Lånforum.se rekommenderar

1. Zmarta - Forumets favorit
2. Lendo - Ett bra alternativ
3. Brixo Privatlån - Ingen UC
4. Kredio - Lån utan UC
5. Loanstep - Ingen UC, nytt erbjudande
6. Creditstar - Ingen UC, nytt erbjudande
7. Brixo Kontokredit - Swish-utbetalning & Ingen UC
8. Tomly - Lån utan UC
9. Flexkontot - Swish, ingen UC
10. Ferratum - Lån utan UC
11. Klaralån - Lån utan UC

Snart händer det

Skrivit till dig 2Pac. Vet inte om det hamnade på din vägg ;p ny här.
Jag känner igen mig en del i dig. Kämpar också med skiten, men är alldeles ensam förutom en släkting som vet om det och en vän. I övrigt har jag inte så nära kontakt med min familj. Känns ensamt och jobbigt, är en 31-årig tjej som försöker bli vuxen och rätta till sina misstag. Vill bara börja om på nytt.
 
Skrivit till dig 2Pac. Vet inte om det hamnade på din vägg ;p ny här.
Jag känner igen mig en del i dig. Kämpar också med skiten, men är alldeles ensam förutom en släkting som vet om det och en vän. I övrigt har jag inte så nära kontakt med min familj. Känns ensamt och jobbigt, är en 31-årig tjej som försöker bli vuxen och rätta till sina misstag. Vill bara börja om på nytt.

vi chattar ju lite nu redan, finns i pm för de som vill växla några ord utan att skapa tråd. Det fina är, att vi alla kan börja på nytt. Det finns ingen skam i att ta itu med sina problem. Att börja på nytt handlar inte om att nolla skulderna, hade det varit det hade jag inte suttit här idag. Att börja på nytt handlar om att börja om som person, vad för slags person vill jag vara? Vill jag vara en person som ljuger, bedrar och lånar pengar eller vill jag vara en person som tar hand om mig själv, är ärlig och kan finnas där för andra?

Tänkte bara dela med mig om mina tips till andra här, tips som andra medlemmar ibland också varit inne på tidigare:

Det enda jag kan säga är att vill man inte sluta kommer så kommer man inte göra det och det kan tyckas uppenbart men är inte det. Först och främst om man inte redan gjort det sök hjälp för beteendet (förutsatt att man VILL det, kommer inte hjälpa annars), hitta någon att prata med.

För det andra är det lätt att hamna i tankefällor att man glömmer bort att man har ett problem eller tror att man kan hantera det (oavsett vad det är) om 1 år och faller tillbaka i gamla vanor. Acceptera att du har ett problem och glöm det aldrig. Påminn dig själv om det och vad du har gjort på något sätt. Att inte glömma är inte samma sak som att förakta sig själv och förbanna sig själv, det är inte det jag menar. Utan bara att du inte glömmer bort för att hindra dig själv från att ta återfall men ändå kan gå vidare i livet.

För det tredje - Var snäll mot dig själv. Du är inte sämre än någon annan, alla människor har sina problem, de tar sig bara i uttryck på olika sätt. Du är ingen dålig person, ta hand om dig själv, gör saker som får dig att må bra. Om du har vänner tipsar jag dig att i varje fall berätta för 1-2, de kommer kunna finnas där som stöd för dig förhoppningsvis. Och gör de inte det är de inget att ha ändå.

Det fjärde: Gör en långsiktig och en kortsiktig plan för ekonomin. Tänk också vad du vill i livet generellt, vem vill du vara, vad vill du göra etc. En långsiktig plan i kombination med att ta en dag i taget tror jag är ett vinnande koncept. En person som inte har någon tanke eller vision för framtiden har mycket lättare att falla tillbaka i gamla vanor tror jag.
 
Senast ändrad:
Inser att jag kommer inte ha tillräckligt för att betala av Bank Norwegian på ett bräde. Är typ 81 000 kr som behövs för det och jag kommer inte upp i det efter jag dragit av för alla andra kostnader jag har, även med skatteåterbäring, lön och betalningsfri månad hos Klarna och Remember.

Inte långt ifrån - Vi snackar runt 11 000 kr kvar på det på Bank Norwegian efter allt. Så med lite flax kanske jag kan bli av med det tillsammans med Aprillönen.

Vet inte varför men stör mig extra mycket på Bank Norwegian haha.
 
Inser att jag kommer inte ha tillräckligt för att betala av Bank Norwegian på ett bräde. Är typ 81 000 kr som behövs för det och jag kommer inte upp i det efter jag dragit av för alla andra kostnader jag har, även med skatteåterbäring, lön och betalningsfri månad hos Klarna och Remember.

Inte långt ifrån - Vi snackar runt 11 000 kr kvar på det på Bank Norwegian efter allt. Så med lite flax kanske jag kan bli av med det tillsammans med Aprillönen.

Vet inte varför men stör mig extra mycket på Bank Norwegian haha.
bra kämpat ! dom är inte roliga faktiskt !
 
tack! Lite surt bara att jag inte blir av med dom helt nu på en gång. Men fortfarande jävligt bra amorterat ju. Har bara lite för bråttom ibland haha...
jag förstår dig helt ! idag var jag hos skuldrådgivaren här i karlshamn ..trodde jag hade totalt 330k i små lån...tyvärr var det 405k ...så allt det har kommit in hos kronofogden nu... 24 % ränta blir det på lånen =) så kommer minska väldigt fort ! tar nog ett år längre än jag trott ! men vad gör det , bara man är fri så får man bli nöj tycker jag ! bara att kämpa på =)
 
jag förstår dig helt ! idag var jag hos skuldrådgivaren här i karlshamn ..trodde jag hade totalt 330k i små lån...tyvärr var det 405k ...så allt det har kommit in hos kronofogden nu... 24 % ränta blir det på lånen =) så kommer minska väldigt fort ! tar nog ett år längre än jag trott ! men vad gör det , bara man är fri så får man bli nöj tycker jag ! bara att kämpa på =)

håller med. Trist men inte hela världen, fortsätter vi så här och krigar blir vi av med skiten!
 
håller med. Trist men inte hela världen, fortsätter vi så här och krigar blir vi av med skiten!
Jo men så är det absolut, otroligt glad jag släppte dom 400k , slippa jaga pengar varje månad nu och mindre post :)
 
Getdivide 24799,13
Betalkoll 45000
BN 80231,51
SBAB 266600
Collector 351480,14
Avida 345159,71
Remember 343399,56
Klarna 57000
Privat skuld 110000

Skuldberg efter månadens räkningar:1623670,05

Getdivide 24 640
Betalkoll 50 000
BN 14 815
SBAB 263 930
Collector 350 295
Avida 349 900
Remember 343 399
Klarna 57 000
Privat skuld 110 000

Skuldberg efter marsmånadens räkningar och amorteringar: 1 563 980

Sedan jag började betala av på lånen i december så har jag totalt amorterat runt 129 000 kr. Får se om jag klarar att avsluta lånet hos Bank norwegian med aprillönen eller inte.
 
Bra jobbat!
 
Getdivide 24 640
Betalkoll 50 000
BN 14 815
SBAB 263 930
Collector 350 295
Avida 349 900
Remember 343 399
Klarna 57 000
Privat skuld 110 000

Skuldberg efter marsmånadens räkningar och amorteringar: 1 563 980

Sedan jag började betala av på lånen i december så har jag totalt amorterat runt 129 000 kr. Får se om jag klarar att avsluta lånet hos Bank norwegian med aprillönen eller inte.

Så coolt Tänkte om det var jag som amorterat det där hade jag haft mindre än hälften kvar. Men det är bra att se sånna här inlägg som push i kampen.
 
vi chattar ju lite nu redan, finns i pm för de som vill växla några ord utan att skapa tråd. Det fina är, att vi alla kan börja på nytt. Det finns ingen skam i att ta itu med sina problem. Att börja på nytt handlar inte om att nolla skulderna, hade det varit det hade jag inte suttit här idag. Att börja på nytt handlar om att börja om som person, vad för slags person vill jag vara? Vill jag vara en person som ljuger, bedrar och lånar pengar eller vill jag vara en person som tar hand om mig själv, är ärlig och kan finnas där för andra?

Tänkte bara dela med mig om mina tips till andra här, tips som andra medlemmar ibland också varit inne på tidigare:

Det enda jag kan säga är att vill man inte sluta kommer så kommer man inte göra det och det kan tyckas uppenbart men är inte det. Först och främst om man inte redan gjort det sök hjälp för beteendet (förutsatt att man VILL det, kommer inte hjälpa annars), hitta någon att prata med.

För det andra är det lätt att hamna i tankefällor att man glömmer bort att man har ett problem eller tror att man kan hantera det (oavsett vad det är) om 1 år och faller tillbaka i gamla vanor. Acceptera att du har ett problem och glöm det aldrig. Påminn dig själv om det och vad du har gjort på något sätt. Att inte glömma är inte samma sak som att förakta sig själv och förbanna sig själv, det är inte det jag menar. Utan bara att du inte glömmer bort för att hindra dig själv från att ta återfall men ändå kan gå vidare i livet.

För det tredje - Var snäll mot dig själv. Du är inte sämre än någon annan, alla människor har sina problem, de tar sig bara i uttryck på olika sätt. Du är ingen dålig person, ta hand om dig själv, gör saker som får dig att må bra. Om du har vänner tipsar jag dig att i varje fall berätta för 1-2, de kommer kunna finnas där som stöd för dig förhoppningsvis. Och gör de inte det är de inget att ha ändå.

Det fjärde: Gör en långsiktig och en kortsiktig plan för ekonomin. Tänk också vad du vill i livet generellt, vem vill du vara, vad vill du göra etc. En långsiktig plan i kombination med att ta en dag i taget tror jag är ett vinnande koncept. En person som inte har någon tanke eller vision för framtiden har mycket lättare att falla tillbaka i gamla vanor tror jag.

Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.
 
Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.

Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.
 
Senast ändrad:
Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.
Bra skivet :) jag har bara berättat för mina föräldrar att min eleonomi är katastrof , det vet som sedan 4 år tillbaka nu .. dock valde jag att inte berätta för vänner och arbetskamrater! För tycker inte dom har med det att göra :) lycka till i framtiden :)
 
Bra inlägg och kul att du har kunnat berätta allt, samt känner att du har fått hjälp.

Slutade spela för snart 1 år sedan utan undantag. Har inte fallit tillbaka och litar på mig själv. även registrerad på spelpaus och manuellt mailat ett 100 tal spelbolag om att spärra mitt personnummer för evigt oavsett om jag vart kund eller inte. Jag sitter dock i en sits där jag aldrig kommer vara ärlig mot ex föräldrar/kompisar om min ekonomiska historia. I dag så litar dom på mig, jag ljuger inte och är öppen och ärlig i princip allt utom min ekonomi. Jag framstår som väldigt privat gällande mina löner/mina konton och vart tydlig med att jag inte pratar pengar. Även om jag tjänar 70.000 en månad och får ut över 40 så kommer jag aldrig nämna det med tanke på att majoriteten åker till räkningar. Frågar jag en kompis om jag kan låna till löning betalar jag alltid igen och jag ljuger aldrig ihop en anledning om varför jag behöver låna. Jag kan ex säga att det har gått mycket denna månad, har du 3000 kr att lägga ut? Jag kommer aldrig hitta på anledningar om att frysen gick sönder, supit upp pengarna eller annat BS.

Varför tror du dig sitta i en sån sits? Alltså jag kände verkligen verkligen att jag satt i en sån sits där jag inte "kunde" berätta, speciellt gentemot min familj som jag svek för tredje gången och värre än någonsin ekonomiskt. Vänner hade jag aldrig någonsin berättat för tidigare och jag har fortfarande inte berättat för alla (några st har jag).

Jag resonerade som dig kring att låna pengar av andra, att jag inte ljög, men sanningen är att man undanhåller något som är relaterat till varför man lånar pengar. Säger inte att man ska vara ärlig mot alla, men om man ska låna pengar av en vän kanske det rätta är att vara helt transparent, jag vet inte?

Problemet med att gå och berätta allt med skulderna är att dom skulle uppfatta mig som att jag aldrig kommer gå att lita på. Dom kommer ställa frågor varje månad/kvartal om jag fortfarande spelar och tar lån till det.
Dom kommer aldrig lita på mig att jag inte spelar/lånar till spel fast jag inte spelar. Ogrundade men logiska misstankar kommer alltid finnas där I min mening. Det kommer även smitta sig till att dom inte litar på mig till 100% på andra områden där jag inte har något att dölja. Så kommer jag framstå som en oärlig person som konsekvenser till gamla handlingar och jag förtjänar inte att framstå som en oärlig person när jag är ärlig. Min ekonomi är privat och så förblir det. End of story. Allt annat skulle få mig att framstå som oärlig.

Alltså jag resonerade exakt likadant som dig här med och lite det mitt inlägg handlar om. Det viktigaste och tuffaste är för dig själv att veta att du är ärlig och pålitlig när EVENTUELLT de du berättar för tvivlar på dig. Hur andra uppfattar dig är inte vem du är och med allra största sannolikhet kommer de tvivla på dig i början på många områden och det kommer vara skit. Det jag säger i mitt inlägg är i princip att om du fortsätter att agera ärligt gentemot dom och bete dig bra så kommer det ge sig, det är jag övertygad om.

Din sociala kompetens, din yrkeskompetens, din analytiska förmåga, din kunskapsnivå är ju densamma och det spelar ingen roll hur andra uppfattar dig i det korta även om det är tufft, fortsätter du att ta ansvar, göra rätt för dig, och kriga så är det du som visar vem du är som person.

Jag vägrar dock låta mig må dåligt av mina problem som har pågått i år, jag gjorde det i början men sen har aldrig låtit mig själv släppa fram några känslor. Det har dock också blivit ett problem även om jag är väldigt shysst mot folk och behandlar som som jag vill bli behandlad så har är det näst intill omöjligt för mig att känna genuina känslor för andra personer. Utan jag är nästan helt känslokall och det har resulterat i att jag tänker logiskt i nästan alla situationer. Jag har svårt att prata väder och vind med folk, klickar inte alltid med folk och tjejer på samma sätt utan har blivit väldigt "blå" som person och stora delar av "gula" sociala sidan har mer eller mindre försvunnit. Rakt på sak, mest logik och business. Skulle en gammal släkt/tjej/kompis ringa bara för att surra och stämma av läget så skulle jag mer eller mindre tycka den diskussionen är ganska ointressant. Men eftersom personen som ringer är mer genuint intresserad så skulle jag fortfarande kunna surra på ett tag för att hen tycker det är kul/intressant och får ut mer av det än mig.

Är det någon annan här som har gått från att varit väldigt social till att bli en blå och ärlig person som drivs mycket av att av lägga energi på att hjälpa andra i en rad diverse situation samtidigt som man gör allt för att klara sin egen ekonomi.

Just på grund av anledningen av att man stängt av känslor under lång period, därav också stora delar av sin sociala kompetens och per automatik till följd fått en väldigt blå personlighet i stället för att släppa fram känslor.
Det tror jag var ett omedvetet med beslutsamt beslut som jag tog om att aldrig hamna i en depression, men som konsekvens har jag blivit rätt känslekall för intresset i andra personer, fått en annan personlighet. Samtidigt som jag på något sätt försöker lösa andras problem. Kanske också halvt omedvetet i någon sorts underliggande längtan om att inte ha egna problem varje månad när räkningarna ska betalas, därav så finns det någon sorts mental drivkraft i att hjälpa andra bli av med och lösa deras problem ur ett logiskt och strukturerat perspektiv. Detta gäller dock bara folk jag träffar/kollegor/familj. Inte donationer eller liknande med hänsyn till min egna ekonomi och att vi hjälper redan andra länder och invånare (multipelt mer än vad flera andra I länder gör per capita) med olika sorters skattemedel.

Detta har jag också touchat i ett tidigare inlägg i denna tråd vet jag. Att jag fokuserat på alla andras problem och att hjälpa andra för att allt som har haft med mig själv att göra har varit ångestladdat, ytterligare ett sätt att undvika och fly sin verklighet.

Kanske blev lite långt, men kände för att göra en självanalys över ett whiskyglas så här på kvällskvisten, samt nyfikenheten över om det finns andra här som har hanterat sina problem likadant, där man självmant intalat sig om att aldrig hamna i en depression eller tycka synd om sig själv men med konsekvenserna över att få en annan personlighet och tappa mycket av de sociala bitarna/genuina känslor och blivit rätt känslokall till följd av att man vägrat släppa fram känslor över sin egna situation. Det positiva kanske är att jag tänker mer logiskt och lärt mig hantera nästan vilken stress som helst. Tappar utan undantag nästan aldrig kontrollen över saker.

Fan vad gött, vad för Whisky? När jag denna tredje gång valde självmant att berätta så var jag deprimerad i typ 2 månader men jag tyckte aldrig synd om mig själv utan gjorde mitt yttersta för att ta tag i allt jag kunnat oavsett vad folk sa (att göra konstruktiva saker fick mig att må bra i all skit). Jag insåg för första gången att mitt beteende var destruktivt och det handlade inte om att vinna tillbaka pengar ens längre utan var bara en flykt från verkligheten och att ta tag i mina demoner. De två sista åren var jag nog deprimerad innerst inne, mådde inte alls bra men hade en fasad utåt så inget som märktes (stängde också in alla känslor). Sista året, ett helt år, funderade jag på att vara ärlig mot min familj men kände att det var "omöjligt" och det kostade mig mer än 1 miljon kr det sista året.

Samma här haha, kan också typ hantera vilken stress som helst och tappar med 1 undantag nästan aldrig kontrollen (spel är undantaget). För egen del tycker jag självanalys är det bästa som finns för hur kan man bli bättre om man inte förstår sina egna brister eller hur kan man lösa ett "problem" om man inte vet/förstår vad "problemet" är?
 
Senast ändrad:
Bra skivet :) jag har bara berättat för mina föräldrar att min eleonomi är katastrof , det vet som sedan 4 år tillbaka nu .. dock valde jag att inte berätta för vänner och arbetskamrater! För tycker inte dom har med det att göra :) lycka till i framtiden :)

Menade förstås inte att man ska vara ärlig mot alla, inget fel med det dock om man vill det ^^ Utan mer för de närmaste om man är förunnad att ha folk i sin närhet som bryr sig om en. Finns väl egentligen inget rätt eller fel, bara reflektioner från min sida med min egen erfarenhet som bakgrund.

Jag har inte heller berättat för någon på jobbet hehe.
 
Testade den där Vertex grejen o la in mina skulder i excel. Om jag räknade med att betala 30 000 kr/mån på lån stod det i enlighet med nedan. Hoppas kunna betala mer månadsvis men räknar inte med det.

Ordningen är efter högsta ränta och blir:

1. BN
2. Betalkoll
3. Klarna
4. Remember
5. Collector
6. Avida
7. SBAB
8. Getdivide

Total Interest Paid: 296 361,15 Debt Free: Jul-2025
 
Menade förstås inte att man ska vara ärlig mot alla, inget fel med det dock om man vill det ^^ Utan mer för de närmaste om man är förunnad att ha folk i sin närhet som bryr sig om en. Finns väl egentligen inget rätt eller fel, bara reflektioner från min sida med min egen erfarenhet som bakgrund.

Jag har inte heller berättat för någon på jobbet hehe.
Kom ihåg när jag skulle berätta för mina föräldrar för 4 år sedan så det var katastrof , då var skulderna på 1,2 miljoner .. ville få bort massa krediter och kort o sånt .. sa jag hade 300k i skulder då ... då sa dom dom bara kom hit i morgon så hjälper vi dig och lösa dom ! Berättade dock inte om dom stora lånen ! Då hade vi bara en inkomst , nu har vi två ! Och 15 000 kr mer efter skatt ! Men även om dom hjälpte mig så gick det inte ! Så berättade om en del till så fick ett lån på Handelsbanken privatlån på 600 000 kr ! Bra ränta och allt , men det var tufft med en lön bara :) så fick för 7 mån sen släppa alla små lånen och behålla Handelsbanken och bank norwegian och det klarar vi för vi har 2 inkomster nu med ! Och har fått av Handelsbanken sänkt amortering med 3000 kr .. resten kan sparas eller betala in till kronofogden ytterligare ! skulle rekommendera alla att ha man två inkomster så släpp små skuldena ! Och sen hjälps åt med det stora tillsammans så går det ! Ångrar inte en dag att jag släppte mina ! 20
Inbetalningar har jag att vänta till kronofogden sen är jag klar ! 20 mån är ju inte ens lång tid , och troligtvis blir det bara 17 dragningar ! För många månader får jag ut mer ! Det var jobbigt att berätta , idag ångrar jag nog dock det ! men men det löser sig alltid på något sätt :)
 
Kom ihåg när jag skulle berätta för mina föräldrar för 4 år sedan så det var katastrof , då var skulderna på 1,2 miljoner .. ville få bort massa krediter och kort o sånt .. sa jag hade 300k i skulder då ... då sa dom dom bara kom hit i morgon så hjälper vi dig och lösa dom ! Berättade dock inte om dom stora lånen ! Då hade vi bara en inkomst , nu har vi två ! Och 15 000 kr mer efter skatt ! Men även om dom hjälpte mig så gick det inte ! Så berättade om en del till så fick ett lån på Handelsbanken privatlån på 600 000 kr ! Bra ränta och allt , men det var tufft med en lön bara :) så fick för 7 mån sen släppa alla små lånen och behålla Handelsbanken och bank norwegian och det klarar vi för vi har 2 inkomster nu med ! Och har fått av Handelsbanken sänkt amortering med 3000 kr .. resten kan sparas eller betala in till kronofogden ytterligare ! skulle rekommendera alla att ha man två inkomster så släpp små skuldena ! Och sen hjälps åt med det stora tillsammans så går det ! Ångrar inte en dag att jag släppte mina ! 20
Inbetalningar har jag att vänta till kronofogden sen är jag klar ! 20 mån är ju inte ens lång tid , och troligtvis blir det bara 17 dragningar ! För många månader får jag ut mer ! Det var jobbigt att berätta , idag ångrar jag nog dock det ! men men det löser sig alltid på något sätt :)

Slutade du att spela helt efter och varför ångrar du det?

Det låter inte som att du var helt ärlig med dina föräldrar från början utan berättade en del/delar av det hela?

Allt ansvar ligger inte på oss enbart tycker jag utan hur familj/föräldrar väljer att tackla det när man är ärlig spelar också roll. Är ett samspel där naturligtvis, men ingen idé att lägga energi och fokus på hur ens föräldrar "borde" vara tror jag för det kan vi inte kontrollera ändå, det vi däremot kan kontrollera är återigen oss själva och hur vi vill vara gentemot dom (oavsett hur de beter sig). Och jag tror i längden att kontrollerar man sig själv och sina handlingar gentemot de man bryr sig om kommer saker på sikt bli bättre och tilliten kommer tillbaka. Den första tiden efter är jävligt tuff för de flesta beter sig annorlunda men man får inte sluta försöka reparera (ändå vi som orsakat skadan tyvärr...)
 
Slutade du att spela helt efter och varför ångrar du det?

Det låter inte som att du var helt ärlig med dina föräldrar från början utan berättade en del/delar av det hela?

Allt ansvar ligger inte på oss enbart tycker jag utan hur familj/föräldrar väljer att tackla det när man är ärlig spelar också roll. Är ett samspel där naturligtvis, men ingen idé att lägga energi och fokus på hur ens föräldrar "borde" vara tror jag för det kan vi inte kontrollera ändå, det vi däremot kan kontrollera är återigen oss själva och hur vi vill vara gentemot dom (oavsett hur de beter sig). Och jag tror i längden att kontrollerar man sig själv och sina handlingar gentemot de man bryr sig om kommer saker på sikt bli bättre och tilliten kommer tillbaka. Den första tiden efter är jävligt tuff för de flesta beter sig annorlunda men man får inte sluta försöka reparera (ändå vi som orsakat skadan tyvärr...)
Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig :) jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag :)
 
Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig :) jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag :)

Ah sorry, my bad, visste jag om! :)

Jag förstår resonemanget från din sida och fattar att tanken inte är för att ljuga. Tror dock i anhörigas ögon att de inte ser det på samma sätt men vet inte.

Grymt att lösa det ekonomiska själv, tror också det kommer kännas mycket bättre och definitivt något att vara stolt över när allt är borta! Jag valde ju att vara ärlig med allt för tredje gången och blev erbjuden att få mina skulder bortbetalade trots väldigt sura miner och besvikelse men har sagt nej, så min familj vet om min situation men de får inte betala något för mig. Inte därför jag har valt att vara ärlig för att få pengar utan för att jag vill/tycker de förtjänar veta hur jag mår och vad jag kämpar med. Också för att jag vill kunna prata med de om allt möjligt och att de ska känna likadant gentemot mig.
 
Numera blir mina inlägg mer och mer bara siffror och hur mina skulder minskar. Tro inte att mitt liv är lätt och att det är guld och gröna skogar för det, det är inte det. Ytterligare ett mer filosofiskt och "flummigt" inlägg.

Jag tror inte att ens ekonomiska situation oavsett vad folk säger är anledningen till varför många mår dåligt. Jag förstår och tror att många tror det, det är lätt att tro att om skulderna är borta, eller om man tjänar mer skulle allt bli mycket bättre. Jag har betalat av mina skulder 2 gånger historiskt (innan jag försatte mig i denna sits) och kortsiktigt har det naturligtvis känts bra men långsiktigt har har jag fortfarande mått dåligt och inte tagit i tu med problemet. Pengarna är en konsekvens men inte problemet.

Jag har ett spelmissbruk men bakom det finns det även andra saker som jag är övertygad varje person i samhället kämpar med i mer eller mindre utsträckning, och många vet inte om det. Problemet som jag ser i allmänhet är att vi låter oss definieras som personer av hur vi tror/hur andra uppfattar oss.

Exempel: Jag har ljugit, lånat pengar och svikit familj
Hur jag tror omgivning uppfattar mig: bristande konsekvenstänk, korkad, ansvarslös, dåligt omdöme, opålitlig, idiot, ingen vill ha med mig att göra
Hur jag ser på mig själv: Handlingarna jag gjort är dåliga och anser därför jag är en dålig person. Ödslar mycket energi till att spekulera kring vad andra ska tänka om de visste (innan ärligheten) samt tittar även väldigt mycket på hur omgivning uppfattar mig i samband med att jag är ärlig med vad jag gjort.

Jag skriver detta för jag vet hur tungt det är att bära på hemligheter oavsett vad man har gjort, jag får flashbacks till och från, till hur jag mådde veckorna innan jag bestämde mig för att öppna upp mig. Oavsett spelmissbruk eller inte så finns det inga pengar som kommer få en att se annorlunda på sig själv, det ligger hos varje individ. Detta är det absolut tuffaste för mig och som jag ständigt kämpar med, att medan folk i min omgivning ser annorlunda på mig för vad jag har ställt till med så tänker jag inte låta mig definieras av det, utan jag vet vem jag är och vem jag vill vara framledes.

När man väljer att vara ärlig med sina närmaste så får man inte glömma bort den handlingen, den är jätteviktig och ett stort steg i rätt riktning hur jobbigt det än är. Det största misstaget jag gjorde var att jag inte var ärlig tidigare utan att jag levde i att jag var en usel människa så länge, jag ansåg att jag fortfarande var en usel person när jag öppnade upp mig på grund av hur jag sårat alla i min omgivning och hur de reagerade (därför viktigt att komma ihåg att man gjort något bra även om man möts med besvikelse och ilska länge). För varje dag som går som jag gör saker som ligger i linje med den person jag vill vara (vara ärlig, tar hand om mig själv, tränar, jobbar hårt, hjälper andra i den mån jag kan etc) så mår jag bättre och jag märker även att alla de i min omgivning som i början betett sig annorlunda nu också, sakta men säkert, börjar förstå vem jag är på riktigt. Hur man ser på sig själv är det viktigaste, välj själv vem du vill vara och låt inte andra göra det.

Var ärlig istället för bära på sånt här skit ensamma och glöm inte vem ni är, och oavsett vad ni gjort historiskt så agera i enlighet med den person ni nu vill vara. Det går inte på en dag, men makten ligger i våra händer i slutändan.


Nu vet ju alla som behöver veta och några vänner. Jag tänkte på det du skrev något i stil med att på något sätt ju mer ärlig man är desto större chans är att bli förlåten och få stöttning genom det här. Samt att har man erkänt högt för andra vad man gjort och har problem är det lättare att vara ärlig mot sig själv och inte falla dit igen. Men visst är det tufft, och det tar tid innan man får förtroende tillbaka från alla. Jag inbillar mig det iallafall efter ha läst vad du skrev och på lite sndra bloggar att ju mer ärlig man är med sin problematik desto större chans att bli "frisk" för man visar att man vill göra rätt för sig.
Hade ju otur med att kuratorn var sjuk den här veckan när man behövt det men men.
 
Jag har aldrig spelat i mitt liv , bara överkonsumtion som gäller för mig :) jo absolut jag ljög första gången för dom och sa att det var allt jag hade , lite för att inte dra in dom mer än som behövs . Så man gör inte det för att ljuga mot dom .. jag gjorde det mer för att skydda dom . Dom hade kunnat gå in och betalat dom 1,2 miljonerna kontant om dom ville för då har det väldigt gott ställt ! Men nej det är jag som gjort fel och då får jag betala tillbaka det med känner jag ! Därför jag inte frågade dom nu denna sista gången och släppte dom 400k till kronofogden och betala tillbaka det genom lönen istället ! Då är man nog mer stolt efteråt med känner jag :)


Har också överkonsumerat. Vet inte om jag är shoppingberoende eller om det mest varit impulsproblemet men ändå. Har du tagit någon hjälp för ditt "konsumtionsbegär" eller vad man ska kalla det? Nu när jag vill förändra, måste jag leva snålt och fick för första gången på månader unna mig lite kläder, men enbart för det var stor rea och jag kom undan med en liten peng, annars hade jag inte köpt en större del. Det är kämpigt, känner mig som "en fattig bonddräng men jag lever ändå" ungefär.
Vi måste klara oss ut på andra sidan.
 
Har också överkonsumerat. Vet inte om jag är shoppingberoende eller om det mest varit impulsproblemet men ändå. Har du tagit någon hjälp för ditt "konsumtionsbegär" eller vad man ska kalla det? Nu när jag vill förändra, måste jag leva snålt och fick för första gången på månader unna mig lite kläder, men enbart för det var stor rea och jag kom undan med en liten peng, annars hade jag inte köpt en större del. Det är kämpigt, känner mig som "en fattig bonddräng men jag lever ändå" ungefär.
Vi måste klara oss ut på andra sidan.
Jag känner idag att jag kan kontrollera pengar bättre , får jag 5000 kr extra så kan jag hålla dom utan problem , tror jag även vuxit upp om jag ska vara ärlig , skulle alltid ser bra ut med nya saker och allt ! Idag skiter jag lite vilket vilken telefon jag har :) köpte en ny tv för 1 vecka sedan helt kontant ! Ingen avbetalning eller någonting ! Kändes helt underbart faktiskt :) vi kommer absolut klara oss igenom detta :)
 
Jag känner idag att jag kan kontrollera pengar bättre , får jag 5000 kr extra så kan jag hålla dom utan problem , tror jag även vuxit upp om jag ska vara ärlig , skulle alltid ser bra ut med nya saker och allt ! Idag skiter jag lite vilket vilken telefon jag har :) köpte en ny tv för 1 vecka sedan helt kontant ! Ingen avbetalning eller någonting ! Kändes helt underbart faktiskt :) vi kommer absolut klara oss igenom detta :)

Ja, men så kan det nog också vara lite, att man behöver inte vara helt perfekt jämt. Ibland är det lite jobbigt förstås men nu får man inse att nej man har inte råd med alöt jämt och det är inte farligt att vänta en månad eller så för att spara ihop till de där snygga skorna man vill ha t.ex. :) Också nyttigt att få kämpa lite för något man vill ha kanske som du med TV:n nu t.ex. nej nu kommer det bara köpas kontant i fortsättningen som du sa.
En dag i taget, så ska vi fixa detta:folded:
 
Ja, men så kan det nog också vara lite, att man behöver inte vara helt perfekt jämt. Ibland är det lite jobbigt förstås men nu får man inse att nej man har inte råd med alöt jämt och det är inte farligt att vänta en månad eller så för att spara ihop till de där snygga skorna man vill ha t.ex. :) Också nyttigt att få kämpa lite för något man vill ha kanske som du med TV:n nu t.ex. nej nu kommer det bara köpas kontant i fortsättningen som du sa.
En dag i taget, så ska vi fixa detta:folded:
Du har helt rätt inställning och det kommer bli bra :)
 
Varför tror du dig sitta i en sån sits? Alltså jag kände verkligen verkligen att jag satt i en sån sits där jag inte "kunde" berätta, speciellt gentemot min familj som jag svek för tredje gången och värre än någonsin ekonomiskt. Vänner hade jag aldrig någonsin berättat för tidigare och jag har fortfarande inte berättat för alla (några st har jag).

Jag resonerade som dig kring att låna pengar av andra, att jag inte ljög, men sanningen är att man undanhåller något som är relaterat till varför man lånar pengar. Säger inte att man ska vara ärlig mot alla, men om man ska låna pengar av en vän kanske det rätta är att vara helt transparent, jag vet inte?

Detta är ju en balansgång. Man ljuger inte, men samtidigt så om någon jag litar skulle fråga mig om pengar så kanske inte jag känner att jag måste veta alla detaljer. Utan mer belopp, veta att det inte är för att finansiera spelandet och när jag får igen pengarna. Det finns folk som normalt sätt har bra ordning på sin ekonomi men som mitt i allt behöver pengar av rådande omständigheter som kanske inte är något att dölja/skämmas för alls. Men som ändå inte berättar för att man håller sin ekonomi privat. Enligt mig så är det inget fel vare sig man har det bra eller dåligt ställt att hålla sin ekonomi privat och det är många som respekterar det. Nu finns det en anledning till att vi gör det. Kanske jag mer än dig. Men det går att vända på situationen där du säkert känner folk som har sin ekonomi privat utan ha det dåligt ställt. Detta aspekt skäms jag inte för även om jag gör det över anledningarna till varför.


Alltså jag resonerade exakt likadant som dig här med och lite det mitt inlägg handlar om. Det viktigaste och tuffaste är för dig själv att veta att du är ärlig och pålitlig när EVENTUELLT de du berättar för tvivlar på dig. Hur andra uppfattar dig är inte vem du är och med allra största sannolikhet kommer de tvivla på dig i början på många områden och det kommer vara skit. Det jag säger i mitt inlägg är i princip att om du fortsätter att agera ärligt gentemot dom och bete dig bra så kommer det ge sig, det är jag övertygad om.

Din sociala kompetens, din yrkeskompetens, din analytiska förmåga, din kunskapsnivå är ju densamma och det spelar ingen roll hur andra uppfattar dig i det korta även om det är tufft, fortsätter du att ta ansvar, göra rätt för dig, och kriga så är det du som visar vem du är som person.

Du har förmodligen rätt i denna aspekt och tycker det är starkt kämpat av dig att gått ut med allt, nu när du inte har något att dölja finns det en viss trygghet kan jag tänka mig. Ett bra citat från en bra serie som passar in på din situation.
upload_2020-4-13_20-17-9.webp


Det är mer en rädsla från min sida att uppfattas som en oärlig person och hur besvikna dom skulle bli. Sen finns det också en viss riskfaktor i att min familj som alltid har hatat allt som har med spel/lån att göra inte vill se mig mer. Dom har 0 i skuld för lägenhet/stuga/hus/fordon inga delbetalningar eller krediter och sparar varje månad, unnar sig på sin höjd 2 trisslotter på semestern och har under alla tider tjatat om att jag aldrig ska ta lån eller spela bort pengar. Jag skulle framstå som rena idioten och svarta fåret i familjen om jag går och berättar att jag gjort precis raka motsatsen (vilket jag kanske kaxigt nog inte tycker att jag förtjänar, även om handlingarna är sanna så ser jag mig som en mycket mer ansvarsfull person efter jag slutade spela, nedan bild ett citat som passar mig handen i handsken).

upload_2020-4-13_20-13-10.webp

Min farmor/farfar/mormor/morfar är lika ekonomiska. Jag har kompisar som är betydligt mer öppensinnade om jag en dag väljer att spränga murarna. En logiskt anledning till varför jag inte vill berätta är för att det finns även en chans till att dom betalar bort allt bara sådär och bränner sina livsbesparingar på mig. (Jag skulle till en början aldrig acceptera det, men efter nog övertalan så skulle jag förmodligen vika ner mig eftersom jag inte har råd att tacka nej till ny chans i livet som skuldfri och under 30 år.) Jag har svårt att säga hur dom skulle reagera. Antingen skulle dom säga upp kontakten eller betala bort allt. Oavsett så är det ett brustet förtroende för många år framöver. Att det skulle finnas någon mellanväg har jag svårt att se.


Detta har jag också touchat i ett tidigare inlägg i denna tråd vet jag. Att jag fokuserat på alla andras problem och att hjälpa andra för att allt som har haft med mig själv att göra har varit ångestladdat, ytterligare ett sätt att undvika och fly sin verklighet.
Det du säger är sant och vi båda verkar ha fått detta som konsekvens. I Psykologiska termer kallas detta som kompensationspyskologi eller kompensation som en av människans starkaste försvarsmekanismer. Detta behöver inte alltid vara negativt, ibland så kommer det positiva saker ut av det med. Så länge inte all energi gå åt att fokusera på världsproblem och andra personer utan att det finns en medveten balans samt att man aldrig slutar ta tag i sina egna problem så är det inte alltid fel att hjälpa andra heller.

Försvarmekanism: Kompensation
"
Ersättning. Uppvägande av en brist av något slag.

Som psykologisk term: handling, åtgärd och annat med vars hjälp man försöker uppväga ett misslyckande eller en brist.

Sigmund Freud (1856-1939) räknade kompensation som en av de grundläggande försvarsmekanismerna. Som sådan innebär kompensation att individen i stället för att ta itu med sina svårigheter och tillkortakommanden omedvetet hävdar sig på ett annat område eller på ett annat sätt."

I detta fall för oss då att vi har svårt att hjälpa oss själva med ekonomiska problemen som kommer ta väldigt lång tid, så därför finns en drivkraft att lösa problem av andra. Negativt om man mår dåligt av det eller all energi går åt. Men kan man balansera förhållandet utan att all energi går åt, tappar kontroll över sina egna problem så kan det även medföra positiva saker. Ett exempel: Att man jobbar hårdare och gör det där lilla extra och hjälper kollegorna, ställer upp för cheferna vid behov. Det kan exempelvis både medföra i högre löner åt dig/karriär på sikt och att kollegorna/cheferna trivs med dig. Så detta behöver nog inte alltid vara negativ så länge man har kontroll själv, utan att använda sin förmåga att lösa problem och hjälpa andra till ett verktyg man kan hantera i strategiska situationer.
 
Blev dubbla inlägg, ena ovan. skrev allt i samma inlägg ovan men fick inte plats så blev uppdelat.

Fan vad gött, vad för Whisky? När jag denna tredje gång valde självmant att berätta så var jag deprimerad i typ 2 månader men jag tyckte aldrig synd om mig själv utan gjorde mitt yttersta för att ta tag i allt jag kunnat oavsett vad folk sa (att göra konstruktiva saker fick mig att må bra i all skit). Jag insåg för första gången att mitt beteende var destruktivt och det handlade inte om att vinna tillbaka pengar ens längre utan var bara en flykt från verkligheten och att ta tag i mina demoner. De två sista åren var jag nog deprimerad innerst inne, mådde inte alls bra men hade en fasad utåt så inget som märktes (stängde också in alla känslor). Sista året, ett helt år, funderade jag på att vara ärlig mot min familj men kände att det var "omöjligt" och det kostade mig mer än 1 miljon kr det sista året.

Samma här haha, kan också typ hantera vilken stress som helst och tappar med 1 undantag nästan aldrig kontrollen (spel är undantaget). För egen del tycker jag självanalys är det bästa som finns för hur kan man bli bättre om man inte förstår sina egna brister eller hur kan man lösa ett "problem" om man inte vet/förstår vad "problemet" är?

En Bowmore 15 YO Single Malt. välbalanserad mellan rökigheten, smaken av sherry, viss hint av honung och kanske vanilj. Fantastiskt god ur ett Glencairn glas där man får dofterna samtidigt som smaken. (Luktsinnet är ett starkt sinne hos människan och ska inte underskattas). En gammal favorit som jag kan rekommendera vid tillfälle om du dricker Whisky.

Så är det nog tyvärr för många av oss som sitter här. Hur man än vrider och vänder på allt så tar det så förbannat många år av hårt slit för att räta ut sina misstag och det är lätt att bli deprimerad över situationen. Man måste försöka göra allt för att må bra ibland och fly verkligheten. (Och då menar jag inte spel, shopping eller droger.). Konstruktiva saker som du skriver är bra, så länge det är medvetna val för hur man ska fly verkligheten under vissa tider. Man kan inte sitta och må dåligt över allt. Precis som jag skrev ovan om att man lär sig hantera "kompensation" till ett positivt verktyg tycker jag visst inte det är något fel i att fly verkligheten konstruktivt. De negativa konsekvenserna av sitt agerande försöker man vända till verktyg och klura ut hur man ska använda dom på rätt sätt. Om du tycker det är roligt att spela golf, fiska, skapa kontaktnät eller hitta vägar att tjäna lagliga pengar (Ej spel!) som du kan fokusera på genom fly verkligheten från dina problem och undvika depression så blir dina svagheter helt plötsligt dina styrkor.

Säg som ett exempel: Nu ska jag ge mig fan på att amortera bort ett lån.
Sedan beställer du 100 st av dessa för 1400 dollar + frakt och hyr ett förråd till dom: https://www.alibaba.com/product-det...spm=a2700.galleryofferlist.0.0.6c332d2beuX9W3

Sen fokuserar du med att sälja av dom till sommarn för 600kr styck skattefritt när det blir varmt på blocket istället för att fokusera på att tycka synd om sig själv eller låta sig bli deprimerad. Då nyttjar man sin energi till något konstruktivt och bra för att fly verkligheten. Det blir ett verktyg som man kan använda där man inte låter sin flykt av verklighet låta man hamna i dåliga ovanor eller tappa kollen på sina problem.

Även om jag varken är ärlig eller oärlig mot mina föräldrar utan väljer att hålla min ekonomi privat så hoppas jag det inte kostar mig över 1 miljon. Det är ett fruktansvärt pris som du fick ta! Att berätta allt för min familj är en av få saker här i världen som skulle få mig att tappa kontrollen baserat på hur dom reagerar. Vissa personer som jag känner vet jag rätt väl hur dom skulle reagera men min familj som jag känner bäst ironiskt nog så har jag ingen aning. Kan gå åt 2 håll som jag skrev tidigare.
 
Senast ändrad:
Getdivide 24 640
Betalkoll 50 000
BN 14 815
SBAB 263 930
Collector 350 295
Avida 349 900
Remember 343 399
Klarna 57 000
Privat skuld 110 000

Skuldberg efter marsmånadens räkningar och amorteringar: 1 563 980

Sedan jag började betala av på lånen i december så har jag totalt amorterat runt 129 000 kr. Får se om jag klarar att avsluta lånet hos Bank norwegian med aprillönen eller inte.

Skulderna fortsätter att minska, jag känner dock att det börjar bli allt tuffare på jobbet (tappat en del viktiga affärer). Känner mig lite allmänt låg just nu också, ouppskattad på något sätt.

Så här ser skulderna ut nu efter aprilsmånadsräkningar är betalda:

Getdivide 24 578
Betalkoll 50 000
BN 4 999
SBAB 261 260
Collector 349 102
Avida 349 900
Remember 342 425
Klarna 51 500
Privatskuld 110 000

Totalt skuldberg: 1 543 764
 
Skulderna fortsätter att minska, jag känner dock att det börjar bli allt tuffare på jobbet (tappat en del viktiga affärer). Känner mig lite allmänt låg just nu också, ouppskattad på något sätt.

Så här ser skulderna ut nu efter aprilsmånadsräkningar är betalda:

Getdivide 24 578
Betalkoll 50 000
BN 4 999
SBAB 261 260
Collector 349 102
Avida 349 900
Remember 342 425
Klarna 51 500
Privatskuld 110 000

Totalt skuldberg: 1 543 764

Är du säljare 2Pac? Coronan som spelar in kan jsg tänka mig. Tycker du ska känna dog riktigt stolt över att ha amorterat nästan ca 129.000 på 4 månader! En annan ska börja amortera på mitt första med dyrast ränta nu på 30.000. Det ör för jag fått 9 månaders amorteringsfritt på ett annat, sen ska jag ta nästa i september ungefär på 16.000. Ja, det går inte fort, men en start på en ljusning. Får jag bort de två till att börja med och ett som blir klart av sig självt i september så har jag 2.590:- mer i månaden över i januari.
Hoppas verkligen på lite löneförhöjning jag har begärt också nu till sommaren.
Drömmer varje kväll om att kunna ha ett sparande, kunna köpa hus, ha en nyare fräschare bil, nytt kök och badrum (Har velat ha det i flera år). Vad drömmer du om?
 
Är du säljare 2Pac? Coronan som spelar in kan jsg tänka mig. Tycker du ska känna dog riktigt stolt över att ha amorterat nästan ca 129.000 på 4 månader! En annan ska börja amortera på mitt första med dyrast ränta nu på 30.000. Det ör för jag fått 9 månaders amorteringsfritt på ett annat, sen ska jag ta nästa i september ungefär på 16.000. Ja, det går inte fort, men en start på en ljusning. Får jag bort de två till att börja med och ett som blir klart av sig självt i september så har jag 2.590:- mer i månaden över i januari.
Hoppas verkligen på lite löneförhöjning jag har begärt också nu till sommaren.
Drömmer varje kväll om att kunna ha ett sparande, kunna köpa hus, ha en nyare fräschare bil, nytt kök och badrum (Har velat ha det i flera år). Vad drömmer du om?

Tack hehe är uppe i 149 000 kr amorterat nu.

Jo Corona är väl en sak som spelar in men sen jag torskar nya affärer mot konkurrenter och fattar inte riktigt vad jag gör fel (känner att jag gör så gott jag kan och får inte så mkt stöd internt) och det tär på mitt självförtroende.

Snyggt, behåll den motivationen som du har nu, du verkar väldigt motiverad och det glädjer mig o se! :)

Själv så drömmer jag om att vara ekonomiskt fri för att vara ärlig, att inte vara "beroende" av någon/något helt enkelt. Sen såklart skaffa egen bostad och sånt också. Men framför allt så handlar det om känslan att inte känna att jag är beroende av andra.
 
Tack hehe är uppe i 149 000 kr amorterat nu.

Jo Corona är väl en sak som spelar in men sen jag torskar nya affärer mot konkurrenter och fattar inte riktigt vad jag gör fel (känner att jag gör så gott jag kan och får inte så mkt stöd internt) och det tär på mitt självförtroende.

Snyggt, behåll den motivationen som du har nu, du verkar väldigt motiverad och det glädjer mig o se! :)

Själv så drömmer jag om att vara ekonomiskt fri för att vara ärlig, att inte vara "beroende" av någon/något helt enkelt. Sen såklart skaffa egen bostad och sånt också. Men framför allt så handlar det om känslan att inte känna att jag är beroende av andra.

Okej ja men då förstår jag. Blir lite känslan av att jag gör så gott jag kan men det duger inte och det tär, hoppas det blir bättre! Åhh ännu bättre, hade jag kunnat amortera så mycket hade jag inte haft jättelångt kvar.

Ja, jag är motiverad men är tufft emellanåt. Försöker undvika att vara inne på övriga sociala medier för mycket då jag känner att jag känner mig udda. Ca 10 år försen. Jag lever typ som jag vore 19-20 när man har sitt förstna slitna boende, en äldre bil osv medan de flesta andra hunnit köpa fina bilar, egna hus och renoverat hela hus från topp till tå. Jag vet att man inte ska jämföra sog ändå blir det lätt att man gör det ändå. Längtar efter min tur. Att ha möjligheter, just nu mest skyldigheter om du förstår?
 
Hur går det för dig Johanc84? Hur ser din situation ut?
 
Hur går det för dig Johanc84? Hur ser din situation ut?
Hade min första lönesättning nu i april, minskade skulden med efter räntorna och avgifter :) nu känns det som att man ha mer koll på ekonomin faktiskt och kan se en framtid om 18 -19 mån ;) kommer jämka från maj månad och får ut 6000 kr mer rena pengar så tänker lägga dom på en skuld varje månad så blir man av med en skuld nästan varje månad :) ångrar verkligen inte jag släppte mina skulder, hade aldrig blivit skuldfri om jag behövt jaga pengar varje månad hela tiden! Skönt att slippa det nu :) Hur går allt själv?
 
Hade min första lönesättning nu i april, minskade skulden med efter räntorna och avgifter :) nu känns det som att man ha mer koll på ekonomin faktiskt och kan se en framtid om 18 -19 mån ;) kommer jämka från maj månad och får ut 6000 kr mer rena pengar så tänker lägga dom på en skuld varje månad så blir man av med en skuld nästan varje månad :) ångrar verkligen inte jag släppte mina skulder, hade aldrig blivit skuldfri om jag behövt jaga pengar varje månad hela tiden! Skönt att slippa det nu :) Hur går allt själv?

Skönt Johan. Ja, jag vet inte hur mycket skulder du hade, när du släppte men om det gjorde allt bättre för dig var det ju såklart rätt:).
Har alltid betalat mina månadsutifgter då det ändå gått runt även om det är tufft ibland, men nu har jag fått amorteringsfritt 9 månader från ett normalt banklån som jag kan lägga på skuld 1 och 2 som en är borta i sep och en i december. Sedan är en skuld färdigbetald av sig själv i september. Så får mer över inom ett halvår. Så får man börja på skuld 4 och sen fortsätta med 5:an som går på amortering igen.
Från att bara ha gått till panik har jag nu fått ett system att följa. Är du 84:a? Kanske du känner igen jämförelse tänket man har emellanåt som jag skrev om ovan.
Längtar efter bättre tider sen:folded:. Och de ska vi väl få när vi håller oss till våra planer här.

Ja, Klarna har jag hos Anifyn idag som ska bli slutbetalt i dec. 19.9 i ränta el vad de har😱 men är på 8.49 hos Anifyn nu.
 
Skönt Johan. Ja, jag vet inte hur mycket skulder du hade, när du släppte men om det gjorde allt bättre för dig var det ju såklart rätt:).
Har alltid betalat mina månadsutifgter då det ändå gått runt även om det är tufft ibland, men nu har jag fått amorteringsfritt 9 månader från ett normalt banklån som jag kan lägga på skuld 1 och 2 som en är borta i sep och en i december. Sedan är en skuld färdigbetald av sig själv i september. Så får mer över inom ett halvår. Så får man börja på skuld 4 och sen fortsätta med 5:an som går på amortering igen.
Från att bara ha gått till panik har jag nu fått ett system att följa. Är du 84:a? Kanske du känner igen jämförelse tänket man har emellanåt som jag skrev om ovan.
Längtar efter bättre tider sen:folded:. Och de ska vi väl få när vi håller oss till våra planer här.

Ja, Klarna har jag hos Anifyn idag som ska bli slutbetalt i dec. 19.9 i ränta el vad de har😱 men är på 8.49 hos Anifyn nu.
Jag hade ca 400k i små lån och sedan 2 st stora lån som jag inte släppte och dom ligger på ca 600k , där hjälper sambon mig att betala dom under tiden ! Så efter dom 18 mån är allt normalt igen :) ångrar verkligen inte att jag släppte dom. Det stämmer jag är 84a :) vi kommer ha det bra sen ;) tycker du gör helt rätt med lånen ! :)
 
Från början amoterade jag 5k på handelsbanken lånet, men fick sänkt till 2k istället och sätta in 3k på sparkontot som bli låst till sista december , då kommer det ligga 30k där och kan ta ut dom och betala ner kronofogden eller slå ut det på 6 mån nästa år och få 6 mån fritt direkt :) lever heller normalt med 13 000 från kronofogden och 6000 kr jämkning och 5000 sparande..uppe i 24k att få behålla varje månad då ...plus sambons inkomst...nästan heller 1 år extra hos kronofogden och ändå leva bra tycker jag :)
 
Från början amoterade jag 5k på handelsbanken lånet, men fick sänkt till 2k istället och sätta in 3k på sparkontot som bli låst till sista december , då kommer det ligga 30k där och kan ta ut dom och betala ner kronofogden eller slå ut det på 6 mån nästa år och få 6 mån fritt direkt :) lever heller normalt med 13 000 från kronofogden och 6000 kr jämkning och 5000 sparande..uppe i 24k att få behålla varje månad då ...plus sambons inkomst...nästan heller 1 år extra hos kronofogden och ändå leva bra tycker jag :)

Jag förstår dig! Då har du ju rätt bra med pengar över sen. Skönt du har stöttning av din partner också. Ja, vi borde få det bra lite längre fram :).
Idag har jag en riktig tuff dag, allt tar emot och självkänslan är på botten. Har en depression och krisreaktion att tampas med i detta också.
 
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Tillbaka
Topp