- Blev medlem
- 27 Maj 2022
- Meddelanden
- 564
- Mottagna reaktioner
- 659
- Poäng
- 607
Tack alla som svarat!
Det här är inte ett klagomål, men en observation efter ha gått igenom den här processen. Det som slår mig är hur dåligt svensk lånemarknad fungerar. Det är dåligt i flera led, egentligen. Den gamla typen av bankaffärer är väl i stort sett utdöd – där en banktjänsteman verkligen kände sina kunder och kunde fatta beslut baserat på det. Istället har vi en lånemarknad som betjänas av algoritmiska beslut, och det innebär i sin tur att statistik appliceras på individnivå.
Hur absurt statistik på individnivå fungerar kan illustreras med höger och vänsterhänthet. Om en vänsterhänt person använder en algoritm som säger att 95% av människor är högerhänta, så kommer algoritmen att besluta att den vänsterhänta är högerhänt. Det är vad det innebär att applicera statistik på individnivå.
Om sedan det algoritmiska beslutet är tämligen tungt viktat så måste det till en stor insats för att vikta om beslutet till att passa individen. Och eftersom svensk lånemarknad har effektiviserat bort den sortens differentiering, så går det egentligen inte att vikta om beslutet. Det är enklare att utgå från att den vänsterhänte är högerhänt och inte vikta om beslutet, och på det viset gå miste om de 5% av marknaden som är vänsterhänta.
Svensk lånemarknad har effektiviserat bort kundidentifikation, och konsumentkunskap. Lendo, Zmarta, eller vad de nu heter gör lånebeslut snabbare än någonsin, men gör också så att beslutskvaliteten blir lägre. Snabba beslut är ofta dåliga beslut, och snabba beslut som i stor del beror på en enda datapunkt är ju ännu värre. I lånesammanhang leder beroende av UC, Bisnode, etc och credit score till att de med ett sämre UC som skulle bli skötsamma lånebetalare sållas bort till förmån för sådana som inte borde få ytterligare lån.
Nu kan man ju läsa detta som sura äpplen för att det inte gick min väg här. Ärligt talat är jag neutral om jag borde ha fått lånet eller ej, men jag tillåter mig ändå den här observationen jag har gjort, och jag vet inte riktigt hur man ska komma tillrätta med det. På ett mänskligt känslomässigt plan kan jag tänka (och känna) en sak, men på ett annat plan så tycker jag att den här observationen har fog för. Sen är ingen helt objektiv, och jag ser inte mina egna förutfattade meningar här.
Det här är inte ett klagomål, men en observation efter ha gått igenom den här processen. Det som slår mig är hur dåligt svensk lånemarknad fungerar. Det är dåligt i flera led, egentligen. Den gamla typen av bankaffärer är väl i stort sett utdöd – där en banktjänsteman verkligen kände sina kunder och kunde fatta beslut baserat på det. Istället har vi en lånemarknad som betjänas av algoritmiska beslut, och det innebär i sin tur att statistik appliceras på individnivå.
Hur absurt statistik på individnivå fungerar kan illustreras med höger och vänsterhänthet. Om en vänsterhänt person använder en algoritm som säger att 95% av människor är högerhänta, så kommer algoritmen att besluta att den vänsterhänta är högerhänt. Det är vad det innebär att applicera statistik på individnivå.
Om sedan det algoritmiska beslutet är tämligen tungt viktat så måste det till en stor insats för att vikta om beslutet till att passa individen. Och eftersom svensk lånemarknad har effektiviserat bort den sortens differentiering, så går det egentligen inte att vikta om beslutet. Det är enklare att utgå från att den vänsterhänte är högerhänt och inte vikta om beslutet, och på det viset gå miste om de 5% av marknaden som är vänsterhänta.
Svensk lånemarknad har effektiviserat bort kundidentifikation, och konsumentkunskap. Lendo, Zmarta, eller vad de nu heter gör lånebeslut snabbare än någonsin, men gör också så att beslutskvaliteten blir lägre. Snabba beslut är ofta dåliga beslut, och snabba beslut som i stor del beror på en enda datapunkt är ju ännu värre. I lånesammanhang leder beroende av UC, Bisnode, etc och credit score till att de med ett sämre UC som skulle bli skötsamma lånebetalare sållas bort till förmån för sådana som inte borde få ytterligare lån.
Nu kan man ju läsa detta som sura äpplen för att det inte gick min väg här. Ärligt talat är jag neutral om jag borde ha fått lånet eller ej, men jag tillåter mig ändå den här observationen jag har gjort, och jag vet inte riktigt hur man ska komma tillrätta med det. På ett mänskligt känslomässigt plan kan jag tänka (och känna) en sak, men på ett annat plan så tycker jag att den här observationen har fog för. Sen är ingen helt objektiv, och jag ser inte mina egna förutfattade meningar här.