Hoppas Blancot som startade tråden finns kvar. Vad jag förstår har du fått ditt lån plus lånat lite till nu.
Det här är känslan du ger mig
Hela tråden känns som en mardröm. Blanco: en råtta som springer för livet i en tunnel och måste hitta ut. Av någon anledning har han fått för sig att enda vägen ut går genom ett
betongblock. Runt honom skriker de små mössen: Ta till höger istället, gå mot ljuset, vänd tillbaka, det finns bara en motorväg på andra sidan, du kommer inte och klara dig. Han hör bara att de
inte svarar på frågan: Hur tar jag mig igenom betongblocket skriker han. Allt annat är värdelös information som han inte bett om för han vet ju att de, precis som han, inte har en
susning om vad som finns på andra sidan.
Så en fråga:
Du har jobbat ca 8 timmar varje dag, 7 dagar i veckan
Du "lever" på ca 16500 kr varje månad
Du "unnar" dig ingenting, du känner dig ensam
Du kan inte sova särskilt mycket, med tanke på att tradingen måste ta lite tid den med. Du kan inte umgås särskilt mycket, du kan inte någonsin koppla av.
Vad har "tradingen"(förlåt en novis) gett dig egentligen?
Om du fortsatte och jobba nästan lika mycket, i låt säga fyra år och fortsatte att leva på 16500. Miljonen med råge skulle vara där.
Du skulle kunna ta ledigt i ett år och bosätta dig I ett tropiskt paradis
Du skulle kunna köpa bästa bilen, vackraste/roligaste upplevelsen,huset/lägenheten du drömt om. Du skulle kunna leva.
Men istället vill du fortsätta i den springande tunneln utan slut. få ner betongväggen, springa vidare, nästa betongvägg, bråttom bråttom. Det tar aldrig slut
Man skulle kunna säga att de andra här på tråden är det där lilla halvvakna medvetandet som finns i varje mardröm och säger åt en att det
bara är en dröm att du kan vakna om du bara vill. Att det inte finns någon logik. För någon gång måste du vakna, ingen kan sova för evigt, eller?
Kanske det inte händer förrän allt och alla möjligheter är borta och du är en sliten liten pensionär som bor i en etta med en stol vid matsalsbordet och en sliten gammal skinnsoffa framför TV:n och knappt har råd med mat. Men vad spelar det för roll? Smaklökarna har ändå gjort sitt och du är van vid att leva fattigt, det har du ju gjort hela ditt liv. Och du kan ju alltid berätta för hemtjänstpersonalen om de ggr du tjänade miljoner på bara
några dagar. Det livar ju alltid upp.
