Lånforum.se rekommenderar
1. Lendo - Perfekt för samlingslån. Förmedlare
2. Slantar - Ingen UC. Upp till 30 000 kr
3. Advisa - Jämför 29 kreditgivare.
4. Santander - Låg ränta (fr 3,95%), ingen förmedlare
  1. Denna webbplats använder cookies för att säkerställa att du får bästa upplevelse. Genom att fortsätta använda sidan accepterar du detta. Läs mer.

Jag vågade berätta allt för min sambo

Diskussion i 'Jag lyckades!' startad av aria, 1 mars 2017.

  1. aria

    aria Medlem

    Inlägg:
    6
    Mottagna gillanden:
    12
    Trofépoäng:
    36
    Blev medlem:
    1 mars 2017
    Jag hittade till lånforumet igår och alla inlägg jag har läst här har påverkat mig så mycket att jag gick och berättade till min sambo vilken besvärlig situation jag har hamnat i, något jag inte vågade göra på flera år. Jag är väldigt tacksam för alla de som delade av med sig sina erfarenheter här och jag hoppas att någon annan kanske läser min historia och vågar vara ärlig också. Dessutom har jag ju aldrig berättat det här för någon förut och det känns extremt befriande att kunna prata om det här. Jag ber om ursäkt om det blir ett långt inlägg men det finns kanske någon som känner sig igen i min berättelse och det kommer kanske få någon att ta det här första steget också.

    Jag kommer från ett annat land och flyttade till Sverige för att studera för nio år sedan. Jag var arton år gammal då jag flyttade hit. Som barn hade jag aldrig råd med de saker jag ville ha, min familj hade väldigt lite pengar. De har säkert gett mig mycket mer än de själva hade råd med men det kändes så jobbigt så ofta för mig när jag var liten. Mina föräldrars ekonomi förbättrades väldigt mycket ungefär när jag blev sexton och flyttade ut hemifrån. Två år senare flyttade jag till Sverige och då hade de råd för att kunna täcka mina levnadskostnader här i ungefär sex månader. Efter sex månader fick jag mitt första jobb i Sverige som barnflicka. Sex månader senare kom jag in på kandidatutbildning och fortsatt jobba. Jag hade alltid jobbat extra vid sidan om mina studier, ibland hade jag två extra jobb. Jag kunde aldrig få CSN eller något annan stipendium, vare sig från Sverige eller från mitt hemland, så jag fick jobba mycket. Pengarna räckte aldrig till och jag jobbade mer och mer. Det påverkade mina betyg, mina relationer med klasskamrater då jag hade svårt att avsätta tid för grupparbeten och missade alla sociala event. De tyckte jag var helt konstig att jag jobbade så mycket, man skulle ju prioritera studierna. Men de kunde inte förstå att det var ju omöjligt att leva utan lön. Föräldrarna stötte mig under den tiden men jag ville inte belasta deras ekonomi så mycket, så det kändes skönt när jag kunde slippa be dem om pengar. Ett par år senare fick jag mitt första kreditkort och det kändes extremt skönt att ha någon typ av buffert. Först var jag mycket försiktig med att använda det. Något år senare kom lite större utgifter som jag inte kunde klara på min deltidslön och då började jag använda kortet mer och mer. Jag lovade att jag skulle betala tillbaka men hade inte riktigt den disciplin som behövdes för att kunna göra det. Det var ungefär då jag träffade min pojkvän. Vi flyttade till ett annat land för att studera tillsammans och det blev ännu svårare. Mina föräldrar betalade för själva utbildningen och en del av mina levnadskostnader men där fick jag inte jobba och pengarna räckte inte till igen. Då skaffade jag ett nytt kreditkort i det landet. Sedan blir det inte så mycket roliga grejer att berätta. Jag maxade ut kreditgränsen på det utländska kortet också och berättade aldrig det för min pojkvän. Det blev svårt att somna ibland, jag fick panik för hur jag skulle klara det, jag blev överkänslig när det handlade om utgifter och pengar, jag började bli upprörd när det handlade om hur vi delade utgifterna. Sedan påminde jag mig att det var ju jag själv som gjorde att jag hamnade i den situationen och att jag inte fick vara så här upprörd. Det var ju mitt eget fel.

    Tiden gick, vi flyttade tillbaka till Sverige. Det tog några månader sedan vi kom tillbaka till Sverige och innan jag fick jobbet och under den tiden var det extremt svårt att klara sig, jag kunde inte träffa några kompisar för fika då jag inte hade råd med en kopp kaffe. Sedan (och ändå ganska fort) fick jag ett bra jobb med bra ingångslön och ett företagskreditkort för att kunna resa i tjänsten. Till företagskortet kunde jag teckna ett personligt kort också. Tre år senare trots den höga lönen har jag maxat ut det nya kreditkortet, betalat av bara hälften av den utländska krediten (som har extremt hög ränta och dessutom betalar jag ju också avgifterna för utlandsbetalningar varje månad), och har kvar det första kreditkortet som inte är maxat ut men det är ändå ganska mycket kvar att betala tillbaka. Jag har räknat ur att hela beloppet jag ska betala tillbaka ligger på över 100 000 kr.

    Jag lovade mig själv massor av gånger att den här månaden ska jag minska utgifterna, amortera, sluta köpa kläder och skor och gå på restauranger och börja ta tag i det här. Men det var så skönt att kunna köpa saker och att kunna resa efter att jag inte hade haft råd med det i många år. Jag saknade disciplin för att verkligen ta itu med problemet. Dessutom så snart man betalade alla fakturor när lönen kom var det inte så mycket kvar att leva på och jag använde kreditkortet igen. Det var så himla enkelt att göra det. Blipp och så har man den nya fina drömklänningen.

    För ett år sedan friade min pojkvän. Jag blev överlycklig, vi har varit tillsammans länge och det funkar extremt bra mellan oss. Jag älskar honom mer än allt annat i mitt liv. Samtidigt hade jag det här som jag inte har berättat för honom. Det enda som jag ljög om. Och desto mer jag väntade desto längre jag ljög. När han friade förstod jag också att det skulle vara extremt fel om jag inte berättade om det här för honom innan vi gifte oss. Jag började tänka på hur det skulle bli om han upptäckte det här själv när vi redan skulle ha varit gifta i ett tag. Och det skulle ju han upptäcka någon gång. Jag fick panik när jag tänkte på hur vi skulle köpa en bostadsrätt tillsammans. Jag hade mardrömmar om det här, att vi går in på banken och de säger att jag har massor av kreditkort och han är helt chockad. Samtidigt trodde jag inte att jag skulle våga berätta. Jag trodde att han skulle lämna mig för att jag ljugit så länge, för att jag inte har berättat förut. Jag lovade mig själv igen att jag skulle börja betala tillbaka. Ett halvt år senare förstod jag att jag inte hade klarat av det som jag hade lovat till mig själv. Det gjorde mig deprimerad. Och ju mer deprimerad jag blev desto mer ville jag köpa saker som fick mig må lite bättre i ett kortare tag.

    Igår hittade jag till det här forumet. Jag läste inlägg om folk som hade det mycket sämre än mig, skulder på över 500 000 kr, löneutmätningar, tiotals av betalningsanmärkningar, spelberoende, Kronofogden, depressioner. Men det som kanske påverkade mig mest var en berättelse av en kvinna som vågade berätta allt för sin man efter tio år och att han har förlåtit henne och hur extremt befriande det kändes för henne. Jag grät när jag läste det. Jag ville göra samma sak men hur skulle jag våga göra det?

    Det är svårt att säga varför jag vågade men jag kom hem och började bara gråta tyst. Han såg det och kramade mig och frågade vad det var som har hänt. Jag trodde fortfarande inte att jag skulle våga berätta men sedan så sa jag bara hur det var. Jag berättade och grät och kunde inte sluta gråta ganska länge. Jag var så rädd att han skulle bli så besviken på mig och sårad och att han skulle lämna mig. Han frågade hur mycket det var totalt och jag sa att det var över 100 000. Han kramade mig och sa att det inte var så bra det här och att han inte har förväntat sig det här men att vi klarar det. Jag frågade om han skulle lämna mig. Och då sa han att hundra tusen kronor inte var värda att förlora mig. Jag kunde bara gråta och kunde inte tro att jag det här var sant.

    Det känns så oerhört skönt att ha berättat allt. Om det är någon som sitter och läser det här nu, jag ber dig att söka hjälp hos dem du älskar och dem som älskar dig. Jag vet att det känns förskräckligt för att man måste erkänna hur fel man har gjort. Det är jättejobbigt. Men jag vet också att för mig skulle det bara bli värre med åren. Och det skulle säkert förstöra vår familj någon gång. Jag är överlycklig att vi inte har gift oss innan jag har berättar det för honom.

    Det är det första steget att berätta och be om hjälp men det är det viktigaste steget, kanske det svåraste också. Jag vet att jag kommer att betala av det här nu när han vet hur det står till. Jag vill inte att han betalar av det med sina pengar men bara att han vet att jag kanske inte har råd med att göra dyrare sakerna i några månaderna (resa, sova över på hotell, gå ut så mycket, äta på de finare restaurangerna), det är till stor hjälp det också. Jag vet att jag kommer att klara det här och jag är väldigt tacksam till alla er på det här forumet för att ni har fått mig att våga. Jag önskar er alla som läser det här att ni kan hitta en lösning på era finansproblem och att ni kan leva och andas fritt igen. Det kan vara väldigt svårt att tro på men ni behöver inte vara ensamma i det här.
     
    weroo83, Trias, loveg och 4 andra gillar detta.
  2. Nystart

    Nystart V.I.P

    Inlägg:
    966
    Mottagna gillanden:
    353
    Trofépoäng:
    477
    Blev medlem:
    30 mars 2016
    Va skönt det löste sig så bra för dig! :) och tack för att du delade med dig av din berättelse. Kramar
     
    aria gillar detta.
  3. hellome

    hellome Medlem

    Inlägg:
    5
    Mottagna gillanden:
    1
    Trofépoäng:
    6
    Blev medlem:
    26 februari 2017
    Fyfan va bra jobbat! Va stolt över dig själv. Lycka till i framtiden :)
     
    aria gillar detta.
  4. loveg

    loveg V.I.P

    Inlägg:
    124
    Mottagna gillanden:
    84
    Trofépoäng:
    217
    Blev medlem:
    24 april 2015
    Alla dessa livsöden skulle kunna vara underlag för en hel roman här! Vad fint att du fick ett lyckligt slut på skuldfällan. Önskar dig all lycka till i framtiden!
     
    aria gillar detta.
  5. tröttmössa

    tröttmössa V.I.P

    Inlägg:
    754
    Mottagna gillanden:
    255
    Trofépoäng:
    437
    Blev medlem:
    13 juni 2014
    Lycka till nu:)
     
    aria gillar detta.
  6. Trias

    Trias V.I.P

    Inlägg:
    834
    Mottagna gillanden:
    391
    Trofépoäng:
    477
    Blev medlem:
    25 oktober 2016
    Lycka till! Lova oss och framförallt dig själv att inte falla tillbaka! Livet går ut på att lära sig av sina misstag. Hoppas vi alla kan ta oss ur det här helskinnade.
     
    aria gillar detta.
  7. JeffreyLebowski

    JeffreyLebowski Kunnig medlem

    Inlägg:
    56
    Mottagna gillanden:
    11
    Trofépoäng:
    42
    Blev medlem:
    10 juni 2014
    Skönt med ett fint slut - osäkerheten och rädslan för att bli lämnad kan göra en galen, men självklart lämnar inte din man som älskar dig lika mycket som du älskar honom för att du har lite krediter, skulle gissa att det är "lögnen"/"undanhållandet" som är det som sårar.

    Nu vet jag inget om er ekonomi, varken din eller mannens, men att ha en skuld på över 100.000kr, ni är utbildade och har jobb - hur kan det ens vara ett ekonomiskt problem?
    Att du har ett problematiskt förhållande till shopping håller jag med om, men ett ekonomiska problem? Personligen skulle jag inte säga det. Väldigt skönt för er båda att du var ärlig till slut.

    Vad betalar du i månaden för dina krediter?
    Menar inte att vara respektlös - jag är mest nyfiken. Att det varit tungt för dig tvivlar jag inte på, men det var kanske lögnen som var din egentliga börda.

    Lycka till i fortsättningen och tack för din historia.

    Ps. Väldigt fin och bra svenska har du, bra jobbat.
     
  8. Bekymrad

    Bekymrad V.I.P

    Inlägg:
    295
    Mottagna gillanden:
    242
    Trofépoäng:
    387
    Blev medlem:
    29 mars 2016
    Starkt gjort av dig att berätta. Jag fann precis som du stödet och modet här inne för att till slut våga vara ärlig, alla dessa livsöden och fina människor. Känns skönt att du vågade innan det blev övermäktigt, även om jag förstår att din situation varit pressande för dig så är skulden inte oövervinnlig, med hård diciplin och beslutsamhet är du snart skuldfri och kan bära med dig den här erfarenheten och lära dig av den. Du kommer klara det och med stöd från din sambo kommer ditt liv att bli ett helt annat. Befrielsen jag känner och lättnaden av vara ärlig, ingen ekonomisk press, den är värd alla uppoffringar jag tvingas göra och det kommer vara mitt liv för en mycket lång tid framöver. Men ingen semester, fin middag eller nya kläder är värda den känslan av skam och skuld och ångest, jag är rikare än nånsin och önskar att jag vågat så mycket tidigare. Så himla bra gjort av dig, nu kan det bara bli bättre ❤️
     
    aria gillar detta.
  9. aria

    aria Medlem

    Inlägg:
    6
    Mottagna gillanden:
    12
    Trofépoäng:
    36
    Blev medlem:
    1 mars 2017
    Jag lovar. Verkligen. Ska skriva lite mer om hur jag har lagt upp min avbetalningsplan och framför allt vad jag har gjort för att ändra mitt beteende.
    Många kramar till alla er som kommenterat här! Tack så mycket och lycka till ni med!
     
    Lize och Trias gillar detta.
  10. aria

    aria Medlem

    Inlägg:
    6
    Mottagna gillanden:
    12
    Trofépoäng:
    36
    Blev medlem:
    1 mars 2017
    Inget är självklart när det handlar om hur människor beter sig. Det är lätt att tro att man känner den personen man har bott tillsammans med i fem år, men det är så otroligt svårt att veta vad som händer i den andra personens huvud. Jag är lycklig att vi älskar varandra så mycket men "självklart" är inte det ordet jag skulle använda. Jag vet till exempel att han alltid har ställt sig mycket negativ mot att ha skulder och låna. Jag hade möjlighet att få ett studielån när vi pluggade utomlands men vi pratade om det och han tyckte inte det var en bra ide. Det kan jag hålla med om. Visst fick det mig att skaffa ett kreditkort till men tror faktiskt att om jag tog det lånet så skulle jag ända ha skaffat kreditkortet med... Jag vet också att det som är svårast att förlåta för honom är just lögner och det var därför jag var så rädd. Men du har ju rätt, det är inte krediter som är det största problemet. Det är ärligheten och brist på den.

    Problematiskt förhållande till shopping låter mycket snällt faktiskt :)
    Det är ett väldigt problematiskt förhållande. Jag har mycket bra utbildning (jag är förresten ekonom!) och årsinkomst (nettolön) som ligger på över 270 kSEK per år. Tre krediter, hos en svenska storbank - 15 kSEK, 11% ränta; hos en utländsk bank - 20 kSEK, 20% ränta (+att man betalar varje gång man vill överföra pengarna utomlands, 140 SEK/månad). Dessutom har jag också ett kreditkort med delbetalningsutrymme på 80 kSEK. Det betyder att man kan spendera mer än 80 kSEK men då ska man betala tillbaka hela beloppet så att skulden minskar till 80 kSEK + att man betalar minst 5% på 80 kSEK + ränta. Totalt är det 125 kSEK, då jag har använt något mer än delbetalningsutrymmet på kreditkortet blir månadsinbetalningen för stor. Nu har det varit på över 15 kSEK per månad, och har man två andra kreditkort (+2000 SEK), hyra (+4100 SEK) och andra utgifter att betala blir det bara någon tusen kvar på kortet på bara ett par dagar. Egentligen är det inte så svart att hantera det här så att skulden hamnar på en mycket hanterbar nivå. Det kommer ta några månader tills jag har kunnat avsluta de två mindre krediterna med högre räntor. Sedan har jag bara en med något lägre ränta än de andra två och då kan jag betala av det på ett år (kan vara mer eller mindre beroende på hur man lägger upp planen). Jag förstår att det är ett betydligt mindre ekonomiskt problem än många andra har. Men har man krediter och utgifter som varje månad överstiger inkomster så är det ingen bra ekonomisk situation. Det blir bara värre med tiden.

    Det här har jag i alla fall gjort på en dag sedan jag har berättat allt:
    1. sammanställt en fil med alla krediter och räntor
    2. jag har två mindre krediter på ungefär samma belopp men en av de har två gånger högre ränta + att det är utländskt (extra dyrt med banköverföringar) och en större kredit som just nu är över delbetalningsutrymmet
    3. det är ganska fånigt men ja har faktiskt lite sparande också (jag hade aldrig kunnat spara något och började spara i somras för första gången i mitt liv), det är extremt mycket smartare att ta ut de pengarna och betala av en del av krediter men jag har inte gjort det än så länge av två anledningar. För det första så var det skönt att veta att det finns sparande också. För det andra skulle det väldigt märkligt om det bara försvann (min sambo visste om sparandet men inget om skulderna...). Nu när jag har berättat för honom kan jag ta ut de pengarna och betala av en del skulder.
    4. jag har bestämt mig att ta ut så mycket att jag kan på en gång betala av det utländska lånet (20 kSEK). då har jag kvar 10 kSEK på sparkontot. de räcker för att minska den största krediten till en hanterbar nivå.
    5. jag har också sammanställt mina inkomster och fasta kostnader, andra utgifter jag vet om i förväg, och gjort en likviditetsbudget för nästa två år. jag skulle kunna blir helt skuldfri inom 12 månader.
    6. beteendemässigt, det hjälper extremt mycket att min sambo vet nu. Jag känner inte alls någon lust att köpa någonting som jag inte skulle kunna försvara om han frågar vad det var som jag har betalat för. Man kan fråga sig "behöver jag verkligen det här?" när man vill köpa något. Eller så kan man också fråga sig "kommer jag kunna se i hans ögon om jag köper det här?". Den andra frågan är mycket starkare för mig. Och han tvingar mig inte till att avstå från vissa saker, han vill bara att jag verkligen tar itu med problemet, på ett sätt som kommer att fungera. Jag måste hitta en balans. Jag vet inte ens hur mycket pengar jag behöver ha per månad för att kunna må bra men inte överspendera! Det är sjukt.
    7. jag har lämnat alla kreditkort hemma och bär bara mitt betalkort med mig. Jag har också lovat att jag aldrig mer ska använda dem (förutom kanske någon gång i nödfall om han är med på det).
    8. jag har också lämnat alla klubbkort och stamgästkort hemma. Det borde hjälpa att avstå från några spontana inköp. Behöver man verkligen köpa något kan man då planera i förväg. Nu har jag bara ID-kort, betalkort och lokaltrafikkort med mig.
    9. kom på att ibland använder jag kreditkortet för att betalkortet vägrar fungera (trots att det finns pengar på det), ringt till banken och frågat varför det inte fungerar ibland. Det visade sig att jag fick ett Visa Electron kort som bara fungerar när terminalen har anslutning till Internet (till exempel funkar det inte på flygplan men ibland också i vissa butiker). När det inte funkar använder jag bara kreditkortet - det är så enkelt att jag aldrig ens frågade mig själv vad det var för fel med betalkortet. Tydligen erbjuder banken den typen av kort för ungdomar under 17. De kunde inte riktigt svara på varför jag fick det kortet. Jag annullerade det och beställde ett vanligt Visa Debit.
    10. nu när jag har berättat för min sambo kan jag också minska mina utgifter avsevärt. Han kommer inte att förvänta sig att vi göra dyra saker för ofta. Tror att han faktiskt kommer att må bättre av det, han gillar mest när det är lugnt, att vara hemma och slappna av efter jobbet. Det är jag som aldrig kan sitta stilla och vill bara göra något hela tiden, gå på restauranger, gå på konserter, gå på bio... Nu måste jag ta en paus i några månader.
    11. det lämnar mig tid att göra andra saker som är nyttiga. Det är bara ett sammanträffande men jag fick ett nytt styrketräningsprogram för två dagar sedan. Det är upplagt på tre tillfällen per vecka och det tar mig nästan två timmar på gymmet för att gå genom ett pass. Det lämnar ingen tid eller energi för shopping och annan slöseri med pengar och dessutom kommer det göra mig starkare (och mer disciplinerad kanske också). det billigaste gymkortet jag känner till kostar 199 kr/månad. Det är inte så mycket och det är kanske den bästa investeringen man kan göra (förutsatt att man verkligen går på gymmet!). Ibland finns det också gratis gym på kontoret eller så kan man träna hemma också. Det är helt gratis att träna hemma. Förutom att det gör dig starkare så kan det också vara en sak som får dig att tycka bättre om dig själv. Jag tror att det är bra för självkänslan.
    12. det är bra att hitta andra saker också som är roliga att göra och är gratis, till exempel har jag en hel del böcker hemma som jag köpa och inte har läst. Det är kanske dags att läsa dem, bra för hjärnan och för plånboken!

    Det är baby steps det här men man måste börja någonstans. Jag har levt över min budget i fem år. Att lära sig leva på ett annat sätt är som att lära sig att gå.
     
    Bekymrad gillar detta.

Dela sidan