Vad göra i väntan på Skuldsanering

[En av er]

"Att få skuldsanering är vare sig en självklarhet eller rättighet." - där har du mer eller mindre i praktiken fel. Även om jag ser varför man ska tycka att det är så i teorin, men så är det inte.

Har man 1.25 miljoner i skulder (exklusive ränta och ej myndighetsskulder eller övervärderade fastigheter, grova brott eller andra konstiga förutsättningar) och inte har pengar att gå runt/lever UNDER existensminimum så skulle jag säga att det är en självklarhet och nästintill garanti att bli beviljad skuldsanering om man vill. Kanske inte alltid första eller andra försöket, men så länge man fortsätter ta hand om sin skälighet och skickar in ansökan kommer man bli beviljad inom max något år. Lever man under existensminimum så är det dessutom rekommenderat att släppa skulderna till KFM, släpper man så ska man givetvis släppa allt så man inte gynnar någon specifik bank eller missgynnar sig själv. Enda anledningen att betala bort någon skuld i detta skede skulle vara att betala bort de senaste tagna skulderna, så på pappret senaste tagna skulden blir längre bak. Delvis att man köper sig mer skälighet eftersom de man avslutar inte kommer rapportera in något. Men sen som sagt: Viktigt att ta hand om skäligheten. Ha brytpunkter, låta det gå tid, inte utnyttja fler lån/krediter etc utöver att man är kvalificerad

Det är det positiva med väntetiden. Det är 5-6 månader tills man får svar på sin skuldsanering och hinner spara under tiden. Före ränteuppgångarna var det 1-2 månader och det fanns inget utrymme att bygga något större sparkapitlal att inleda saneringen på.
Om man sköter sin skälighet skulle jag vilja påstå det ja, att de allra flesta kan få skuldsanering under dom förutsättningarna. De flesta som haft utmätning många år på dom förutsättningarna har nog inte sökt flera gånger.

Jag ger rådet för att när det handlar om en hopplös situation så är tiden av sitt liv otroligt värdefullt. Kan du söka skuldsanering och bli beviljad är du skuldfri 5 år senare. Eller så får du vänta och bygga skälighet i 1-2 år först och sen bli beviljad och skuldfri 5 år senare.
Man har inte tid att leva på existensminimum och löneutmätning resten av livet eller dom kommande 25 åren pga 1.25 miljoner i skuld och x antal miljoner man betalar i ränta under tiden. Då är majoriteten av livet förstört.

Dessutom är det sant: om man ändå inser att man kan hamnar hos KFM har man förmodligen betalat det man kan och gjort allt i många år för att betala sina skulder, då spelar inte några månader någon roll. Varför ska man gynna skitbanker under ett par månader när man kan behålla pengarnam, kommunens handläggare rekommenderade mig tom att släppa alla lån samtidigt för hon såg att det aldrig kommer gå i min situation.

Brytpunkt-okej förstår ,man ska sluta med sitt tidigare beteende (överkonsumtion, spel osv.),inga nya lån-okej förstår, helt rätt men vad har jag gjort för att minska mina skulder.Vad kunde jag göra?Betalade så länge jag kunde och när jag inte kunde länge så...Har du nåt konkret exempel vad kunde jag göra utöver detta (har inget hus eller något värdefullt)?

 

[Mia73]

Brytpunkt-okej förstår ,man ska sluta med sitt tidigare beteende (överkonsumtion, spel osv.),inga nya lån-okej förstår, helt rätt men vad har jag gjort för att minska mina skulder.Vad kunde jag göra?Betalade så länge jag kunde och när jag inte kunde länge så...Har du nåt konkret exempel vad kunde jag göra utöver detta (har inget hus eller något värdefullt)?

För min del jobbade jag övertid regelbundet i många år för att få in några extra tusenlappar. Inte för att dom pengarna gick till extra-amorteringar, snarare till mat på bordet till barnen. Men handläggaren såg det som något positivt man gjort.

 

[LånaUtanPapper]

Brytpunkt-okej förstår ,man ska sluta med sitt tidigare beteende (överkonsumtion, spel osv.),inga nya lån-okej förstår, helt rätt men vad har jag gjort för att minska mina skulder.Vad kunde jag göra?Betalade så länge jag kunde och när jag inte kunde länge så...Har du nåt konkret exempel vad kunde jag göra utöver detta (har inget hus eller något värdefullt)?

Kommer inte ihåg allt jag tog upp i mitt personliga brev och med handläggaren gällande denna punkt. Men något i stil med:

- Jag har försökt snöbollsmetoden och lyckades betala bort 3 lån och nästan över 100.000 i skulder, men det slutade med att allt annat var nära att falla till inkasso så jag var tvungen att göra allt för att komma ikapp igen. Detta resulterade i att jag fick sälja mina hörlurar, min dator och lite andra prylar för att komma ikapp
- Jag har jämkat för att försöka öka din inkomst till att amortera
- Jag har slutat röka för 3 år sen utan substitut för att förbättra min ekonomiska situation och hälsa, men också bevisa för mig själv att jag kan avsluta ett beroende (vilket jag tycker är positivt för skäligheten vid min andra brytpunkt att jag slutat spela utan återfall)
- Jag har sagt upp mina abbonemang för 3 år sen för att förbättra min ekonomiska situation något och försöka betala
- Jag har betalat dina räkningar under flera år och verkligen försökt trots att du legat under existensminimum
- Jag har tagit samtlingslån varav 100% av beloppet har gått till att konsolidera dina skulder för att kunna betala ner lånen
- Jag har sökt ekonomisk expertis via ekonomi på jobbet, vänner, familjen, kommunhandläggare etc
- Jag har budgeterat strikt med ekonomisk hjälp från en vän
- Jag har sedan ett år tillbaka noggrant övervägt mina alternativ och med hjälp av ekonomiskt instanser/kunniga i min närhet planerat för allmän skälighet och skuldsanering efter att övriga alternativ är uttömda
- Trots alla åtgärder så äter räntor upp alla pengar och amorteringen blir obefintlig i sammanhang om att du ska kunna bli skuldfri dom närmaste 25 åren
- Du anser att du har gjort allt du kunnat under flera år för att komma ur din ekonomiska situation och i samråd med och på rekommendation av kommunens skuldrådgivare så har du nu valt att släppa dina skulder till KFM och sökt skuldsanering

Det mesta sant, en del kryddat.

Men som du ser: Om man lägger fram det på detta sätt så blir att man släpper sina skulder helt plötsligt väldigt bagatellt i sammanhanget. För man målar upp en bild att man försökt allt under flera år för att bli skälig skuldsanering och gjort vad man kan för att betala sina skulder.
Men säger man inget annat än att bara: "Nä jag släppte mina skulder, för att det inte gick runt" då väger det plötsligt väldigt mycket på skäligheten. Jag tror mycket handlar om presentation och argumentation för sin sak om varför man ska ha skuldsanering. Det heter trots allt "allmän skälighet" och även om det finns vissa "guidelines" så är mycket också en tolkningsfråga om du är skälig och gjort tillräckligt. Här är det din uppgift att övertyga handläggaren att så är fallet enligt mig.

Har du något som du tror är i din fördel. Använd det!

 

[En av er]

För min del jobbade jag övertid regelbundet i många år för att få in några extra tusenlappar. Inte för att dom pengarna gick till extra-amorteringar, snarare till mat på bordet till barnen. Men handläggaren såg det som något positivt man gjort.

Mia,missuppfatta mig inte, du jobbade inte övertid för att minska skulder utan för att förbättra din ekonomisk situation och det förstår jag och det är helt okej (det tänker jag göra så fort jag får möjlighet att jobba över)men, utan hänsyn till vad din handledare sa, det minskade inte dina skulder.

 

[Mia73]

Mia,missuppfatta mig inte, du jobbade inte övertid för att minska skulder utan för att förbättra din ekonomisk situation och det förstår jag och det är helt okej (det tänker jag göra så fort jag får möjlighet att jobba över)men, utan hänsyn till vad din handledare sa, det minskade inte dina skulder.

Precis det jag skrev, men handläggaren ansåg att jag hade gjort något konkret för att förbättra min situation.

 

[Mia73]

Svårt att göra något annat när man inte har något av värde att sälja och går back nästan 10 000 kr/månad

 

[En av er]

Kommer inte ihåg allt jag tog upp i mitt personliga brev och med handläggaren gällande denna punkt. Men något i stil med:

- Jag har försökt snöbollsmetoden och lyckades betala bort 3 lån och nästan över 100.000 i skulder, men det slutade med att allt annat var nära att falla till inkasso så jag var tvungen att göra allt för att komma ikapp igen. Detta resulterade i att jag fick sälja mina hörlurar, min dator och lite andra prylar för att komma ikapp
- Jag har jämkat för att försöka öka din inkomst till att amortera
- Jag har slutat röka för 3 år sen utan substitut för att förbättra min ekonomiska situation och hälsa, men också bevisa för mig själv att jag kan avsluta ett beroende (vilket jag tycker är positivt för skäligheten vid min andra brytpunkt att jag slutat spela utan återfall)
- Jag har sagt upp mina abbonemang för 3 år sen för att förbättra min ekonomiska situation något och försöka betala
- Jag har betalat dina räkningar under flera år och verkligen försökt trots att du legat under existensminimum
- Jag har tagit samtlingslån varav 100% av beloppet har gått till att konsolidera dina skulder för att kunna betala ner lånen
- Jag har sökt ekonomisk expertis via ekonomi på jobbet, vänner, familjen, kommunhandläggare etc
- Jag har budgeterat strikt med ekonomisk hjälp från en vän
- Jag har sedan ett år tillbaka noggrant övervägt mina alternativ och med hjälp av ekonomiskt instanser/kunniga i min närhet planerat för allmän skälighet och skuldsanering efter att övriga alternativ är uttömda
- Trots alla åtgärder så äter räntor upp alla pengar och amorteringen blir obefintlig i sammanhang om att du ska kunna bli skuldfri dom närmaste 25 åren
- Du anser att du har gjort allt du kunnat under flera år för att komma ur din ekonomiska situation och i samråd med och på rekommendation av kommunens skuldrådgivare så har du nu valt att släppa dina skulder till KFM och sökt skuldsanering

Det mesta sant, en del kryddat.

Men som du ser: Om man lägger fram det på detta sätt så blir att man släpper sina skulder helt plötsligt väldigt bagatellt i sammanhanget. För man målar upp en bild att man försökt allt under flera år för att bli skälig skuldsanering och gjort vad man kan för att betala sina skulder.
Men säger man inget annat än att bara: "Nä jag släppte mina skulder, för att det inte gick runt" då väger det plötsligt väldigt mycket på skäligheten. Jag tror mycket handlar om presentation och argumentation för sin sak om varför man ska ha skuldsanering. Det heter trots allt "allmän skälighet" och även om det finns vissa "guidelines" så är mycket också en tolkningsfråga om du är skälig och gjort tillräckligt. Här är det din uppgift att övertyga handläggaren att så är fallet enligt mig.

Har du något som du tror är i din fördel. Använd det!

Svårt att göra något annat när man inte har något av värde att sälja och går back nästan 10 000 kr/månad

Det är just det jag tänkte, jag kunde inte göra något för att minska skulder och tyvärr är ingen Ciceron för att kunna övertala KF om det.

 

[Mia73]

Det är just det jag tänkte, jag kunde inte göra något för att minska skulder och tyvärr är ingen Ciceron för att kunna övertala KF om det.

Nä precis, är det för stora summor så kan man ju inte göra någonting, det handlar om överlevnad

 

[LånaUtanPapper]

Det är just det jag tänkte, jag kunde inte göra något för att minska skulder och tyvärr är ingen Ciceron för att kunna övertala KF om det.

Då får du argumentera att du har fortfarande gjort allt du kunnat (fundera på det och skriv ner vad det innebär i ditt fall/din situation) och efter dina förutsättningar för att kunna betala och det går ändå inte, du blev tvungen att släppa vidare dina skulder och söka skuldsanering efter många års kämpande.

Allas situationer är olika och allas ”göra vad man kan för att betala sina skulder” är olika.

 

[En av er]

Nä precis, är det för stora summor så kan man ju inte göra någonting, det handlar om överlevnad

Det borde de vara medvetna om (KF)jag har inte löneutmätning än (det kommer)men har levt på mycket mindre än förbehållsbeloppet sedan länge, länge, länge.