Jag måste få ordning på mitt liv...

[essysnille]

Då är jag med. Ja ingen större ide söka med anmärkning och utmätningsförsök.

Men tycker ändå det är en bra ide att fortsätt amortera. Om man säger att du hoppar all extraamortering och lägger in så du har 123.311 kr på ett ISK på Avanza i en Nasdaq indexfond med automatisk återvinsteringar från utdelning och Nasdaq gör 22% ink allt på ett år (vilket inte är någon garanti) då har du 150 439 kr. 150439-123311= 27 128 kr vinst

Nu minskar Riverty även vid lägsta belopp. Men från en stillbild idag så tar det ut Rivertys årliga räntekostnad om du har 123.311 kr och betalar 22% ränta. 123311x0,22=27128 kr
Sen har du även DNB

Hade räntan vart 5% hade läget inte vart lika svartvitt på vad du ska göra och hur du ska prioritera. Men med 22% ränta så rekommenderar jag starkt att fortsätta extra amortera

Vad fint exempel, och jag hmm, I hear you!

Men, en sista fråga eftersom du ändå verkar väldigt duktig och kunnig inom området, tycker du fortfarande att det är HELT värt att vänta med att starta ett sparande trots att jag kan amortera ca 13k i månaden?

Min plan nu är alltså att betala bort DnB först och främst, eftersom det är relativt "lite" kvar på den ändå och jag har kört snöbollsmetoden hittills och det har fungerat bra med de små "vinsterna" man får då och då, för att sedan fokusera på Riverty och då aggressivt lägga ca 13k (ibland förhoppningsvis mer) på den skulden per månad. Jag hade, enligt min nuvarande budget och om mina inkomster stannar så som de är idag, kunnat då ändå lägga undan ca 2-3k per månad till ett sparande. Det jag menar är att det hade känts "skönt" för hjärnan att veta att jag inte kommer ut helt "nollad" och att jag är så peppad på framtidens sparande. Är det totalt värdelöst för mig att tänka så? Alltså om båda liksom är möjligt (sparande och aggressiv amortering), även om jag förstår att jag tjänar mest pengar på att betala bort allt först, men mentalt hade det känts bättre att ha någonting på andra sidan...

Förstår du min fråga/tankesätt haha?

 

[Gaston]

Jag har exakt samma dilemma som du i fråga om sparande och amortering. Tänker precis likadant. Att det vore så skönt/tryggt att ha en rejäl buffert och att det skulle kännas motiverande att bygga något och inte bara ösa ner tonvis med pengar i (vad som känns som ett) oändligt hav av skulder osv.

Tyvärr har jag själv inte löst ekvationen ännu .

Jag inser att @LånaUtanPapper egentligen har 100 procent rätt. Även Dave Ramsey och alla hans adepter förespråkar samma. Kolla gärna upp honom och hans "baby steps" på Youtube om du inte känner till honom förresten, det är inspirerande att se/lyssna på han och hans team när de hjälper folk med hur de ska tänka i liknande situationer som vår.

Tanken är delvis ekonomisk och rationell (är räntorna mycket högre än förväntad avkastning är det ju egentligen kapitalförstöring att investera istället för att amortera), men också psykologisk. Det handlar om att hålla ångan uppe och attackera lånen "with vengeance" så man så snabbt som möjligt lyckas ta sig upp ur fånghålan och kan börja leva och investera med ett lättare bröst igen.

Det är förresten Ramsey som "lanserat" snöbollsmetoden (eller i alla fall begreppet, det är ju egentligen ingen revolutionerande metod) i samma andra. Även om det matematiskt kan vara bättre att satsa på avalanche/lavin (betala bort det med högst räntor först) så handlar det främst om psykologin bakom, alltså att hålla motivationen uppe genom att faktiskt få bort skulder en efter en och kunna attackera ännu hårdare på nästa.

Men som sagt. Vi är alla olika och jag känner precis som du. När jag äntligen har lite mer kontroll på läget (och jag amorterar inte ens hälften av vad du gör per månad) så skulle det kännas kul att försöka få ett sparande att växa som på sikt går att skörda frukterna från. Även om det bästa nog är att spara ihop en liten trygghetsbuffert på runt 10 K och sen köra järnet på att bli skuldfri känns det ju så bottenlöst trist. Speciellt när det målet ligger lååångt bort. Men just nu är jag själv väldigt motiverad att försöka amortera mer, men har ofta varit precis där du är i tankarna.

Du har ju varit så sjukt duktig under en längre period så klart man vill unna sig lite "byggande" då. Men samtidigt; föreställ dig känslan av att äntligen vara skuldfri. Jag kan själv inte ens ta in den tanken, att betala bort halva lönen på skulder och räntor har liksom blivit en del av min identitet