För att du fick en tidpunkt att försöka göra något i stället för att fortsätta älta på i att du är medberoende och 60nånting och allt är dåligt och någon annans fel..
Det är ingen som ifrågasätter det, du behöver inte försvara dig. Nu handlar det om att samla sig och tänka lite rationellt, det är två helt olika processer. Använd din ilska och frustration till något vettigt och börja ta tag i saker. Är det sonen som manipulerat dig så är det ju bara nyttigt att få ett föreläggande, även för hans sjukdomsinsikt.
Nej
Alltså, ta tag i något i stället för att hitta nya saker att snurra in dig i.
Ingen medkänsla i sjukdomens problematik
Tråkigt att du inte inser att konkreta förslag och tydlighet som du får här ÄR medkänsla. Eller föredrar du att älta och att någon säger de rätta, bekväma sakerna som inte tar dig någonstans? Vad är det du vill egentligen?
Vad i all information och alla råd är det du inte förstår och inte kan ta till dig? Ingen säger emot att det är en sjukdom. Men orsaken till skuldsättningen är bara en del av det hela. Om man inte har gjort det som går att göra för att betala skulderna får man ingen sanering oavsett orsaken till skulderna. Det finns inget som är ”bättre” som du säger. Jag hade en hel massa orsaker, skilsmässa, överkonsumtion, hjälpt ett barn med boende, arbetslös ny man, hög försörjningsbörda och stor familj med endast en föräldrapenning som inkomst. Men, jag kämpade på och försökte betala in i det sista och när det inte gick längre hade jag löneutmätning ett par år innan jag sökte skuldsanering. Fick avslag för att jag inte krävde in underhåll av mitt ex. och för att ett barn pluggade på annan ort. Åtgärdade det ( och lite till) och överklagade beslutet som till sist gick igenom.
Hon vill älta tydligen..
Ältandet borde iaf inte bli bättre med inställningen att det skulle vara någon sorts rättighet med skuldsanering, förjävligt verkligen att man måste göra något själv åt sin situation.