- Blev medlem
- 28 Oktober 2014
- Meddelanden
- 1 268
- Mottagna reaktioner
- 199
- Poäng
- 397
Tack själv för dina rader här på forumet, att se fler kämpa mot samma saker och mål är stärkande och ger en tröst i vardagen. Jag har oxå funderat mycket. Det är konstigt att det kan kännas som en befrielse och bara släppa allt till kf mm, men bara vi som kämpat dag och natt, med ångest över varje räkning, försöka hålla huvudet över vattenytan var dag.. Att slippa detta.. Måste ju vara befriande? Ha en bra dag idag!Tack Grodan för dina kloka ord. Ja, kommer de så får det väl bli så. Jsg har på något sätt slutat kämpa emot, nu när det blivit en hopplös situation. Och paradoxalt nog är det en slags egendomlig lättnad. Jag har kämpat för att ha huvudet ovanför vattenytan såååå länge, och kan nu inte göra något mer..
Ingen var nog lyckligare än jag igår & känslan att vinna över utmätningsgubbarna var grym. Det var alltså helt fe,l dom fick inte ta den, försökte skylla ifrån sig med att försäkringskassan gav felaktigt besked till inspektörerna från början. Två veckor av fruktansvärd ångest om hur jag nu skulle klara livet, tog jag inte emot den dåliga ursäkten. Man kunde ha gett mig chansen som man först sa att få skaffa fram alla papper. Nåväl nu återstår bara att handläggaren på skusan ändrar sig gällande avslag, eftersom enda hindret var den pågående utmätningen av bilen. Annars blir det till att författa ytterligare en rättelse eller överklagan...man är starkare än man tror!
jag har numera bevis på att inspektörerna gjorde fel & fick inte ta mitt fordon. Man hänvisar till en dom från 1993 i beslutet.