Finns ingen väg ut för mig

[Annhha]

Jag håller gärna kontakt med dig och vi kan prata vidare i morgon men gör ingenting nu vännen.

 

[Zedred]

Hur ska jag ens förklara min familj att jag hamnat i skiten ämnu en gång och att jag behöver hjälp? Hur ska jag förklara för min sambo att hon riskerar att hamna hos kronofogden pga mig?

 

[CJ81]

Det gäller er alla speciellt dig min hjälte!
Jag står till er allas förfogande för ett samtal, en kaffe eller en öl!

Du är en bra kille Terry!

 

[Markus]

Hur ska jag ens förklara min familj att jag hamnat i skiten ämnu en gång och att jag behöver hjälp? Hur ska jag förklara för min sambo att hon riskerar att hamna hos kronofogden pga mig?

Berätta bara som det är. Rakt upp och ner. Säg att du kommer göra allt dom ber dej om för att bli spelfri. Säg att du lämnar ifrån dig bankkort, dosa, bank id, smartphone, dator. Säg att du ska söka hjälp via vårdcentralen för att på så sätt få remiss inom sjukvården för beroende. Säg att du är villig att ta extra jobb för att kunna betala dina skulder. Säg att du ha självmordstankar och att du kommer söka hjälp för det med. Berätta för din arbetsgivare om hur läget är. Dom kommer bli besvikna och arga och ledsna men dom kommer hjälpa dig e sista gång. Det är din familj. Ge tid till din fru och ge henne allt hon ber dig om. Men ta inte ditt liv pga ekonomin. Du har så mycket att leva för fast det inte känns så nu. Du är 30 år bara. Om 5-10 år kommer det inte vara så här om du tar tag i detta nu och berättat sanningen för alla som bryr sig om dej. Dom kommer bli arga och besvikna för dom älskar dig.

 

[Ny2018]

Jag har kommit till den punkten där jag önskar jag dör så min sambo får min livsförsäkring för att betala av skulderna...
Trodde aldrig jag skulle hamna här

Zedred, då ställer jag en fråga.
Om det var tvärtom och din sambo tog livet av sig istället för att berätta. Hur hade du känt då ?

 

[Zedred]

Zedred, då ställer jag en fråga.
Om det var tvärtom och din sambo tog livet av sig istället för att berätta. Hur hade du känt då ?

Hade mått riktigt dåligt, vet inte hur jag hade klarat något sånt...
Men detta kaoset jag ställt till med...
Jag har varit deprimerad en stor del av mitt liv pga diverse orsaker... jag började må bra efter 2010 men spelandet har fått mig hamna så djupt i depression och ångest att det känns som jag kommer inte må bra på riktigt länge. Och mitt psyke orkar inte mer.
Jag både jobbar och studerar på distans. Just nu går mitt pluggande åt helvete pga detta samt på jobb hänger jag knappt med.

Jag är så glad av alla er som stöttar och försöker uppmuntra mig... men jag är verkligen i ruinens brant och tror inte jag orkar ta mig upp längre.

 

[Zedred]

Berätta bara som det är. Rakt upp och ner. Säg att du kommer göra allt dom ber dej om för att bli spelfri. Säg att du lämnar ifrån dig bankkort, dosa, bank id, smartphone, dator. Säg att du ska söka hjälp via vårdcentralen för att på så sätt få remiss inom sjukvården för beroende. Säg att du är villig att ta extra jobb för att kunna betala dina skulder. Säg att du ha självmordstankar och att du kommer söka hjälp för det med. Berätta för din arbetsgivare om hur läget är. Dom kommer bli besvikna och arga och ledsna men dom kommer hjälpa dig e sista gång. Det är din familj. Ge tid till din fru och ge henne allt hon ber dig om. Men ta inte ditt liv pga ekonomin. Du har så mycket att leva för fast det inte känns så nu. Du är 30 år bara. Om 5-10 år kommer det inte vara så här om du tar tag i detta nu och berättat sanningen för alla som bryr sig om dej. Dom kommer bli arga och besvikna för dom älskar dig.

Markus. Min familj hade fryst ut mig känns det som. Kanske bara min mamma som hade efter ett tag fortsatt vara vanlig mot mig. Vänner har jag knappast många av. Det enda jag har typ är min familj och fru. Så om jag förlorar dem båda, vad finns kvar att leva för?

 

[Ny2018]

Hade mått riktigt dåligt, vet inte hur jag hade klarat något sånt...
Men detta kaoset jag ställt till med...
Jag har varit deprimerad en stor del av mitt liv pga diverse orsaker... jag började må bra efter 2010 men spelandet har fått mig hamna så djupt i depression och ångest att det känns som jag kommer inte må bra på riktigt länge. Och mitt psyke orkar inte mer.
Jag både jobbar och studerar på distans. Just nu går mitt pluggande åt helvete pga detta samt på jobb hänger jag knappt med.

Jag är så glad av alla er som stöttar och försöker uppmuntra mig... men jag är verkligen i ruinens brant och tror inte jag orkar ta mig upp längre.

Det är så du måste tänka. Så dåligt du hade mått kommer hon också må.
Du ska inte utsätta henne för det du själv inte hade klarat.
Du måste berätta, söka hjälp och hålla huvudet högt. Du har inte gjort detta med vilje. Beroendet gav dig inget val.
Du är mer än beroendet och värd alla chanser.
Jag har själv bott med en beroendemänniska spel och alkohol. Jag lämnade honom och tvingade honom att söka hjälp. Jag har stöttat honom men vi är särbo under tiden. Detta är för att han måste göra denna resan med egen vilja/kraft med stöd av mig och sin familj.
Jag har själv hamnat hos KFM pga att jag hjälpte honom men även min son som också haft problem.
Jag tänker ändå inte ge upp då jag vet att det finns ett ljus i tunneln.
Det ljuset finns även för dig.

 

[Terry_]

Markus. Min familj hade fryst ut mig känns det som. Kanske bara min mamma som hade efter ett tag fortsatt vara vanlig mot mig. Vänner har jag knappast många av. Det enda jag har typ är min familj och fru. Så om jag förlorar dem båda, vad finns kvar att leva för?

Du kommer inte att förlora din fru! Vänder hon dig ryggen efter att du har hamnat i en livskris som faktiskt är en sjukdom, ja då kanske faktiskt det är dags att se om sitt hus.
Du hade ju ställt upp för henne, eller?

 

[Zedred]

Det är så du måste tänka. Så dåligt du hade mått kommer hon också må.
Du ska inte utsätta henne för det du själv inte hade klarat.
Du måste berätta, söka hjälp och hålla huvudet högt. Du har inte gjort detta med vilje. Beroendet gav dig inget val.
Du är mer än beroendet och värd alla chanser.
Jag har själv bott med en beroendemänniska spel och alkohol. Jag lämnade honom och tvingade honom att söka hjälp. Jag har stöttat honom men vi är särbo under tiden. Detta är för att han måste göra denna resan med egen vilja/kraft med stöd av mig och sin familj.
Jag har själv hamnat hos KFM pga att jag hjälpte honom men även min son som också haft problem.
Jag tänker ändå inte ge upp då jag vet att det finns ett ljus i tunneln.
Det ljuset finns även för dig.

Tack gode Gud för människor som dig

Det är så du måste tänka. Så dåligt du hade mått kommer hon också må.
Du ska inte utsätta henne för det du själv inte hade klarat.
Du måste berätta, söka hjälp och hålla huvudet högt. Du har inte gjort detta med vilje. Beroendet gav dig inget val.
Du är mer än beroendet och värd alla chanser.
Jag har själv bott med en beroendemänniska spel och alkohol. Jag lämnade honom och tvingade honom att söka hjälp. Jag har stöttat honom men vi är särbo under tiden. Detta är för att han måste göra denna resan med egen vilja/kraft med stöd av mig och sin familj.
Jag har själv hamnat hos KFM pga att jag hjälpte honom men även min son som också haft problem.
Jag tänker ändå inte ge upp då jag vet att det finns ett ljus i tunneln.
Det ljuset finns även för dig.

Skönt att veta det finns underbara människor som dig. Hoppas allt löser sig för er inom snar tid

 

[Ny2018]

Tack gode Gud för människor som dig


Skönt att veta det finns underbara människor som dig. Hoppas allt löser sig för er inom snar tid

Kärlek är inte alltid svart eller vitt.
Pengar betyder mycket men inte allt.
Livet kan vara jävligt jobbigt att leva men det är inte värt att inte leva det.
Det finns dom som skulle göra allt för att uppleva en ny sommar men som inte får det då de är döende. ( jobbar med svårt sjuka, döende patienter)
Nej du Zedred vi får nog kämpa på och ta tag i skiten vi ställt till med.
Jag tror att din sambo uppskattar ärlighet och att du bevisar att du tar tag i problemen mer än något annat.

 

[Endre]

Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna .


/Endre

 

[Kimsan72]

Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna .


/Endre

Wow... sicka klockrena ord!!! Åhhh, va ja ofta önskar att ja själv var troende... Jag bodde tidigare 10 år i USA där var och varannan va just troende... Ja va sååå avundsjuk på dom... Dom kunde lägga sååå mycket av sina egna bördor i händerna på Gud...och dom mådde bra av det... Jag har inte lyckats med det.. Jag finner mig ofta sittandes i min ”hemma” kyrka nere i Falsterbo där alla i min familj har gift sig, men även begravts...där finner jag ro i min själ, men ja kan inte hitta tron till Gud (Jesus) likväl... Dock känner ja, som sagt, ett överväldigande lugn när ja sitter där...
Ska nog banne mig köra dit idag & sätta mig... Kanske en vacker dag hittar jag hem... till Gud... men tills dess, är jag tacksam över lugnet som kramar om mig, så fort ja stiger in i kyrkan...
Fina ord från Dig - Du har min respekt ! ❤️

 

[Zedred]

Kärlek är inte alltid svart eller vitt.
Pengar betyder mycket men inte allt.
Livet kan vara jävligt jobbigt att leva men det är inte värt att inte leva det.
Det finns dom som skulle göra allt för att uppleva en ny sommar men som inte får det då de är döende. ( jobbar med svårt sjuka, döende patienter)
Nej du Zedred vi får nog kämpa på och ta tag i skiten vi ställt till med.
Jag tror att din sambo uppskattar ärlighet och att du bevisar att du tar tag i problemen mer än något annat.

Det vill jag. Lovar. Men skiten jag ställt till med kommer knäcka henne. Inte pga spelandet. Men pga att nu kommer hon hamna i kronofogden möjligtvis och det är inte okej. Dem skuldkänslorna kommer krossa mig. Samt mina föräldrar kommer kanske ta till drastiska åtgärder för att hjälpa mig och det kanske drabbar dem också. Och ännu mer skuldkänslor.
Och dem privata skulderna. Där drabbas dem också.

Det är därför jag vill ta den feges utväg. För de känns som resultatet av att berätta för mina nära och kära kommer drabba dem riktigt hårt inte bara mentalt utan även vardagslivet för dem.

 

[Zedred]

Precis som Ny2018 säger! Ibland känns det dundertungt, speciellt med ekonomi som betyder så mycket, men det finns alltid hopp! Och det viktigaste av allt är att det alltid finns lösningar!
För många av oss är eller har varit i liknande håglösa tillstånd när det gäller ekonomin. Du märker det nog inte själv just nu men på det sätt du sätter ord på din situation med ekonomin (och därmed måendet) så är du redan på väg mot en acceptans i det det trauma du upplever nu. Och acceptansen bereder väg för den nya verklighet som råder för dig/er i en tid framöver och då inträder det fantastiska att du ser på dig själv, din familj, ekonomin och omvärlden med nya ögon! Den verklighet som så många av oss tvingats till av den ena eller andra orsaken. Du är inte "svagare" eller "mindre kompetent" att lösa den mentala påfrestningen än någon annan; men vi uppfattar våra situationer olika tufft/hårt beroende på vad och när det drabbar oss genom livet. Men som sagt, du är redan på väg mot acceptans och du vet att det finns lösningar! Hugg tag i de krokar vi kastar ut till dig, men om du inte riktigt mäktar med det just nu så kommer vi fortsätta kasta ut krokar till dej ända tills du nappar! För vet du vad? Det kommer en vår och sommar 2019 och 2020 och där har du din plats oavsett hur känslan och de negativa tankarna just nu boxar skiten ur dej. En sak du kan göra är att i vart fall stoppa in tandskyddet, eller hur?!!
Och alla här som skrivit i tråden (och alldeles säkert många, många som bara läst ännu så länge) är dina coacher och vägvisare genom och ut ur dimman.
Vila i den tryggheten, kära du!

Sen kan jag dela med av några egna tips som varit bra för mej och min familjs överlevnad och som kanske kan vara dej till hjälp:
* Be! Det krävs ingen magik, att man har 17 biblar i bokhyllan, nån speciell fras eller knäböjande eller annat tjafs. Bara be om hjälp i det som du uppfattar som övermäktigt i ditt liv, be från ditt innersta. Du behöver inte ens uttala orden om du inte vill, tänk bara om du hellre vill det. Lägg över det svåra på Jesus!
* Jag har haft mycket god hjälp av en kurator på vårdcentralen när det korkar igen sig i tankarna och fått hjälp att tänka annorlunda. Kändes det skämmigt? Ja! För mej, vill säga... Det var givetvis inget unikt ämne som kuratorn inte varit med om förr, haha...Men i min hjärna trodde jag att jag skulle bli bedömd, mätt och förkastad eller nåt sånt. Ses som en andra rangens person eller så. Men jag såg ingen annan utväg än att ta hjälp av utomstående som garanterat jobbar för mitt bästa utan att döma på något vis! Efter jag sagt det i inledningen av första sessionen så fattade jag att mina tankar spelat mej ett spratt en lååång tid där jag antagit att alla andra ser på mig/oss hårt skuldsatta som en börda. Det är långt ifrån så faktiskt, titta bara på det här forumet där så många delar med sig av historier och livsöden samt försöker hjälpa varandra att ändå leva ett fullt liv trots att dimman och boxiga tankar finns/har funnits där!! Sen att det möjligen finns ignoranta människor när det gäller oss skuldsatta är en annan sak. Den tiondelen kan inte rubba dej, mej, oss eller lagen som utgör de andra nio tiondelarna .


/Endre

Jag känner igen mig i dina ord väldigt mycket. Min längsta pausa utan spel kom efter jag hittat religionen (Islam) då jag läste ett stycke där det stod att spel om pengar är förbjudet. Det som gjorde att jag chockades positivt var att det står tydligt i Koranen att: "spel om pengar har sina fördelar men nackdelarna väger mer, därav det är förbjudet".

Denna meningen stämmer så mycket om spel om pengar. Det står inte liksom helt förbjudet bara negativt inga för delar. Utan det säger som det verkligen är. Spel om pengar har fördelarna som t.ex. hjälpa dem som har det svårt ekonomiskt att få bättre ställt. Men nackdelarna som t.ex. lögner, beroende, sätta familj i klistret ekonomiskt, brott som begås för att kunna spela m.m. är ju många fler och därmed väger nackdelarna mer.

Min paus varade i 1 år utan att jag ens va sugen på spel. Problemet var jag hade behövt ta tag i det ändå hos psykolog eller spelberoende möten. För så fort min ekonomi blev stramt så den enda lösningen jag kom på var att vinna pengar snabbt. Alltså att jag började spela igen om pengar handlade verkligrn inte om suget för spel utan jag försökte lösa små ekonomisna problem snabbt istället för att lösa det på ett bra sätt.

Detta har då medfört min situation jag sitter i nu. Jag hoppas och ber en lösning dyker upp för mig snart. Annars orkar jag ej mentalt för kaoset som kommer uppstå.

 

[Zedred]

Jag var nyss hos föräldrarna. Klump i magen. Gråt i ögonen men höll mig så normal som möjligt. Dem är vanliga mot mig. Denna värmen från dem just nu är oslagbar. Att veta ifall jag berättar för dem min situation så kommer allt ändras... fyfan. Jag tror inte jag klarar det.

 

[Endre]

Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!

 

[Kimsan72]

Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!

Asså, att ja e en blödig person - det visste ja om, men herre min jösses, vad mina tårar rinner nu när ja läser Dina otroligt fina/omtänksamma rader till Zedred... ❤️❤️❤️

Snälla @Zedred gör som Endre skriver och snälla kontakta även de personer som har sträckt ut sin hand till Dig...
Vi är MÅNGA här ute som e riktigt oroliga för Ditt välbefinnande... RIKTIGT GENUINT OROLIGA !!!

 

[Zedred]

Zedred, har du läst din tråd från början igen? Gör det annars!

Ser du då vilken kärlek och medmänsklighet som du får till dej? Det är ärligt menat från alla!! Det finns alltid en lösning! Den lösning du pratar om är inte menad för dig eller din familj..! Det är dina tankar som ljuger för dej! Lämna de tankarna när de kommer, försök säga till dig själv -" Jag ska kämpa! Jag är född att leva detta livet även om det är svårt. Jag har en (spel)sjukdom som förgiftat mej men NU vet jag att jag inte är ensam och att det finns hjälp!" Prova ska du se..!

* Ring Terry och/eller Annha som de säger! De menar det!! Det är inget farligt, det är inte skamligt! Jag är övertygad om att du kommer bli positiv i samtalet direkt! Dela din sorg och fruktan och få andras erfarenheter berättade för dig istället! Dina tankar just nu är inte sanna och du beskriver framtiden (din familjs reaktioner) som redan sanna.
* Ta kontakt med din vårdcentral direkt imorgon bitti och svara på alla frågor som sköterskan ställer till dig! Precis så som Lasseman skrev för några dagar sedan; du behöver en läkarkontakt och förstå att det finns hjälp, känna i ditt hjärta att det finns en lösning! Vi puttar dej i rätt riktning mot hjälpen, följ bara med på resan!

You`ll never walk alone, Zedred!

Att du skulle suicidera för att slippa känna smärtan just nu..är inget som någon i din familj skulle känna vara en utväg; tvärtom! Din familj skulle undra varför du inte berättade för dem så de kunde hjälpa dej! Även om det är sant att någon skulle bli arg när du berättar så vill INGEN att du hellre skulle ta livet av dej! De vill leva livet med dej ändå för du är för dem vad de är för dej!
Ingen går ensam genom livets svårigheter! Inte du, inte jag, inte min fru (som jag trodde skulle skilja sig när hon fick reda på hur mycket jag hade dolt för henne), inte Lasseman, Terry, Kimsan eller någon annan heller. Vi hjälps åt när det är jobbigt och bär dej framåt om det behövs och så länge det behövs! Du är aldrig ensam i detta, Zedred!

Tips: Jag tycker du ska visa din sambo den här tråden som du skapat. Hon kommer förstå och vara vid din sida som en sann medmänniska och partner! Bara visa henne din tråd här. Gör det nu! Det finns inget bättre eller sämre tillfälle, Zedred!
Tror du inte att hon skulle förstå? Tror du att hon hellre vill mista dej? Är dessa tankar i så fall verkligen sanna och vad grundar du dessa redan besannade tankar på??
Börja med att berätta för din sambo! Du behöver inte säga något, bara visa henne tråden..! Nu!

Vi är med dej alla dagar Zedred, för vi har också gått längs samma väg och flera av oss (jag i alla fall) har känt precis som du!
Det är inget skamligt, det är inte farligt! Din kris-reaktion är fullständigt normal!! Och det är därför vi alldeles särskilt vill att du tar kontakt med vårdcentralen där du bor eller i en grannkommun om det känns bättre. Och glöm inte; vi är med dej där också!
Förresten tycker jag att du ska ringa 1177 redan idag och berätta hur du mår och varför. Det kommer vara väntetid men sen kommer du fram till någon redan idag som kan ge dej råd med hälsan och fixa tid till en/din vårdcentralsläkare imorgon!

Och glöm inte att ringa Terry o Annhaa! Gör det först eller gör det sen. Bara du gör det! Ta livbojen vi kastar ut till dej!! Gör det!
Ingen av oss tycker att du är en dålig människa, det är du inte! Och egentligen så vet du det med! Men dina egna, ensamma tankar leder dej på fel väg nu! Gör som vi ber dej; ring och få andra tankar och förklaringar, det kommer hjälpa direkt! Jag lovar, det kommer hjälpa!

Endre. Dina och alla er andras ord. Jag behöver juat detta.
Jag vet inte vad jag ska göra.
1.6 miljoner i skulder.
Det som knäcker mig helt är att om jag öppnar upp mig och min sambo till slu accepterar och förlåter mig och även mina föräldrar, så tror jag inte vi kommer kunna lösa det ekonomiskt och då blir det kaos.

Jag är så nära att berätta för min sambo...
Men även så nära att ta tabletter eller något.
Jag mår verkligen skit men det är mitt eget fel. Jag kanske förtjänar detta öde jag skapat...
Jag ser just nu inget ljus i tunneln.
Jag vill ta den enkla utvägen men samtidigt inte.

 

[Endre]

Jo, du vet vad du ska göra! Men du är naturligtvis rädd för vad som ska hända! Det var jag med.. Och flera härinne skriver om det i andra trådar.
Det vore väldigt konstigt om du inte var orolig och fylld av ångest!!

MEN, det finns fortfarande hjälp från kommunens budget och skuldsanerare, oss här på forumet, din vårdcentral och Kronofogden!
Ekonomin är redan ett kaos så som du beskriver det, du ska fokusera på att få ordning i kaoset och det handlar inte om ekonomin först och främst! Det handlar om ditt mående just nu.
Var ärlig mot dig själv och din tjej, det är viktigast!
Har du läst om tråden från början och börjat förstå hur mycket hjälp det finns? Hur många som gått EXAKT samma stig som du går på och därmed förstår EXAKT vad du genomlider nu? Hur många av dessa tror du sedan har sagt att -"Det var det bästa jag kunde göra! Att berätta som det var!!!" ? Du ska få två val: 100% eller 100%. Välj det som passar .
Läs nu tråden från början och låt den erfarenhet, omtanke och kärlek få omsluta Ditt hjärta så att Du känner styrkan i att vara ärlig mot dej själv och din sambo!

Bjud nu in din kära att titta på den här tråden som är skriven av en man i sina bästa år (som bekant kommer de efter 40 😛 ) som inte vill annat än att det ska bli bra igen.. För att läka måste du börja med att vara ärlig, att våga känna att du/ni kommer få all den hjälp som finns och delas av oss flera tusentals människor som redan seglar/seglat på dessa gropiga sjöar. Det kommer bli en annan typ av ekonomi, ja! men du/ni kommer ändå överleva riktigt, riktigt bra! Det är ett löfte du får av mej och flera andra här! Du behöver inte fundera på vad din övriga familj eller vänner ska tänka, du ska först och främst prata med din sambo med all den känslighet, sårbarhet och besvikelse som du ger uttryck för i din text! Det är det som gör oss till människor, att våga visa sitt sanna, osminkade jag, när det är som skitigast, stormigast och blåsigast..
Det är då vi också hjälper varandra, även denna gång, att komma åter till livet och leva det så som var tänkt för oss. Precis som du kanske har hjälpt någon eller kommer få hjälpa någon i framtiden oavsett vad det är!

 

[Zedred]

Jo, du vet vad du ska göra! Men du är naturligtvis rädd för vad som ska hända! Det var jag med.. Och flera härinne skriver om det i andra trådar.
Det vore väldigt konstigt om du inte var orolig och fylld av ångest!!

MEN, det finns fortfarande hjälp från kommunens budget och skuldsanerare, oss här på forumet, din vårdcentral och Kronofogden!
Ekonomin är redan ett kaos så som du beskriver det, du ska fokusera på att få ordning i kaoset och det handlar inte om ekonomin först och främst! Det handlar om ditt mående just nu.
Var ärlig mot dig själv och din tjej, det är viktigast!
Har du läst om tråden från början och börjat förstå hur mycket hjälp det finns? Hur många som gått EXAKT samma stig som du går på och därmed förstår EXAKT vad du genomlider nu? Hur många av dessa tror du sedan har sagt att -"Det var det bästa jag kunde göra! Att berätta som det var!!!" ? Du ska få två val: 100% eller 100%. Välj det som passar .
Läs nu tråden från början och låt den erfarenhet, omtanke och kärlek få omsluta Ditt hjärta så att Du känner styrkan i att vara ärlig mot dej själv och din sambo!

Bjud nu in din kära att titta på den här tråden som är skriven av en man i sina bästa år (själv hävdar jag de åren kommer efter 40 😛 ) som inte vill annat än att det ska bli bra igen.. För att läka måste du börja med att vara ärlig, att våga känna att du/ni kommer få all den hjälp som finns och delas av oss flera tusentals människor som redan seglar/seglat på dessa gropiga sjöar. Det kommer bli en annan typ av ekonomi, ja! men du/ni kommer ändå överleva riktigt, riktigt bra! Det är ett löfte du får av mej och flera andra här! Du behöver inte fundera på vad din övriga familj eller vänner ska tänka, du ska först och främst prata med din sambo med all den känslighet, sårbarhet och besvikelse som du ger uttryck för i din text! Det är det som gör oss till människor, att våga visa sitt sanna, osminkade jag, när det är som skitigast, stormigast och blåsigast..
Det är då vi också hjälper varandra, även denna gång, att komma åter till livet och leva det så som var tänkt för oss. Precis som du kanske har hjälpt någon eller kommer få hjälpa någon i framtiden oavsett vad det är!

Jag börjar närma mig att berätta för sambon... men rädslan är fortfarande stor. För det enda som hon och min familj kommer säga är: varför har du gjort så? Detta följs upp av kaos där jag vet att min familj kommer tappa allt för mig och min sambo kommer förändras negativt och relationen kommer aldrig vara bra mer. För det är inte första gången jag tabbat mig...
Det enda jag vet för tillfället är att jag nästan kollapsat psykiskt, gått ner 20kg fastän jag redan var underviktig i början, jag kan inte gå en enda dag utan att hoppas på någon storvinst vilket knäcker mig helt... inte en enda dag kan jag gå och tänka normalt just nu...

Jag lovar er. Den fega utvägen känns så enkel å skön just nu...

 

[Terry_]

Det är viktigt att du förklarar att det är en sjukdom du har och att du ska ta tag i det direkt och söka hjälp!!
Skratta inte bort det liksom, det gjorde jag i början för några år sedan.

 

[Zedred]

Det är viktigt att du förklarar att det är en sjukdom du har och att du ska ta tag i det direkt och söka hjälp!!
Skratta inte bort det liksom, det gjorde jag i början för några år sedan.

Jag kommer ta tag id et ifall jag berättar, ingen tvekan om det, jag längtar till att ta tag i det psykiskt... men vägen till att berätta och sedan inte hamna i kronofogden samt lösa det ekonomiska så att man iaf kan hantera räkningarna månadsvis... omöjligt känns det som.

Det känns verkligen hopplöst. Jag fattar inte att jag gick såhär långt innan jag insåg kaoset.

 

[Terry_]

Tyvärr är det ofta så med speldjävulen. Det krävs en krasch innan vi vaknar upp och inser vad vi har ställt till med. Fram tills dess ljuger man och belånar sig. Först när lögnerna är slut och lånegivarna slutar att låna ut. Då inser man vad man har orsakat för sig själv och sina anhöriga...

 

[Zedred]

Tyvärr är det ofta så med speldjävulen. Det krävs en krasch innan vi vaknar upp och inser vad vi har ställt till med. Fram tills dess ljuger man och belånar sig. Först när lögnerna är slut och lånegivarna slutar att låna ut. Då inser man vad man har orsakat för sig själv och sina anhöriga...

Helt rätt Terry.
Hemskt men sant. Jag tycker spel om pengar borde vara extremt snävt typ max insättningsgräns på alla spelare, även dem som inte är problemspelare eftersom till slut fastnar nog alla för spel oavsett storleken på insatserna. Casinobolagen hade ju aldrig gått plus om alla spelare hade haft t.ex. 100 kr max per dag. Jag vet en sak, tar jag mig ur detta, kommer jag aldrig röra spel och det är jag helt säker på. För spelandet har redan förstört mig i 8 år, tänker inte låta den förstöra mig resten av mitt liv om jag tar mig ur detta.

 

[Endre]

Jag fattar inte att jag gick såhär långt innan jag insåg...

Precis, det är därför det kallas en sjukdom och har en egen diagnos! För att sååå många har drabbats av skiten.
Precis som Terry säger så krävs det att man kraschar innan man ens anar hur illa det är. Du var chanslös från början..precis som alla som dör av cancer, trafikolyckor eller annat som man inte kunde förutse!

Men vi har en nedrans bra medicin, Zedred, när du nu talat om att det är nåt som är knasigt i ditt liv. Vi har faktiskt redan provat medicinen och vet att det funkar. Du har många bra recept i tråden från flera erfarna doktorer, du behöver hämta ut receptet (berätta för din sambo). Det finns lite biverkningar men du börjar bli bättre redan efter första dosen!

Tänkte inte på om du eller andra gillar fotboll, men oavsett så kommer här (från Liverpool) You`ll Never Walk Alone med text och hela skiten. Oavsett fotboll så är texten mäktig! Bland de 80.000 som redan sjunger kan du räkna in oss med! Och jag är rätt övertygad att vi sjunger bättre oxå .

 

[Zedred]

Precis, det är därför det kallas en sjukdom och har en egen diagnos! För att sååå många har drabbats av skiten.
Precis som Terry säger så krävs det att man kraschar innan man ens anar hur illa det är. Du var chanslös från början..precis som alla som dör av cancer, trafikolyckor eller annat som man inte kunde förutse!

Men vi har en nedrans bra medicin, Zedred, när du nu talat om att det är nåt som är knasigt i ditt liv. Vi har faktiskt redan provat medicinen och vet att det funkar. Du har många bra recept i tråden från flera erfarna doktorer, du behöver hämta ut receptet (berätta för din sambo). Det finns lite biverkningar men du börjar bli bättre redan efter första dosen!

Tänkte inte på om du eller andra gillar fotboll, men oavsett så kommer här (från Liverpool) You`ll Never Walk Alone med text och hela skiten. Oavsett fotboll så är texten mäktig! Bland de 80.000 som redan sjunger kan du räkna in oss med! Och jag är rätt övertygad att vi sjunger bättre oxå .

Jag vet inte, men dina ord ger mig hopp nästan. Jag är så rädd men snart så redo också...
Varför hörde jag inte av mig på detta forum för några månader sedan... då såg det inte lika dystert ut.
Älskar fotboll, älskat fotboll hela mitt liv. Så jag känner till den låten väl.

 

[Endre]

Jag vet inte, men dina ord ger mig hopp nästan. Jag är så rädd men snart så redo också...
Varför hörde jag inte av mig på detta forum för några månader sedan... då såg det inte lika dystert ut.
Älskar fotboll, älskat fotboll hela mitt liv. Så jag känner till den låten väl.

Jag ber om ursäkt för mina roman-långa inlägg ibland. Men jag tror de kan vara bra för Zedred och alla som kommer efter, att få dela med sig av en känslomässig krasch i all sin nakenhet så som jag uppfattar den. Vi är många som varit där och många som kommer hamna där. En del saker kan man ju även plocka med sig i andra delar av livet.

Nu till Zedred.
Hade jag haft facit i skolan så hade jag fått bra betyg
Och hade jag vetat att en rödljuskörare skulle köra på mej för snart 13 år sen så hade jag troligen valt en annan väg.
Men för livet har vare sig jag eller du något facit.. Vi får hänga med på resan när det går upp och ner, hit och dit. Men just den här biten på resan har många, många redan åkt på. Så när du frågar om vägen kan du vara trygg i att de många svaren, som är lika, faktiskt stämmer. Vi är minst lika bra som en GPS. Allra helst i närheten av där du bor är täckningen otroligt bra (den/de som du kan ringa)! Supportavdelningen har alltså öppet just för dej och kan tanka in senaste versionen av kartorna så du garanterat navigerar rätt.
Kanske kan ett samtal till supporten göra så att du känner dej bättre till mods?! Som jag uppfattat det så har du telefonnummer i din inkorg?
Prova du att ringa imorgon så ska de se att du får vad du behöver just nu! Du har även fått ett erbjudande om service i hemmet har jag läst (eller i vart fall en kaffe på stan). Det är ju också kanoners!

Jag har haft ett liknande upplägg det senaste året. Det funkar trots att jag var förvirrad, rädd och vilse i början. Rädd för att förlora hemmet (vilket vi senare gjorde. Min frus älskade hus, som i slutänden inte betydde något jämfört med att ha mej men det fattade ju inte jag då förstås), rädd för skilsmässa efter 28 år, rädd för att jag inte skulle få träffa vårt gemensamma barn, rädd för att min bror (enda biologiska släkting kvar på min sida) skulle ta avstånd från mej, rädd för att mitt psyke skulle braka ihop på riktigt (men på akutpsyk ville de inte ha mej vare sig första eller andra gången eftersom det skulle lösa sig med en enkel kontakt på vårdcentralen, vilket det gjorde och fortfarande gör). Det fanns ingen ände på rädslorna så till slut blev jag rädd att gå ut! "Tänk om det syns på mej att jag mår dåligt. Tänk om nån av grannarna fått nåt av kravbreven i sin brevlåda av misstag (alla vet vi ju hur Postnord kan fungera..eller inte fungera snarare). Tänk om någon av mina få riktiga vänner skulle få reda på hur illa det är med vår ekonomi, då vill de inte ha med mej att göra", osv..
Min förbättring kom i den stunden jag kapitulerade och accepterade att detta med ekonomin kan jag inte längre hålla dolt eftersom det helt enkelt inte gick att smussla undan så mycket pengar varje månad att frun inte skulle märka något. Sen hade jag med liknande, allvarliga, tankar som du brottas med, Zedred. Inklusive lite halvfärdiga planer. Solen sken ute men där jag gick var det bara molnigt. Regnmoln var det förresten. Eller moln med snöblandat regn.. Och så blåste det isbark i mitt ansikte..
Men så berättade jag. Rätt upp och ner.
Jag har undanhållit något. Jag har ljugit. Jag förstod inte bättre. Jag önskar att det var annorlunda, att det inte har hänt! Men det har det. Förlåt! Jag skäms, jag har lyckats pajja nånting igen. Jag vet att det inte var din dröm direkt, kära hustru, men...Jag vet inte vad jag ska säga..

Det är i det läget jag (och du) ber om förlåtelse och förståelse. Eftersom min fru känner mej rätt väl så förstod hon att det nu var ärlighet som kom ur min mun och att det var allvarligt. Allvarligt med min hälsa alltså.. vem 17 prioriterar ekonomin i det läget?! Möjligen den där tiondelen jag nämnde ett par inlägg ovan, men min partner är ihop med mej, personen bakom nicket som används här. Och jag talade sanning och visade min allra mest sårbara sida jag inte ens visste att jag hade. Det är nog nyckeln, tror jag, att man talar sanning och är ärlig i denna omvälvande stund när tillvaron plötsligt kastas runt. Och med äkta kärlek fick jag precis det jag efterfrågade; förlåtelse och förståelse. Men det var ändå omtumlande för min partner förstås, fattas bara! så det tog ett tag innan jag med en viss säkerhet anade att hon skulle välja mig och inte gå iväg i besvikelse och ta vårt barn med sig. Hon hade ju alla skäl att göra det, tyckte jag. Det var ju så mina tankar formade sig i min ensamhet = åt fanders förstås!
Efter ett tag (jag kommer inte ihåg om det var ett par dagar eller en vecka efteråt) så började vi jobba mot samma mål. Så här gjorde vi det (och säkert många andra härinne):
1. Börja fixa hälsan! Läkare, samtalskontakt med en kurator, mediciner om det behövs under en period.
2. Ta hjälp med ekonomin och det som senare skall komma. Kommunens budget och skuldrådgivare, leta reda på det här forumet (och ett till som berör oss Fattig* Riddar*), ringa KFM och fråga hur de kan hjälpa till. Försöka få kontakt med någon på forumet som kan guida mej/oss rätt (det har du ju redan fixat Zedred).
3. Börja anpassa livet (ekonomin) så snart du/ni kan så att onödiga utgifter kommer bort. Annars kan det bli extra tufft när KFM träder in i bilden.
4. Förstå att en del av ansvaret vilar på dej. Men förstå också att du bara kan göra si eller så mycket åt din/er situation. Lyssna på budget och skuldrådgivaren på kommunen och på den/de som kan fungera som din "mentor" här på forumet! Glöm inte bort att du är i en traumatisk situation som kan ta tid att komma igenom helt. Du är redan på väg Zedred!
5. Fortsätt jobba med steg 1-3.
6. Om din mentor föreslår annan ordning eller vill lägga till något så kör på det! Det finns nog varianter och det finns definitivt mer skärpta människor än jag på det här stället .

Vad tror du om det här, Zedred? Är det något du känner igen och något som du tror kan funka som en fortsättning på din start?
Jag menar, du har ju redan börjat bra med att vara här inne och spana och sen startat den här tråden! Det är stora kliv att komma dit!

Och som du vet är det bara ljuset som kan besegra mörkret! Och vi är som de där ljusen på fotbollsstadion i musikvideon till You Will Never Walk Alone om det varit en kvällsmatch; natt blir till dag helt enkelt!

 

[Annhha]

När jag nu på morgonen på väg till jobbet läser de inlägg som verkligen kommer från hjärtat som Endre skriver så har jag inte långt till tårarna♥️ Vi är så många på detta forum som vill och kan stötta dig Zedred. Ta emot vår utsträckta hand. Vi finns här för att hjälpa varandra både i sorg och glädje.
Som människa växer du otroligt mycket av att som spelberoende ta dig igenom helvetet och bli spelfri från det som blev ditt värsta fiende. Jag har gått igenom mycket i mitt liv. Fallit ner, tagit mig upp om och om igen.... Du har nu kommit så långt ner som du kan komma och det är dags att vända ditt liv och du är bara 30 år så du har verkligen hela livet framför dig. Du bör berätta, lägga alla kort på bordet inte undanhålla något först och främst för din egen skull men också för dina nära och kära. De har säkert märkt att det är något som inte är som det ska. Du kommer att känna en lättnad när du har berättat. Du är säkert både förbannad och besviken på dig själv. Du är också den som kommer att döma dig själv hårdast. Visa att du tar tag i ditt liv, sök läkarhjälp, psykolog eller kurator, ta kontakt med föreningen för Spelberoende lämna ifrån dig din ekonomi. Visa att du vill och kan och jag lovar dig att du kommer att få stöd. Jag finns här och du får gärna höra av dig. Är framförallt bra på att lyssna för jag vet att när man har hamnat så långt som du har så behöver man prata, prata och återigen prata. Här är det ingen som dömer dig tvärtom, vill göra allt för att hjälpa dig.
När jag gjorde mitt självmordsförsök då var min man på väg att lämna mig. Han orkade inte efter alla mina återfall. Ändå, har jag honom kvar och vi har det lika bra om inte bättre nu för nu har jag insett att jag är spelberoende och kan visa att jag tar tag i mitt problem. Vill inte skrämma dig men det finns även självmordsförsök som misslyckas så tillvida att man får men för livet.
En dag i taget, det finns människor som inte får chansen att leva och hoppas att du väljer att påbörja en ny resa som spelfri Vi människor har alltid ett val även om vi ofta säger att jag har inget val. Jo vi har alltid ett val men det kanske får konsekvenser som vi inte gillar.
Tänker och känner med dig Zedred♥️

 

[Zedred]

Bästa kamrater på detta forum. Era inlägg ändrar mitt perspektiv helt. Får mig verkligen,verkligen att ändra mina tankar kring hur jag ska ta tag i det. Jag tror min Fru hade stannat kvar med mig... det är nog sanningen. Men jag vill inte krossa henne genom att dra henne i skiten. Jag önskar att blancolånen kunde skrivas övee på mig. Så kan jag hamna i löneutmätning så slipper lägenheten tas ifrån då den endast står på hennes namn. Om detta vore möjligt, hade jag berättat idag!

 

[Annhha]

Jag förstår hur du tänker och att du inte inte vill att din fru ska lida för dina misstag. Det är mycket att önska men ibland går det inte att lösa och då får du ta det alternativ som finns. Så jag håller fast vid att du måste berätta och ni kommer att tillsammans hitta en lösning. Du bör ge det en chans för jag märker i dina inlägg att du insett att du har problem och är spelberoende. Du måste ta dig igenom att din fru blir både besviken och ledsen och kanske även förbannad. Stå för dina handlingar och visa att du är beredd på att göra allt för att lösa din situation.

 

[Zedred]

Jag förstår hur du tänker och att du inte inte vill att din fru ska lida för dina misstag. Det är mycket att önska men ibland går det inte att lösa och då får du ta det alternativ som finns. Så jag håller fast vid att du måste berätta och ni kommer att tillsammans hitta en lösning. Du bör ge det en chans för jag märker i dina inlägg att du insett att du har problem och är spelberoende. Du måste ta dig igenom att din fru blir både besviken och ledsen och kanske även förbannad. Stå för dina handlingar och visa att du är beredd på att göra allt för att lösa din situation.

Jag är spelberoende och jag vill lösa det. Hatar allt som har med spel att göra. Anledningen till att jag fortsätter spela är för jag vill rädda situationen så jag slipper berätta och skapa kaos. Men det är så dumt.
Jag vet inte. Just nu är jag i ingemansland. Vill bara stoppa tiden

 

[Myra]

Wow... sicka klockrena ord!!! Åhhh, va ja ofta önskar att ja själv var troende... Jag bodde tidigare 10 år i USA där var och varannan va just troende... Ja va sååå avundsjuk på dom... Dom kunde lägga sååå mycket av sina egna bördor i händerna på Gud...och dom mådde bra av det... Jag har inte lyckats med det.. Jag finner mig ofta sittandes i min ”hemma” kyrka nere i Falsterbo där alla i min familj har gift sig, men även begravts...där finner jag ro i min själ, men ja kan inte hitta tron till Gud (Jesus) likväl... Dock känner ja, som sagt, ett överväldigande lugn när ja sitter där...
Ska nog banne mig köra dit idag & sätta mig... Kanske en vacker dag hittar jag hem... till Gud... men tills dess, är jag tacksam över lugnet som kramar om mig, så fort ja stiger in i kyrkan...
Fina ord från Dig - Du har min respekt ! ❤️

Att tro behöver inte betyda att tro på Gud eller tro på Jesus, tycker jag i alla fall. Jag har som du avundas andra runt omkring mig som "har tron" men efter flera tuffa år så kan jag inget annat än tro själv ... kalla det Gud, kalla det Universum, min mamma som är i himmelen... spela ingen roll, för mig handlar tron om att jag tror på att min becksvarta situation kan lösas och bli bättre och att jag får hjälp på vägen av sånt som jag inte just nu när jag är i mörkret kan förutspå. Så jag säger att jag tror på kraften!!

Har verkligen många gånger slagit mitt huvud i väggen och varit 200% säker på att det är kört! Likväl har en lösning infunnit sig, inte en sekund senare än vad jag behövt den.

 

[Myra]

Jag börjar närma mig att berätta för sambon... men rädslan är fortfarande stor. För det enda som hon och min familj kommer säga är: varför har du gjort så?

Ingen frågar Varför fick du cancer eller Varför bröt du benet!
Om dina nära inser att ditt beroende handlar om en sjukdom så kommer du att få rätt hjälp även från dem.
Om de behöver hjälp att förstå att det är en sjukdom så finns det säkert mycket skrivet och någonstans att ringa som anhörig och få mer information om spelberoende.

Om du skulle avsluta ditt liv kommer inte hjälpa dem ett dugg, tvärtom, då dömer du dem till evig sorg och smärta! och de har inte förtjänat det.

Nu har du chansen att göra allt rätt... ett steg i taget! skulderna kommer finnas kvar men du kan få ett nytt liv.

Vågar du inte berätta öga mot öga så skriv ett brev. Och acceptera att din fru kanske bli förbannad, ge henne space. dina föräldrar likaså. Sånt tar tid att sjunka in.

 

[Annhha]

Det är just det som du måste inse att du inte kan lösa din situation med spel. Varje vinst är en förbannelse och triggar bara att spela mer. Det blir ditt fördärv. Skriv ett brev nu till din fru om du tycker det är för jobbigt att prata med henne. Finns inga genvägar.

 

[Ny2018]

Bästa kamrater på detta forum. Era inlägg ändrar mitt perspektiv helt. Får mig verkligen,verkligen att ändra mina tankar kring hur jag ska ta tag i det. Jag tror min Fru hade stannat kvar med mig... det är nog sanningen. Men jag vill inte krossa henne genom att dra henne i skiten. Jag önskar att blancolånen kunde skrivas övee på mig. Så kan jag hamna i löneutmätning så slipper lägenheten tas ifrån då den endast står på hennes namn. Om detta vore möjligt, hade jag berättat idag!

Jag tror att du tjänar på att berätta idag.
Det kommer inte att vara möjligt i morgon el om en vecka heller så det enda rätta du kan göra är att vara ärlig.
Du fixar detta och jag lovar att det kommer att kännas som en lättnad sen.

 

[Terry_]

Lycka till! Ta tjuren i hornen!

 

[Endre]

 

[Zedred]

Det finns ingen ljus för mig. Helt ärligt. 1,7 miljoner i skulder.
Att min sambo ska behöva förlora lägenheten 2 månader efter hon köpt den.
Att mina föräldrar ska sättas i klistret för 3e gången trots att dem.inte begärt pengar tillbaka för hjälpen dem gav mig 2 första gångerna.

Jag klarar inte det. Denna situationen känns värre än allt å jag tänker inte sätta någon i skitet pga mig. Försöker njuta sista dagarna sen släpper jag mig själv

 

[Myra]

Det finns ingen ljus för mig. Helt ärligt. 1,7 miljoner i skulder.
Att min sambo ska behöva förlora lägenheten 2 månader efter hon köpt den.
Att mina föräldrar ska sättas i klistret för 3e gången trots att dem.inte begärt pengar tillbaka för hjälpen dem gav mig 2 första gångerna.

Jag klarar inte det. Denna situationen känns värre än allt å jag tänker inte sätta någon i skitet pga mig. Försöker njuta sista dagarna sen släpper jag mig själv

Det är så DU väljer att se på situationen. Fakta är fakta men tro mig, vet av erfarenhet, dåligt samvete och skamkänslor löser inget. Eftersom du verkar ha fastnat i mycket negativa känslor och tankar så råder jag dig att ta kontakt med din VC och prata med en läkare. prata ut om allt du bär på inom dig och ev kommer du att få remis till en psykolog som kan hjälpa dig att ändra ditt tankemönster.

Alla vi här som skrivit till dig kan peppa dig så mycket vi kan men du måste själv kunna tro att situationen går att lösa, kommer att lösas och du kommer att kunna glädja dig utav livet. Känns som att du behöver prata med ngn mer ingående om allt det här som tynger dig så fruktansvärt.

Vad tror du din sambo skulle välja mellan en lägenhet och ha dig i livet?! Vad tror du dina föräldrar skulle välja mellan lån och ha dig kvar i livet? Jag är både sambo och förälder, jag lovar dig till 200% att de skulle önskat att du hade berättat!

Och nu har du chansen att skriva ditt livs historia... hur du vände mörker till ljus, hur du bestämde dig för att visa att du kan välja rätt och göra rätt. pengar är bara pengar! Du är du och du är så värdefull för människorna omkring dig!

även om de kommer att döma dina handlingar så kommer de inte döma dig som person.