vi chattar ju lite nu redan, finns i pm för de som vill växla några ord utan att skapa tråd. Det fina är, att vi alla kan börja på nytt. Det finns ingen skam i att ta itu med sina problem. Att börja på nytt handlar inte om att nolla skulderna, hade det varit det hade jag inte suttit här idag. Att börja på nytt handlar om att börja om som person, vad för slags person vill jag vara? Vill jag vara en person som ljuger, bedrar och lånar pengar eller vill jag vara en person som tar hand om mig själv, är ärlig och kan finnas där för andra?
Tänkte bara dela med mig om mina tips till andra här, tips som andra medlemmar ibland också varit inne på tidigare:
Det enda jag kan säga är att vill man inte sluta kommer så kommer man inte göra det och det kan tyckas uppenbart men är inte det. Först och främst om man inte redan gjort det sök hjälp för beteendet (förutsatt att man VILL det, kommer inte hjälpa annars), hitta någon att prata med.
För det andra är det lätt att hamna i tankefällor att man glömmer bort att man har ett problem eller tror att man kan hantera det (oavsett vad det är) om 1 år och faller tillbaka i gamla vanor. Acceptera att du har ett problem och glöm det aldrig. Påminn dig själv om det och vad du har gjort på något sätt. Att inte glömma är inte samma sak som att förakta sig själv och förbanna sig själv, det är inte det jag menar. Utan bara att du inte glömmer bort för att hindra dig själv från att ta återfall men ändå kan gå vidare i livet.
För det tredje - Var snäll mot dig själv. Du är inte sämre än någon annan, alla människor har sina problem, de tar sig bara i uttryck på olika sätt. Du är ingen dålig person, ta hand om dig själv, gör saker som får dig att må bra. Om du har vänner tipsar jag dig att i varje fall berätta för 1-2, de kommer kunna finnas där som stöd för dig förhoppningsvis. Och gör de inte det är de inget att ha ändå.
Det fjärde: Gör en långsiktig och en kortsiktig plan för ekonomin. Tänk också vad du vill i livet generellt, vem vill du vara, vad vill du göra etc. En långsiktig plan i kombination med att ta en dag i taget tror jag är ett vinnande koncept. En person som inte har någon tanke eller vision för framtiden har mycket lättare att falla tillbaka i gamla vanor tror jag.
Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.
Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.
Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.
Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.
Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.
När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.
Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.