Skuldläge - Mående - Framtidsplaner

[Laika]

Jisses fick en flashback till när min dotter var runt året och blev magsjuk, spydde ner allt vad vi hade till slut låg vi med ett tunt lakan över oss och badkaret fullt med nerspydda sängkläder och tvättid flera dagar efter.

Ja, det är det jag ser framför mig Har några år med magsjuka att hantera kvar. Hade bara tänkt mig att det skulle vara i en 4:a med tvättmaskin..

 

[Lize]

Tänker på hur mitt liv var innan löneutmätningen startade - helt horribel - man ägnar så mycket energi åt att pussla och jaga nya lån och jag levde långt under "existensminimum". Dessutom hålla masken på jobbet, hade otroligt bra lön, men allt gick åt till räntor. Det var kort sagt aldrig en lugn stund, låg vaken om nätterna och funderade på hur man skulle få pengarna att räcka och vad man måste prioritera. Till slut gick det som det gick - jag hamnade på sjukhus och var medvetslös i närmare en vecka och då rasade allt, vilket med facit i hand var bra. När väl löneutmätningen hade kommit igång och jag inte behövde pussla längre, så kunde jag ta energin och se till att lösa min situation genom att vara öppen mot min arbetsgivare/ägare. Därefter har det bara gått spikrakt uppåt både både det ekonomiska och personliga planet. Jag tittar inte bakåt längre, har betalt så många miljoner i räntor under de dryga 25 åren som jag var skuldsatt, vågade inte vara i något förhållande, skaffade inga barn mm, men som någon sa - man kan inte förändra det förflutna, bara framtiden. Det ligger något i det att man måste hamna på botten innan man kan nå toppen igen, så ha lite förtröstan.

 

[Ny2018]

Tänker på hur mitt liv var innan löneutmätningen startade - helt horribel - man ägnar så mycket energi åt att pussla och jaga nya lån och jag levde långt under "existensminimum". Dessutom hålla masken på jobbet, hade otroligt bra lön, men allt gick åt till räntor. Det var kort sagt aldrig en lugn stund, låg vaken om nätterna och funderade på hur man skulle få pengarna att räcka och vad man måste prioritera. Till slut gick det som det gick - jag hamnade på sjukhus och var medvetslös i närmare en vecka och då rasade allt, vilket med facit i hand var bra. När väl löneutmätningen hade kommit igång och jag inte behövde pussla längre, så kunde jag ta energin och se till att lösa min situation genom att vara öppen mot min arbetsgivare/ägare. Därefter har det bara gått spikrakt uppåt både både det ekonomiska och personliga planet. Jag tittar inte bakåt längre, har betalt så många miljoner i räntor under de dryga 25 åren som jag var skuldsatt, vågade inte vara i något förhållande, skaffade inga barn mm, men som någon sa - man kan inte förändra det förflutna, bara framtiden. Det ligger något i det att man måste hamna på botten innan man kan nå toppen igen, så ha lite förtröstan.

Som vanligt så är du en fantastisk inspiration.