Att hamna i skuldfällan

[Frasse1]

Om du har relativt nya lån blir det svårt med sanering

 

[Streetspirit78]

Det är en tidsfråga innan mina skulder börjar utmätas. Jag har kontakt med KFM om två, för mig, viktiga frågor. Dels handlar det om ett sparande som sedan en tid tillbaka är upprättat för vår son. Enligt KFM kan även dessa pengar utmätas eftersom kontot står i mitt namn. Någon som har något tips på hur man sparar (i den mån det går) åt sitt eget barn utan att pengarna mäts ut?

Den andra frågan rör vår bil som är en viktig del av livspusslet. Då vi bor en bit ifrån både förskola och annat är bilen viktig för att det ska fungera i vardagen. Det är en gammal skrothög med ett maxvärde på 8-10K. KFM menar att det är troligt att även bilen kommer utmätas. Några tips på hur man gör här? Ägarbyte? Kan man på något sätt motivera KFM till att inte utmäta bilen, eller är det inte möjligt?

 

[Terry_]

På fråga 1. Kan du inte flytta över dom pengarna till din fru eller sambo?

 

[viggeloo]

Det här kommer bli ett väldigt långt inlägg men jag måste skriva av mig.

I stora delar av mitt vuxna liv har jag haft en trasslig relation till pengar. När min pappa dog för 22 år sen fick jag ärva ca 100.00 kr i efterlevnadsförsäkring. Det här var år 2000. På den tiden och för mig var det oerhört mycket pengar och ett välkommet tillskott eftersom jag då pluggade upp mina betyg på komvux och uppbar studiemedel. Egenligen hade jag rätt "gott" ställt innan dessa pengar. Bodde billigt, levde billigt och hade alltid pengar över varje månad. Jag fick rådet att ta kontakt med banken och placera pengarna i fonder. Så gjorde jag också. Ett år senare var saldot noll kronor. Jag hade bränt pengarna på dyra middagar, dyra mobiltelefoner, kläder och dyra presenter till min dåvarande flickvän. Jag skämdes över mitt beteende och ljög dessutom för min flickvän och bedyrade att jag minsann hade pengar kvar på banken.

Vi flyttar fram tidslinjen ca 9 år. Relationen med flickvännen är slut sedan länge. Jag har även avverkat en sambo, skaffat mig en högskoleutbildning samt ett fast jobb. Under de åren som varit har jag inte haft några egentliga problem med pengar. Något händer som gör att jag tar ett sms-lån. Ett lån blir två som blir till 10 och jag hamnar i den berömda lånekarusellen. Lånar för att betala tillbaka andra lån. Det är enkelt och det behövs bara en knapptryckning på mobilen. I takt med lånen förfaller till betalning och övergår till inkasso, börjar även min hälsa påverkas negativt. Jag får psykosomatiska symptom - stressrelaterade problem vilket innebär panikångest och ständig ångest. Söker och får samtalsstöd hos en kurator. Efter ett tag är det inte hållbart. Månadsutgifterna överstiger vida mina inkomster och jag ser ingen annan utväg än att släppa allt till kronofogden. Det är då inte bara sms-lån utan även obetalda tv-avgifter, lån till csn osv. I december 2009 börjar min lön utmätas och jag berättar även för min familj att jag har skulder till hos kronofogden och så många betalningsanmärkningar att jag tappat räkningen. Börjar må lite bättre när jag inser att jag inte längre behöver trixa med pengar varje månad. Djupt inom gnager ändå en känsla av skam och en känsla av utsatthet och utanförskap då jag blir allt mer medveten om att jag under de kommande åren inte kommer kunna göra allt det jag vill göra. Det är svårt att beskriva men det som är en mörker som aldrig vill släppa taget. Långt efteråt har jag förstått att det handlar om en djup depression.

2009 blir till tidigt 2014. Betalningsanmärkningarna är borta och efter ett skuldfinansieringslån hos Svea är mitt skuldsaldo hos kronofogden ett minne blott. I april 2014 flyttar jag ihop med min nuvarande sambo. Samma månad gör jag den sista inbetalningen till Svea och jag är nu helt skuldfri. Känslan av frihet är obeskrivlig. Vi flyttar fram till 2016 och jag börjar intressera mig för aktier och värdepapper. Jag faller i fällan på nytt och börjar ta nya snabblån. De investeringar jag gör går snabbt åt helvete och snabblånen blir flera vilka till slut blir så många att jag söker ett samlingslån. Får ett samlingslån hos dåvarande Balanzia på 160.000 kr. Betalar av en del av lånen men fortsätter att göra dåliga investeringar samt lägga pengar på en livsstil jag inte har råd med. Min sambo är helt omedveten om min ekonomi och jag väljer att hålla allt för mig. Sambon vill köpa bostad och i takt med att lånen blir allt större inser jag att vi inte kommer få ett bostadslån. Jag börjar på något sätt förhala köpet av en bostad genom att ljuga och manipulera. Att berättar för min sambo om min ekonomi är otänkbart. Skammen är för stor för att bära. Jag fortsätter att låna pengar, till stor del för att kunna hålla mig flytande och lånen blir också allt större. Sommaren 2020 har jag en skuld på ca 900.000 kr. De sista "sparpengarna" är slut det går nu inte längre att hålla mig flytande. Jag väljer att berättar för min sambo som reagerar som förväntat. Med ilska, chock och besvikelse. Hon som alltid trott att jag är en skötsam typ. jag ljuger så klart och berättar inte hela sanningen utan berättar att min skuld är på 500.00 kr. Hon fattar beslutet att hjälpa mig och hjälper mig dels med ett samlingslån på 250.000 kr samt ett privatlån på 100.000. Jag säger först nej men accepterar till slut hennes hjälp. Betalar bort det som är mest akut men trots att skulden minskar med ca 350.000 kr fortsätter mina månadsutgifter att vara extremt höga på grund av dåliga lån med höga räntor.

Genom att fortsätta ta snabblån lyckas jag hålla mig flytande till i Augusti 2021 då jag får ett samlingslån på 400.000 kr beviljat av Remember. Jag är glad och berättar såklart inget för min sambo. Istället för att samla lånen och få ned min månadskostnad väljer jag att lägga hälften av pengarna på nya investeringar på aktiemarknaden. Min skuld är nu återigen ca 900.000 kr och jag är tillbaka på ruta ett igen. Det blir återigen misslyckade börsinvesteringar och aktiekapitalet på 200.000 minskar i oförtruten takt. Också utifrån att jag måste använda dessa pengar för att kunna betala alla månadsavgifter. Jag väljer att jämka men trots detta fortsätter jag att gå minus 20.000 varje månad. Jag fortsätter att inte berättar något för min sambo.

Idag är det den 11:e augusti. Min skuld uppgår till ca 1,1 miljon. I ca ett år har jag somnat och vaknat med en fruktansvärd ångest som griper tag. Jag har lyckats hålla skenet uppe utåt sett och hållit en fasad som nu börjar spricka i fogarna. Jag har en underbar son som föddes 2019 och ytterligare ett barn på väg om ca en månad. Utan dessa inslag i mitt liv är jag rätt övertygad om att jag inte hade levt idag. Tankarna på avsluta livet har under en period varit allt mer frekventa och övergått till ett planeringsstadium där jag övervägt olika sätt att ta livet av mig på. Allt ifrån att köra in i en bergvägg i hög hastighet till att dränka mig. Jag väljer dock att leva och tackar min son och min kommande son för att jag har livet i behåll.

Många av de lån som jag inte har kunnat betala övergår denna månad till inkasso för vidare hantering. Jag förstår vidden av detta och förstår att det innebär anmärkningar. Trots att jag valt att leva så mår jag fruktansvärt dåligt. Skammen över att svika mina barn och min sambo griper tag i sådan omfattning att en "vanlig" person inte kan föreställa sig känslan. Jag tar liksom sats för att återigen berätta för min sambo, nu höggravid, att jag är i en skuldfälla som jag inte kommer ur. Det är ett mörker som är svårförklarligt. Jag har nu två val, att ånyo släppa allt till kronofogden eller att på mina bara ben, be mina välbärgade svärföräldrar om ekonomisk hjälp. Båda valen är enormt ångestframkallande och bara tanken på att jag ska sätta min barn i en ekonomisk osäker framtid gör mig fysiskt illamående. Jag gråter i princip varje dag, när ingen ser mig. På jobbet, i bilen, hemma.

Jag har dock kommit till en insikt. Att jag har ett beroende som jag måste hantera. Ett beroende av att tjäna snabba pengar. Ett beroende som inte har handlat om casinon utan om börsen. Jag har därför fått en remiss för behandling. Förhoppningsvis kommer det få mig att klarna.

Jag ville inte att livet skulle bli så här. Att leva i ekonomisk misär är något jag inte önskar min värsta fiende.

Tack för att just du läst.

Jag kommer en dag skriva min långa historia här, liknar din ganska mycket. Det du har skrivit låter som en text ur en bok eller en film.

 

[viggeloo]

Jag hade sökt skuldsanering

 

[Insatt]

Det är en tidsfråga innan mina skulder börjar utmätas. Jag har kontakt med KFM om två, för mig, viktiga frågor. Dels handlar det om ett sparande som sedan en tid tillbaka är upprättat för vår son. Enligt KFM kan även dessa pengar utmätas eftersom kontot står i mitt namn. Någon som har något tips på hur man sparar (i den mån det går) åt sitt eget barn utan att pengarna mäts ut?

Den andra frågan rör vår bil som är en viktig del av livspusslet. Då vi bor en bit ifrån både förskola och annat är bilen viktig för att det ska fungera i vardagen. Det är en gammal skrothög med ett maxvärde på 8-10K. KFM menar att det är troligt att även bilen kommer utmätas. Några tips på hur man gör här? Ägarbyte? Kan man på något sätt motivera KFM till att inte utmäta bilen, eller är det inte möjligt?

Det skulle kosta mer att tillkalla bärgare och i uppställning än vad bilen är värd. Räknar vi in beställning av nycklar blir det en ännu större förlust.

 

[Squashen]

På fråga 1. Kan du inte flytta över dom pengarna till din fru eller sambo?

Flytta pengar inför att hamna i obestånd är riskfyllt om man vill kunna få skuldsanering. Jag hade precis samma läge med ett sparande för barn i mitt och min frus namn. När mitt spelproblem blev känt ville hon skydda de pengarna så jag gick ur som medkontohavare. Några månader senare när jag skulle söka skuldsanering så upptäckte jag något som kallas ”Oredlighet mot borgenär”. Jag valde att lägga korten på bordet gentemot Kfm och skrev en detaljerad redogörelse vad jag har gjort och varför samt underlag/kontoutdrag på alla transaktioner till det kontot där man ser att det dels var ett stående månadssparande från vårt gemensamma konto med vår sons namn som meddelande. Samt insättningar som hette ”från mormor” och liknande. Slutligen skrev jag att jag kan göra min andel av detta sparande tillgängligt för en utmätning. Kfm svarade att de inte ansåg att de pengarna skulle utmätas MEN tror det kan vara en individuell bedömning från gång till gång och i vårt fall var det bara såå solklart ett sparande till vårt barn.

Vi ville inte att det sparandet skulle vara i hans namn eftersom en 18-åring inte är mogen att få 100k-tals kronor.

 

[Olga24]

kan anbefale at kigge på denne hjemmeside Adyen - de giver en god beskrivelse

 

[Streetspirit78]

På fråga 1. Kan du inte flytta över dom pengarna till din fru eller sambo?

Absolut och det är så jag löst det nu

 

[Streetspirit78]

Det skulle kosta mer att tillkalla bärgare och i uppställning än vad bilen är värd. Räknar vi in beställning av nycklar blir det en ännu större förlust.

Så du menar att det är liten risk att bilen blir föremål för utmätning?