det behöver inte vara saker som kostar. Hitta en stund för dig själv och gör ngt som får dig att slappna av och må lite bättre! Gör upp en plan med delmål för din ekonomi och oavsett hur planen ser ut (söka skuldsanering eller inte etc etc) så kör på mot dina mål. Att ha skulder är inte brottsligt och att hamna hos Kf är inte heller brottsligt. Jag valde av lite olika skäl att kämpa på egen hand och det har tagit 13 år att komma dit jag är idag (fattar inte hur jag har orkat). Det finns en väg fram för dig med

 

[Sheriffen89]

Det absolut skönaste jag gjorde var att släppa allt för lite drygt 2 år sen! Nu kan man sova betydligt bättre och sluta fundera på hur man ska laborera för att lösa denna månaden! Mer pengar över efter allt betalt och väntar på slutligt beslut för skuldsanering! Har inledande.. var inte rädd du kommer känna en lättnad ☺️

 

[Mumlan]

Det absolut skönaste jag gjorde var att släppa allt för lite drygt 2 år sen! Nu kan man sova betydligt bättre och sluta fundera på hur man ska laborera för att lösa denna månaden! Mer pengar över efter allt betalt och väntar på slutligt beslut för skuldsanering! Har inledande.. var inte rädd du kommer känna en lättnad ☺️

Det är så otroligt skönt och hoppfullt att läsa ditt inlägg. Jag befinner mig i den (vad jag tror) absolut värsta tiden, har släppt allt och sökt sanering. Har utmätning att vänta i många, många år om jag inte får sanering, så det är verkligen himmel eller helvete som väntar. Men blir varm när jag läser att det finns de som lyckas och mår bra igen önskar dig allt gott

 

[Sheriffen89]

Det är så otroligt skönt och hoppfullt att läsa ditt inlägg. Jag befinner mig i den (vad jag tror) absolut värsta tiden, har släppt allt och sökt sanering. Har utmätning att vänta i många, många år om jag inte får sanering, så det är verkligen himmel eller helvete som väntar. Men blir varm när jag läser att det finns de som lyckas och mår bra igen önskar dig allt gott

Minns såväl att det var just den tiden du beskriver när man ställer sig frågor som vad är det som händer nu? Okunskapen gjorde sitt och att man blev terroriserad flera gånger om dagen från inkasso eller bolag gör ju inte saken bättre.. men som jag skrev till dig att när allt landat hos KF och lagt sig så kommer du inte känna flåset i nacken på samma sätt och måendet blir till det bättre☺️ ”det är nu det vänder för dig ”

 

[Mumlan]

Minns såväl att det var just den tiden du beskriver när man ställer sig frågor som vad är det som händer nu? Okunskapen gjorde sitt och att man blev terroriserad flera gånger om dagen från inkasso eller bolag gör ju inte saken bättre.. men som jag skrev till dig att när allt landat hos KF och lagt sig så kommer du inte känna flåset i nacken på samma sätt och måendet blir till det bättre☺️ ”det är nu det vänder för dig ”

TACK, gråter nästan för det värmer så mycket!

 

[pinnen222]

Åååh denna tråden passar tyvärr in på mig. Har precis kämpat ett år m o bara betala alla räkningar. 26 tusen varje månad..17 k i lön..om rn dag börjar påminnelser komma. LIVRÄDD!!
Kommer söka skuldsanering så fort jag träffat budgetmänniskan. Fick direkt kontakt med spelberoende..jättefin person där o ska dit på möte om em vecka. Sbårr o ljuga för jobbet om alla möten man ska nörja gå på dagtid. Dom kommer snart tro man är dödssjuk väl? Kan inte hålla masken längre utåt. Skäms o har ingen livslust..barnen får mig o kämpa. Denna tråden var mitt i prick hos mig. Varit nästintill spelfri två år nu. Två mindre återfall och så rädd att dom kommer förstöra allt. Mest rädd över hur mannens ekonomi och hans hus ligger i riskzonen.
Hållt mina lån hemliga för alla.o berätta nyss om mitt veckas återfall..skäms men börjar inse att spelsuget är lika svårt som alla missbruk. Drömmer mig bort ibland. Hur f.n hamnade man här????
Ucn kan man dock se är bättre ..lånen på 1,3 miljoner dock men bara 2 uc förfrågningar och det borde väl visa på nån förbättring när man söker skusan? går runt i en dimma..ett mirakel att man ens orkar jobba. Stänger av o låtsas allt är normalt för några timmar. För att sen krascha o få hjärtklappning, svettningar m.m..

 

[Ny2018]

Åååh denna tråden passar tyvärr in på mig. Har precis kämpat ett år m o bara betala alla räkningar. 26 tusen varje månad..17 k i lön..om rn dag börjar påminnelser komma. LIVRÄDD!!
Kommer söka skuldsanering så fort jag träffat budgetmänniskan. Fick direkt kontakt med spelberoende..jättefin person där o ska dit på möte om em vecka. Sbårr o ljuga för jobbet om alla möten man ska nörja gå på dagtid. Dom kommer snart tro man är dödssjuk väl? Kan inte hålla masken längre utåt. Skäms o har ingen livslust..barnen får mig o kämpa. Denna tråden var mitt i prick hos mig. Varit nästintill spelfri två år nu. Två mindre återfall och så rädd att dom kommer förstöra allt. Mest rädd över hur mannens ekonomi och hans hus ligger i riskzonen.
Hållt mina lån hemliga för alla.o berätta nyss om mitt veckas återfall..skäms men börjar inse att spelsuget är lika svårt som alla missbruk. Drömmer mig bort ibland. Hur f.n hamnade man här????
Ucn kan man dock se är bättre ..lånen på 1,3 miljoner dock men bara 2 uc förfrågningar och det borde väl visa på nån förbättring när man söker skusan? går runt i en dimma..ett mirakel att man ens orkar jobba. Stänger av o låtsas allt är normalt för några timmar. För att sen krascha o få hjärtklappning, svettningar m.m..

Bra att du tar tag i problemet.
Tror att en skuldsanering är för tidigt då du bara varit spelfri en kort tid.
Hoppas att allt löser sig för dig.

 

[pinnen222]

Bra att du tar tag i problemet.
Tror att en skuldsanering är för tidigt då du bara varit spelfri en kort tid.
Hoppas att allt löser sig för dig.

Ja..har kämpat två år nu..två mindre återfall men dock. Fått fin kontakt på spelberoende samt tid hoa skuldrådgivare. Min partner är såå förstående och vet hur missbruk fungerar..så måste bevisa för honom att jag vill detta nu

 

[Jenle]

Hur har det gått för dig @Lilla-My ?
Här tufft med alla påminnelser på sms, mail men tänker att det kommer bli bra tillslut.

 

[Lilla-My]

Hur har det gått för dig @Lilla-My ?
Här tufft med alla påminnelser på sms, mail men tänker att det kommer bli bra tillslut.

Hej! Har varit lite frånvarande pga har fokuserat på mitt jobb och det har faktiskt gjort att jag inte gått ned mig totalt i depression. Började ju släppa saker i juli och sen mer eller mindre allt i augusti. Det har varit ett helvete med alla påminnelser men försökt stänga av mentalt. Nu har några skulder börjat hamna hos inkasso så nu är det väl inte långt kvar till KFM. Ångesten har verkligen blossat upp igen.

Hur långt efter att man får ett betalningsföreläggande osv kan en löneutmätning börja?
Jag menar det tar ju olika lång tid för alla skulder att trilla in hos KFM.

Mest ångest har jag fortfarande över löneutmätningen pga älskar verkligen mitt nuvarande jobb och mina kollegor och tanken på att de ska se på mig som misslyckad och snacka bakom min rygg gör mig så ledsen. Just nu är jobbet allt jag har

Känns overkligt alltihop. På något sätt hoppas jag att det ska kännas något bättre när det värsta är över, dvs att löneutmätningen drar igång. Hoppas det i alla fall.

Fortfarande inte hört något angåendeskuldsaneringsansökan som jag gjorde i samband med att jag släppte allt men tror ju inte jag får igenom det oavsett. Får väl prova söka igen sen.

Hur går det för dig @Jenle?

 

[Lilla-My]

Åååh denna tråden passar tyvärr in på mig. Har precis kämpat ett år m o bara betala alla räkningar. 26 tusen varje månad..17 k i lön..om rn dag börjar påminnelser komma. LIVRÄDD!!
Kommer söka skuldsanering så fort jag träffat budgetmänniskan. Fick direkt kontakt med spelberoende..jättefin person där o ska dit på möte om em vecka. Sbårr o ljuga för jobbet om alla möten man ska nörja gå på dagtid. Dom kommer snart tro man är dödssjuk väl? Kan inte hålla masken längre utåt. Skäms o har ingen livslust..barnen får mig o kämpa. Denna tråden var mitt i prick hos mig. Varit nästintill spelfri två år nu. Två mindre återfall och så rädd att dom kommer förstöra allt. Mest rädd över hur mannens ekonomi och hans hus ligger i riskzonen.
Hållt mina lån hemliga för alla.o berätta nyss om mitt veckas återfall..skäms men börjar inse att spelsuget är lika svårt som alla missbruk. Drömmer mig bort ibland. Hur f.n hamnade man här????
Ucn kan man dock se är bättre ..lånen på 1,3 miljoner dock men bara 2 uc förfrågningar och det borde väl visa på nån förbättring när man söker skusan? går runt i en dimma..ett mirakel att man ens orkar jobba. Stänger av o låtsas allt är normalt för några timmar. För att sen krascha o få hjärtklappning, svettningar m.m..

Förstår känslan 100 % @pinnen222
Hur har det gått för dig?

 

[Jessica87]

Bra människor dömer inte andra över en löneutmätning i mina ögon! Gör dom det säger det dessutom mer om dom än om dig. Huvudet högt, du kämpar på och jobbar trots löneutmätning, det är väl något att beundra, inte se ner på.

Från första pappren från kronofogden bör det nog ta åtminstone ett par månader, beror lite på hur länge du väntar med att skriva på delgivningar. Jag valde att vänta ca en månad, men man ska veta att dom kan söka en personligen hemma eller på jobbet om man inte skriver på. Oftast tar det nog några veckor eller mer, men det är ändå en risk man behöver veta om och välja om man vill ta. Själv väntar jag nu på dom sista pappren innan löneutmätning, inkomstredovisning. Lär ramla in inom kort. Känns skrämmande att ha åratal av existensminimum framför sig.

 

[Lilla-My]

Det är så otroligt skönt och hoppfullt att läsa ditt inlägg. Jag befinner mig i den (vad jag tror) absolut värsta tiden, har släppt allt och sökt sanering. Har utmätning att vänta i många, många år om jag inte får sanering, så det är verkligen himmel eller helvete som väntar. Men blir varm när jag läser att det finns de som lyckas och mår bra igen önskar dig allt gott

Hur går det för dig @Mumlan ?

Det har varit en hemsk tid med alla påminnelser. Släppte allt juli/augusti och nu har sakta men säkert saker börjat landa hos inkasso så nu är det väl inte så långt kvar till KFM och löneutmätning. Inget svar angående skuldsaneringsansökan jag lämnade in i samband med att jag släppte allt. Men tror väl inte så starkt på att jag blir beviljad.

Har fokuserat på mitt jobb och det har hållt mig flytande något sånär.

Men nu när KFM närmar sig känner jag hur ångesten eskalerar igen. Sån ångest över löneutmätning och hur mina chefer och kollegor ska se på mig, det snackas mycket så folk kommer få veta tror jag. Men de kan väl inte säga något till mig, men känns jobbigt att de ska se på mig annorlunda. Älskar mitt jobb så det ger mig ett helt otroligt ångestpåslag. Men det är väl bara att bita ihop.

Jag hoppas det kommer kännas bättre till slut

 

[Lilla-My]

Bra människor dömer inte andra över en löneutmätning i mina ögon! Gör dom det säger det dessutom mer om dom än om dig. Huvudet högt, du kämpar på och jobbar trots löneutmätning, det är väl något att beundra, inte se ner på.

Från första pappren från kronofogden bör det nog ta åtminstone ett par månader, beror lite på hur länge du väntar med att skriva på delgivningar. Jag valde att vänta ca en månad, men man ska veta att dom kan söka en personligen hemma eller på jobbet om man inte skriver på. Oftast tar det nog några veckor eller mer, men det är ändå en risk man behöver veta om och välja om man vill ta. Själv väntar jag nu på dom sista pappren innan löneutmätning, inkomstredovisning. Lär ramla in inom kort. Känns skrämmande att ha åratal av existensminimum framför sig.

Tack för peppen. Jag vet ju att du har rätt innerst inne. Försöker intala mig att man ju är mer än sina skulder, och sitt jobb, för den delen.

Åh, ja det känns ju jobbigt dra ut på att skriva under och bli uppsökt. Hur funkar det innan inkomstredovisning för löneutmätning? Hur avgör de om man har något annat att utmäta först? Jag bor i hyresrätt och har ju egentligen ingenting av värde, ingen bil heller.

Ja det känns hemskt ha åratal med existensminimum framför sig, hoppas dock man får skuldsanering till sist. Då skulle det kännas lite mer hoppfullt att kunna få ett slut och en omstart.

Kämpa!

 

[Mumlan]

Hur går det för dig @Mumlan ?

Det har varit en hemsk tid med alla påminnelser. Släppte allt juli/augusti och nu har sakta men säkert saker börjat landa hos inkasso så nu är det väl inte så långt kvar till KFM och löneutmätning. Inget svar angående skuldsaneringsansökan jag lämnade in i samband med att jag släppte allt. Men tror väl inte så starkt på att jag blir beviljad.

Har fokuserat på mitt jobb och det har hållt mig flytande något sånär.

Men nu när KFM närmar sig känner jag hur ångesten eskalerar igen. Sån ångest över löneutmätning och hur mina chefer och kollegor ska se på mig, det snackas mycket så folk kommer få veta tror jag. Men de kan väl inte säga något till mig, men känns jobbigt att de ska se på mig annorlunda. Älskar mitt jobb så det ger mig ett helt otroligt ångestpåslag. Men det är väl bara att bita ihop.

Jag hoppas det kommer kännas bättre till slut

@Lilla-My Jag har det som du, jobbigt med alla påminnelser och påringningar, kämpar mot ångest och depression. Har skrivit på de första delgivning arna hos KF och det känns hemskt. Släppte i slutet på maj så hoppas på samtal inom ett par veckor. Men vågar inte hoppas på sanering vid första försöket. Vi får kämpa på och hoppas att vi får en bra framtid trots allt. Men tufft är det!!!

 

[Lilla-My]

@Lilla-My Jag har det som du, jobbigt med alla påminnelser och påringningar, kämpar mot ångest och depression. Har skrivit på de första delgivning arna hos KF och det känns hemskt. Släppte i slutet på maj så hoppas på samtal inom ett par veckor. Men vågar inte hoppas på sanering vid första försöket. Vi får kämpa på och hoppas att vi får en bra framtid trots allt. Men tufft är det!!!

Förstår! ❤️ Ja det måste bli bättre någon gång. Vågar inte heller hoppas på sanering vid första försöket, men måste ändå hoppas att jag får det någon gång så man kan försöka få till en nystart i livet.

Kämpa på! Kram

 

[Mumlan]

Förstår! ❤️ Ja det måste bli bättre någon gång. Vågar inte heller hoppas på sanering vid första försöket, men måste ändå hoppas att jag får det någon gång så man kan försöka få till en nystart i livet.

Kämpa på! Kram

Många, många kramar till dig också! Vi kämpar ihop

 

[Jessica87]

Tack för peppen. Jag vet ju att du har rätt innerst inne. Försöker intala mig att man ju är mer än sina skulder, och sitt jobb, för den delen.

Åh, ja det känns ju jobbigt dra ut på att skriva under och bli uppsökt. Hur funkar det innan inkomstredovisning för löneutmätning? Hur avgör de om man har något annat att utmäta först? Jag bor i hyresrätt och har ju egentligen ingenting av värde, ingen bil heller.

Ja det känns hemskt ha åratal med existensminimum framför sig, hoppas dock man får skuldsanering till sist. Då skulle det kännas lite mer hoppfullt att kunna få ett slut och en omstart.

Kämpa!

Jag är ingen expert så jag kan bara svara utifrån vad jag har tolkat av det jag läst mig till. Men först skickas ju pappren ut som du ska skriva på. Sen har du 10 dagar från det att du skriver på tills att skulden fastställs. Så om någon skuld skulle vara felaktig ska du ha tid där att yttra dig. När skulden är fastställd får du skuld att betala. Från det att det finns en skuld att betala kan kronofogden också börja utmäta. Men oftast görs det tydligen först när datumet för att betala löpt ut, vilket brukar vara inom 14 dagar. Kronofogden kan kolla bankkonton, aktier och annat av värde, dom kan även göra hembesök, sälja eventuell bil osv. Löneutmätning också såklart, men då får du först papper om att fylla i inkomster och utgifter som du också har ca 14 dagar på dig med.

 

[pinnen222]

Förstår känslan 100 % @pinnen222
Hur har det gått för dig?

Nja..ganska jobbigt här. Utåt syns ingenting på mig. Jobbar o tar hand om familj o hem. Men släppt allt nu o sms o brev börjar komma. Bara stänger av allt. Har fortsatt kontakt med spelberoende en gång i veckan. Ger migninte mkt då han mest vill fråga om mina spelvanor. Jag har inget speltänk. Men hade för två år sedan. Nu är ju konsekvenser av spelandet. Alla lån ..ser ingen utväg egentligen..oxå livrädd för denna resa vi har framför oss. Känner att psykiskt så orkar snart inte hjärnan mer.

 

[pinnen222]

@Lilla-My Jag har det som du, jobbigt med alla påminnelser och påringningar, kämpar mot ångest och depression. Har skrivit på de första delgivning arna hos KF och det känns hemskt. Släppte i slutet på maj så hoppas på samtal inom ett par veckor. Men vågar inte hoppas på sanering vid första försöket. Vi får kämpa på och hoppas att vi får en bra framtid trots allt. Men tufft är det!!!

Kämpa på er alla. Känns som vi står inför samma händelse. Dock bra att vi gör detta. Svenska samhället är dockbså pass bra uppbyggt. Så länge vi samarbetar med dom så står vi ej utan tak o mat. Fyy..mår så dåligt och förstår ej varför jag ens vaknar på morgonen ibland. Men måste kämpa. Min man vet allt men vi orkar inte prata om det. Han håller i alla inköp och jag får be om tillåtelse o handla något. Känns helt okej..risken att vilja spela är stor annars. Så känns tryggt att han hållerni ekonomin ett bra tag framöver.

 

[Mumlan]

Kämpa på er alla. Känns som vi står inför samma händelse. Dock bra att vi gör detta. Svenska samhället är dockbså pass bra uppbyggt. Så länge vi samarbetar med dom så står vi ej utan tak o mat. Fyy..mår så dåligt och förstår ej varför jag ens vaknar på morgonen ibland. Men måste kämpa. Min man vet allt men vi orkar inte prata om det. Han håller i alla inköp och jag får be om tillåtelse o handla något. Känns helt okej..risken att vilja spela är stor annars. Så känns tryggt att han hållerni ekonomin ett bra tag framöver.

Ja, vi kämpar ihop och måste stötta varandra och tro på en bättre framtid. Vi jobbar på, vi har åtminstone släppt det destruktiva och är på väg åt rätt håll, även om det inte känns så. Slutat med felval och försöker ta oss åt rätt håll. Förhoppningsvis tar det oss så småningom genom en sanering och till en ny start.

 

[pinnen222]

Ha

Ja, vi kämpar ihop och måste stötta varandra och tro på en bättre framtid. Vi jobbar på, vi har åtminstone släppt det destruktiva och är på väg åt rätt håll, även om det inte känns så. Slutat med felval och försöker ta oss åt rätt håll. Förhoppningsvis tar det oss så småningom genom en sanering och till en ny start.

Träffade budget o skuldrådgivaren igår. Superbra person. Hade verkligen koll på läget. Hon hade räknat ut att det skulla ta mer än 100 år o betala mina skulder. Skrattade med henne..helt crazy vad man ställt till med. Så bästa är o släppa det..nu kommer uppförsbacken sa hon..sen när man väl står o fått löneutmätning på plats så börjar man slappna av. Hon såg att jag kommer få sanering någon gång. Men ska vänta med att söka då lånen är för nya. Fortfarande svag o trött i hjärnan här av allt tänkande.
Hur går d för er i processen nu?

 

[Hella]

Precis så. Speciellt det där med svag o trött i hjärnan. Ramlar in påminnelser och mail o telefon meddelanden. Varit sjuk också fått skit lön Har 242 kr på kontot. Får äta allt i skafferi o frys

 

[Laika]

Ha

Träffade budget o skuldrådgivaren igår. Superbra person. Hade verkligen koll på läget. Hon hade räknat ut att det skulla ta mer än 100 år o betala mina skulder. Skrattade med henne..helt crazy vad man ställt till med. Så bästa är o släppa det..nu kommer uppförsbacken sa hon..sen när man väl står o fått löneutmätning på plats så börjar man slappna av. Hon såg att jag kommer få sanering någon gång. Men ska vänta med att söka då lånen är för nya. Fortfarande svag o trött i hjärnan här av allt tänkande.
Hur går d för er i processen nu?

Skönt att träffa en bra och skärpt rådgivare i a f! Ett första steg. Själv släppte jag en del i augusti (vissa grejer hann dras) och allt utom CSN i sept. Har fått en hel del Mail och sms, några samtal som jag inte har svarat på. Ett stort lån kommer sägas upp om 20 dager och gå till inkasso, ett annat lite mindre har Gothia börjat skicka krav om (men inte fått anmärkning än). Kommer nog rasa in anmärkningar i slutet av denna månad. Har nära miljonen i skuld så lär i a f ta en halv livstid att bli av med skulderna om inte mer. Sjukt som du säger!

 

[Mumlan]

Ha

Träffade budget o skuldrådgivaren igår. Superbra person. Hade verkligen koll på läget. Hon hade räknat ut att det skulla ta mer än 100 år o betala mina skulder. Skrattade med henne..helt crazy vad man ställt till med. Så bästa är o släppa det..nu kommer uppförsbacken sa hon..sen när man väl står o fått löneutmätning på plats så börjar man slappna av. Hon såg att jag kommer få sanering någon gång. Men ska vänta med att söka då lånen är för nya. Fortfarande svag o trött i hjärnan här av allt tänkande.
Hur går d för er i processen nu?

Härligt att ditt möte blev bra! Mina skulder har börjat landa hos KF, men ingen utmätning än. Jag hoppas på samtal från saneringen om ett par veckor, även om jag inte vågar hoppas på inledande. Förstår att du är trött, jag är helt utmattad vissa dagar, det är mycket som snurrar i huvudet oavbrutet. Konstigt nog är det lugnare nu, när jag inte behöver tänka på lån. Det som ska betalas är betalt liksom. Självklart orolig för framtiden, men det kan ju inte bli värre, så försöker tro på en bra och trygg framtid.

 

[Jenle]

Det tuffar på här med @Mumlan
Ett av lånen har gått till inkasso (Collector). Släppte allt i slutet av juli/augusti. De ringer, mailar, skriver,sms. De är inte otrevliga eller så. Snarare hjälpsamma då långivarna skrivit i stil med "du kan betala ikapp med denna länken". Vilket tyvärr inte kommer hjälpa mig ändå.

Ang arbetet så har den som gör lönespecifikationerna tystnadsplikt. Det är allvarligt att bryta mot det. Så du behöver inte oroa dig för att dina kollegor kommer att få veta ❤️

Känns som att jag väntat en evighet på löneutmätning. Vissa dagar känner jag mig stark och hoppfull. Andra dagar sitter jag kvar i bilen och storgråter. Kommer hem och bara går och lägger mig.
Den känslan av evighet är dock bara varat i 2-3 månader knappt.

Har beställt nya arbetsskor så jag ska klara mig (får inga av arbetsgivaren). Har också passat på att köpa viktiga saker som jag inte kommer ha råd med sen.

Igår var en tung dag. Men idag känns det lite lättare.

 

[pinnen222]

Det tuffar på här med @Mumlan
Ett av lånen har gått till inkasso (Collector). Släppte allt i slutet av juli/augusti. De ringer, mailar, skriver,sms. De är inte otrevliga eller så. Snarare hjälpsamma då långivarna skrivit i stil med "du kan betala ikapp med denna länken". Vilket tyvärr inte kommer hjälpa mig ändå.

Ang arbetet så har den som gör lönespecifikationerna tystnadsplikt. Det är allvarligt att bryta mot det. Så du behöver inte oroa dig för att dina kollegor kommer att få veta ❤️

Känns som att jag väntat en evighet på löneutmätning. Vissa dagar känner jag mig stark och hoppfull. Andra dagar sitter jag kvar i bilen och storgråter. Kommer hem och bara går och lägger mig.
Den känslan av evighet är dock bara varat i 2-3 månader knappt.

Har beställt nya arbetsskor så jag ska klara mig (får inga av arbetsgivaren). Har också passat på att köpa viktiga saker som jag inte kommer ha råd med sen.

Igår var en tung dag. Men idag känns det lite lättare.

Känner igen mig. Vissa dagar bättre.andra jättedåliga psykiskt. Nu börjar chefen undra vad det är för läkartider jag går på ibland. Har ju träffat budget o skuldrådgivare två gånger samt spelberoende. Nu en läkatid där. Så chefen vill veta vad detta rör sig om? Jag vill ännu inte berätta sanningen utan säger detta är psykiskt och en form av behandling.
Massvis med påminnelser nu.bara kastar breven o raderar smsen direkt. Hjärnan är så utmattad. Kram på er alla här inne

 

[LånaUtanPapper]

Ha

Träffade budget o skuldrådgivaren igår. Superbra person. Hade verkligen koll på läget. Hon hade räknat ut att det skulla ta mer än 100 år o betala mina skulder. Skrattade med henne..helt crazy vad man ställt till med. Så bästa är o släppa det..nu kommer uppförsbacken sa hon..sen när man väl står o fått löneutmätning på plats så börjar man slappna av. Hon såg att jag kommer få sanering någon gång. Men ska vänta med att söka då lånen är för nya. Fortfarande svag o trött i hjärnan här av allt tänkande.
Hur går d för er i processen nu?

Om jag hade vart du så hade jag nog ändå börjat skicka in ansökan gällande skuldsanering. Man får tänka på att väntetiden för att få svar är just nu beräknat till 5 månader.

Delvis senaste skulderna hinner bli 5 månader äldre när dom rättar din ansökan, sen skadar det inte att alltid ha en ansökan rullande.
Får man den nekat så skickar man bara in en ny. På så sätt blir man beviljad så tidigt som möjligt, så att man inte drar ut 6 eller 12 månader extra för att få sin skuldsanering påbörjad.

Hur gammal var din nyaste skuld om jag får fråga?

 

[pinnen222]

Om jag hade vart du så hade jag nog ändå börjat skicka in ansökan gällande skuldsanering. Man får tänka på att väntetiden för att få svar är just nu beräknat till 5 månader.

Delvis senaste skulderna hinner bli 5 månader äldre när dom rättar din ansökan, sen skadar det inte att alltid ha en ansökan rullande.
Får man den nekat så skickar man bara in en ny. På så sätt blir man beviljad så tidigt som möjligt, så att man inte drar ut 6 eller 12 månader extra för att få sin skuldsanering påbörjad.

Hur gammal var din nyaste skuld om jag får fråga?

Nyaste är ca en månad..tog förskottslön tyvärr. Samt mina gamla kreditlån maxade jag. Mer än 100 år ska det ta o betala skulderna. Den stora brytpunkten var för två år sedan. Men haft två mindre återfall tyvärr. Därav hon tyckte det var bättre o vänta till våren. Trots handläggningstiden. Hon sa man kan söka nu men kommer ändå ej bli beviljad

 

[LånaUtanPapper]

Nyaste är ca en månad..tog förskottslön tyvärr. Samt mina gamla kreditlån maxade jag. Mer än 100 år ska det ta o betala skulderna. Den stora brytpunkten var för två år sedan. Men haft två mindre återfall tyvärr. Därav hon tyckte det var bättre o vänta till våren. Trots handläggningstiden. Hon sa man kan söka nu men kommer ändå ej bli beviljad

Kan du betala bort förskottslön och den andra? När kontrollen sker på ansökan så blir utfallet att ditt nyaste lån är 2 år gammalt.
Förskottslön är väll max på 10.000kr

Jag hade Kredera som jag tagit någon månad innan min ansökning.
Skrev inte med den i formuläret, slutbetalade den, mailadre dom att stänga kontot. Nu kommer inte den synas när dom gör en kontroll.
Även om jag inte blir beviljad på första ansökan så köpte jag mig säkert att bli beviljad 8 månader snabbare.

Kan du betala bort dina 2 senaste så köper du dig säkert till att bli beviljad minst 1 år tidigare

 

[Helena27]

Är i en liknande situation som dig My. Jag har ungefär det skuldbelopp som du och är också 35. Ska släppa allt till KF denna eller nästa månad. Känns tungt.
Känner hela tiden min puls slå såå hårt. Har inte berättat för en enda förutom en skuldrådgivare. Vill ha barn nångång med. Men tänker att vem vill leva mig mig och detta.

Ringde KF igår. Hon som svarade på alla frågor var väldigt trevlig och respektfull. Gjorde mycket när jag var livrädd för att ringa.

Försöker ta reda på vad som kommer hända. Och vara förberedd. Har fortfarande så många frågetecken. Men försöker ta en sak i taget

Är i samma situation som er alla här inne. Skönt att läsa att det finns fler! Är så otroligt rädd och skamsen för mitt beteende .
Har vart i denna situationen innan men då hjälpte mina föräldrar mig och jag blev skuldfri och lovade dom att aldrig ta mer skulder eller avbet det höll några år sen åkte jag dit igen. Vet inte hur många gånger jag kollat min mamma i ögonen och lovat att jag aldrig kommer ta ett lån till eller hur många ggr hon frågat mig och jag sparar och har pengar och jag med ångest i hela kroppen svarat ja jag har pengar, ja jag sparar fastän jag 1 timme innan skrapat ut några hundra lappar på olika sms-lån/snabblåns komton för att hon och jag ska in till stan eller nån loppis eller för att ens klara dom sista dagarna innan lön.
vill också träffa någon skaffa barn, bil hus renovera resa mm men tänker att ingen vill träffa mig eller ha mig som partner med min bakgrund. Alla runt omkring mig skaffar barn köper hus och själv sitter man hemma med sin ångest och stora lån.
Nu står jag med en skuld på 304.000 till inkasso som jag inte kommer kunna betala med deras avbetalningsplan sen finns det ungerfär lika mycket skulder till fördelade på olika snabblån.
Vill inte kapa tråden utan bara skriva av mig och säga att det är skönt att det finns fler som är i samma situation❤️