Finns ingen väg ut för mig

[Zedred]

Jo, du vet vad du ska göra! Men du är naturligtvis rädd för vad som ska hända! Det var jag med.. Och flera härinne skriver om det i andra trådar.
Det vore väldigt konstigt om du inte var orolig och fylld av ångest!!

MEN, det finns fortfarande hjälp från kommunens budget och skuldsanerare, oss här på forumet, din vårdcentral och Kronofogden!
Ekonomin är redan ett kaos så som du beskriver det, du ska fokusera på att få ordning i kaoset och det handlar inte om ekonomin först och främst! Det handlar om ditt mående just nu.
Var ärlig mot dig själv och din tjej, det är viktigast!
Har du läst om tråden från början och börjat förstå hur mycket hjälp det finns? Hur många som gått EXAKT samma stig som du går på och därmed förstår EXAKT vad du genomlider nu? Hur många av dessa tror du sedan har sagt att -"Det var det bästa jag kunde göra! Att berätta som det var!!!" ? Du ska få två val: 100% eller 100%. Välj det som passar .
Läs nu tråden från början och låt den erfarenhet, omtanke och kärlek få omsluta Ditt hjärta så att Du känner styrkan i att vara ärlig mot dej själv och din sambo!

Bjud nu in din kära att titta på den här tråden som är skriven av en man i sina bästa år (själv hävdar jag de åren kommer efter 40 ) som inte vill annat än att det ska bli bra igen.. För att läka måste du börja med att vara ärlig, att våga känna att du/ni kommer få all den hjälp som finns och delas av oss flera tusentals människor som redan seglar/seglat på dessa gropiga sjöar. Det kommer bli en annan typ av ekonomi, ja! men du/ni kommer ändå överleva riktigt, riktigt bra! Det är ett löfte du får av mej och flera andra här! Du behöver inte fundera på vad din övriga familj eller vänner ska tänka, du ska först och främst prata med din sambo med all den känslighet, sårbarhet och besvikelse som du ger uttryck för i din text! Det är det som gör oss till människor, att våga visa sitt sanna, osminkade jag, när det är som skitigast, stormigast och blåsigast..
Det är då vi också hjälper varandra, även denna gång, att komma åter till livet och leva det så som var tänkt för oss. Precis som du kanske har hjälpt någon eller kommer få hjälpa någon i framtiden oavsett vad det är!

Jag börjar närma mig att berätta för sambon... men rädslan är fortfarande stor. För det enda som hon och min familj kommer säga är: varför har du gjort så? Detta följs upp av kaos där jag vet att min familj kommer tappa allt för mig och min sambo kommer förändras negativt och relationen kommer aldrig vara bra mer. För det är inte första gången jag tabbat mig...
Det enda jag vet för tillfället är att jag nästan kollapsat psykiskt, gått ner 20kg fastän jag redan var underviktig i början, jag kan inte gå en enda dag utan att hoppas på någon storvinst vilket knäcker mig helt... inte en enda dag kan jag gå och tänka normalt just nu...

Jag lovar er. Den fega utvägen känns så enkel å skön just nu...

 

[Terry_]

Det är viktigt att du förklarar att det är en sjukdom du har och att du ska ta tag i det direkt och söka hjälp!!
Skratta inte bort det liksom, det gjorde jag i början för några år sedan.

 

[Zedred]

Det är viktigt att du förklarar att det är en sjukdom du har och att du ska ta tag i det direkt och söka hjälp!!
Skratta inte bort det liksom, det gjorde jag i början för några år sedan.

Jag kommer ta tag id et ifall jag berättar, ingen tvekan om det, jag längtar till att ta tag i det psykiskt... men vägen till att berätta och sedan inte hamna i kronofogden samt lösa det ekonomiska så att man iaf kan hantera räkningarna månadsvis... omöjligt känns det som.

Det känns verkligen hopplöst. Jag fattar inte att jag gick såhär långt innan jag insåg kaoset.

 

[Terry_]

Tyvärr är det ofta så med speldjävulen. Det krävs en krasch innan vi vaknar upp och inser vad vi har ställt till med. Fram tills dess ljuger man och belånar sig. Först när lögnerna är slut och lånegivarna slutar att låna ut. Då inser man vad man har orsakat för sig själv och sina anhöriga...

 

[Zedred]

Tyvärr är det ofta så med speldjävulen. Det krävs en krasch innan vi vaknar upp och inser vad vi har ställt till med. Fram tills dess ljuger man och belånar sig. Först när lögnerna är slut och lånegivarna slutar att låna ut. Då inser man vad man har orsakat för sig själv och sina anhöriga...

Helt rätt Terry.
Hemskt men sant. Jag tycker spel om pengar borde vara extremt snävt typ max insättningsgräns på alla spelare, även dem som inte är problemspelare eftersom till slut fastnar nog alla för spel oavsett storleken på insatserna. Casinobolagen hade ju aldrig gått plus om alla spelare hade haft t.ex. 100 kr max per dag. Jag vet en sak, tar jag mig ur detta, kommer jag aldrig röra spel och det är jag helt säker på. För spelandet har redan förstört mig i 8 år, tänker inte låta den förstöra mig resten av mitt liv om jag tar mig ur detta.

 

[Endre]

Jag fattar inte att jag gick såhär långt innan jag insåg...

Precis, det är därför det kallas en sjukdom och har en egen diagnos! För att sååå många har drabbats av skiten.
Precis som Terry säger så krävs det att man kraschar innan man ens anar hur illa det är. Du var chanslös från början..precis som alla som dör av cancer, trafikolyckor eller annat som man inte kunde förutse!

Men vi har en nedrans bra medicin, Zedred, när du nu talat om att det är nåt som är knasigt i ditt liv. Vi har faktiskt redan provat medicinen och vet att det funkar. Du har många bra recept i tråden från flera erfarna doktorer, du behöver hämta ut receptet (berätta för din sambo). Det finns lite biverkningar men du börjar bli bättre redan efter första dosen!

Tänkte inte på om du eller andra gillar fotboll, men oavsett så kommer här (från Liverpool) You`ll Never Walk Alone med text och hela skiten. Oavsett fotboll så är texten mäktig! Bland de 80.000 som redan sjunger kan du räkna in oss med! Och jag är rätt övertygad att vi sjunger bättre oxå .

 

[Zedred]

Precis, det är därför det kallas en sjukdom och har en egen diagnos! För att sååå många har drabbats av skiten.
Precis som Terry säger så krävs det att man kraschar innan man ens anar hur illa det är. Du var chanslös från början..precis som alla som dör av cancer, trafikolyckor eller annat som man inte kunde förutse!

Men vi har en nedrans bra medicin, Zedred, när du nu talat om att det är nåt som är knasigt i ditt liv. Vi har faktiskt redan provat medicinen och vet att det funkar. Du har många bra recept i tråden från flera erfarna doktorer, du behöver hämta ut receptet (berätta för din sambo). Det finns lite biverkningar men du börjar bli bättre redan efter första dosen!

Tänkte inte på om du eller andra gillar fotboll, men oavsett så kommer här (från Liverpool) You`ll Never Walk Alone med text och hela skiten. Oavsett fotboll så är texten mäktig! Bland de 80.000 som redan sjunger kan du räkna in oss med! Och jag är rätt övertygad att vi sjunger bättre oxå .

Jag vet inte, men dina ord ger mig hopp nästan. Jag är så rädd men snart så redo också...
Varför hörde jag inte av mig på detta forum för några månader sedan... då såg det inte lika dystert ut.
Älskar fotboll, älskat fotboll hela mitt liv. Så jag känner till den låten väl.

 

[Endre]

Jag vet inte, men dina ord ger mig hopp nästan. Jag är så rädd men snart så redo också...
Varför hörde jag inte av mig på detta forum för några månader sedan... då såg det inte lika dystert ut.
Älskar fotboll, älskat fotboll hela mitt liv. Så jag känner till den låten väl.

Jag ber om ursäkt för mina roman-långa inlägg ibland. Men jag tror de kan vara bra för Zedred och alla som kommer efter, att få dela med sig av en känslomässig krasch i all sin nakenhet så som jag uppfattar den. Vi är många som varit där och många som kommer hamna där. En del saker kan man ju även plocka med sig i andra delar av livet.

Nu till Zedred.
Hade jag haft facit i skolan så hade jag fått bra betyg
Och hade jag vetat att en rödljuskörare skulle köra på mej för snart 13 år sen så hade jag troligen valt en annan väg.
Men för livet har vare sig jag eller du något facit.. Vi får hänga med på resan när det går upp och ner, hit och dit. Men just den här biten på resan har många, många redan åkt på. Så när du frågar om vägen kan du vara trygg i att de många svaren, som är lika, faktiskt stämmer. Vi är minst lika bra som en GPS. Allra helst i närheten av där du bor är täckningen otroligt bra (den/de som du kan ringa)! Supportavdelningen har alltså öppet just för dej och kan tanka in senaste versionen av kartorna så du garanterat navigerar rätt.
Kanske kan ett samtal till supporten göra så att du känner dej bättre till mods?! Som jag uppfattat det så har du telefonnummer i din inkorg?
Prova du att ringa imorgon så ska de se att du får vad du behöver just nu! Du har även fått ett erbjudande om service i hemmet har jag läst (eller i vart fall en kaffe på stan). Det är ju också kanoners!

Jag har haft ett liknande upplägg det senaste året. Det funkar trots att jag var förvirrad, rädd och vilse i början. Rädd för att förlora hemmet (vilket vi senare gjorde. Min frus älskade hus, som i slutänden inte betydde något jämfört med att ha mej men det fattade ju inte jag då förstås), rädd för skilsmässa efter 28 år, rädd för att jag inte skulle få träffa vårt gemensamma barn, rädd för att min bror (enda biologiska släkting kvar på min sida) skulle ta avstånd från mej, rädd för att mitt psyke skulle braka ihop på riktigt (men på akutpsyk ville de inte ha mej vare sig första eller andra gången eftersom det skulle lösa sig med en enkel kontakt på vårdcentralen, vilket det gjorde och fortfarande gör). Det fanns ingen ände på rädslorna så till slut blev jag rädd att gå ut! "Tänk om det syns på mej att jag mår dåligt. Tänk om nån av grannarna fått nåt av kravbreven i sin brevlåda av misstag (alla vet vi ju hur Postnord kan fungera..eller inte fungera snarare). Tänk om någon av mina få riktiga vänner skulle få reda på hur illa det är med vår ekonomi, då vill de inte ha med mej att göra", osv..
Min förbättring kom i den stunden jag kapitulerade och accepterade att detta med ekonomin kan jag inte längre hålla dolt eftersom det helt enkelt inte gick att smussla undan så mycket pengar varje månad att frun inte skulle märka något. Sen hade jag med liknande, allvarliga, tankar som du brottas med, Zedred. Inklusive lite halvfärdiga planer. Solen sken ute men där jag gick var det bara molnigt. Regnmoln var det förresten. Eller moln med snöblandat regn.. Och så blåste det isbark i mitt ansikte..
Men så berättade jag. Rätt upp och ner.
Jag har undanhållit något. Jag har ljugit. Jag förstod inte bättre. Jag önskar att det var annorlunda, att det inte har hänt! Men det har det. Förlåt! Jag skäms, jag har lyckats pajja nånting igen. Jag vet att det inte var din dröm direkt, kära hustru, men...Jag vet inte vad jag ska säga..

Det är i det läget jag (och du) ber om förlåtelse och förståelse. Eftersom min fru känner mej rätt väl så förstod hon att det nu var ärlighet som kom ur min mun och att det var allvarligt. Allvarligt med min hälsa alltså.. vem 17 prioriterar ekonomin i det läget?! Möjligen den där tiondelen jag nämnde ett par inlägg ovan, men min partner är ihop med mej, personen bakom nicket som används här. Och jag talade sanning och visade min allra mest sårbara sida jag inte ens visste att jag hade. Det är nog nyckeln, tror jag, att man talar sanning och är ärlig i denna omvälvande stund när tillvaron plötsligt kastas runt. Och med äkta kärlek fick jag precis det jag efterfrågade; förlåtelse och förståelse. Men det var ändå omtumlande för min partner förstås, fattas bara! så det tog ett tag innan jag med en viss säkerhet anade att hon skulle välja mig och inte gå iväg i besvikelse och ta vårt barn med sig. Hon hade ju alla skäl att göra det, tyckte jag. Det var ju så mina tankar formade sig i min ensamhet = åt fanders förstås!
Efter ett tag (jag kommer inte ihåg om det var ett par dagar eller en vecka efteråt) så började vi jobba mot samma mål. Så här gjorde vi det (och säkert många andra härinne):
1. Börja fixa hälsan! Läkare, samtalskontakt med en kurator, mediciner om det behövs under en period.
2. Ta hjälp med ekonomin och det som senare skall komma. Kommunens budget och skuldrådgivare, leta reda på det här forumet (och ett till som berör oss Fattig* Riddar*), ringa KFM och fråga hur de kan hjälpa till. Försöka få kontakt med någon på forumet som kan guida mej/oss rätt (det har du ju redan fixat Zedred).
3. Börja anpassa livet (ekonomin) så snart du/ni kan så att onödiga utgifter kommer bort. Annars kan det bli extra tufft när KFM träder in i bilden.
4. Förstå att en del av ansvaret vilar på dej. Men förstå också att du bara kan göra si eller så mycket åt din/er situation. Lyssna på budget och skuldrådgivaren på kommunen och på den/de som kan fungera som din "mentor" här på forumet! Glöm inte bort att du är i en traumatisk situation som kan ta tid att komma igenom helt. Du är redan på väg Zedred!
5. Fortsätt jobba med steg 1-3.
6. Om din mentor föreslår annan ordning eller vill lägga till något så kör på det! Det finns nog varianter och det finns definitivt mer skärpta människor än jag på det här stället .

Vad tror du om det här, Zedred? Är det något du känner igen och något som du tror kan funka som en fortsättning på din start?
Jag menar, du har ju redan börjat bra med att vara här inne och spana och sen startat den här tråden! Det är stora kliv att komma dit!

Och som du vet är det bara ljuset som kan besegra mörkret! Och vi är som de där ljusen på fotbollsstadion i musikvideon till You Will Never Walk Alone om det varit en kvällsmatch; natt blir till dag helt enkelt!

 

[Annhha]

När jag nu på morgonen på väg till jobbet läser de inlägg som verkligen kommer från hjärtat som Endre skriver så har jag inte långt till tårarna♥️ Vi är så många på detta forum som vill och kan stötta dig Zedred. Ta emot vår utsträckta hand. Vi finns här för att hjälpa varandra både i sorg och glädje.
Som människa växer du otroligt mycket av att som spelberoende ta dig igenom helvetet och bli spelfri från det som blev ditt värsta fiende. Jag har gått igenom mycket i mitt liv. Fallit ner, tagit mig upp om och om igen.... Du har nu kommit så långt ner som du kan komma och det är dags att vända ditt liv och du är bara 30 år så du har verkligen hela livet framför dig. Du bör berätta, lägga alla kort på bordet inte undanhålla något först och främst för din egen skull men också för dina nära och kära. De har säkert märkt att det är något som inte är som det ska. Du kommer att känna en lättnad när du har berättat. Du är säkert både förbannad och besviken på dig själv. Du är också den som kommer att döma dig själv hårdast. Visa att du tar tag i ditt liv, sök läkarhjälp, psykolog eller kurator, ta kontakt med föreningen för Spelberoende lämna ifrån dig din ekonomi. Visa att du vill och kan och jag lovar dig att du kommer att få stöd. Jag finns här och du får gärna höra av dig. Är framförallt bra på att lyssna för jag vet att när man har hamnat så långt som du har så behöver man prata, prata och återigen prata. Här är det ingen som dömer dig tvärtom, vill göra allt för att hjälpa dig.
När jag gjorde mitt självmordsförsök då var min man på väg att lämna mig. Han orkade inte efter alla mina återfall. Ändå, har jag honom kvar och vi har det lika bra om inte bättre nu för nu har jag insett att jag är spelberoende och kan visa att jag tar tag i mitt problem. Vill inte skrämma dig men det finns även självmordsförsök som misslyckas så tillvida att man får men för livet.
En dag i taget, det finns människor som inte får chansen att leva och hoppas att du väljer att påbörja en ny resa som spelfri Vi människor har alltid ett val även om vi ofta säger att jag har inget val. Jo vi har alltid ett val men det kanske får konsekvenser som vi inte gillar.
Tänker och känner med dig Zedred♥️

 

[Zedred]

Bästa kamrater på detta forum. Era inlägg ändrar mitt perspektiv helt. Får mig verkligen,verkligen att ändra mina tankar kring hur jag ska ta tag i det. Jag tror min Fru hade stannat kvar med mig... det är nog sanningen. Men jag vill inte krossa henne genom att dra henne i skiten. Jag önskar att blancolånen kunde skrivas övee på mig. Så kan jag hamna i löneutmätning så slipper lägenheten tas ifrån då den endast står på hennes namn. Om detta vore möjligt, hade jag berättat idag!