• Delta i vår namninsamling mot att fasa ut ränteavdraget på lån utan säkerhet: Skriv under här.

Lånforum.se rekommenderar

1. Lendo - Forumets favorit
2. Zmarta - Ett bra alternativ
3. Sambla - Jämförelsetjänst
4. Flexkontot - Swish-utbetalning, ingen UC
5. Klaralån - Lån utan UC
6. Brixo Privatlån (ny) - Ingen UC
7. Binly - Lån utan UC
8. Banky - Lån utan UC
9. Ferratum - Lån utan UC
10. Lumify - Lån utan UC

Finns ingen väg ut för mig

Ny2018

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 4 117
Blev medlem
19 Juni 2018
Meddelanden
9 454
Mottagna reaktioner
6 092
Poäng
4 117
Tack gode Gud för människor som dig


Skönt att veta det finns underbara människor som dig. Hoppas allt löser sig för er inom snar tid
Kärlek är inte alltid svart eller vitt.
Pengar betyder mycket men inte allt.
Livet kan vara jävligt jobbigt att leva men det är inte värt att inte leva det.
Det finns dom som skulle göra allt för att uppleva en ny sommar men som inte får det då de är döende. ( jobbar med svårt sjuka, döende patienter)
Nej du Zedred vi får nog kämpa på och ta tag i skiten vi ställt till med.
Jag tror att din sambo uppskattar ärlighet och att du bevisar att du tar tag i problemen mer än något annat.
 
Senast ändrad:
  • Nystartslån
  • Lån utan UC

Endre

Aktiv medlem
Poäng: 197
Blev medlem
18 Januari 2017
Meddelanden
49
Mottagna reaktioner
79
Poäng
197
Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna ;).


/Endre
 
Senast ändrad:

Kimsan72

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 3 907
Blev medlem
18 Augusti 2017
Meddelanden
5 941
Mottagna reaktioner
6 131
Poäng
3 907
Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna ;).


/Endre

Wow... sicka klockrena ord!!! Åhhh, va ja ofta önskar att ja själv var troende... Jag bodde tidigare 10 år i USA där var och varannan va just troende... Ja va sååå avundsjuk på dom... Dom kunde lägga sååå mycket av sina egna bördor i händerna på Gud...och dom mådde bra av det... Jag har inte lyckats med det.. Jag finner mig ofta sittandes i min ”hemma” kyrka nere i Falsterbo där alla i min familj har gift sig, men även begravts...där finner jag ro i min själ, men ja kan inte hitta tron till Gud (Jesus) likväl... Dock känner ja, som sagt, ett överväldigande lugn när ja sitter där...
Ska nog banne mig köra dit idag & sätta mig... Kanske en vacker dag hittar jag hem... till Gud... men tills dess, är jag tacksam över lugnet som kramar om mig, så fort ja stiger in i kyrkan...
Fina ord från Dig - Du har min respekt ! ❤️
 

Zedred

Aktiv medlem
Poäng: 91
Blev medlem
29 Oktober 2018
Meddelanden
46
Mottagna reaktioner
20
Poäng
91
Kärlek är inte alltid svart eller vitt.
Pengar betyder mycket men inte allt.
Livet kan vara jävligt jobbigt att leva men det är inte värt att inte leva det.
Det finns dom som skulle göra allt för att uppleva en ny sommar men som inte får det då de är döende. ( jobbar med svårt sjuka, döende patienter)
Nej du Zedred vi får nog kämpa på och ta tag i skiten vi ställt till med.
Jag tror att din sambo uppskattar ärlighet och att du bevisar att du tar tag i problemen mer än något annat.

Det vill jag. Lovar. Men skiten jag ställt till med kommer knäcka henne. Inte pga spelandet. Men pga att nu kommer hon hamna i kronofogden möjligtvis och det är inte okej. Dem skuldkänslorna kommer krossa mig. Samt mina föräldrar kommer kanske ta till drastiska åtgärder för att hjälpa mig och det kanske drabbar dem också. Och ännu mer skuldkänslor.
Och dem privata skulderna. Där drabbas dem också.

Det är därför jag vill ta den feges utväg. För de känns som resultatet av att berätta för mina nära och kära kommer drabba dem riktigt hårt inte bara mentalt utan även vardagslivet för dem.
 

Zedred

Aktiv medlem
Poäng: 91
Blev medlem
29 Oktober 2018
Meddelanden
46
Mottagna reaktioner
20
Poäng
91
Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna ;).


/Endre


Jag känner igen mig i dina ord väldigt mycket. Min längsta pausa utan spel kom efter jag hittat religionen (Islam) då jag läste ett stycke där det stod att spel om pengar är förbjudet. Det som gjorde att jag chockades positivt var att det står tydligt i Koranen att: "spel om pengar har sina fördelar men nackdelarna väger mer, därav det är förbjudet".

Denna meningen stämmer så mycket om spel om pengar. Det står inte liksom helt förbjudet bara negativt inga för delar. Utan det säger som det verkligen är. Spel om pengar har fördelarna som t.ex. hjälpa dem som har det svårt ekonomiskt att få bättre ställt. Men nackdelarna som t.ex. lögner, beroende, sätta familj i klistret ekonomiskt, brott som begås för att kunna spela m.m. är ju många fler och därmed väger nackdelarna mer.

Min paus varade i 1 år utan att jag ens va sugen på spel. Problemet var jag hade behövt ta tag i det ändå hos psykolog eller spelberoende möten. För så fort min ekonomi blev stramt så den enda lösningen jag kom på var att vinna pengar snabbt. Alltså att jag började spela igen om pengar handlade verkligrn inte om suget för spel utan jag försökte lösa små ekonomisna problem snabbt istället för att lösa det på ett bra sätt.

Detta har då medfört min situation jag sitter i nu. Jag hoppas och ber en lösning dyker upp för mig snart. Annars orkar jag ej mentalt för kaoset som kommer uppstå.
 

Zedred

Aktiv medlem
Poäng: 91
Blev medlem
29 Oktober 2018
Meddelanden
46
Mottagna reaktioner
20
Poäng
91
Jag var nyss hos föräldrarna. Klump i magen. Gråt i ögonen men höll mig så normal som möjligt. Dem är vanliga mot mig. Denna värmen från dem just nu är oslagbar. Att veta ifall jag berättar för dem min situation så kommer allt ändras... fyfan. Jag tror inte jag klarar det.
 

Endre

Aktiv medlem
Poäng: 197
Blev medlem
18 Januari 2017
Meddelanden
49
Mottagna reaktioner
79
Poäng
197
Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!
 

Kimsan72

V.I.P & LF entusiast
Poäng: 3 907
Blev medlem
18 Augusti 2017
Meddelanden
5 941
Mottagna reaktioner
6 131
Poäng
3 907
Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!


Asså, att ja e en blödig person - det visste ja om, men herre min jösses, vad mina tårar rinner nu när ja läser Dina otroligt fina/omtänksamma rader till Zedred... ❤️❤️❤️

Snälla @Zedred gör som Endre skriver och snälla kontakta även de personer som har sträckt ut sin hand till Dig...
Vi är MÅNGA här ute som e riktigt oroliga för Ditt välbefinnande... RIKTIGT GENUINT OROLIGA !!!
 

Zedred

Aktiv medlem
Poäng: 91
Blev medlem
29 Oktober 2018
Meddelanden
46
Mottagna reaktioner
20
Poäng
91
Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!

Endre. Dina och alla er andras ord. Jag behöver juat detta.
Jag vet inte vad jag ska göra.
1.6 miljoner i skulder.
Det som knäcker mig helt är att om jag öppnar upp mig och min sambo till slu accepterar och förlåter mig och även mina föräldrar, så tror jag inte vi kommer kunna lösa det ekonomiskt och då blir det kaos.

Jag är så nära att berätta för min sambo...
Men även så nära att ta tabletter eller något.
Jag mår verkligen skit men det är mitt eget fel. Jag kanske förtjänar detta öde jag skapat...
Jag ser just nu inget ljus i tunneln.
Jag vill ta den enkla utvägen men samtidigt inte.
 

Endre

Aktiv medlem
Poäng: 197
Blev medlem
18 Januari 2017
Meddelanden
49
Mottagna reaktioner
79
Poäng
197
Jo, du vet vad du ska göra! Men du är naturligtvis rädd för vad som ska hända! Det var jag med.. Och flera härinne skriver om det i andra trådar.
Det vore väldigt konstigt om du inte var orolig och fylld av ångest!!

MEN, det finns fortfarande hjälp från kommunens budget och skuldsanerare, oss här på forumet, din vårdcentral och Kronofogden!
Ekonomin är redan ett kaos så som du beskriver det, du ska fokusera på att få ordning i kaoset och det handlar inte om ekonomin först och främst! Det handlar om ditt mående just nu.
Var ärlig mot dig själv och din tjej, det är viktigast!
Har du läst om tråden från början och börjat förstå hur mycket hjälp det finns? Hur många som gått EXAKT samma stig som du går på och därmed förstår EXAKT vad du genomlider nu? Hur många av dessa tror du sedan har sagt att -"Det var det bästa jag kunde göra! Att berätta som det var!!!" ? Du ska få två val: 100% eller 100%. Välj det som passar :).
Läs nu tråden från början och låt den erfarenhet, omtanke och kärlek få omsluta Ditt hjärta så att Du känner styrkan i att vara ärlig mot dej själv och din sambo!

Bjud nu in din kära att titta på den här tråden som är skriven av en man i sina bästa år (som bekant kommer de efter 40 :p ) som inte vill annat än att det ska bli bra igen.. För att läka måste du börja med att vara ärlig, att våga känna att du/ni kommer få all den hjälp som finns och delas av oss flera tusentals människor som redan seglar/seglat på dessa gropiga sjöar. Det kommer bli en annan typ av ekonomi, ja! men du/ni kommer ändå överleva riktigt, riktigt bra! Det är ett löfte du får av mej och flera andra här! Du behöver inte fundera på vad din övriga familj eller vänner ska tänka, du ska först och främst prata med din sambo med all den känslighet, sårbarhet och besvikelse som du ger uttryck för i din text! Det är det som gör oss till människor, att våga visa sitt sanna, osminkade jag, när det är som skitigast, stormigast och blåsigast..
Det är då vi också hjälper varandra, även denna gång, att komma åter till livet och leva det så som var tänkt för oss. Precis som du kanske har hjälpt någon eller kommer få hjälpa någon i framtiden oavsett vad det är!
 
Senast ändrad:
Ta en titt i Lånforums guide för bästa samlingslån, där finns svar på de vanligaste frågorna runt samlingslån.
Topp